Media rapporterar att högerextremisten Jair Bolsonaro vann presidentvalet i Brasilien. Han fick 55 % och utmanaren Fernando Haddad från Arbetarpartiet fick alltså 45 %. Förre presidenten Lula, som ledde opinionsundersökningarna har hindrats att ställa upp, och fängslats på anklagelser utan bevis.
Varför vann Bolsonaro?
Bolsonaros seger kan bero på flera faktorer. Dit hör att propagandan om att Rouseff och Lula gjorde sig skyldiga för korruption – utan bevis – har gått hem. Detta och annat indikerar att Brasilien är alltför korrumperat. Miljontals människor har lyfts ur fattigdom, men hade kanske väntat sig mer. Ekonomin har gått dåligt. Underskottet i statens budget, runt 8 procent av BNP i år, måste minskas.
Dagens Industri skriver idag:
”Bolsonaro har i hög utsträckning överlämnat de ekonomiskpolitiska frågorna till sin USA-utbildade ekonomiske rådgivare Paulo Guedes, som pekas ut som landets näste finansminister. Vidare spelar religionen ganska stor roll i Brasilien”.
Tidningen Dagen skriver:
”Flera tunga pingstledare har gått ut i valrörelsen i Brasilien och sagt att de stödjer Jair Bolsonaro. Unga pingstvänner delar ut valreklam utanför kyrkorna. ’Det har varit otroligt viktigt för att nå ut till de fattiga, som oftare går i kyrkan än andra’, säger Kajsa Norell, journalist som skrivit en bok om just pingströrelsen i landet.” – Dagen
Man erinrar sig att den svenske skalden Erik Gustaf Geijer och Karl Marx menade att ”Religion är opium för folket.” (Forskning och Framsteg).
Sveriges Radios Lotten Collin säger:
”Men hans anhängare ser i ex-militären en icke-korrupt politiker som kan ta Brasilien ur den ekonomiska krisen och tackla den växande kriminaliteten. Frågan är dock hur Bolsonaro ska kunna vinna stöd i kongressen utan att hemfalla till den korruption som alltid präglat brasilianska regeringsallianser.” – Sveriges Radio
Historia, högerextremism – och kanske fascism
Efter att folket tidigare motsatt sig de liberala mittenkandidaterna har etablissemanget satt sitt hopp till en rasistisk högerextremist som öppet förespråkat militärdiktatur.
Aftonbladet skriver:
”Jair Bolsonaro, även kallad ”Tropikernas Trump”, fortsatte sitt tal med att lova att försvara ”konstitutionen, demokratin och friheten”. …”Han vill gå ur FN och klimatavtalet och för en hård abortpolitik. Bolsonaro är hyllad av framför allt överklassen i Brasilien. Många av hans väljare ser honom som landets räddare.”…”Han har erkänt att han köpt sex för pengar han fått från boendebidrag och har sagt att han inte skulle våldta politiken Maria do Rosario eftersom ”hon var för ful”. – Aftonbladet.
Fernando Haddad lovade också att försvara demokratin. Haddad, som var utbildningsminister under den populäre socialdemokratiskt inriktade presidenten Lula, hade långsamt arbetat sig uppåt i undersökningarna, men det räckte inte. Korruptionsskandaler i Brasilien.
Jair Bolsonaro kallar sig liberal och har i sin kampanj lovat skattesänkningar, nedskärningar och privatiseringar – men också hårdare tag mot kriminalitet och korruption. I högerpopulistisk tradition har han med rasistisk jargong riktat missnöjet i landet mot minoriteter och vunnit stöd främst bland landets vita övre medelklass – men också bland en del arbetare. Han vill låta industrier etablera sig i den för världens klimat så viktiga koldioxidupptagande regnskogen i Amazonas.
Bolsonaro har öppet hyllat den tidigare militärdiktaturen i Brasilien och Pinochetfascismen i Chile. Han har uttalat stöd till tortyr, hotat med inbördeskrig och med att döda tiotusentals politiska motståndare, ”det jobb som militärregimen inte gjorde”. Han tycker att Brasiliens svarta befolkning ”inte ens duger till fortplantning”, och är ökänd för sina kvinnofientliga kommentarer.
Trots att Bolsonaro får såväl Trump som alla europeiska högerledare att verka som politiskt korrekta mysliberaler hörs inga större protester från etablissemanget i väst som istället är upptagna med att demonisera vänsterregeringarna i Venezuela och Nicaragua.
Baklängesrevolution i Brasilien
Jair Bolsonaros väg mot presidentposten kan också ses som en grundkurs i fascismens roll som finanskapitalets sista utväg.
Den amerikanska tidningen The Nation beskriver det pedagogiskt i en artikel med rubriken: ”Den brasilianska elitens plan för att förstöra Arbetarpartiet har misslyckats”. Detta kan innebära att landet träder in i ”den fascistiska neoliberalismens fas”, som den franska sociologen Christian Laval beskrev det på ett valmöte för vänstern i Brasilien.
Den liberala elitens plan i Brasilien var att få ett stopp på den vänstersocialdemokratiska Arbetarpartiets reformer som höjt arbetarnas levnadsstandard och lyft 40 miljoner brasilianare ur extrem fattigdom.
Arbetarpartiets president Dilma Rousseff, som vunnit valet 2014, anklagades för korruption och avsattes av senaten i vad allt fler erkänner var en statskupp. Genom välorganiserade massprotester och en kampanj orkestrerad av det monopolistiska medianätverket Globo anklagades Arbetarpartiet, Dilma Rousseff och den tidigare presidenten Lula för att vara ansvariga för korruptionen i landet.
Är Lulas fall slutet på det socialdemokratiska experimentet i Latinamerika?
När Rousseff avsatts genomförde den nyinstallerade presidenten Michel Temer nyliberala chockreformer och drastiska nedskärningar. Planen var att därefter bereda väg för en mer ”demokratisk” väststödd liberal mittenregering ledd av till exempel Brasiliens socialdemokratiska parti.
Problemet var att nyliberalismen och de massiva nedskärningarna inte var så populära bland vanligt folk. De miljontals – även i den så kallade medelklassen – som fått det bättre ställt under Arbetarpartiets försiktiga vänsterpolitik såg nu sina löner sjunka och sin trygghet raseras.
Stödet för kuppresidenten Temer gick i botten och fick till slut räknas i promille.
Men väljarna gick inte till någon annan av etablissemangets mittenliberala kandidater. Istället började stödet för förre presidenten Lula återigen att öka. I vissa undersökningar hade han närmare 50 procent av rösterna.
För att hindra Lula från att kandidera till valet åtalades och dömdes Lula i början av året till 12 års fängelse för ett korruptionsbrott som domaren själv erkände att det inte fanns konkreta bevis för. Trots att domen hindrade honom från att ställa upp i val visade undersökningar från så sent som i augusti på en överlägsen ledning för Lula.
För den nyliberala eliten och finanskapitalet återstod ett kort för att hindra Arbetarpartiet från att återta makten med eller utan Lula. Nämligen högerextremisten Jair Bolsonaro, kandidat för Socialliberala partiet, som det senaste året snabbt stigit i opinionsundersökningarna.
Bolsonaro hade sedan en tid lyfts fram av medianätverket Globo och industriarbetsgivarföreningen FIESP och har allt mer omfamnats av etablissemanget i Brasilien. Han har också uppvaktats av USA och bland annat bjudits in till liberala Council on Foreign Relations i New York.
Med hjälp av den USA-utbildade nyliberala rådgivaren Paulo Guedes, som arbetat under Pinochets diktatur i Chile, har Bolsonaro formats till finanskapitalets starke man i Brasilien.
”Bolsonaros styrka verkar lugna investerarna”, som en chefsekonom på en brasiliansk mäklarfirma konstaterade.
Innehållet i denna artikel bygger delvis på den tidigare publicerade Så beredde det liberala etablissemanget vägen för fascisten Bolsonaro. som återger en artikel av August Eliasson i Proletären. Proletären
Vad vet du Kerstin, om hur man umgås mellan stater, eller mer allmänt människor emellan? En liten skolhistoria:
På 1990talet hade jag en klass elever i vilken en grupp pojkar ständigt bråkade. ”Stick och brinn”, ”Din jävel”, ”Jag hatar dig” etc. hördes med jämna mellanrum. På sitt vanliga mesiga vis hade elelvårdteamet försökt prata pojkarna tillrätta, få dem att bli vänner, men utan resultat, naturligtvis. Eftersom problemet drabbade hela klassen tog jag till slut upp det med hela klassen. Jag sade ungefär: ”För mig får ni utan vidare fortsätta att hata varandra. Så är det i livet. Alla gillar inte alla. Men eftersom ni nu går i samma klass måste ni på något vis kunna umgås på ett mindre aggressivt sätt”. Jag fortsatte: ”jag kan ta ett exempel som gäller mig själv. Här på skolan finns det en lärare som jag helst skulle vilja sparka i arslet varje gång jag ser honom. Han smörar för rektorn och pratar ofta skit bakom ryggen på en del kollegor”. Det blev dödstyst i klassen och jag fortsatte: ”Men det kan jag ju inte göra. Vi måste kunna umgås på ett normalt sätt, ja ibland måste vi kunna ha ett ganska bra samarbete då vi har en del elever gemensamt”. Efter en kort paus ropade flera elever: ”Vem är det Skalman (mitt smeknamn som lärare), vem skulle du vilja sparka i arslet?” ”Det förstår ni väl att jag inte kan säga. Vad skulle hända om det namnet kom ut?” Arbetsklimatet i klassen blev efter detta påtagligt bättre.
Det är så här det ligger till Kerstin. Man måste kunna umgås på ett normalt vis. Och det är fullständigt normalt för vilken statschef som helst, även Putin, att gratulera den nyvalde presidenten i Brasilien. När D. Trump kallade Nordkoreas president för ”little rocketman” var det däremot inte normalt, han betedde sig som mina bråkiga elever.
Stefan Löfven, f d statsminister i Sverige, gratulerade Trump men i den gratulationen fanns det en hel del kritik.
https://www.metro.se/artikel/jo-sverige-har-visst-gratulerat-donald-trump-till-valsegern-xr
Och du kan inte jämföra en skolklass med en president som har makten att mörda socialister och andra människor som inte ’platsar’ in i Bolsonaros fascistiska samhälle – och komma undan med det. Och Bolsonaro beundrar Pinochet, och det säger allt. Vi har bara det värsta att vänta av Bolsonaro – d v s om han förverkligar sina löften. Och detta är fascism.
Och sedan var Putin bland dom första i högern som gratulerar honom …
Kerstin.. Putin är en konservativ nationalist som arbetar för sitt eget lands bästa.
Då den föråldrade sovjetiska ideologin kastades på skräphögen av historien, och den nyfödda Ryska federationen tillbringade år utan någon officiellt godkänd ideologi tills Vladimir Putin övertog ansvaret.
Detta ämne skulle man kunna utveckla mer, om alla de bakomliggande orsakerna till den Putin-fobi som olika västledare, oligarker och Main-Stream-Media med sådan frenesi strävar efter att underhålla.
Sanningen är ju bara den att Putin är en konservativ nationalist som arbetar för sitt eget lands bästa, och det stör det oligarkiska etablissemanget så mycket att de genom Putins politik inte kan få herravälde över Ryssland. Hans strävan till oberoende över landet, dess finanser, naturtillgångar och nationell suveränitet är tydligen mer än vad ”världsregeringen” tycks tåla. Därtill att hans politik och popularitet visar framgång retar dem formligen till vansinne.
För övrigt.. Juncker, Macron och Trump har gratulerat Putin. Löfven & Co verkar vara nyttiga Idioter. Kan de inte artigt gratulera president Putin, som är en mycket stor aktör på den politiska arenan? Den ryska vapenutvecklingen är mindre intensiv nu, men den fortsätter. Kreml lägger istället pengarna på folket. Vladimir Putin är en sån man som Sverige behöver.
Vad vet Kerstin om hur ryska ideologiska värderingar har förändrats genom århundradena?
https://www.rbth.com/history/329390-how-have-russian-ideology-changed
Bolsjevikerna fick sitt namn av Lenin. Vladimir Lenin kallade sina anhängare i Rysslands socialdemokratiska arbetarparti för bolsjeviker, efter det ryska ordet för ”majoritet”, bolsjinstvo. På partikongressen år 1903 stödde de hans plan att erövra makten genom en revolution i Ryssland och fostra folket till kommunism.
Bolsjevikerna utformade en helt ny ideologi för det ryska folket. I den nya eran ersattes ortodoxi av kommunistiska idéer, med Lenin, Marx och Engels.
I stället för kyrkan blev kommunistpartiet den som skulle förena alla människor i världen.
Efter sin död blev Lenin den odödlige ledaren som kommer att leva för evigt och kommunistpartiet blev den grund som skulle förenar alla människor i världen. Den kommunistiska ideologin kollapsade dock när 1980-talets ekonomiska och politiska kriser skakade Sovjetunionen. Den föråldrade sovjetiska ideologin kastades på skräphögen av historien, och den nyfödda Ryska federationen tillbringade år utan någon officiellt godkänd ideologi tills Vladimir Putin övertog ansvaret.
Den som du säger ’föråldrade sovjetiska ideologin’ kastades på skräphögen enväldigt av Jeltsin – med support från väst och de nationella konservativa i Ryssland – MOT FOLKETS VILJA!
https://en.wikipedia.org/wiki/Soviet_Union_referendum,_1991
Det är inte kommunistpartiet som skall förena alla människor i världen. Det är arbetarklassen och dom fattiga själva, alltså. Fundera på varför Mars säger: ’Arbetare i alla länder, förena er!
Han säger inte att nationer ska upplösas, utan att alla arbetare i alla länder ska gå samman genomföra en demokrati som kommer nerifrån. Det är arbetarklassen och den stora massan som ska regera – och inte några få förmögna i alla nationer.
Och den kommunistiska ideologin kollapsade inte. Krisen började med att Gorbatjov tillträdde. Det visar tabeller.
Ekonomiska system kan kollapsa. Det gör kapitalismen lite då och då. Senast 2008. Men det är alltid någon eller några som beslutar om att förändrar det ekonomiska systemet – precis som när det gäller förändra det kapitalistiska systemet till ett socialistiskt! Så kalla det inte för kollaps – det var en kontrarevolution genomförd av dom nationella konservativa i Ryssland med stöd av väst!
Kerstin.. Vi lever i nuet.. året 2018. inte i slutet av 1800 eller i början av 1900- talet.
Inse att den kommunistiska ideologin som härskade i Sovjetunionen är död. Dagens ryska ideologi är nästan helt baserat på Putins tal och de värderingar han uppmärksammar. Den främsta tanken är det ryska folks välfärd. Detta mål, enligt Putin, kan uppnås genom att använda tre begrepp.
Först – det ryska folks enhet (det härskande politiska partiet heter ”United Russia”) – en ominstallation av begreppet nationalitet. ”Vår enhet är den starkaste grunden för framtida utveckling”, sade Putin år 2018 i sin årliga adress till förbundsförsamlingen.
För det andra är patriotism, som ”måste baseras på vår historia” och förstärks av ”utvecklingen av en hälsosam livsstil som inkluderar motion och sport” för att ”uppnå bästa resultat och fortsätta seger”.
För det tredje kan allt detta inte ske utan en fast utrikespolitik: ”Ryssland är ett land med mer än tusen års historia, och nästan alltid har det haft privilegiet att utföra en oberoende utrikespolitik”. Putin betonade upprepade flera gånger att dagens värld är multipolär, och det kan inte återvända till det kalla krigets bipolära tider.
För att citera en berömd författare, Mark Twain: ’Ryktet om min död är starkt överdrivna’.
https://rkrp-rpk.ru/2018/10/31/ленинградские-метростроевцы-требуют/
Och var det inte så att kommunisterna (ett annat kommunistparti) ställde till med skrämselhicka gos hos ’United Russia’ vid ett val i Vladivostok för ett antal veckor sedan, så pass att Kreml riggade valet?
Din kommentar kan Bolsonaro skriva under på när det gäller Brasilien. Byt bara ut Ryssland och Putin mot Brasilien och Bolsonaro! Och det säger allt …
Hej kerstin, så länge USA beivrar skottpengar på fackliga arbetare och kommunister i Sydamerika och även utbildar sydamerikanska dödspatruller vilkas mål är alla som står i vägen för kapitalisternas uppköp av arbetskraft och naturtillgångar i Sydamerika kan kommunismen aldrig blomstra, ursäkta, hela planeten ska det naturligtvis vara.
Erwin, om jag förstår din fråga rätt så menar du att vi måste välja ett kapitalistiskt block för att planeten/kommunismen ska blomstra.
Visst bedriver kapitalistiska USA skottpengar på fackliga arbetare och kommunister i Sydamerika. Kanske mer än någonsin där än någon annanstans. Trump och Bolsonaro är av samma ideologiska grund, nämligen konservatismen som i alla tider har hatat kommunister och socialister. Pinochet var konservativ samtidigt som han var fascist.
Men om vi tar på andra sidan – Ryssland och Kina. Det kapitalistiska och konservativa Ryssland och det s k ’socialistiska’ men kapitalistiska Kina så förtrycker de arbetarklassen och den stora massan ungefär lika mycket som vad USA och EU gör. De köper arbetskraft och naturtillgångar i t ex Mellersta Östern, Asien och Afrika. I Kazachstan sköts oljearbetare till döds när de protesterade mot arbetsförhållanden och löner (2011). Ryssland importerar arbetskraft från närliggande republiker för att dumpa löner och fackliga krav (ungefär samma situation ser vi i både USA och EU). I Venezuela har Kina tagit USAs roll om att utnyttja venezulansk arbetskraft och naturtillgångar (olja).
Så menar du att kommunister och socialister måste ta ställning för det ena kapitalistiska blocket när arbetarklassen förtrycks av alla block för att vinna framgång? Ska vi ge oss rätten att välja vem vi vill utnyttjas av? Eller själv ta makten?
Lenin: ’För lönarbetare är det likgiltigt om den som främst utsuger honom är en storrysk bourgeoisi eller en ickerysk bourgeoisi […]’. (Jag tror att citatet kommer från artikeln ’Om nationernas självbestämmande’).
Vi kommer inte verka vara allvarliga om vi tar ställning för det ena kapitalistiska blocket mot det andra. Det är som när socialdemokraterna tar ställning för kapitalet i frågan om strejkrätten.
Och dessutom skulle det kännas bakvänt att vi stödjer arbetare i USA och överallt annars utom i Ryssland där vi stödjer den konservativa regeringen och den lika konservativa Putin. Ett kapitalistiskt Ryssland som förtrycker ryska arbetare. Vi kan inte ignorerar att ryska arbetare förtrycks av Ryssland för att bekämpa USA. Så vi måste stödja alla nationers arbetare och massan mot det internationella (globala) kapitalet. Sedan är BRICS imperialistiska. Kina äger hamnen i Pireus i Grekland, och har ställt omöjliga krav (som att förbjuda grekiska arbetare att strejka). Ska vi då strunta i de grekiska arbetarna på grund av att de som förtrycker dom är Kina – och inte USA? Och att vi stödjer BRICS mot USA? Är arbetare mer värda att försvaras i Sydamerika än vad de är i Sydafrika där de förtrycks av BRICS?
Socialism och kommunism ska alltid vara en kamporganisation som ska komma från och av arbetare mot kapitalet var det än kommer ifrån.
helt galen slutsats av mitt inlägg, förtydligande, kommunisterna har aldrig fått utveckla sin ideologi i sydamerika, kommer dom till makten blir dom likviderade hejdlöst av kapitalisterna från usa genom ombud av diktatorer eller dödspatruller utbildade i usa,
Bertil Carlman,
som president måste man mer än någon annan stå upp för mänskliga rättigheter och mot fascism. Här gäller det att kunna välja på vilken sida man vill stå på. Putin har valt Bolsonaro. Och Bolsonaro står för fascism …
se till att usa hamnar i krigstribunalen för krigsförbrytelserna mot Jemen.
Erwin, om jag förstår din fråga rätt så menar du att vi måste välja ett kapitalistiskt block för att planeten/kommunismen ska blomstra.
Visst bedriver kapitalistiska USA skottpengar på fackliga arbetare och kommunister i Sydamerika. Kanske mer än någonsin där än någon annanstans. Trump och Bolsonaro är av samma ideologiska grund, nämligen konservatismen som i alla tider har hatat kommunister och socialister. Pinochet var konservativ samtidigt som han var fascist.
Men om vi tar på andra sidan – Ryssland och Kina. Det kapitalistiska och konservativa Ryssland och det s k ’socialistiska’ men kapitalistiska Kina så förtrycker de arbetarklassen och den stora massan ungefär lika mycket som vad USA och EU gör. De köper arbetskraft och naturtillgångar i t ex Mellersta Östern, Asien och Afrika. I Kazachstan sköts oljearbetare till döds när de protesterade mot arbetsförhållanden och löner (2011). Ryssland importerar arbetskraft från närliggande republiker för att dumpa löner och fackliga krav (ungefär samma situation ser vi i både USA och EU). I Venezuela har Kina tagit USAs roll om att utnyttja venezulansk arbetskraft och naturtillgångar (olja).
Så menar du att kommunister och socialister måste ta ställning för det ena kapitalistiska blocket när arbetarklassen förtrycks av alla block för att vinna framgång? Ska vi ge oss rätten att välja vem vi vill utnyttjas av? Eller själv ta makten?
Lenin: ’För lönarbetare är det likgiltigt om den som främst utsuger honom är en storrysk bourgeoisi eller en ickerysk bourgeoisi […]’. (Jag tror att citatet kommer från artikeln ’Om nationernas självbestämmande’).
Vi kommer inte verka vara allvarliga om vi tar ställning för det ena kapitalistiska blocket mot det andra. Det är som när socialdemokraterna tar ställning för kapitalet i frågan om strejkrätten.
Och dessutom skulle det kännas bakvänt att vi stödjer arbetare i USA och överallt annars utom i Ryssland där vi stödjer den konservativa regeringen och den lika konservativa Putin. Ett kapitalistiskt Ryssland som förtrycker ryska arbetare. Vi kan inte ignorerar att ryska arbetare förtrycks av Ryssland för att bekämpa USA. Så vi måste stödja alla nationers arbetare och massan mot det internationella (globala) kapitalet. Sedan är BRICS imperialistiska. Kina äger hamnen i Pireus i Grekland, och har ställt omöjliga krav (som att förbjuda grekiska arbetare att strejka). Ska vi då strunta i de grekiska arbetarna på grund av att de som förtrycker dom är Kina – och inte USA? Och att vi stödjer BRICS mot USA? Är arbetare mer värda att försvaras i Sydamerika än vad de är i Sydafrika där de förtrycks av BRICS?
Socialism och kommunism ska alltid vara en kamporganisation som ska komma från och av arbetare mot kapitalet var det än kommer ifrån.
Ber om ursäkt att jag missförstod dig, Erwin!
Och det är riktigt att kapitalisterna i USA har likviderat socialister och kommunister hejdlöst i hela Syd- och Mellan Amerika. Denna operation kallades för Operation Condor.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Operation_Condor
Men jag anser att hela den kapitalistiska världen har ansvar för detta. Precis som de bar ansvaret för den vita apartheiden i Sydafrika. Men ansvaret kan märkligt nog delas av Kina och vissa vänsterpartier här hemma som stöttade diktatorer.
Henry Kissinger sa: ”I don´t see why we need to stand by and Watch a cpuntry go communist due to irresponsibility of its own pepole. The issue are too importent for the Chilean voters to be left to decide for themselves.”
[…] Artikkelen er publisert på GlobalPolitics.se […]
Kerstin, befinner mig i Suriname och skall snart till Guyana och kommer att vara upptagen och/eller utan wifi. När du nämner alla vänsterregimer som du inte anser vara socialistiska utan socialdemokratiska är det naturligtvis sant. De som gjort bra ifrån sig har använt sig av en blandekonomisk modell där man satsat på att få bort den mest extrema fattigdomen, satsat massivt på infrastruktur, utbildning och sjukvård vilket gett positiva resultat åtminstone jämfört med de alternativ som de korrumperade högerregimerna gett. När man pratar om modeller där kommunistpartier haft makten vet jag sen tidigare att du har svårt för att se inre svagheter hos de regimerna, de har i princip alltid brakat samman pga imperialismens ränker. Jag tror inte på det. Skall kommunister inte hänfalla åt ren nostalgi så måste man ha en öppen diskussion om vad som gjorde att det gick så illa som det gick. Trots allt har nära halva jordens befolkning levt under partier som deklarerat sig som marxist- leninister och väldigt lite finns kvar. Att imperialismen varit ond är väl knappast någon överraskning för kommunister. Så finns det ingen anledning att vara självkritiska? Under tiden du funderar skall jag ge mig ut i samhällena Surinam och Guyana vars regeringar också deklarerade sig som marxist-leninistiska men som föll ihop platt som en pannkaka.
Sovjetunionen
Östtyskland
Tjeckoslovakien
Ungern
Polen
Bulgarien
Jugoslavien
Albanien
Rumänien
Etiopien
Angola
Moçambique
Republiken Kongo
Benin
Somalia
Zimbabwe
Mongoliet
Kina
Nord Korea
Kambodja
Laos
Vietnam
Afghanistan
Sydjemen
Grenada
Kuba
Suriname
Guyana
Ber om ursäkt att jag missförstod dig, Erwin!
Och det är riktigt att kapitalisterna i USA har likviderat socialister och kommunister hejdlöst i hela Syd- och Mellan Amerika. Denna operation kallades för Operation Condor.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Operation_Condor
Men jag anser att hela den kapitalistiska världen har ansvar för detta. Precis som de bar ansvaret för den vita apartheiden i Sydafrika. Men ansvaret kan märkligt nog delas av Kina och vissa vänsterpartier här hemma som stöttade diktatorer.
Henry Kissinger sa: ”I don´t see why we need to stand by and Watch a cpuntry go communist due to irresponsibility of its own pepole. The issue are too importent for the Chilean voters to be left to decide for themselves.”
Sven Andersson, tidigare har du nämnt att du stödjer en socialism som utgår från folket, arbetarklassen och dom fattiga. Men nu gör du en helomvändning och anser att blandekonomi är att föredra. Kan man blanda socialism och kapitalism utan att förtrycka arbetarklassen och dom fattiga? Visst kan man det. I realsocialismen fanns kapitalism i form av småföretag – ensam eller med en eller två anställda. Men staten får inte vara kapitalistisk. Den måste vara socialistisk (och märk väl att jag säger socialistisk – inte kommunistisk, i ett kommunistiskt samhälle har staten blivit till ingenting).
Som jag sa till signaturen ’erwin’ ovan, så ställer sig en kapitalistisk stat på kapitalismens sida, t ex när det gäller inskränkningar i strejker.
Som en kamrat i Irland säger: ”And the people who vote for them [vänsterpartier, min anteckning] are largely of the same belief. They may talk of change, wish for change, Dream of change, even vote for change, but Deep down, they want the system to remain the same, if a Little bit fairer. But there is no such thing as a nicer, fairer capitalism, as its Foundation is gread and profit.”
http://www.communistpartyofireland.ie/sv2018-01/01-change.html
Jag kan inte vara självkritisk till Sovjetunionen. Det är upp till kommunisterna i Ryssland och de övriga forna Sovjetrepublikerna att vara. Jag lever inte i Ryssland och kan inte vara självkritisk när sovjetiska kommunister tog beslut som nu i efterhand visade sig vara felaktiga.
Om jag skulle var en rysk kommunist så skulle jag ha kritiserat Sovjetunionens beslut om kärnkraft, så som jag kritiserar SKP för. Men vi är alla demokrater och jag får rätta mig efter majoritetens beslut. Att vara kritisk (eller självkritisk) till vad andra gör innebär inte att man själv har rätt och att alla ska rätta sig efter vad jag anser.
Jag kan också vara efterklok och ha synpunkter på det sovjetiska kommunist partiets val av Gorbatjov. Så allt som det sovjetiska kommunist partiet gjorde var inte bra.
Jag kan inte heller vara kritisk till Kuba. Det är upp till det kubanska folket att vara. Varken jag eller någon annan har rätt att lägga sig i om de beslutar för att bygga (hypotetiskt) bygga en motorväg på bördig mark, eller om de byter ut deras fina (men avgassmutsiga) mot elbilar. Jag har inte heller något att säga till om, om de vill byta det socialistiska systemet till ett kapitalistiskt. Men jag skulle ha synpunkter på det. Och det är ingen annan än det kubanska folket som ska besluta om detta. Man ska inte göra som i Sovjetunionen och ignorera och köra over folkets röst. Folkets röst som sa att de ville behålla det socialistiska ekonomiska systemet (det var en folkomröstning vars resultat blev just detta, men som alla blundar för).
När det gäller deras internationella beslut (beslut som påverka omvärlden) så kan vi vara kritiska. Men jag säga att historiskt sätt så har Sovjetunionen tagit många gånger bättre beslut än vad USA – men också Kina – har gjort. De försökte hjälpa finansiellt och med utbildning och officiella stöttande socialistiska organisationer och länder, så som ANC, Sinn Féin, Kuba, Vietnam, etc. Vi måste ha all information – från både sidorna – för att kunna ta beslutet om att välja att kritisera Sovjetunionen eller Kuba, och inte medvetet ignorera den andra sidans information som sovjetisk eller kubansk propaganda.
Men jag kan vara självkritisk till den svenska vänstern (det eftersom jag tillhör vänstern) och särskilt till KFML-SKP (som du tillhörde) som stöttade diktatorn Pinochet, och USAs och Kinas antisovjetiska propaganda. Var är din egen – och andra KFML-SKPares – självkritik? Eller menar du att andra ska vara självkritiska till hur vi förhöll sig till Sovjetunionen, men inte hur ni – och Kina – förhöll er till USA i förhållandet till Sovjetunionen och de socialistiska rörelserna i världen? Ni var då mycket kritiska till Kuba.
Sven Andersson, här är folkomröstningen som kördes över av väst, och av konservativa krafter (bl a Jeltsin) i Sovjetunionen.
https://en.wikipedia.org/wiki/Soviet_Union_referendum,_1991
Så Sovjetunionen ’brakade samman’ på grund av påverkan av yttre imperialistiska krafter – som inte ville höra talas om att folket ville behålla det socialistiska ekonomiska systemet.
Och du har tidigare visat mig tabeller om att den ekonomiska nedgången i Sovjet började med Gorbatjovs reformer. Så det var inte det socialistiska ekonomiska systemets som ’brakade samman’.
Sådana folkomröstningar har vi haft i väst också när särskilt de nyliberala ville ha ett annat resultat, t ex i Irland och Danmark. Tala om liberal demokrati som inte vill lyssna på folket.
Noteras kan att i Ukraina röstade hela 81,7 procent för att stanna kvar i Sovjetunionen.
Ursäkta mig, Anders, att det blev en kommentar utanför artikelns ämne. Men jag anser att det är viktigt att veta hur Sovjetunionen ’brakade samman’ och hur och av vem. Annars kan vi inte gå vidare.
Nja, Sven Andersson,
Det var ingen misslyckad socialism som gjorde att Guyana föll ihop som en pannkaka. Det var krafter utifrån. Winston Churchill invaderade Guyana några dager efter Jagans seger.
https://en.wikipedia.org/wiki/Cheddi_Jagan
Här är mer att läsa om Storbritanniens inblandning i Guyana.
https://www.theguardian.com/world/2011/aug/26/mi5-files-coup-british-guiana
Men socialisterna i Guyana återhämtade sig och hade bra kontakter med Sovjetunionen. Precis som vad Vietnam hade. Jag har även för mig att det finns en socialistisk regering i Guyana men jag är inte säker på hur den ser ut.
Sven, du har Laos på din lista där socialismen har fallit som en pannkaka. Men det stämmer inte. Här är en artikel från Socialist Voicee (Irlands Kommunistiska Partis tidning):
https://socialistvoice.ie/2018/05/laos-building-the-foundations-of-socialism/
Kerstin, du lever fortfarande i det fördolda och lägger för mycket energi på att försvara regimer som inte överlevt. Bara om du är diplomat eller regeringsföreträdare bör du avhålla dig från att kritisera hur andra länder bedrivit/bedriver politik. Som kommunist och internationalist är det din förbannade skyldighet att kritisera allt som skadar arbetarklassens intresse oavsett land. Du nämner frågan om blandekonomi. I det jag skrev syftar jag främst på vilka länder som gjort framsteg med blandekonomiska modeller i Sydamerika som en del av en diskussion och för att bemöta att man drar alla länder över en kam som om alla skulle vara som Venezuela. Det är sant att jag inte anser det nödvändigt att varje pizza måste ingå i sovjetiska 5-årsplaner. Självständiga företag/kooperativ mm tror jag är bättre fungerande inom t.ex service och andra icke-samhällsviktiga delar inom ekonomin. Lenin fick strida hårt för den principen när han införde NEP. Vad jag egentligen vill säga är att utan en kritik utan skygglappar av de hitillsvarande försöken till socialism och de kommunistiska partiernas praktik är kommunismen i praktiken död. De arbetande massorna kommer att strunta i partier som enbart sitter och drömmer om fornstora dagar. En diskussion om det förflutna är bara vettig om den förs för att lära av både framgångar och misstag med syftet att göra det bättre i framtiden. Utan den diskussionen så är alla vänsteralternativ dömda att misslyckas och initiativet tas över av fascistiska krafter, såsom Bolsonaro. En stor del av de arbetande massorna är medvetna om att de blivit övergivna av den socialdemokratiska, socialliberala mittenpolitiken. Reaktionen kommer antingen i form av vänsterpolitik eller i form av fascism. De framgångsrika delarna av den fascistiska extremhögern har sedan länge förstått att de måste sluta med att älta det nazistiska arvet och Nazitysklands storhet, Det vet att de stora massorna hatar nazismen. Det har överseende med att hitlerismen dyrkas inom rörelsen så länge det sker i skymundan. Så fort det blir offentligt leder det till uteslutning. Spillrorna av den kommunistiska rörelsen har fortfarande inte förstått vad fascismen sedan länge begripit. De arbetande massorna vill inte ha det som i Sovjet eller Kina och de är noll intresserade av att drömma om forsvunna glansfulla dagar. Varför inte göra som Jimmy Åkesson, lås in drömmarna i garderoben och låt dem syssla med att älta Maos eller Bresjnevs storhet där medan resten sysslar med att mejsla fram en politik för arbetarklassen och mot imperialismen och bygga organisationer som främjar det syftet. SKPs 0,01 % kommer inte att förändra ett dugg om ni inte kan förena er med andra och bortse från vad Bresjnev sa på den 22 partikongressen.
Sven Andersson,
Vad skulle du tycka om jag sa att du lever i socialdemokratins drömvärld och att du lägger alldeles för mycket tid till att anföra antisovjetism som ni brukade göra på 70-talet? Du anser att jag lever i nostalgiska drömmar när jag hänvisar till andra teorier till kontrarevolutionen i Sovjetunionen. Du vill inte lyssna på dem, precis som när du och de andra KFML-SKPare inte lyssnade på Sovjetunionen när de gång på gång nämnde att USA hade invaderat Afghanistan redan sex månader innan Sovjetunionen tog det tunga och motvilliga beslutet att hjälpa Afghanistan.
Det var då som ni hade skygglappar – och det verkar som om du fortfarande har skygglappar för det som skedde i slutet av 80-talet och i början av 90-talet.
Du menar alltså att vi ska anta dina teorier om Sovjetunionen för att inte leva i nostalgins drömmar …? Hur pass självkritiskt är det? Det är världens vänster som borde vara självkritiska hur de förhöll och fortfarande förhåller sig till Sovjetunionen och Kuba.
Jag kan inte glömma KFML-SKPs sammanställning över er 2:a kongress på mitten av 70-talet. Det var och är rena rama rasismen mot Sovjetunionen. Det som diskuterades på den kongressen var mycket värre än det som Anders och Stefan Lindgren säger är dagens russofobi – och det vill inte säga lite det!
Javisst välkomnar jag mycket gärna alla diskussioner om det som skedde i Sovjetunionen. Men om du tror att vi ska anta din kritik för sanning så tror du fel. Det har ju kommit fram att den informationen som Sovjetunionen förmedlade var oftast mer riktig än den som kom från USA – och från er i KFML-SKP! Så upp till diskussion (och självkritik) om hur vänstern ställde och fortfarande gör så till Sovjetunionen. Som sagt – jag välkomnar den mycket gärna!
Du kommer själv från ett parti som har haft medlemmar som idag närmar sig extremhögern. Och Kp kommer från samma gren. Frank Baudes i Proletären artikel häromdagen om polacker och baltiska arbetare här i Sverige är knappast någon som vaken Marx eller Lenin kunde instämma i.
Och du tror att framtiden är att SKP ska förena sig med andra som inte har jämlikhet mellan arbetares nationer på programmet – vilket är det centrala i marxismens ideologi? Förr eller senare kommer en sådan förening – eller enhet – brytas upp.
Jag kommer från ett parti som inte antaget rasismen utan jämlikheten mellan arbetare av alla nationer. Som Marx sa. ’Arbetare i alla länder, förena er!’
Visst kan vi samarbeta med partier som har socialism på programmet, men socialism är inte rasism. VP är ett parti som vi gärna skulle samarbeta med i vissa frågor – men de vill inte veta av oss. De vill ignorera oss som om vi inte finns till.
Här är den utskriften från KFML-SKP som ingen av dagens f d medlemmar i KFML-SKP vill veta av! Där är ingen självkritisk till de beslut som togs då. De sa nämligen redan då att USA-imperialismen är en supermakt på nedgång, allt medan att Sovjet-imperialismen var på uppgång!
https://www.marxistarkiv.se/sverige/kfml-skp/skp_2_kongress.pdf
De hade alltså fel information och fel teorier! Men ingen vill veta av någon självkritik …
Kerstin, du tar gång upp detta, som egentligen har något att göra med artikeln.
Det finns olika uppfattningar om de frågor du reser. Hur som helst har knappast kritiken från Kina, som hade inget eller föga genomslag i Sovjetunionen, knappast någon betydelse för socialismens fall i Sovjet.
Denna fråga om socialismens fall i Sovjet efter 74 år fordrar separat behandling. Liksom Kinas: kritik. Det SKP som du talar om upphörde för länge sedan. ”År 1987 döptes partiet SKP om till Solidaritetspartiet och upphörde att vara ett kommunistiskt parti. År 1990 upphörde Solidaritetspartiet att vara ett landsomfattande parti.”
Kerstin, hoppas bara att det inte är så illa att vänsterkrafterna bara uppgår till 0,01% i världens länder och att det bara är dessa 0,01% som har något vettigt att komma med! Det skulle verkligen vara att lämna över en promenadseger till extremhöger av Bolsonaros slag. Det måste finnas något annat att bygga på annars är det bara at kasta in handduken. Vad säger du om Margareta Zetterströms initiativ? Skulle SKP kunna stöda ett sådant initiativ? I mitt tycke är det mer vettigt än något jag läst på länge!
https://fib.se/article/eftervalsdebatt
Ja, vad finns för klokt att tycka om vänsterskribenten Margareta Zetterströms initiativ? Hon tycker att det är hög tid att bygga en bred enhet mot fascism, högerpopulism och rasism.
Det som aldrig upphör att förvåna är att så många människor ständigt är redo att låta sig luras av vänsterpropagandan.
Vilka är det egentligen som är de störande elementen i den offentliga debatten? Allt fler skribenter i såväl Sverige som USA börjar inse att det är vänsteraktivisterna som är fascisterna. Det är de som stör ordningen, det är de som är hotet mot det fria ordet. Det är de som kolporterar hatet i allt de gör.
Ett mer demokratiskt världssamfund och en ”multipolär” världsordning efterlyser de asiatiska stormakterna Indien, Kina och Ryssland. De tre jättarna hävdar att deras allt tätare samarbete inte ska ses som ett hot mot något annat land – alltså USA. Det sade ländernas utrikesministrar när de möttes i New Delhi. Mötet dominerades av ekonomiska frågor, i synnerhet energifrågor mot bakgrund av att Ryssland förfogar över stora gas- och oljeresurser medan Kinas och Indiens växande ekonomier behöver alltmer bränsle. Även världspolitiken diskuterades av Indiens Pranab Mukherjee, Rysslands Sergej Lavrov och Kinas Li Zhaoxing. De uttryckte sin övertygelse om att demokratisering av de internationella relationerna är nyckeln till att bygga en alltmer multipolär världsordning, hette det i en gemensam kommuniké.
För övrigt.. är följande länder fascistiska och eller rasistiska?
Österrike kommer inte att ansluta sig till FN:s migrationspakt”, sade Österrikes konservativa kansler Sebstian Kurz, efter ett regeringsmöte. Migration är inte en mänsklig rättighet, sade Österrikes vicekansler Heinz-Christian Strache i ett uttalande. – Det kan inte vara så att en person på grund av klimatet eller fattigdom får rätt att migrera. Då får vi en utveckling i världen vars realpolitiska följder blir oöverskådliga, fortsatte Strache.
Därmed sällar sig Österrike till Ungern, USA:s och Australien som hittills har gett FN-avtalet nobben. De fyra länderna har utmärkt sig genom att föra en mycket stram migrationspolitik och hålla ett högt tonläge gentemot flyktingar.
ttps://www.rt.com/news/442805-austria-rejects-un-migration-pact/
Anders,
Kinas kritik och därefter splittringen mellan länderna utnyttjades av USA. Det säger Brzezinski in en intervju:
https://youtu.be/WODKun19Zyo
Kina hade inget emot att ställa sig på USA-imperialismens propaganda mot Sovjetunionen. Fundera på varför nästan all USA propaganda endast var riktat mot Sovjetunionen.
De som en gång var medlemmar i KFML-SKP finns kvar, och använder den retoriken som fanns på 70-talet mot Sovjetunionen, och socialrealismen. Så det är inget försvar att KFML-SKP inte finns länge. Personerna bakom partiet finns kvar.
Sven,
SKP ökade i höstens val. Greklands KKE har cirka 7 procent av rösterna, och stödet till socialismen ökar i hela världen. Så du behöver inte trycka ner oss i skorna med osanna uppgifter!
Vi skulle nog kunna stödja ett sådant initiativ – om det kom en sådan som Bolsonaro, och på Dimitrovs principer. Precis som när Brasiliens kommunistparti uppmanar till en bred enhet för demokrati.
http://www.idcommunism.com/2018/10/the-people-vs-bolsonaro-communist-party-of-brazil-calls-for-broad-unity-to-defend-democracy.html
Men vi måste även kritisera systemet som sådant för att hindra fascismens tillväxt. Det är ett missnöje med de etablerade partierna som gör att fascismen växer. Som vår ordförande säger: ”Om allt vårt fokus läggs på sådana enhetsfronter, där vi inte vågar rikta en revolutionär kritik mot hela systemet, och alla partier som verkar inom det, kommer vi aldrig lyckas med att bygga upp en effektiv och stark rörelse som kan motverka både Sverigedemokraterna och hela det system som skapar dem och deras motsvarigheter runt om i världen.”
[…] Värdefullt komplement till denna artikel. Jair Bolsonaro, kallad ”Tropikernas Trump” vann presidentvalet i Brasilien […]
[…] Relaterat Bolsonaro ”Tropikernas Trump” ”ska befria Brasilien från socialism” Brasilien – En lyckad ”färgrevolution”? Brasiliens president avsätts – i Wall Streets & CIA:s intresse Jair Bolsonaro, kallad ”Tropikernas Trump” vann presidentvalet i Brasilien […]