Israel – 74 år av kolonialism och förtryck

I serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och tidigare” återpubliceras denna artikel som är högst aktuell.

Den här långa och engagerande artikeln är skriven av Khaled Alnasser, som kom till Sverige som flykting för 30 år sedan från Iran. Han är svensk medborgare och bor i Göteborg. Han har läst teoretisk filosofi vid Umeås universitet. Frågan är särskilt aktuell och tydlig i dessa frågor. Hamas policy kan verkligen diskuteras.

Jag har tidigare publicerat två artiklar av honom. Iraks förstörelse och västmediers roll och Abelmord och dagens problem

Artikelns namn: Israel, 73 år av kolonialism och förtryck.

Tillägnat mördade palestinska barn!
”Ni kan utrota oss, men stjärnornas barn blir aldrig hundar” (Somabulano, från Matabeleland, nuvarande Zimbabwe inför utrotningshotet, i ’fredsförhandling’ med Rhodes 1896)

Aristoteles har sagt att tragedin renar (katarsis) oss. Men frågan som genast infinner sig är, har de fruktansvärda tragedierna, två omvälvande världskrig med berg av offer och floder av blod som följd, renat Västerlandet? Har Väst, som Nietzsches uppmaning i Unzeitmässige Betrachtungen lär, trängt ner i tillvarons djup med nyfikna frågor på sina läppar? Sanningen är, tragiskt nog, att det imperialistiska Väst idag är en mera cyniskt blodtörstig och framhärdar än mer i sina blodiga brott. Det har mångfaldigat sin narcissism och rustar upp som aldrig tidigare för nya krig och lidande.

Bara två år efter andra världskriget, bara två år efter ett krig som Väst ville se, och alltmer vill se som ’rättens’ stora krig mot orätt och som ’frihetens’ avgörande slag mot totalitarism skapar den s.k. fria världen en brutal, premoralisk, blodig, kolonial stat med religion och biblisk (för att ge erövringen ett spirituellt, icke världsligt och asketiskt ansikte) mytologi som ideologi och mask. Bara två år efter den stora blodsutjutelsen för Europas frihet! Ännu härjade dödens lukt. Ännu kände Europa av historiens jättelika straff. Det spillda blodet av andra världskrigets offer hade knappt hunnit torka bort! Fortfarande luktade gatorna fasor och fruktan. Skräcken hade inte lämnat Europas krigshärjade städer än! Sista skriet av miljontals döda krigsoffer skar fortfarande igenom himlens hölje. Fortfarande kände människor smaken av ångest, vanmakt och förtvivlan i sin mun. Fortfarande satt människorester fast på Europas väggar! Men ack…! Fortfarande piskade den gula ångestsvetten människors ansikte i Europas spökstäder! Det säger mycket om den liberala humanismens hävd och moraliska förträfflighet.

Ett helt oskyldigt folk som självt, i ordets verkliga bemärkelse, redan led under ett brutalt brittiskt kolonialt förtryck (”mandat”), ett folk som aldrig var part eller på något sätt delaktigt i II världskriget, som aldrig någonsin kan beskyllas för Hitler, eller förebrås de hitlerska brotten, ett folk som bär minst ansvar, om alls något för Tredje riket och för Europas pogromer, ghetton och brott mot judar, fick, som ’försoningsoffer’, betala ett högt pris för den västliga världens blodiga orgier och förbrytelser. Bara två år efter ’ödesslaget’ för ’frihetens’ vara eller icke vara! Jag ber, i denna skälvande stund, på årsdagen av denna stora synd och ondska, detta tyranniska maktbegär, alla öppna medvetanden att gå bortom sin inskränkthet och enstämmigt förena sig med de plågades, de förtrampades lidande inre! Bara två år, två ynkliga och föraktliga år, det säger mycket om den ’fria’ världens humanistiska minne och historiska ’samvete’! Låt oss här citera vad den sionistiska regimens egna företrädare själva har sagt om denna koloniala grasserande farsot som har drabbat hela det palestinska folket. Ty, sanningen, som så ofta i historien, har funnits hos de som mördat den, inte hos de som påstått sig vara dess ’väktare’: ”There has been Anti-Semitism, the Nazis, Hitler, Auschwitz, but was that their fault? They see but one thing: we have come and we have stolen their country. Why would they accept that? (David Ben Gurion, Israels första premiärminister, arbetarpartiets ledare, ansvarig för den etniska rensningen av Palestinas ursprungsbefolkning 1948)

FN:s generalförsamling, dominerad av europeiska länder, bröt flagrant mot sin egen stadga när den röstade för delningsplanen 1947. Ja, om FN skulle vara en plats för ’alla’ så skulle det inte ha rytm en enda. FN:s roll, vare sig man vill eller inte, består i att förläna det västliga världsherraväldet en anstrykning av legalitet, ingenting annat! En organisation som förpliktigar sina medlemsstater att följa dess stadga men som själv är den första som bryter mot densamma har en sådan organisation, själv, med sina egna händer, obevekligt och utan återvändo förberett sin egen likkista. En organisation som utger sig för att vara den yttersta garanten för fred och rättvisa i världen men som själv gör världen orättvis och blodig, hör en sådan organisation inte morgondagen till.

Ingen såg den palestinska ursprungsbefolkningen, dess öde var enbart ett normalt inslag. Churchill, som aktivt verkade för upprättandet av ett ”judiskt nationalhem”, tvekade inte att jämföra palestinierna med inget mer än ’hundar’ som inte hade rätt till sin ’hundkoja’. Låt oss här lyssna på denne mycket burne ’Prometheus’ och helgonförklarade ’frihetshjälten’, han som tillskansade sig ’elden’ och gav den till Europas folk undan fascismens totalitära mörker och sköld!: ”I do not admit that the dog in the manger has the final right to the manger, even though he may have lain there for a long time.” ( Winston Churchill, to the Peel Commission on Palestine , 12 th March 1937, www.electronicintifada.net 18 juni 2020).

Det säger mycket om den förhärskande bilden av andra världskriget som en ’moralisk’ kamp mellan ’David och Goliat’; mellan de sk goda och de onda! Knappt två år senare skulle samma Churchill skälva av indignation! Över vad?Jo, över Hitlers rasism som han fann synnerligen inhuman och outhärdlig! Ändå var Hitler en europé. Det var ur det koloniala Europas groblad Hitler hade växt fram. Nu skulle tysken tillämpa kolonialistiska metoder på Europa som ditills bara araberna i Algeriet, kulierna i Indien och negrerna i Afrika underkastats. Det kunde Europa förstås inte förlåta Fuhrer för. Hitler hade fått Europa att självt smaka på sin egen koloniala ondska och tyranni, något som Europa aldrig trodde skulle hända, så säkert var nämligen Europa på morgondagen, och så säkert är imperiet idag på sin morgondag.

’Infödingarna’ fanns inte, för Palestina skulle enligt den sionistiska myten vara ”ett land utan folk till ett folk utan land”. Palestinier var en anonym massa eller ett hinder i den fysiska miljön, de var helt enkelt ”smutsiga araber”, för att uttrycka det med den kristne sionisten Orde Charles Wingate, den brittiske officern som med stolthet ledde Haganahs etniska rensning av Palestinas infödda befolkning 1948. Infödingarna var silhuetter som knappast tillerkändes någon existens i sig eller minsta lilla skärva av värde. ”For in Palestine we do not propose even to go through the form of consulting the wishes of the present inhabitants of the country….The Four Great Powers are committed to Zionism. And Zionism, be it right or wrong, good or bad, is rooted in age-long traditions, in present needs, in future hopes, of far profounder import than the desires and prejudices of the 700,000 Arabs who now inhabit that ancient land…… (Balfour i ett brev till Curzon, skrivet 1919, www.middleeasteye.net 30 oktober 2017) I sann europeisk kolonial anda framställde sionisterna Palestina som ’Jungfrulig’ mark, ett land som väntade på att tas i besittning. Icke desto mindre skiljer sig sionismen från alla tidigare koloniala system därigenom att den inte stannade vid erövringen av landet. Sionisterna gick längre och fördrev även landets ursprungsbefolkning, något som ditills var unikt i kolonialismens historia.

En stor del av palestinierna (ca 750,000, idag över 8 miljoner) fördrevs och rycktes våldsamt upp med sina tårögda rotfästen. Med sig tog de blott doften och minnena av en jord som skulle bli en förbjuden frukt för de själva men väl en Eldorado för allsköns inkräktare. Fortfarande försmäktar de, inbrända med ärr i flyktingläger, och sonar för brott inget ’himmelskt’ dömande imperativ eller någon jordisk rättsinstans någonsin kunnat fastställa och binda de vid.
Ännu idag genomförs denna avhumanisering metodiskt. Ännu idag fortgår den etniska rensningen av Palestinas ursprungsbefolkning. Den har aldrig avstannat. Dessa Al-Nakba (ett arabiskt ord som bokstavligen betyder katastrofen, och refererar till fördrivningen av palestinierna och bildandet av Israel 1948) palestinier har Israel, i strid mot FN resolution 194 från 1948 förvägrat den förytterliga rätten att återvända.

Den cyniska massfördrivningen av palestinierna 1948 var ingalunda någon ’slump’, som den sionistiska historieskrivningen falskeligen gör gällande. ”Flykten” var inte någon ”Arabförbundets plan” att invadera Palestina 1948! Det är en horribel sionistisk malande propagandalögn och grov historieförfalskning vilken även flera kända israeliska historiker starkt ifrågasatt. Det var en noga och länge planerad etnisk rensning, verkställd av judiska extremistiska terrororganisationer (samtliga ledda av blivande premiärministrar och makelit i Israel) som Sternligan, Irgun, Haganah… Ty, bara genom fördrivningen av araber den ’judiska’ staten skulle vara en exklusivt judisk sådan. Hur skulle den annars kunna vara det? Låt oss här än en gång citera en av de allra högsta företrädarna för Israels utrotningspolitik och vad han själv har sagt om denna etniska rensning: ”Det är varje israelisk ledares uppgift att klart och modigt förklara för allmänheten sanningar som med tiden har glömts. Den första sanningen är att utan fördrivningen av araber och erövringen av deras land, skulle sionismen och den judiska staten inte kunna bestå.” (Ariel Sharon, Likuds förra partiledare tillika Israels tidigare premiärminister,, France Press 15 november 1998) Här kunde denna stora krigsförbrytare inte ha varit mer sanningsenlig.

Redaktör Romelsjö: Som fyraårig var jag med mina föräldrar bland tusentals vid kortegevägen vid Folke Bernadottes begravning 1948. Minns det väl, kände något tungt, tråkigt i luftdn.

Även den svenska greven Folke Bernadette, FN:s avsedda medlare avvisar sionisternas lögner om att palestinierna skulle ha ”flytt” eller ”frivilligt” lämnat sitt land. I en lägesrapport till Förenta nationernas generalsekreterare använde han konsekvent termen ”fördrivning” inte ”flykt”. Detta väckte naturligtvis ont blod hos den sionistiska ”statens” ledarskikt som inte direkt brukar associeras med vare sig ’samvete’ eller ’moral’. Sanningen kostade tyvärr svensken livet. Många bedömare har peakat ut terroristen och senare Israels premiärminister, Yitzhak Shamir och terrororganisationen Sternligan som Folke Bernadettes mördare. Den sionistiska brutaliteten är dock aldrig någon sk ’sidoeffekt’.

Våldet är Israels blodomlopp, dess vitala artärer. Det var våldet som lindade in Israel när det blodigt skräck sig in i världen. Det enda som ”rättfärdigar” den sionistiska staten är ren styrka, inte någon förment Gud som skulle ha ’valt ut’ några europeiska aggressorer och koloniala inkräktare (”judar”) som sitt ”utvalda folk”. Historien om Israel är berättelsen om en ondskas medfödda reflexer och tag om våldets nakna bröst. Israel är ingalunda något oskyldigt uttryck för en slags Mater Dolorosas jungfrufödsel. Israel är och förblir barn av en flagrant europeisk (engelsk) kolonial våldtäkt i en föraktlig, skamlös värld som stod vid sidan och tittade på.

Det råder inget tvivel om att det som har drabbat det palestinska folket är ett ohyggligt brott. Men det som gör brottet särskilt avskyvärt och groteskt är att det har begåtts i det egna lidandets namn, och strax efter ett krig i vilket man moraliskt ansåg sig stå högre än sin bödel (Hitler) och dennes Tredje riket! Samma moraliskt ”överlägsna” människor som ansåg nationalsocialismen vara en oerhörd skam och ”kulmen” på historiens alla brott, skapade, genom våld, förskräcklig cynism, bedrägeri, depravation och ofattbara finanser ett ’nationalhem’ exklusivt för ’judar’! Samma människor som ansåg sig representera de mest moraliskt högtstående offren i historien höll i bödelns vapen och därmed bekräftade honom. Att våldsamt förneka, fördriva och mörda ett lands befolkning vars enda brott var att den var svag och samtidigt hävda att man själv har varit utsatt för folkmord under Hitlertyskland och att man ständigt kräver och absolut vill att omvärlden aldrig någonsin skall ta av sig sorgdräkten eller glömma vad Hitler gjort mot sina judiska offer, och all denna inkonsekvens, all denna skriande motsägelse och avsmak, all denna oerhörda andliga explosion och allt detta förintande av grundläggande mänsklig moral accepteras och försvaras i den sk civiliserade och fria världen säger en hel del om vilken anskrämlig moralisk upplösning och mänskligt förfall Israel och dess försvarare i själva verket är. Att hävda att man nyss hade rest sig ur den ’absoluta, yttersta (hitlerska) ondskan’ (som därtill aldrig någonsin får relativiseras!!!) liksom tidernas ’mest ohyggliga inferno’ någonsin, och vidare göra gällande att just det egna folket, och absolut inget annat folk, har lidit så svårt och så mycket genom mänsklighetens hela historia, och allt detta, groteskt liksom skrämmande nog, inte kunde (än mindre senare kunnat) skapa ett minimum av ’samvete’, ’rättvisekänsla’, ’moraliskt inre väckarklocka’ bland dessa mönsterbildande kardinaloffer 1948, är så vidrigt, så förkastligt och så drabbat att man saknar ord för det. Att påstå att Palestina erövrades därför att judarna ”saknade” ett nationalhem och var i ”förskingringen” (’diaspora’) och samtidigt göra andra människor, palestinierna nationellt hemlösa, statslösa, rotlösa flyktingar, förskingrade över hela världen, ja hur vacker är denna syn, vilka groteska etiska morbida fulheter i mänsklighetens hela historia bär på tillräckligt mycket med vidrighet som skulle kunna överträffa denna odiösa avsmak och rysliga avskyvärdhet?

Israel, denna förödelsens styggelse, en cynisk, brutal kolonialstat, byggd på det förra århundradets största bedrägeri, naknaste maktdemonstration, immanent ondska och våldsamhet är oupplösligt förankrad i västerländsk kolonialism och rasistiska historia. Denna historia av plundring, massmord och rasism är en väsentlig del av det västerländska kulturarvet. Den har aldrig förlorat sin aktualitet.

Sionismen är en doktrin som ingalunda föddes ur en religion (judendom) utan ur 1900-talets europeiska nationalism, blott väl maskerad med religion som ett avskyvärt liksom djupt motbjudande camouflage för att dölja erövringens skrämmande monstrositet och ge den ett nobelt och civiliserat ansikte. Bakom denna andliga sköna fasad skymtar varken någon Gud eller kallelse, varken mission eller några budord. Det som uppenbaras när rökridåerna är skingrade är hänsynslöshet utan tapperhet, girighet utan djärvhet, grymhet utan mod, för att travestera Joseph Conrad i ’I mörkrets hjärta’.

Israel, det längsta folkbrottet i nutid rättfärdigar sin kolonialism med den ’äganderätt’ religionen utfärdade för 3000 år sedan. Men det väcker ingen upprördhet liknande den världen har tvingats att vänja sig vid, den uppståndelse som genast väcks i Väst när det gäller Islam och muslimer. Inga sk sekulära demokratier har någonsin ens tänkt tanken på en kritik av denna judiska fundamentalism för vilken palestinier tvingas betala med sina liv. Kritik av denna fundamentalism, skandalöst nog är otänkbar. Det finns vissa röda grymma heliga linjer när det gäller kritik av apartheid Israel. Man korsar inte dessa medeltida linijer utan att utmana gudarna. Ingen annan stat i världen åtnjuter ett sådant privilegium. Kampanjen att begränsa kritiken av Israel har, likt en aggressiv svulst på det fria ordets kropp alltmer växer och är i färd med att angripa vitala områden såsom kritik av sionismen, en kolonial rasistisk statsbärande ideologi som i 73 år har legitimerat alla möjliga former av förtryck av det palestinska folket. Denna svulst skapar förödelse där den drar fram. Facebooks och andra sociala medieplattformers försök att lägga kritik av sionismen till sin ’hate speech’ – lista är ett flagrant brott mot yttrandefriheten vars syfte är att ge Israel carte blanche att begå hur grova brott som helst utan att frukta omvärldens kritik. Det finns inga som helst gränser för hur långt denna koloniala vidrighet kan gå när det gäller hybris och arrogans. Ju mer fegt världen har uppträtt mot den sionistiska enhetens brott dessto längre ut har systemets företrädare flyttat gränsen för sin omänskliga grymhet och brutalitet. Vi förebrår inte minst de asiatiska folkens likgiltighet, ärelösa tystnad men också ignorans visavi det palestinska folkets långa lidande och frihetskamp. Det är ovärdigt den största och folkrikaste kontinenten som själv har varit med om och genomlidigt kolonialismens och imperialismens förtryck.

Israel har i 15 långa år hindrat mat och medicin att komma in i Gaza. Gaza svälter och dör framför världens ögon, i fruktansvärd ångest, medan medbrottsliga medier framställer offren som ansvariga för sin situation: ”Hamas raketbesjutning”! Israel har med västmakternas fulla stöd och goda minne förvandlat Gaza till en råttfälla utan utgång, alltsedan Hamas dristade sig och vann de fläckfria valen. Hämnden på väljarna fick inte vänta på sig.

Strax efter valet kom straffet, blockaden, förkunnad av Ehud Olmerts högt uppsatta ådgivare, Dov Weisglass: ”The idea is to put the Palestinians on a diet, but not to make them die of hunger.” (www.electronicintifada.net 24 oktober 2012) Inga politiker, upprörande nog protesterade! Inga försvarare av rätt och moral ens antydde någon upprördhet. Inga journalister berörde Weisglass uttalande med så lite som en ’indignerad’ notis.

Kan ni bara för en liten stund föreställa er vilka rasande huvudrubriker det skulle ha skapat i ’fria’ totalitära bolagsmedier om orden istället hade uttalats av Egyptens Nasser eller Syriens al-Assad mot koloniala europeiska judar i Tel Aviv eller Haifa? Kan ni föreställa er vilken storm av lobbyarbete på Natos högkvarter i Bryssel uttalandet skulle ha lett till, eller vilka sionistiska påtryckningsaktioner i FN:s säkerhetsråd det skulle ha utlöst? Kan ni föreställa er den våg av officiella fördömanden som skulle ha vält fram på regeringskanslier runt om i Europa?

Hälften av befolkningen i den utmärglade och avtynade landremsan lever i djup fattigdom och 80% är beroende av internationellt bistånd för sin fysiska överlevnad. Ca 65% kan inte äta sig mätta. Närmare 60% av Gazas skolbarn är anemiska medan siffran för alla barn som är 9-12 månader gamla är 68%, samt 37% för gravida kvinnor ( FN, augusti, 2012) ’Situationen’ i Gaza i dessa ytterst svåra pandemitider ligger bortom mänsklig fattningsförmåga. För en befolkning på två miljoner människor finns bara 56 ventilatorer och 40 ICU. I Tyskland är det 30 ICU per 100,000 människor, Belgien 22, Italian 12,5, Frankrike 11,6. I Gaza är det två ICU! 97% av Gazas vatten är odrickbart. Ca 30% av sjukdomarna i Gaza är orsakad av förorenat vatten. Hela vårdsystemet har till följd av blockaden kollapsat. Medan allt färrer tillåts söka vård utanför landremsan. I de fall sjuka tillåts göra det har det skett med långa förseningar som bara kan ha tänkts ut av skrämmande sjuka hjärtan med avsikt att få njuta av att se så många palestinier lida så länge och så svårt och så mycket som möjligt. För canserpatienter har dessa förseningar varit livshotande. (www.ochaop.org dec 2017) Det genocida sionistiska ledarskapet förbjuder Gaza att utnyttja sina egna gazresurser. Samtidigt som Gaza lider av akut livshotande brist på eletericitet. Medan EU fortsätter att förse illegal judiska bosättningar med gratis electricitet.

Gaza är mindre än Öland, men här tvingas två miljoner människor att långsamt förtvina. Men det skapar inga nyhetsrubriker hos gängse media, här upprörs inga liberaler som annars brukar skrika i högan sky när en raket avfyras av den förtvivlade kvävda palestinska människan mot en judisk bosättning som några koloniala rasistiska upp till tänderna beväpnade Brooklynbor med våld, pengar och donationer från Väst byggt på konfiskerad palestinsk mark. Gazas kvalda själ brinner i en värld av likgiltighet och tystnad, medan oärliga sk ’intellektuella’ i Sverige och det övriga Väst, för att legitimera koloniseringen av Palestina och det genocida förtrycket där, diskuterar huruvida en viss oförrätt under andra världskriget ska stavas med ’versal’ bokstav i ’bestämd’ form ’singularis’ eller inte. Inga försvarare av de sk ’Western values’ har reagerat mot den förintelse som pågår för öppen ridå i det hängda Gaza.

För 30 år sedan, som ung flykting, nyss anländ till det lilla Vindeln i Västerbotten, på kommunens bibliotek, en decemberdag då träden var vackert smyckade med gnistrande frost och gatorna andades stilhet, långtifrån västmakternas drönarattacker mot våra folk, står jag och håller i ’En illojal Europés bekännelser’ (Nordstedts,1968) av den nyligen avlidne men ack så saknade Jan Myrdal, och läser: ”Och jag förstod varför de andra inte reagerade. Europeér reagerar aldrig. Utom när infödingar blir europeiska och ger igen för några mindre grymheter.” Det sade mig mycket då. Det skulle komma att säga mig oerhört mer i tystnadens europeiska kultur och civilisation. Vid fler än ett tillfälle skulle jag få anledning att bli påmind om dessa ord som än ekar i mitt inre. Varje dag kränker Israels företrädare den mest grundläggande mänskliga rättigheten, d.v.s rätten till liv, medan de intellektuella skyndsamt rentvår de skyldigas smutsiga händer. Enligt ett slags varsallernas trohetsförpliktelse, tävlar västeliter med varandra i att betyga sin vördnad, inte bara för staten Israel, utan också för dess brottsliga ideologi, sionismen.

I årtionden har Väst unisont och helhjärtat stött denna permanenta oro och destabiliteringsfaktor i Västasien. Ja, luften i den koloniala statens strupe är direkt beroende av den s.k fria och civiliserade världens respiratorer på bekostnad av arabiskt barnablod och lidande. Denna koloniala metastas skulle inte kunna sprida sig som den hittills har gjort utan västregimers obetingade stöd. I årtionden har Väst blåst liv i detta lik. Det har t.o.m i Kiplings anda sets som en etiskt bindande plikt att stödja Israel. Med stöd av samma Väst blir det israeliska svärdets skugga allt större och därmed närmare den arabiska nacken, medan den ena arabiska ’uppstudsiga’ stat efter den andra svälts ut, avväpnas, eller läggs i grus och aska. Imorgondag skulle detta ondskefulla terrorvälde falla sönder och samman om detta stöd upphörde. Den sionistiska ’staten’ har etablerats och välsignats av västmakterna. Det är ett ovedersägligt faktum. Allt annat är rökridå och alibi! Israel är och förblir en minoritet (”judar”) européers koloniala projekt, med vilket Väst identifierar sig. Det är varje israel innerst inne väl medveten om. Det betingar var enda handling, beslut och attityd hos detta koloniala system och dess erövrarfolk.

Den västliga världen har länge hävdat att det är ett heligt moralist kall att offra för Israel. Vet ni, vet ni varför Väst kan hävda detta? Därför att det är alltid en annan som har offrats för Israel. Inget liv är för dyrt att avstå ifrån till förmån för gudomen Israel så länge det handlar om färgade liv. Det är alltid ett annat blod som har utgjutits för Israel. Det är vi som har framburit offer till det koloniala altaret. Det är det färgade folket som i årtionden förrättat otaliga blodiga offer till Västerlandets koloniala helgon, och trogna brohuvud, Israel. Och så länge det är vi som är Israels offer, förtjänar den heliga staten ännnu fler offer, och inget antal offer någonsin kan bli för många offer. Så länge det är den färgade världen som får utstå mardrömmen är mörkret och natten aldrig lång nog. Så länge det är en annan som lider kan man aldrig nog lida för Israels skull. Den blodiga och syndiga gudomens offer är alltid den Andres oförskyllda blod. Därför blir heller inget utgjutet blod, oavsett mängden, nog mycket. Men morgondagen hör inte detta Israel och dess koloniala invånare till! O tvivla inte på det!

Med skalden Esaias Tegnérs ord:
Väl formar den starke sin värld
Väl flyger som örnar hans rykten;
Men någon gång brytes det vandrande svärd
Och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
Det dör som en stormvind i öknen bort (Tegnér, ur dikten: ”Det eviga”)

All makt är till sin själva natur historisk och relativ och det som idag bär upp det koloniala systemet imorgon mycket väl kan bli dess fall. Ens styrka är bara det tillfälliga resultatet av andras svaghet, och läs noga historien, även ni, sionister, en tillfällig triumfator och Ares, berusad av makt och förakt, för att inse att morgondagen inte hör ert koloniala månlandskap till. Ert system är ansvarigt för det mörker som i mer än sjuttio år har berövat oss åsynen av minsta strimma hopp och gnutta värld. Men den sol som redan gryr kommer att vända er ryggen. Tidens tand och vind kommer att nöta ut ert spindelnät. Era lögner, de vidrigaste och mest avskyvärda i mänsklighetens historia redan är nakna. Ni kan inte försvara dessa lögner utan att klä av de. Vi ser redan den dagen komma då ni skulle önska att ni helst hade varit tysta livet igenom men inte ha tagit en enda av dessa lögner i er mun än mindre ”rättfärdigat” Israel med dem. Problemet ligger inte i att hitta lämpliga slöjor åt era lögner. Problemet är att dessa lögner blir än mer uppenbara just i det ögonblick ni försöker att dölja de. När ni påstod att Palestina var ’ett land utan folk’ fördrev ni dess befolkning. När ni påstod att ni var ’ett folk utan land’ visade ni att ni visst hade många hemländer. När ni hävdar att Israel bedriver självförsvar utökar ni Israels territorium. Därav er vägran att acceptera några fastslagna gränser. När ni påstår att ni vill ha ”fred” (d.v.s krig, och det vill ni alltid ha) har ni gjort det med full vetskap om att palestinierna (hur svaga och förtvivlade de än skulle kunna vara) inte skulle kunna godta era ”fredsvillkor”. Detta använder ni senare som förevändning för nya krig. Ni har fått även skammen att känna sig utnyttjad och smutsig!

Ni kan bara klä er nakna, koloniala förtryckare. Det är dagarnas oerhörda straffdom som ni själva samlat över era huvuden. Det är själva slöjorna, maskerna, som är ert systems nakenhet och stora utmaning. Varje gång ni har burit en mask har den blivit röd. Varje gång ni har tagit skydd bakom en kuliss har den droppat blod. Ni kan inte dölja ert system utan att uppenbara dess inre sanning. Varje gång ni har försökt att visa upp ett ”humant” ansikte har det föregåtts med brott, depravation och ondska. Varje gång ni skall begå nya brott och tysta ner världen har ni talat om hur ond Hitler var. Och hur avskyvärt och motbjudande är inte detta? Varje gång ni har förlängt livet för detta lik har likets ödestimma nalkats. Kejsaren är naken och ingen vävare i världen kan göra någonting åt det. Ni står idag inför historiens stora rätta och inget försvar i världen kan frikänna er och vrida tillbaka domens obönhörliga timma! Er största synd är inte era otaliga mord, blodsutgjutelser eller ert förakt, utan era megalögner, er ohyggliga historieterror, era moderna inkvisitioner och diskursiva despoti, ert stora bedrägeri varmed ni har förslavat världen och kastat in den i den oerhörda blodiga branden utan slut.

Era segrar, i skuggan av en kedjad värld och de inföddas vanmakt, är mörkrets pyrrhussegrar. Er segersång är ingressen till nederlagets sista furioso. Mängden offer, okuvligt och upproriskt blod kommer att kväva er i slutet av ert odyssé. Oavsett hur många Dahieh-dokriner, shoah och terroristiskt våld ert system gör sig skyldigt till skall ni en vacker dag falla och drunkna i den eviga och mörkaste skymningen. Ingen makt i världen någonsin kan vända skeppet, kolonisatörer! Ni sitter idag fast i ert kolonial ekorrhjul, lystna och helt döva för världen. Ni kan inte komma loss utan att avveckla detta hjul. Ert ’The Clean Break’ och krig genom ombud kommer att begravas i den mörkaste av alla gravar historien någonsin grävt. Er Yinon-plan för ett stor-Israel (”from the Brook of Egypt to the Euphrates”) är ert oundvikliga moras och vanära. Natten har redan sänkt sig över ’Greater Jerusalem’ och ’judifieringen’ av arbernas stulna land. ’The American Century’ är kortare än vad ni drömt om, dess aura av allsmäktighet till trots. ’The Great Reset’ har små utsikter att bära hem! Sionismens nya stora lögn ’Deal of the Century’ är döfödd, oavsett hur många allsmäktiga mediemoguler, finansfurstar, oligarker, penningmagnater, AIPAC, Kushner och ’arabiska’ prinsar står bakom den. Ni må sluta tusen ’Abraham-avtal’ med de arabiska folkens servila ’härskare’, men ni undkommer inte de förtryckta massornas tyfon av hat och förakt. Er falska eld kommer att fa’lna! Tiden har dömt er! O tiden, systemets bestrafferska, alla orättvisa systems bestrafferska, övermodets och självförhävelsens hämndgudinna. Ni kan idag bygga ert Babels torn, koloniala förtryckare, men räkna också med straffet. Straffet för övrmod. Straffet för att ha burit hand på livet. Straffet för halshuggna vetefärgade stjärnor som aldrig funnits skyldiga till några försyndelser. Straffet för morden på anspråkslösa enkla morgnar som aldrig ens hade kommit på tanken att försvara sig. Straffet för ohyggliga lustar och hur de tillfredsställts. Det finns en oförvägen gäll morgondag för allt dövt övermod, all orätt, alla förlåtna brott, allt förakt, alla tystade skandaler, alla tolererade övergrepp, all kränkning av mänsklig själ.

Draksådden är ännu inte färdigkläckt! Tillfäĺigt har elden lagt sig. Men eld under aska har varit mer förödande än någon öppen eld. Varje makt måste själv dra ner sig i vanära. Varje högmod måste upplösas med sina egna händer. Varje hybris måste döma ut sig själv. Varje orätt bär på sitt oundvikliga straff. Era allra heligaste berättelser med vilka munnar har tvingats till tystnad och en hel värld slagits i kedjor, framstår idag för mänskligheten som det mest motbjudande ondskefulla falsarium som någonsin hemsökt historien, ett falsarium, påtvingat världen med peningsmakt, represalier, hot och injagande av fruktan. Över hela världen tillfrisknar människor från era lögners mörker, vansinne och köld, befriar ljuset, avlägsnar Mayas slöja, trotsar era medeltida inkvisitioner och åter sjunger de förtrycktas lidande hymn, och det kan ingen makt i världen längre göra något åt. Miljoner människor stormar era diskursers fångenskap, befriar sanningen och ifrågasätter ert blodiga bedrägeri och falska berättelser med vilka er andliga tortyr av världen upprätthålls. Ni kan tysta trumman, som Khalil Gibran skrev, och ni kan lossa strängarna på lyran, men vem kan kommendera lärkan i skyn att inte sjunga?

Miljoner och åter miljoner börjar vakna upp, och idag kan de se spektaklets outhärdliga vämjeliga inre, barnbrännare! När timmen är slagen, när solen väl gått upp, när molnen väl gett vika för ljusets oböjliga naglar kan ingen makt i världen längre dölja vilka ni är, vilka era endogena drivkrafter är och vad ni innerst inne döljer. Oavsett hur ofantlig den demagogi ni släpper loss, hur stor den ideologiska moteld ni uppbjuder, vilka plattformar ni manipulerar, hur mycket dominerande narativitet ni kontrollerar och hur många mäktiga ’Deep states’, Silicon Vally, Rothschild, Soros och Murdoch står bakom er, skall ni ändå en dag stå ensamma, brutalt och skrämmande genomskinliga. Ni kommer att kollapsa och sjunka ur historien ensamma, det stod redan skrivet vid systemets allra första byggsten! Ju mer tiden skrider desto mer främmande blir ni i våra ögon. Det är en dom själva ert system och dess förda politik allt högljuddare kallar på. Er blodiga nattsvärta kommer obevekligt att nystas upp av maktens inneboende fördärvlighet, av den mänskliga okuvlighetens oböjlighet. Allt ni rör vid kommer att förbanna er och nedkalla historiens, himlens och den korsfestes eviga straff och fördömelse.

Ni är och förblir conquistadorerna, blott med en annan förklädnad. Ni förblir det, inte trots de långa grymma åren utan just på grund av dem. Vår jord kommer trofast att bränna under era fötter, det kommer i längden att stå er för dyrt att trampa på den. Våra vindar kommer att göra det kargt runt ert system och dess tillsynes oövervinnerliga borg. Ni kommer inte att kunna dölja er skälvning inför varje minsta skakning utanför er koloniala näste. I 73 år har ni inte kunnat röra er en tum utan vapen. Det är all orätts oförgängliga oförvägna straffdom. Under er öppnar sig oanade avgrunder, barnmördare! Den rena styrkans främmande höga hästar som bar er till vår lågmälda jord har skenat. Bakom sig har de blott lämnat ett dött gnäggande, ett moln av årens damm och vanära. De som har skapat monstret är själva i gugning idag. Davosväldets kalla stjärna är på fritt fall. Förenta staternas militära försprång är utjämnat. Den unipolära epoken ligger i dödsryckningar. Multilateralismen blåser friskt i en plågad kvalmig värld som kanhända börjar andas hopp. Imperiets ark tar in vatten över allt, inkräktare och aggressorer. Ert paraply av diplomatisk immunitet som har gjort er oåtkomliga är ihåligt i den nya morgon som redan gryr, i spåret av imperiets rysliga mörker. Den Eurasiska eran har redan inletts. Hegemonens utsikter att krossa dess integration är små. Skymningen har redan sänkt sig över Bretton Woods brutal valutaterror. Ömsesidiga valutor bryter alltmer nya marker. Amerikas förenta stater är en koloss på lerfötter och Europa söker sig alltmer oroligt österut! Ingen längre förmår att bekosta er inherenta ondska, er kollektiva megalomani och det koloniala systemets omänsklighet.

För att dölja sprickan i ert vederstyggliga bygge söker ni upprätthålla ett skönare yttre. Men det är skönheten hos en bubbla när den just är på väg att spricka. Ju tommare och luftigare en ballong, en bubbla blir och ju mer sprängfärdig den visar sig vara dessto vackrare färger uppvisar den, det vet vi ju, det viste vi som barn, när drömmarna sprack, när de var som allra vackraste, när skrattet fastnade i halsen, när bomber och kanoner skingrade de oansenliga stjärnorna från vår himmel, en himmel som var nöjd med så lite! Men ack! Acta est fabula plaudite,: ”skådespelet är slut, applådera”! Spelet är över, kolonisatörer! Ni har sått storm och lidande, storm och lidande skall ni skörda. Ut sementem feceris, ita metes, det man sår får man skörda. Det är livets pulserande vakna väsen, dess innersta aldrig vilande skri! Dödar du ömheten inom dig dömer du samtidigt dig själv. Sliter du av tidens hjärta, ja fryser med tvingande nödvändighet den atmosfär i vilken du inandas syret till din egen mänskliga själ och puls. Det är oförrätters obevekliga avigsida, det rena våldets, hybris väntande tveeggade svärd.

Det är oärligt av trädgårdsmästaren att inte kunna känna igen sina egna växter och plantor. Det är trädgårdsmästaren, om någon, som borde veta vad han har planterat och sått och vad han kan skörda. Sår du tagg och lidande skall du också körda tagg och lidande. Det är kompositören, om alls någon, som borde känna igen de toner han har skapat. Du kan inte tonsätta hjärtkärande blodiga pandemonium och själv skörda harmoni och himmelsk frid. När historien kliver på podiet och dirigerar dina toner skall du inte angripa den. Den ansvarige är dina toner, förebråelsen borde riktas mot tonsättaren, Israel, det ansvariga för 1900-talets största makabra lögner och falsarium, anskrämliga bedrägerier, folkmord och blodbad! Från den ena stormen av blod och synder till den andra närmar sig det koloniala rasistiska systemet sin oundvikliga dom, sin Nemesis, i enlighet med lagen om ackumulerad ondska och konsekvens undan vilken inga tidigare kända orättvisor i mänsklighetens historia har kunnat fly. Det finns en maktens oblidkeliga bumerang. Det är oåterkalleligt! När du väl byggt upp en sned vägg kan du inte rätta till den utan att rasera den. Du kan inte vila i dess skugga utan vidare. Ett system som har rests på inbyggda orättvisor och inneboende förtryck kan inte reformeras utan att avskaffas. Vi säger idag med den korsfäste, gällare och mer fast än någonsin tidigare i mänsklighetens historia: Döm inte, koloniala sionister, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er.

73 år senare fortsätter det palestinska folket att blöda. 73 år har gått och Israel är brutalare än någonsin tidigare. Aldrig har det palestinska folkets sår varit djupare. Aldrig har den palestinska vanmakten varit mer tydlig. På Västbanken, denna lidandets väg sprattlar befolkningen i den koloniala galgen och i Gaza har smärtans långa knivar nått benet, därav koncentrationslägerets fruktansvärda skri som västmedier måste möta med en brutal likgiltighet och informationsblockad. Israel har, med Västs goda minne länge förvägrat Gaza, detta grandiosa gisslandrama, denna belägrade och hängda landremsa som vältrar sig i sina gälla sår, denna uthungrade, hopkurade jord, denna ständiga dödsklagan, detta historiens stora martyrium och lidandets anatomi värdigheten i blicken och rätten att leva. Ett Gaza vars revben pinas av det koloniala föraktets historia, ensamhet och hunger. En humanism som dryper falsk patos är en dömd humanism. Detta är ireversibelt. Denna obevekliga dom stod redan ingraverad på nattens ohyggliga panna, vid det mörker Väst har rest sitt anskrämliga Ahriman och fruktansvärda Mara, Israel. En kultur som idag finner det försvarbart att i ett svep blåsa bort hela nationer och länder som om de aldrig funnits till, och underkasta främmande folk levnadsvillkor som igår var det rättsliga underlaget för hängningen av de nazistiska ledarna i Nuremberg, lämnar inget tvivel om att morgondagen inte hör denna kultur till.
Ingen är ovetande om det hjärtkärande, himmelsskriande lidande som pågår i Gaza och hela Palestina. ”Det är inte kunskap vi saknar. Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna.” Med dessa tänkvärda ord avslutar Sven Lindqvist sin bok: ’Utrota varenda jävel’, och ställer samtiden inför ett val den aldrig kan fly.

Igår hette den koloniala erövringen: ’att sprida kristendom och evangelium’, ’att rädda hedningarnas förtappade själar’, ’att civilisera barbariska stammar’, ’att motarbeta barbariska sedvänjor’…Idag heter det: ’Guds utvalda folk’, ’Det förlovade landet’, ’Gud talar genom Israel’, ’Israel, the sign, par excellence, of divine history’ eller Israel som ”the axis of the world, its nerve’, som sionisten André Neher uttryckte det. På samma sätt som Frankrike kallades ”eldest daughter of the Church” genom vilket Frankrike bär på Guds verk (Gesta Dei per Francos), eller ”Tyskland är högre än allt” därför att Gud är med henne (Got mit uns), eller när Eva Person deklarerade att ”the mission of Argentina is to bring God to the world”, och varför inte när den sydafrikanska apartheidregimens premiärminister Vorster hyllade den rasistiska staten: ”Let oss not forghet that we are the people of God, invested with a mission.”, eller dagens nygamla bedrägerier blott med nya maskeringar: ’humanitära interventionister’, ’Responsibility to protect’, ’att sprida demokrati och mänskliga rättigheter’, ’försvar av minoriteter’ ’kriget mot terrorismen’, ’globalisering’…

Men bakom alla dessa nobla koncept och allt ädelt tal, bakom alla dessa filantropiska sköna masker och högtravande deklarationer om att sprida en högre civilisation till barbariska folk, skymtar, då som nu, föraktet, bytet, plundringen och ren styrka. Ingenting annat! Dessa motbjudande, likfärgade narrativ som liknar drunknade, uppsvällda, osmakliga kadaver som flyter på vatten är ingenting annat än en förevändning för de längsta begär och instinkter som överhuvudtaget tänkas kan, en apologi för rena våldsdåd. Den koloniala och imperialistiska världen kan dölja sitt verkliga jag för världen och föra den bakom ljuset ett tag till. Den kan visa upp ett humant spirituellt altruistiskt ansikte utåt. Men dess offer, de liv den har brutaliserat, de tallösa öden den förvägrar luften känner igen den gamla världen genom sina nakna sår. Det är själva täckmantlen som bortom de högstämda uropen klär av och uppenbarar de nya imperialistiska, nykoloniala kårstågen och deras sanna väsen. När jordens förtryckta nationer hör västregimen, denna skallerorm mässa om ’människan’ och ’höga värden’ känner de kalla kårar ila längs ryggraden, uppbådar alla sina minnen och förvisar sig om att ha sin machete och sina ärr inom räckhåll. Ty det är i människans namn den färgade mänskligheten har tvingats att avstå från förnyelse, blomning och upptäckt. Det var i den västerländska humanismens namn belgare lätt kongolesiska huvuden hänga på tork i kung Leopards stora koloni, Kongo, ett land som är 68 gånger större än Belgiens yta. Det är i människans namn det sioimperialistiska Väst har dränkt ödmjuka, stilla gryningar och anspråkslösa morgnar i sitt oförvitliga blod. Det är i ’socialismens’ och religionens namn koloniala östeuropeiska rasistiska judar med Tora i ena handen och k-pista i den andra tömt Palestina på sig självt.

För de arabiska folken som har nått sin farligaste stund och genomlider ett brutalt sio-imperialistiskt förtryck finns inte mycket att välja på. Antingen för man kampen och ger allt, eller blir man kvar i djupast förnedring.
Att ha en vajande flagga utanför FN-byggnaden och en representant i Generalförsamlingen återbördar inte ett folks värde. Det gör det varken fritt eller självständigt. Den som inte satt sitt liv på spel, skrev tysken Hegel kan mycket väl erkännas som ’person’, men han har inte nått sanningen i detta erkännande som ett självständigt självmedvetande. När man väl läst färdigt denna korta, men ack så ohyggliga sanning återstår för de arabiska folken blott och alena en enda sak här på Tellus: att kavla upp själ och medvetande och med hela sin varelse uppge sin sista vrål: ’Ni kan utrota oss. Men stjärnornas barn blir aldrig hundar.’
Att lida nederlag är inte värst. Historien vittnar om många nederlag som har eggat ärerika slag. Att besegras i en kamp hör nog till viljan att triumfera. Men att modlöst invänta sitt öde är uttryck för ett folks yttersta förnedring och moraliska förfall. Fienden är inte mer oövervinnerlig än vad ens vacklan bidrar till det. Att vara för de arabiska folken innebär att ständigt kämpa. Alternativet är djupare al-Nakba. År av ovärdiga ’fredsförhandlingar’ har varit nådatid för mer förtryck av det palestinska folket.
Kampen kommer att bli hård och lång. Många tårar kommer att fukta folkets kinder! Någon linjär seger kan det inte bli tal om. Frigörelsen är inte ett slag, utan en lång rad strider och avgörandet faller varken idag eller imorgon, som Frantz Fanon redan påpekat. För de arabiska folken gäller att ständigt förlita sig till sina egna krafter. Endast då kan de göra inteligentia uppskattningar av sin verkliga förmåga. Det vore klokt av världens nationer att i denna svåra prövningstid stå vid de arabiska folkens sida i kampen för frihet. Ty du skall aldrig fråga för vem klockan klämtar, den klämtar för dig.
Ett sista ord, därför att träden ännu kan tala, därför att jorden ännu kan berätta, därför att den episteme som kringgår människan är dömd på sikt!

En dag skall jorden tala om Brotten, om de stora ohyggliga brotten som har begåtts i människans namn, om kontinenter av ensamhet, förtvivlan och tystnad, om städer av ångest och dödens gula, tysta, kalla röst, om det medskyldiga ordet, om skapad ignorans i oerhörd skala, om brutna stora eder….En dag skall de fallna arabiska barnskratten vittna! En dag skall ord förlora all mening. En dag skall mening förblöda. En dag skall tystnaden vittna om ordens skuld och synder i det röda levrade dramat utan himmel utan rätt. En dag skall varats öppna sår, döttrar till historiens stora lidande stå på världsalltets skuldror i ett kosmiskt skri över den sionistiska kolonialismens monumentala brott.