Rolf Nilsson har hittat och översatt denna riktigt och rikligt informativa artikel 2/9 hos ISMAELE.
_____________________
Det följande är min (ISMAELEs) engelska översättning av en artikel, ursprungligen på italienska, av Massimo Mazzucco, publicerad på hans webbplats LuogoComune.net igår, den 1 september 2024. (All formatering i original).
Västbankens historia i korthet
Efter första världskriget, tack vare det osmanska rikets nederlag, tog Storbritannien och Frankrike kontroll över det stora område i Mellanöstern som kallades Stor-Syrien. Dagens Syrien och Libanon gick till Frankrike, medan Storbritannien tog Palestina, en del av Mesopotamien (dagens Irak) och dagens Jordanien (som ännu inte existerade under det namnet).
När Churchill blev brittisk kolonialminister 1921 beslöt han att anförtro förvaltningen av landet öster om Jordan till den ashemitiske emiren Abdullah. Detta land, som förblev under brittisk kontroll fram till 1946, kallades Transjordanien, vilket bokstavligen betyder ”bortom Jordan”.
Landet ”på andra sidan Jordanfloden” (dagens Västbanken) förblev en del av det palestinska territoriet under direkt brittiskt mandat.
År 1946 blev Transjordanien självständigt, vilket gav upphov till den nuvarande staten Jordanien.
1948 överlämnade britterna mandatet över Palestina till FN, medan Israel i sin tur förklarade sig vara en självständig stat. Angränsande stater (Syrien, Jordanien, Libanon, Egypten, Irak) förklarade omedelbart krig mot Israel, men besegrades. De enda som lyckades vinna något (enligt den officiella berättelsen) var jordanierna, som under de väpnade sammandrabbningarna ”erövrade” Västbanken, där även östra Jerusalem ingick.
I själva verket finns det starka misstankar om att Israel gav jordanierna Västbanken, just i utbyte mot ett ”mjukt” motstånd från deras sida under kriget. Det räcker med att säga att de jordanska väpnade styrkorna, märkligt nog, leddes av en engelsman, John Bagot Glubb (känd som Glubb Pasha). Enligt den israeliske historikern Avi Shlaim ”skadade misstankarna om att kung Abdullah hade kontakt med judiska ledare [under 48 års krig, reds anm] hans anseende i arabvärlden. Många kritiker hävdar att han var villig att ge upp det arabiska anspråket på hela Palestina i utbyte mot en bit av Palestina för sig själv”.
I själva verket fick Abdullah det, och efter 1949 blev Västbanken jordanskt territorium i alla avseenden. De flesta av de palestinska flyktingarna, som tvingades fly från sitt land under den etniska rensningen (Nakba) som sionisterna genomförde 1948, strömmade in i detta område. Andra palestinier, som fördrivits från sina länder, fann asyl i flyktingläger i Syrien, Libanon och Jordanien.
Från 1949 och framåt pågick en debatt i Israel – som fortfarande är olöst – om det inte hade varit bättre att annektera Västbanken direkt också, under 1948 års krig. Denna tes understöddes av de mest ivriga nationalisterna, som i annekteringen av Västbanken såg fullbordandet av det sionistiska projektet för förverkligandet av Eretz Israel, det vill säga skapandet av det ”Stora Israel” från biblisk tid (det är inte av en slump som dagens sionister insisterar på att kalla Västbanken för ”Judéen och Samarien”, just som en hyllning till den benämning som dessa områden hade i biblisk tid).
Hur som helst, från 1949 förblev Västbanken under Jordaniens kontroll, och detta varade fram till 1967, då Israel ockuperade det militärt under sexdagarskriget.
Sedan dess har Västbanken officiellt betraktats som ”ockuperat territorium”. I november 1967 utfärdade FN den berömda resolutionen 242, som krävde att Israel skulle dra sig tillbaka från de ockuperade områdena och återgå till vapenstilleståndsgränserna från 1949. Men Israel ignorerade resolutionen och började i stället uppmuntra judiska bosättare att gradvis bosätta sig på Västbanken.
Bosättningen av judiska bosättare i de ockuperade områdena är också ett flagrant brott mot den fjärde Genèvekonventionen, där det i artikel 49 står ”Den ockuperande makten får inte förflytta någon del av sin civilbefolkning till det territorium som den ockuperar”.
I stället blev historien en annan. I strid med alla resolutioner och internationella avtal fortsatte Israel, med USA:s ständiga beskydd, att ostraffat kolonisera Västbanken och stycka upp den i tusen separata öar.
I dag är Västbanken en slags schweizerost, vars territorium har delats in i tre zoner: A, B och C.
Zon C (ljusrosa), som täcker cirka 60 procent av territoriet, administreras och kontrolleras militärt av Israel. Cirka 300.000 palestinier bor i zon C. De utsätts för alla slags trakasserier av IDF (från svårigheter att ta sig fram till avsaknaden av grundskolor, från svårigheter att få tillgång till sjukvård till omöjligheten att få bygglov). Palestinierna är också begränsade i sin användning av vatten, som de bara kan få, till ett högre pris, genom att använda särskilda förbetalda kort. Under tiden bygger israeliska bosättare villor med swimmingpooler och vattnar fritt sina grönsaksodlingar med rinnande vatten.
Zon B (mörkrosa, ca 22% av territoriet) administreras av den palestinska myndigheten, som dock måste ”dela” den militära kontrollen med Israel (översättning: Israel sköter och kontrollerar alla kontrollstationer – se kartan [ovan, till höger] – och kontrollerar därmed effektivt palestiniernas rörelsefrihet på deras mark).
Zon A (grön) utgör de återstående 18 procenten av territoriet och står teoretiskt sett under palestiniernas direkta kontroll, men i verkligheten kommer och går IDF-trupperna som de vill och gör som de vill. De öppnar och stänger vägar efter behag, och under täckmantel av ”säkerhet” sätter de upp grindar och blockader överallt, och arresterar godtyckligt palestinier av vilken anledning som helst. Zon A är dessutom inte ett sammanhängande område utan består av ett tiotal ”öar” som skiljs från varandra av murar, barrikader och vägar som endast kan passeras av israeler, vilket gör det ännu svårare för palestinierna att förflytta sig från ett område till ett annat inom sitt eget territorium.
Israels avsikt att göra livet omöjligt för palestinierna, att tvinga dem att ge sig av förr eller senare, är uppenbar även för blinda, döva och till och med lite senila.
Men allt detta stör inte den amerikanska administrationen, som har tillåtit denna kontinuerliga kränkning av internationell rätt i årtionden nu, och faktiskt underlättar den på alla möjliga sätt. Och nu när all uppmärksamhet är riktad mot Gaza utnyttjar bosättarna på Västbanken detta för att genomföra ständiga räder och våldshandlingar mot palestinier, med den israeliska polisens tysta medgivande.
Och skulle Trump bli president har han redan lovat Myriam Adelson (se här, ö.a.) (den sionistiska miljardären, Trumps största kampanjdonator) att han på alla sätt ska hjälpa Israel att slutgiltigt annektera Västbanken till sitt nationella territorium.
Vid den tidpunkten skulle den sionistiska drömmen vara fullbordad och Gazaremsan (som nu de facto är underkuvad) och det så kallade ”Judéen och Samarien” (nuvarande Västbanken) skulle äntligen bli en del av det ärofulla bibliska territoriet Eretz Israel igen.
Medan världen låtsas att den inte ser.
För att bekräfta vad Massimo Mazzucco skrev i sin artikel, här är en video av en israelisk bulldozer i Jenin (Västbanken) som förstör palestinska butiker: år av uppoffringar, historia och minnen som slutar i spillror eftersom sionisterna bestämde det. Förresten, det som Israel genomför är inte bara ett folkmord, det är också ett ”kulturellt folkmord”, för vilket jag hänvisar er till denna utmärkta artikel.
(Mer i Al Jazeera, ö.a.)
Nu några uppdateringar från Mellanöstern.
Ni har säkert hört/läst om de demonstrationer och nationella strejker som ägde rum i Israel mellan i går kväll och i dag (måndagen den 2 september), efter det att den israeliska försvarsmakten i går morse återfann kropparna efter sex personer i den israeliska gisslan: det var en så stor händelse att de västerländska mainstream-medierna (MSM) inte kunde ignorera den. Jag ska ändå snabbt ge en kort sammanfattning.
På kvällen 1 september gick hundratusentals människor ut på gatorna i Israel för att protestera mot att Netanyahu bojkottade vapenvilan och krävde hans avgång, vilket rapporterades av Al Jazeera och även The Guardian. Här är ett foto av demonstrationen i Tel Aviv i går kväll – se bilden högst upp i artikeln.
Naturligtvis protesterade de inte för palestiniernas räkning, eftersom de krävde eldupphör för den israeliska gisslan, men paradoxalt nog gjorde dessa israeler ändå mer för ett eldupphör än det laglösa amerikanska imperiet och dess vasaller i NATO och EU.
Sedan meddelade den israeliska fackföreningsfederationen Histadrut att en storskalig strejk skulle inledas i dag, vilket rapporterades i den tidigare nämnda Al Jazeera-artikeln: beslutet kom som svar på krav från familjer till israeliska fångar, i syfte att sätta press på Benjamin Netanyahus regering att förhandla om en fångutväxling.
Som rapporterats av The Guardian sade Histadrut-ordföranden Arnon Bar-David i ett uttalande:
Jag har kommit till slutsatsen att endast vårt ingripande kan skaka om dem som behöver skakas om. Ett avtal går inte framåt på grund av politiska överväganden och det är oacceptabelt.
Så den första landsomfattande generalstrejken sedan Hamas-attackerna den 7 oktober 2023 inleddes på morgonen 2/9 kl. 6.00 EEST, och demonstranter gick ut på gatorna igen – även anställda på sjukhus, Ben Gurion-flygplatsen (Israels viktigaste nav för flygtransporter) och Haifas viktigaste kommersiella hamn gick ut i strejk, vilket rapporterades av The Guardian här och här. Ursprungligen var strejken planerad att pågå till 18:00 EEST, men efter att Bezalel Smotrich, Israels finansminister, uppmanat arbetsdomstolen att förbjuda strejken, beordrade domstolen att generalstrejken skulle avslutas senast 14:30 EEST, vilket rapporterades av The Guardian i dess liveblogg här och i denna artikel. Så i slutändan åstadkom denna landsomfattande generalstrejk inte mycket. Som en av de intervjuade i The Guardian sa här…
Endast en längre strejk kommer att få regeringsmedlemmarna att förstå att Israels ekonomi kommer att gå ner.
…medan en annan sa: Om det blir en gisslanuppgörelse kommer regeringen att falla, så de är inte intresserade av en uppgörelse.
Det Ben-Gvir vill och det Smotrich vill, det får de, för Bibi vill inte hamna i fängelse. Han vill inte förlora makten, eftersom Bibi kommer att röstas bort i det första valet om regeringen faller.
Under tiden har Storbritannien beslutat att dra in 30 licenser för vapenexport till Israel… av 350 (källa: The Guardian). Mindre än 10 procent! Naturligtvis är detta bara PR (Public Relations). Faktum är att den nya Labourregeringen kritiserades av humanitära icke-statliga organisationer (NGO:er), och Tim Bierley, en kampanjledare vid Global Justice Now, sade (från The Guardian – min kursivering)
Under stort tryck håller regeringen på att vakna upp till det faktum att den måste sluta beväpna Israel. Men detta är ett halvfärdigt förbud som riskerar att upprätthålla Storbritanniens delaktighet i krigsförbrytelser. Man skulle inte komma tillrätta med en farlig mordbrännare genom att helt enkelt minska deras bensintillförsel.
Detta tillkännagivande går inte på långa vägar tillräckligt långt. Storbritannien tillhandahåller fortfarande militära varor till en regering som anklagas för folkmord. Den ståndpunkten är moraliskt förkastlig och har mycket litet stöd hos den brittiska allmänheten. Vi måste fortsätta att driva på för ett fullständigt vapenembargo.
Israel Katz, Israels utrikesminister, sade å andra sidan att hans land var ”besviket över en rad beslut” som fattats av den brittiska regeringen, vilket rapporterades av The Guardian. Även Yoav Gallant, Israels försvarsminister, twittrade ett liknande uttalande:
Som en sista sidonotering kan nämnas att Turkiets president Erdogan enligt Bloomberg officiellt har lämnat in Turkiets ansökan om att bli medlem i BRICS+-gruppen.
Detta beslut är en del av en strategi för att söka nya allianser utanför västvärlden, eftersom västvärldens politik inte gör något annat än att isolera Washington och dess vasaller.
Erdogan upprepade faktiskt vikten av en mer rättvis och inkluderande världsordning och betonade behovet av ett ökat samarbete med tillväxtländerna för att säkerställa global stabilitet och ekonomisk tillväxt.
Att gå med i BRICS skulle innebära betydande ekonomiska fördelar för Turkiet eftersom det skulle möjliggöra nya investeringar, tillgång till tillväxtmarknader och en mer inflytelserik roll på den geopolitiska arenan.
Som Al Mayadeen rapporterade i denna artikel…
Erdogans styrande parti Justice and Development Party har ofta anklagat västländerna för att hindra Turkiets strävan efter en självförsörjande försvarsindustri och en robust ekonomi. Erdogan har konsekvent krävt reformer av FN:s säkerhetsråd för att inkludera fler nationer utöver de nuvarande fem permanenta medlemmarna och har visat intresse för att gå med i Shanghai Cooperation Organization (SCO), som inrättades av Ryssland och Kina som en motvikt till NATO.
”Vi behöver inte välja mellan EU och SCO som vissa hävdar”, sade Erdogan. ”Tvärtom måste vi utveckla våra relationer med både dessa och andra organisationer på en win-win-basis.”
UPPDATERING (02/09/2024): Tidigare på kvällen 2/9 gjorde Abu Obeida, talesman för Al-Qassambrigaden (den palestinska organisationen Hamas militära gren), följande uttalanden, som rapporterades av Al Mayadeen:
Netanyahus insisterande på att släppa fångarna genom militära påtryckningar istället för att sluta ett avtal kommer att innebära att de återvänder till sina familjer i kistor.
Efter Nuseirat-incidenten utfärdades nya instruktioner till de krigare som hade till uppgift att vakta fångarna om hur de skulle hantera dem när ockupationsarmén närmade sig deras fångläger.
Abu Obeidas uttalanden verkar antyda att gisslan nu dödas om IDF försöker rädda dem, vilket hände med de sex senaste.
Den ”Nuiserat-incident” som Abu Obeida hänvisar till är befrielsen av 4 israeliska gisslan den 8 juni 2024 till en kostnad av minst 274 palestinska liv (enligt AP News)!
DN rapporterar 4 september ”Regeringen bad redan på söndagen landets justitiekansler att skicka en begäran till domstol om att stoppa strejken, som utlysts på arbetsplatser över hela landet av den fackliga landsorganisationen Histadrut.
Vid lunchtid beslutade domstolen att strejken måste avslutas före klockan 14.30. Det var tre och en halv timme tidigare än Histadrut hade planerat.” https://www.dn.se/varlden/nu-gar-israelerna-ut-i-strejk-vagar-ska-blockeras/
DN:s Nathan Shachar rapporterade 3/9 ”Israels premiärminister Benjamin Netanyahu spolierade med flit det bästa tillfället hittills att utväxla bortförda israeler mot palestinska fångar. Den 27 juli överraskade Hamas Israel med att acceptera dess villkor för en utväxling, varpå premiärministern skyndade sig att lägga till ”klargöranden” som han visste att Hamas skulle förkasta.” https://www.dn.se/varlden/nya-uppgifter-skakar-israel-netanyahu-saboterade-utvaxling/
Marktjuven får inte nog av att bosätta Palestiniernas mark. Dessa avskyvärda marktjuvar siktar även på att beslagta mark i Syrien och Egyptenför att bygga stans eviga rike ”stor israel”
https://www.aljazeera.com/program/newsfeed/2024/9/8/jewish-director-at-venice-film-festival-speaks-in-solidarity-with-palestine
Tack – publicerat som inlägg nyss.