I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad då Amazon ska etablera sig i Sverige så att svenska konsumenter också kan bidra till att öka Jeff Bezos förmögenhet.
Vad innebär den kraftiga ökningen av robotar och artificiell intelligens? Ökad arbetslöshet? Lugnare arbetstempo? Ökat välstånd för arbetarna och i befolkningen?
Frågorna är många.
Detta behandlas i en ingående analys av Mikael Nyberg, ansvarig utgivare för Tidskriften Clarté. Artikeln har publicerats i Aftonbladet, men först på hans hemsida.
EFF BEZOS ÄTER LAGERARBETARENS TID
Utdrag ur artikeln.
I. Inledningen:
Robotar och artificiell intelligens höjer produktiviteten. De frigör tid. Men tiden stannar inte nere på golven. Den kommer inte arbetarna till del. Tvärtom, på golven blir det allt knappare om tid. Anställda fångas i ett management-by-stress medan överflödet av kapital hos Amazonchefen Jeff Bezos och andra IT-matadorer fortsätter att växa. Andra delen i min artikelserie om automatiseringen. Aftonbladet 16 juni 2019.
II. Bakgrundsfakta.
För 40 år sedan tjänade en typisk storföretagsledare i USA knappt 30 gånger så mycket som en anställd. Dagsnoteringen är 254 gånger. Var tionde koncernchef tjänar mer än 1 000 gånger så mycket som sina underlydande. Tre årslöner om dagen.
Då sprider sig en oro i överskiktet. ”Jag är kapitalist och även jag anser att kapitalismen gått sönder”, säger mångmiljardären Ray Dalio. Det kan sluta med ”något slags revolution”, om inte systemet reformeras.
III. Rapport från Amazon.
2012 började Amazon introducera robotar på sina lager. Arbetet skulle bli lättare, förklarade cheferna. Arbetarna skulle inte längre gå en och halv mil om dagen med sina vagnar. De mest monotona inslagen under arbetsdagen skulle försvinna och ge plats för mentalt engagerande uppgifter.
IV. Annan rapport från Amazon.
Travandet längs lagergångarna är borta. Det är en lättnad men också en förlorad omväxling. Arbetet är mer enahanda än förut, och tidsvinsten som automatiseringen gav stannade inte på lagergolvet. Förr kunde datasystemet beordra arbetarna att plocka en vara var trettionde sekund. Nu ska de sträcka sig efter en ny var nionde sekund.
Läs hela artikeln!
Relaterat.
“Robotar skall bygga robotar i Kina” – Vad händer då med profitkvoten?
AIQ – Hur fungerar artificiell intelligens?
Troligen har både den tekniska utvecklingen och den ekonomi som följer efter diverse tröskelnivåer. När en sådan passeras kan sprången bli snabba. Om arbetslösheten på grund av av tekniken ökar lavinartat på några få år, så kommer både efterfrågan och profitkvoten sannolikt att utvecklas på det motsatta sättet, med stor dramatik som följd.
Marknadsekonomin har inga instrument att hantera detta och vi riskerar både kaos och krig i robotiseringens spår.
Kanske har folklig demokratisk organisering aldrig varit viktigare än nu. Det är iallafall den enda möjliga stabiliserande kraft jag kan se, eller snarare hoppades att jag kunde se. Den lyser dessvärre med sin frånvaro.
Alla ”golv” ägs inte av Jeff Bezos och andra IT-matadorer. Där vi först kommer få bevittna artificiell intelligens blir förmodligen inom den kommunala äldreomsorgen där ”lagerarbetaren” och ”golven” styrs av folkvalda politiker. Allt för mycket beslutas av politiken som har arbetarnas skattepengar att driva en ”progressiv” (framåtskridande) utveckling med men utan att behöva ta något speciellt ansvar. Blir det fel längre fram behöver inte de här personerna bekymra sig och blir det fel tämligen omedelbart har de alltid något att skylla på. Eller skyller de på varandra. Passar saken media så har alltid politikerna ett perfekt alibi.
Jag är ganska trött på det eviga skyllandet på ”politikerna”.
Man kan inte frånta sig själv sitt medborgaransvar genom att skylla på de folkvalda.
Man får de folkvalda som man förtjänar. Man väljer ju dem (även genom att röstskolka, och därmed lämna fältet fritt för den värsta sorten)!
I stället för att gorma gäller det att organisera sig, och kanske även – ve och fasa för den egna komforten – ställa sig till förfogande för någon vallista som inte är alltför långt borta ifrån de egna prioriteringarna.
Jag har visserligen aldrig haft tid eller konkret möjlighet (detta med arbetstider och villkor) att ansluta mig till något partiarbete när jag var ung (jag har inte heller deltagit i Konsumstämman, skam till sägandes) och jag avskyr dessutom den typen av möten, men det skulle aldrig falla mig in att spotta på de som ids.
Det vore som att smitta iväg från ett föreningsmöte när det är dags att diska och ta fram sopkvasten och sedan klaga på nästa möte för att porslinet är odiskat.
Att hamna i en valberedning, eller att bli revisor alternativt styrelsemedlem är mångas fasa, som därför uteblir från årsmötet.
(Jag har torskat på både det ena och det andra, så jag vet. Det har till och med hänt en gång att ungdomsföreningen SEJU ändrade i stadgarna för att nagla fast mig fast jag var för gammal. Problemet är alltså redan minst 40 år gammalt. Dagens konsument inställning till samhällslivet torde få Ottar och Gunnar att rotera vilt i var sin grav.)
Grundstommen för ett demokratiskt samhälle, alltså allsköns små och stora föreningar där man lär sig hantverket, håller sedan länge på att vittra sönder.
Man kan ta över nästan vilken förening som helst med något dussin kompisar eller medbrottslingar.
Det går att jämföra med villaträdgårdarnas frukt som ruttnar på gräsmattorna.
Villan har sedan länge förvandlats till blott ett avdragsobjekt och statusmarkör, trädgården till en belastning, i stället för ett skötebarn.
I Uppsala vill Uppsala Vatten inte ha fallfrukt i kompostbehållarna, för att dessa blir då för tunga. Det är mycket biogas som inte blir producerat, och ännu mer mat som i onödan köps från utlandet… numera via någon hemkörningsfirma.
Ungarna blir allt fetare, men inte på hemkokt sylt…