Jeffrey Sachs Brings Real Politics to the EU Parliament

Professor Sachs är kanske den mest erfarna analytiker vi har idag gällande global politik och ekonomi. Sedan 1990 har han varit rådgivare åt världsledare. Han har således unika förstahandskunskaper om vad som hänt och vilka som drivit på för vad.

De krigförande parterna är Ukraina, Ryssland, USA, Nato och EU. Alla dessa har som en del av krigföringen spridit sina budskap. Det militärindustriella komplexet är ett mycket mäktigt ”särintresse” för att använda minister Anders Borgs term. De är inte direkt krigförande men har intresse av att krig förs och konflikthot målas upp.

Sachs, liksom professorerna John Mearsheimer och Glenn Diesen, FN vapeninspektören Scott Ritter, ambassadör Chas Freeman, CEO för Ourcountryourchoice.com  Douglas Macgregor med flera är icke krigförande utan oberoende kunniga analytiker.

Det är uppenbart att de krigförande parterna på den ena sidan helt dominerat massmedia i Sverige och väst.

Det här är inte en fotbollsmatch där det är ok att överrösta motståndarens hejaklack, utan en fråga om liv och död och allas vår framtid. Därför är det illa att vi matats med så mycket lögner, spekulationer utan grund och vilseledande urval av fakta.

Hur skulle det vara om vår regering, den politiska oppositionen och vår militära ledning samt SVT och övriga massmedia tillämpade skolans läroplan avseende kritiskt tänkande och källkritik. Bara ett exempel. En spade är en spade och en fullskalig invasion är nåt annat än vad Ryssland gjorde i februari 2022. En fullskalig invasion hade krävt 2 antagligen 3 miljoner soldater enligt Mearsheimer. När Tyskland tog halva Polen 1939 (Sovjet tog den andra halvan). Tyskarna gick in med 1 och en halv miljon man. Det var en fullskalig invasion!

________________________________________________________________________

PROFESSOR JEFFREY SACHS: Detta är verkligen en komplicerad och snabbt föränderlig tid och en mycket farlig sådan. Så vi behöver verkligen tänka klart. Jag ska försöka vara så kortfattad och tydlig som jag kan vara. 

Jag har sett händelserna på nära håll i Östeuropa, i fd Sovjetunionen, i Ryssland, under de senaste 36 åren mycket nära. Jag var rådgivare åt den polska regeringen 1989, för president Gorbatjov 1990 och 1991, för president Jeltsin 1991 till 1993, för Ukrainas president Kutjma 1993, 1994. Jag hjälpte till att införa den estniska valutan. Jag hjälpte flera länder i fd Jugoslavien, särskilt Slovenien. Efter Maidan blev jag ombedd av den nya regeringen att komma till Kiev, och jag fördes runt Maidan, och . 

Jag har varit i kontakt med ryska ledare i mer än 30 år. Jag känner det amerikanska politiska ledarskapet på nära håll. Vår tidigare finansminister var min makroekonomilärare för 51 år sedan. Här bara för att ge dig en idé. Så vi var väldigt nära vänner i ett halvt sekel. Jag känner alla dessa människor.

Jag vill säga detta eftersom det jag vill förklara att min synvinkel inte är andrahandsuppgifter. Det är inte ideologi. Det är vad jag har sett med egna ögon och upplevt under den här perioden.

 I min förståelse av de händelser som har drabbat Europa i många sammanhang,  kommer jag inte bara att inkludera Ukrainakrisen, utan Serbien 1999, krigen i Mellanöstern, inklusive Irak, Syrien, krigen i Afrika, inklusive Sudan, Somalia, Libyen.  Kanske kommer det jag berättar i  mycket stor  utsträckning att förvåna dig och avfärdas. 

USA:s utrikespolitik

Det är krig som USA har lett och orsakat. Och detta har varit sant i mer än 40 år nu. Vad som  har hänt, i mer än 30 år, bör jag säga, för att vara mer exakt. USA kom fram till den uppfattningen, framför allt 1990, 1991, och sedan med slutet av Sovjetunionen, att USA nu styrde världen och att USA inte behövde lyssna till någons åsikter, röda linjer, oro, säkerhetssynpunkter eller några internationella förpliktelser eller något FN-ramverk. Jag är ledsen över att behöva säga det så tydligt, men jag vill att du ska förstå.

Jag försökte mycket hårt 1991  att få hjälp för Gorbatjov, som jag tror var den största statsmannen i vår moderna tid. Jag läste nyligen det arkiverade promemorian från diskussionen i det Nationella säkerhetsrådet (National Security Council) om mitt förslag, hur de helt avfärdade det och skrattade ut det när jag sa att USA borde hjälpa Sovjetunionen med finansiell stabilisering och att genomföra dess reformer. Och promemorian inkluderar att några av mina tidigare kollegor på Harvard, huvudsakligen säger att vi kommer att göra det minsta möjliga för att förhindra katastrofer, men minimum. Det är inte vår uppgift att hjälpa. Snarare tvärtom.

Det är inte vårt intresse att hjälpa till. När Sovjetunionen upphörde 1991 blev inställningen ännu mer överdriven. Jag kan visa det detljerat, men uppfattningen var att vi kör showen. Cheney, Wolfowitz och många andra namn som du kommer att ha lärt känna trodde bokstavligen att  “Nu är det en amerikansk värld, och vi gör som vi vill. Vi ska rensa ut det forna Sovjetunionen”. Vi kommer att ta bort alla kvarvarande allierade. Länder som Irak, Syrien och så vidare kommer att gå. 

Vi har upplevt denna utrikespolitik i nu i huvudsak 33 år. Europa har betalat ett högt pris för detta eftersom Europa inte har haft någon utrikespolitik under denna period som jag kan komma på. Ingen röst, ingen enhet, ingen klarhet, inga europeiska intressen, bara amerikansk lojalitet.

Det fanns tillfällen då det fanns meningsskiljaktigheter, mycket underbara meningsskiljaktigheter, särskilt under den sista tiden av betydelse,  det  var 2003 om Irakkriget när Frankrike och Tyskland sa att vi inte stöder att USA inte lyderm FN:s säkerhetsråd för detta krig. Det kriget kokades förresten  ihop av Netanyahu och hans kollegor i US Pentagon. Jag säger inte att det fanns en länk av ömsesidighet. Jag säger att det var ett direkt krig. Det var ett krig som fördes för Israel.

Det var ett krig som Paul Wolfowitz och Douglas Fife samordnade med Netanyahu. Och det var sista gången som Europa hade en röst. Och jag talade med europeiska ledare då, och de var väldigt tydliga, och det var ganska underbart. Europa hade ingenting att säga till om efter det, men speciellt efter 2008. 

 Vad som nu hände efter 1991 för att komma till 2008 är att USA beslutade att unipolaritet innebar att Nato skulle utvidgas någonstans från Bryssel till Vladivostok, steg för steg.

Det skulle inte finnas något slut på Natos utvidgning österut. Detta skulle vara den amerikanska unipolära världen. Om du spelar Riskspelet [Strategiskt spel, du ska erövra världen med dina trupper] som barn som jag gjorde, är detta USA:s idé att ha pjäsen på varje del av brädet. Varje plats utan en amerikansk militärbas är i grunden en fiende. Neutralitet är ett smutsigt ord i USA:s politiska lexikon.

Det kanske smutsigaste ordet, åtminstone om du är en fiende. Vi vet att du är en fiende. Om du är neutral är du förrädisk, för då är du verkligen emot oss för du berättar inte allt för oss. Du låtsas vara neutral. Så detta var tankesättet, och beslutet togs formellt 1994 när president Clinton skrev under på Natos utvidgning österut.

Minns du den 7 februari 1991, då talade Hans-Dietrich Genscher och James Baker III med Gorbatjov. Genscher höll en presskonferens efteråt där han förklarade, att Nato inte kommer att flytta en tum österut. Vi kommer inte att dra fördel av upplösningen av Warszawapakten. 

Lägg märke till att det var i ett juridiskt sammanhang, inte ett tillfälligt sammanhang. Detta var slutet på andra världskriget som förhandlades fram för tysk återförening. En överenskommelse gjordes om att Nato inte kommer att röra sig en tum österut. Och det var tydligt, och det finns i otaliga dokument. Och slå bara upp National Security Archive of George Washington University, så kan du få dussintals dokument. Det är en webbplats som heter ”Vad Gorbatjov hörde om NATO.”[What Gorbachev heard about Nato] Ta en titt eftersom allt du får höra av USA är en lögn om detta, men arkiven är helt klara.

Så beslutet togs 1994 att expandera NATO ända till Ukraina. Det här är ett projekt. Det här är inte ett eller annat handhavande. Detta är ett amerikanskt regeringsprojekt som startade för mer än 30 år sedan. 1997 skrev Zbigniew Brzezinski ”Det stora schackbrädet”.

Det är inte bara Mr. Brzezinskis funderingar. Det är USA:s regering som presenterar sitt beslut för allmänheten, vilket är hur projektet fungerar. Och boken beskriver Natos östutvidgningen av Europa som samtidiga händelser. Det finns ett bra kapitel i den boken som säger, vad kommer Ryssland att göra när Europa och Nato expanderar österut? Och jag kände Zbig Brzezinski personligen. Jag var rådgivare åt Polen. Han var till stor hjälp. Han var en mycket trevlig och smart man, och han fick helt fel.

Svartahavsstrategin

Och före Brzezinski fanns Mackinder [ Halford MacKinder, 1861-1947, geopolitikens fader enl Wikipedia.] Och den som äger världens ö äger världen. Så det här projektet går långt tillbaka i tiden. Jag tror att det i princip går tillbaka till Palmerston. Och jag har jag genomlevt varje administration under 1900-talet. Jag har känt de här presidenterna. Jag har känt deras team. Ingenting förändrades mycket från Clinton till Bush till Obama till Trump till Biden. Kanske blev de värre för varje president. Biden var sämst enligt mig. Kanske också för att han inte var tillräknelig de senaste åren. Seröst, alltså, jag säger det inte som en sarkastisk kommentar. Det amerikanska politiska systemet är ett radarsystem. Det är ett system för mediemanipulation varje dag. Det är ett PR-system. Och så kan du ha en president som i princip inte fungerar och ha den vid makten i två år och faktiskt låta presidenten ställa upp för omval. Och en jäkla sak är att han var tvungen att stå på en scen i 90 minuter själv, och det var slutet på det. Hade inte det misstaget gjorts hade han fortsatt att ha sin kandidatur, oavsett om han sov efter 16.00 på eftermiddagen eller inte. Detta är faktiskt verkligheten. Alla går med på det.

Det är oartigt att säga något som jag säger eftersom vi inte talar sanning om nästan någonting i den här världen just nu. Så detta projekt fortsatte från 1990-talet, att bomba  Belgrad 78 dagar  i sträck 1999 var en del av detta projekt. Att dela upp landet när gränser är heliga, eller hur? Förutom Kosovo. Det gick bra.

Eftersom gränser är heliga förutom när Amerika ändrar dem. Sudan var ett annat relaterat projekt. Sydsudans uppror. Hände det bara för att sydsudaneser gjorde uppror? Eller ska  jag ge dig CIA-spelboken?

USA:s utrikespolitik och NATO-expansion

Och man kan lyssna på general Wesley Clark som pratar om det online. Han var Natos högsta befälhavare 1999. Han åkte till Pentagon den 20 september 2001. Han fick se dokumentet som förklarade sju krig. Dessa var förresten Netanyahus krig. Tanken var dels att rensa ut gamla sovjetiska allierade och dels att göra sig av med anhängare till Hamas och Hizbollah. Eftersom Netanyahus idé var att det skulle bli en stat. Endast en stat. Det var Israel. Israel skulle kontrollera hela territoriet.

“Och alla som protesterar kommer vi att störta. Inte vi precis, vår vän, USA.” Det var  USA:s politik fram till i morse. Vi vet inte om det kommer att förändras. Nu är den enda haken att USA kanske kommer att äga Gaza istället för att Israel äger Gaza.

Men idén har funnits i åtminstone 25 år. Det går faktiskt tillbaka till ett dokument som heter Clean Break som Netanyahu och hans amerikanska politiska team sammanställde 1996 för att avsluta idén om tvåstatslösningen. Du kan också hitta den på nätet. Så det här är projekt. Det är långsiktiga händelser. Det är det inte, berodde det på  Clinton? Eller Bush? Eller Obama? Det är det trista sättet att se på amerikansk politik som det dagliga spelet. Men det är inte vad amerikansk politik är. Så nästa omgång av Natos utvidgning kom 2004 med ytterligare sju länder, de tre baltiska staterna Rumänien, Bulgarien, Slovenien och Slovakien. Vid det här laget var Ryssland ganska jävla upprört. Detta var ett fullständigt brott mot den ordning som man kommit överens om efter kriget med den tyska återföreningen. I grund och botten var det ett grundläggande trick eller avhopp från USA från ett samarbetsarrangemang, eftersom de tror på unipolaritet. 

Apropå säkerhetskonferensen i München förra veckan, så sa president Putin på en säkerhetskonferens också i München  2007, STOPP!  Det är nog!  Tillräckligt!  Sluta nu! Och, naturligtvis, vad det innebar var 2008, USA stoppade ner utvidgningen av Nato till Ukraina och till Georgien  i Europas hals. 

Detta är ett långsiktigt projekt. Jag lyssnade på Mr Saakashvili [Georgiens president] i New York i maj 2008, och jag gick ut, ringde min fru Sonia och sa, den här mannen är galen. Och en månad senare bröt ett krig ut för att USA sa till den här killen, vi räddar Georgia. Och han står i Council on Foreign Relations,  och säger att Georgien är mitt i Europa. Det är det inte, mina damer och herrar. Det är inte i mitten av Europa.

Och de senaste händelserna är inte till hjälp för Georgien för dess säkerhet och era EU-parlamentsledamöter eller era parlamentsledamöter som åker dit och europeiska politiker, det förstör Georgien. Det räddar inte Georgien. Det gör att Georgien förstörs.  Förstörs totalt.  2008 skickade vår tidigare CIA-chef William Burns, som alla vet, ett långt meddelande tillbaka till Condoleezza Rice.[Om USA inte slutar att provocera Ryssland tvingas Ryssland att ta till Militärmakt för att fösvara sig ”Typ]                                              Njet betyder njet om expansion. Detta berättade Julian Assange. För tro mig, inte ett ord sägs om det och om någonting annat heller av någon av dina tidningar nuförtiden till det amerikanska folket eller till dig.  Vi har Julian Assange att tacka för det han berättar, men vi kan läsa dokumenten  i detalj.                                                                                                                                                                                                              Som ni vet valdes Viktor Janukovitj 2010 på en plattform som innebar neutralitet. Ryssland hade inga territoriella intressen eller planer på Ukraina alls. Jag vet det. Jag var där under dessa år. Vad Ryssland förhandlade fram var ett 25-årigt hyresavtal till 2042 för Sevastopol flottbas. Det är allt. Inte för Krim. Inte för Donbas. Inget sådant. Denna idé om att Putin rekonstruerar det ryska imperiet, detta är barnslig propaganda. Ursäkta mig. Om man vet vad som hände från dag till dag och från år till år är detta barnsliga grejer. Barnsliga grejer verkar fungera bättre än vuxna grejer. Så inga planer alls.                                                                                                                  USA beslutade att den här mannen måste störtas. Det kallas en regimändringsoperation. Det har funnits ett hundratal av dem i USA, många i era länder och många över hela världen. Det är vad CIA gör för att leva. Snälla, ni måste förstå det. Det är en mycket ovanlig typ av utrikespolitik. Men så är det med Amerika, om man inte gillar den andra sidan, förhandlar man inte med dem, man försöker störta dem, helst i hemlighet. Om det inte fungerar i det fördolda gör man det öppet. Man säger alltid att det inte är vårt fel. De är angriparen. De är andra sidan.De är Hitler. Det kommer upp vartannat eller vart tredje år. Oavsett om det är Saddam Hussein, om det är Assad, om det är Putin, det är väldigt bekvämt. Det är den enda utrikespolitiska förklaring som det amerikanska folket någonsin får höra någonstans. Tja, vi står inför München 1938. Vi kan inte prata med andra sidan. “De är onda, oförsonliga fiender.” Det är den enda förklaringen på vår utrikespolitik vi någonsin hör från våra massmedia. Och massmedia upprepar det helt för att det är totalt och hållet underordnat den amerikanska regeringen.