Israels ockupation en miljökatastrof

Denna artikel har skrivits av en ledande expert, Dr Gunnar Olofsson som är med i förbundsstyrelsen för Palestinagrupperna.

Den israeliska ockupationen av de palestinska områdena utgör en stor fara för överlevnaden i hela området på sikt, och innebär redan idag en miljökatastrof. Det menar israeliska och palestinska forskare knutna till universiteten i Tel Aviv och Stanford.

Juli månad 2019 var den varmaste som hittills uppmätts. FN:s klimatpanel (IPCC) varnade för ett år sedan för stigande temperaturer i områden som Alaska, Sibirien och Grönland. I Israel / Palestina, belägna i ett av världens hetaste områden, är risken för en ännu snabbare uppvärmning uppenbar. Trots detta är medvetenheten bland israeliska väljare om klimathotet väldigt låg, och ledarna talar sällan om problemen. Eftersom Israel dessutom ockuperar det palestinska Västbanken kan inte heller palestinierna göra någonting verkningsfullt mot klimatförändringen.

I slutet av förra året publicerade israeliska forskare data som talar för en kommande temperaturhöjning på 2,5 grader och 40% minskning av nederbörden i stora delar av Israel. ”Vi har redan närmare 24 timmars hetta sommartid” konstaterar professor Hadas Saaroni vid Tel Avivs universitet. ”Det kommer att bli värre. Hettan kommer att vara uttalad dagtid och inte lätta nattetid”. Den kommer heller inte att vara jämnt distribuerad utan drabba de fattigare, södra, områdena i Tel Aviv-Jaffa hårdare, med en skillnad i temperatur på runt sju grader.

Enligt professor Marcelo Sternberg vid samma universitet utgörs större delen av Israel redan av öken, och gränsen kryper hela tiden norrut. Och vad som enligt Sternberg är säkert är att ”skogsbränderna som oftare drabbat landet på senare år kommer att fortsätta ödelägga landet sommartid”.

Staten Palestina hör till de som skrivit på FN:s ramverk för klimatförändring, men ockupationen gör att man inte har någon kontroll över sina naturresurser eller möjlighet att agera klimatsmart. Trots rikliga vattenresurser – det regnar mer i Ramallah än i London – är vattenbrist ett närvarande hot. Enligt den israeliska människorättsgruppen Al-Haq konsumerar israeler rakt av fyra till fem gånger så mycket vatten som palestinier under ockupation, och vad gäller de illegala bosättarna på Västbanken har de en sex gånger så hög konsumtion som palestinierna inom samma område.

En del palestinska samhällen är inte anslutna till något vattensystem alls, och när Israels armé spränger vattencisterner och förstör brunnar tvingas man köpa vatten dyrt från det israeliska vattenbolaget Mekorot . Vatten som israelerna kommit över genom att bland annat dra sin ”säkerhetsbarriär” på Västbanken så att man kunnat borra sig in i de underjordiska vattenreservoarerna på palestinskt område och lägga beslag på vatten där.

I Gaza råder redan en miljökatastrof. Vatten- och avloppssystemen är till stor del förstörda av olika israeliska militäroffensiver, och kan inte repareras på grund av blockaden. Systemen läcker in saltvatten och föroreningar, 95% av vattnet är odrickbart och varje dag rinner miljontals liter orenat avloppsvatten direkt ut i Medelhavet. Enligt en FN-rapport kommer området att inom bara något år vara i praktiken obeboeligt.

Medan Israel genom modern teknologi och kontroll av runt 80% av vattenkällorna antagligen på kort sikt kan klara också en ganska dramatisk klimatförsämring, saknar palestinierna på ockuperat område samma möjligheter. ”Vad vi ser”, förklarar Zena Agha vid tankesmedjan Al-Shabaka, ”är ett klart exempel på hur en etno-religiös grupp tilldelas bättre och mer förmånliga resurser än en annan grupp, bara på basis av religion och medborgarskap” – en slags ”klimat-apartheid”.

I juli 2018 antog den israeliska regeringen det ”Nationella Programmet för Anpassning till Klimatförändring”, med 30 åtgärdspunkter inom vatten, energi och hälsa. Programmet har en klart militär slagsida med diskussion om strategisk placering av baser, och analys av ”effekter på muslimska länder av klimatförändring”.
Energiförsörjningen vilar tungt på fossila bränslen, och medan till exempel Tyskland och Kalifornien siktar på 100% fossilfrihet nöjer sig Israel med målet 17% förnybar energi till år 2030. Miljömedvetandet är också lågt och enligt en opinionsmätning av ”Pew Research Center” betraktar endast 38% av israelerna klimatförändring som ett stort hot – det lägsta resultatet bland 26 undersökta länder.

För de ockuperade palestinska områdena har den israeliska ledningen inga klimatsmarta planer alls. De nu över 650.000 olagliga israeliska bosättarna fortsätter att släppa ut sina förorenande avlopp i de omgivande palestinska samhällena, Västbanken används för dumpning av miljöfarligt avfall och sten och grus till husbyggen i bosättningarna och inne i Israel hämtas i öppna dagbrott som förorenar luften. Ett hållbart jordbruk motarbetas genom olika restriktioner, olivlundar sågas ner och solpaneler donerade av Västeuropa förstörs av den israeliska armén. I Gaza är jorden svårt förorenad av krigen och en tredjedel av marken otillgänglig för odling på grund av risken för beskjutning från israeliska soldater.

Finns då inget hopp? Jo, faktiskt. På allra senaste tiden har miljömedvetandet bland israelerna – som många tillskriver ”Greta Thunberg-effekten” – verkligen börjat öka, och årets klimatmarsch var den största hittills i Israel. Miljöaktivister och ockupationsmotståndare har närmat sig varandra under insikten att frågorna hör ihop. Miljökollapsen i Gaza hotar verkligen också bokstavligt hela södra Israel. På den palestinska sidan ses ett nyvaknat intresse, inte minst bland unga aktivister, att dokumentera och bevara palestinsk flora och fauna, och ”Palestinska institutet för Biodiversitet och Hållbarhet” leder, tillsammans med ”Palestinska Naturhistoriska Muséet” vid Bethlehems universitet, ett projekt för bevarande av Palestinas biologiska mångfald med sikte på tryggad matförsörjning (”food sovereignty”) i ett miljösparande jordbruk.

För att det här skall lyckas krävs dock politiker med kurage, inte minst i vårt eget land, som vågar stödja de här initiativen, vågar konfrontera och kräva upphörande av ockupationen och blockaden, vågar stå upp för tvåstatslösningen enligt FN:s resolutioner och vågar utöva påtryckningar på Israel att erkänna staten Palestinas rätt att existera i fred sida vid sida med Israel. Den nuvarande eftergiftspolitiken och tystnaden är faktiskt inte miljömässigt hållbar.