Jan Öberg i Global Times: Väst misstolkar Kinas två stora nationella möten på grund av bristande kunskap och illvilja

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad.

Denna intervju med fredsforskaren Jan Öberg har publicerats i Kinas Global Times 11 mars. Man kan notera att intervjun skedde två veckor efter det att Jan Öberg publicerat artikeln Varför Ryssland inte skulle ha angripit Ukraina, som jag instämde i.

__________________________________________________________________

Väst misstolkar Kinas två sessioner på grund av bristande kunskap och illvillig tolkning, enligt dansk forskare

Global Times-redaktionens anmärkning:

Väst tenderar att tolka allt, från Kinas politiska system till förvaltningspolitik, negativt och har till och med bildat en ”anklagelseindustri” som Jan Öberg, chef för den Sverigebaserade tankesmedjan Transnational Foundation for Peace and Future Research, uttryckte det. Så är det även beträffande de två sessionerna. Varför finns det ett sådant fenomen? Vilka konsekvenser kommer västvärlden att få om det blint fortsätter att forma Kina som ett ”hot?” Öberg delade sina åsikter med Global Times (GT) reporter Yu Jincui via e-post.

(De två sessionerna syftar på de årliga mötena i the National People’s Congress och the National Committee of the Chinese People’s Political Consultative Conference, se här, ö.a.)

GT: Kinas två sessioner är tänkta att vara ett fönster för att förstå Kinas utveckling och politik, precis som världen observerar USA:s styrning och politik genom kongressen. Men när vanliga västerländska medier rapporterar om denna politiska händelse, betonade de först och främst de två sessionerna som ett ” rubber-stamp parliament” (vars enda uppgift är att godkänna vad regeringen redan bestämt, ö.a.). Hur ser du på denna praxis? Är det på grund av bristande kunskap om Kinas system eller är det en sorts avsiktlig illvillig tolkning?

Öberg: Jag tror att det är en kombination. Väst/USA anser att det bara finns en typ av demokrati, nämligen dess egen, baserad på flerpartiparlament, fria val av representanter utvalda av dessa partier och en kultur av tolerant dialog som tar hänsyn till minoriteten. Dessa principer är aktningsvärda, men i verkligheten fungerar det sällan som tänkt. Vidare kan de inte göras universella, eftersom politiskt tänkande skiljer sig från kultur till kultur – och olikheter är något vi bör föra en dialog om, inte slåss mot varandra om.

För det andra hyser jag ingen ingen tvekan – eftersom jag har studerat det USA-orkestrerade och finansierade kalla kriget mot Kinas agenda – om att det är en medveten politik att bara förmedla negativa aspekter av Kina. Detta förhindrar en konstruktiv dialog om hur man löser mänsklighetens gemensamma och mycket viktigare frågor.

GT: Du sa att i mainstream västerländsk media är allt du läser och hör negativa rapporter om Kinas utveckling, styrande parti och politik, och väst har till och med bildat en ”anklagelseindustri” mot Kina. Varför finns det ett sådant fenomen och hur kan man kompensera för de negativa effekter det kan generera?

Öberg: Tja, det här är väldigt komplicerat. För det första har jag skrivit lite om vad jag tror är ett faktum – nämligen att den västerländska kristna kulturen verkar ha ett inbyggt behov av fiendebilder. Se bara hur man bestämde sig för att utvidga NATO istället för att lägga ner det, när Sovjetunionen och Warszawapakten upplöstes 1989-90. Se hur det har drivit sitt globala krig mot terrorismen sedan 2001, men aldrig frågat: Varför ville någon slå mot USA:s ekonomiska, militära och politiska centra?

Och kulturellt sett finns denna eviga dikotomi mellan ”Vi/Goda” och ”Dem/Onda” – inte ”vi tillsammans/mänskligheten” – kanske rotad i den kristna missionstanken att ”de” måste bli som oss.

Slutligen tror jag att detta är så starkt nu eftersom – åtminstone i västvärldens kollektiva undermedvetna – det finns en känsla av kommande nedgång och höst. Världens sista dominerande imperium måste skylla på någon annan för den nedgången. Det innebär också att förneka mångfald och urvattna allt till en enda berättelse om ”sanning”. Världen behöver enhet i mångfald, men västerlandet främjar – oklokt – enhet i likformighet, vilket leder till intellektuell stagnation och förlust av konstruktiv, långsiktig vision. Det är motsatsen till globalt ledarskap!

GT:  Kina förutspådde en ökning av försvarsutgifterna på 7,1 procent i år under de två sessionerna. Vissa västerländska medier och västerlänningar anklagade Kina för att vara ett hot mot världsfreden, genom att företa en ”avsevärd ökning” av sin försvarsbudget. Men Kinas försvarsutgifter som andel av landets BNP har legat långt under 2 procent. Är det rättvist att alltid tolka Kinas ökning av sina militärutgifter ur perspektivet av ett ”Kina-hot?”

Öberg: Jag är en fredsforskare, starkt inspirerad av Gandhis ickevåld-setik och den Transnationella stiftelsen för freds- och framtidsforskning, som jag är medgrundare och chef för, vilken ägnar sig åt att främja FN-stadgans artikel 1. Den säger att ” fred skall upprättas med fredliga medel” och först när allt har prövats och visat sig vara förgäves ska FN ingripa med våldsmedel. Det vill säga att våld ska vara sista utvägen.

Jag är mycket glad över att Kina upprepade gånger betonar vikten av FN och internationell rätt, inte USA:s ”regelbaserade” internationella ordning – och argumenterar så starkt för vapenvila, dialog, diplomati och humanitärt bistånd i ett samlat paket om Ukraina.

Det är dock min ödmjuka åsikt att alla länder lägger för mycket vikt vid vapen och för lite vikt vid tidig varning, civil konfliktlösning, medling, försoning och i att bygga en medborgar-baserad fredskultur. Mänskligheten kommer alltid att ha konflikter, men vi skulle göra klokt i att lägga fler civila verktyg och färre hammare i våra verktygslådor. Vapen och krig stimulerar hybris och försvårar konfliktlösning och fred. Se på väst som en enda stor varning!

Kinas upprustning kommer alltid att ses av väst som provocerande. Varför? Eftersom alla blandar ihop militära förmåga med avsikter. A kommer alltid att säga att B:s militära förmåga tyder på onda avsikter och därför måste A rusta sig, medan B kommer att se sin egen militära förmåga som fredlig och för ”avskräckning.” Den kan inte förstå varför A ser den som aggressiv. Det är så fiendebilder och kapprustning fortsätter i evighet.

Se på Ukraina i dag och västvärldens återupprustning. Gandhi fångar det i en enda mening: ”Öga för öga kommer en dag att göra hela världen blind.” Så även om jag håller med om att Kinas militära utgifter per capita och dess militära andel av BNP är bättre än västvärldens, tror jag att mänskligheten skulle älska Kina om det blev det första landet att föreslå en ny modell för global säkerhet och fred. Natomodellen är lika förlegad som farlig.

Det är därför jag tycker att BRI är en briljant idé: Om vi ​​samarbetar i win-win och inte win-lose och lär känna varandra över olika skillnader mellan oss, minskar vi sannolikheten för hat, missförstånd och krig.

GT: Du sa, att att se fiender överallt – att i praktiken behöva fiender – är ett tecken på ett svagt, fragmenterat samhälle. Kan västvärldens problem lösas genom att forma eller tillverka yttre fiender? Hur kommer detta, att blint forma yttre hot, att påverka utvecklingen av västvärlden själv?

Öberg: Väst verkar nu omedvetna om hur självdestruktiv dess politik är. Ta den nuvarande krisen i Europa: På mindre än 24 timmar svarade USA/NATO/EU med alla typer av ändlösa straffsanktioner mot Ryssland. Det är omedelbart, hatiskt, reflexmässigt tit-for-tat; ingen analys av långsiktiga konsekvenser kan ha företagits på så kort tid.

Och det är väldigt sorgligt och ett dåligt omen att det splittrade väst bara kan enas i sitt hat mot andra.

Jag tror att det inte finns några allvarliga hot mot väst men att det är inne i en nedgång, på grund av sina illusioner om sig själv och världen, dess paranoia och militaristiska politik.