Detta är del två av professor John J. Maersheimers artikel om den ukrainska motoffensiven från 3 september. Artikeln nedan är en översättning från originalartikeln som även innehåller första delen https://mearsheimer.substack.com/p/bound-to-lose Jämför gärna med svenska massmediers experter som överstelöjtnant Johan Paasikivi.
Blitzkriegs historia
Låt oss nu titta på hur de historiska källorna passar in i dessa analytiska ramar som beskriver blixtkrigets ABC. Det har förekommit 11 Blitzkriegs sedan pansarfordonets ankomst på slagfältet, varav fyra involverade riktiga strider och sju var icke-riktiga strider. Anfallaren var framgångsrik i en av de fyra riktiga matcherna och i alla sju icke-riktiga matcher. (Maersheimer använder termen fair fight, vi har valt att översätta det med riktig kamp osv.)
Tyskland inledde fem stora offensiver under andra världskriget: mot Polen 1939, Frankrike 1940, Sovjetunionen 1941 och igen 1942 och mot de allierade arméerna 1944. Wehrmacht använde ingen blixtkrigsstrategi mot Polen, även om det var betydande stridsvagnsstyrkor var engagerade i operationen. [19] De valsade helt enkelt över den polska militären i vad som uppenbarligen var en icke-verklig strid. Ett år senare, våren 1940, inledde tyskarna ett blixtkrig i Frankrike och vann en avgörande seger. Det var det första exemplet av blixtkrig, och det var en riktig strid.
Följande år invaderade Hitlers styrkor Sovjetunionen och engagerade sig i ännu en riktig strid. De använde blitzkrieg, som syftade till att tillfoga Röda armén ett avgörande nederlag väster om floden Dnepr. De misslyckades med att uppnå detta mål och offensiven stannade till slut utanför Moskva i början av december 1941. I ett försök att undvika ett utmattningskrig inledde Wehrmacht ytterligare en offensiv mot Röda armén i slutet av juni 1942, denna gång på djupet mot de oljerika regionerna i Kaukasus och södra Ryssland, i hopp om att deras erövring skulle ge Sovjetunionen ett dödligt slag. Trots imponerande segrar under kampanjens första månader kom blixtkriget 1942 till korta och Wehrmacht hamnade i ett utmattningskrig på östfronten. Slutligen inledde tyskarna ett blixtkrig i Ardennerna i december 1944, i hopp om att splittra och allvarligt försvaga de amerikanska och brittiska arméerna, inta den viktiga hamnen i Antwerpen och förhoppningsvis tvinga de allierade att kapitulera. Trots ett inledande genombrott misslyckades den tyska offensiven.
Den israeliska försvarsstyrkan (IDF) inledde blixtkrig mot den egyptiska armén 1956 och 1967. I båda fallen besegrade israelerna egyptierna, men det var inte heller någon riktig strid eftersom IDF var en överlägsen stridskraft. Det har varit fem andra blixtkrig utöver de fyra tyska och två israeliska fallen: den sovjetiska offensiven 1945 mot Japans Kwantung-armé i Manchuriet, den nordkoreanska invasionen av Sydkorea 1950, den indiska offensiven 1971 mot östra Pakistan, den vietnamesiska invasionen av Kambodja. 1979, och den USA-ledda invasionen av den irakiska armén i Kuwait 1991. Dessa krig, liksom de två israeliska exemplen, var icke verkliga strider. [20]
Denna korta historia visar att Frankrikes fall 1940 är det enda fallet där en blixtkrig lyckades i en riktig strid. Och medan den tyska segern är en av de mest imponerande kampanjerna i militärhistorien, var den nära. [21]Wehrmacht skulle förmodligen inte ha uppnått en snabb och avgörande seger om de franska styrkorna hade satts in något annorlunda, eller om de försvarande styrkorna hade reagerat snabbare och mer effektivt på det kritiskt viktiga tyska genombrottet vid Sedan. De andra tre riktiga striderna involverade också Wehrmacht; i båda fallen hindrade antingen Röda armén eller de allierade det tyska blixtkriget. De övriga sju fallen var alla icke-riktiga matcher där anfallaren föga överraskande gjorde en avgörande seger. I inget fall användes en blixtkrig för att vinna en begränsad seger. Syftet i alla elva fallen var att på ett avgörande sätt besegra målstatens militär.
När det gäller försvararens strategi användes en avancerad försvarsstrategi i samtliga elva fall. Det är inte förvånande att det inte är så att en målstat använder ett mobilt försvar, eftersom den strategin är den mest krävande och den mest riskabla. Det är inte heller tal om att en försvarare förlitar sig på ett försvar på djupet för att förhindra en blitz, vilket är förvånande då det är väl lämpat för det ändamålet. [22] Det verkar uppenbart att, givet de tillgängliga resurserna, befälhavare föredrog att placera huvuddelen av sina styrkor långt fram och inte oroa sig mycket för att tätbefolka de efterföljande försvarslinjerna.
I de elva fallen av blixtkrig, som alla involverade att attackera en motståndare med hjälp av en avancerad defensiv strategi, bröt de attackerande styrkorna igenom den första försvarslinjen varje gång. I åtta av de elva fallen ledde den efterföljande djupa strategiska penetrationen till en avgörande seger. [23] De tre undantagen är de tyska blixtkrigen mot Röda armén 1941 och 1942, och mot de allierade 1944. I alla tre fallen kunde försvararen skapa nya försvarslinjer bakåt och slita ner Wehrmacht. I verkligheten förvandlades både Röda arméns och de allierades framåtriktade försvarsstrategi till ett djupförsvar, som, som tidigare framhållits, är idealiskt lämpat för att besegra ett blixtkrig.
Ukrainas dödsdömda offensiv
Denna korta historia av blixtkrig, kombinerat med en förståelse för hur denna strategi fungerar, kastar mycket ljus över utsikterna för framgången för den ukrainska motoffensiven. Faktum är att erfarenheterna visar att Kievs blixtkrig nästan inte hade någon chans att lyckas. Först var Ukraina engagerad i en riktig strid, vilket innebar att nästan allt måste gå rätt till för att strategin skulle fungera som den var tänkt. Den ukrainska armén var dock illa lämpad att inleda en blixtkrig och slog, för att göra saken värre, mot ett formidabelt försvar på djupet. Ukrainas enda hopp var att den ryska armén skulle kollapsa när motoffensiven väl var igång. Men det fanns ett överflöd av bevis som tydde på att ryssarna höll på att bli bättre kämpar som sannolikt skulle göra ett hårt motstånd. Ändå, även om ukrainarna kunde åstadkomma ett mirakel och få blixtkriget att fungera, skulle kriget fortfarande fortsätta, eftersom Kievs blixtkrig inte syftade till att på ett avgörande sätt besegra ryssarna, som skulle överleva för att slåss en annan dag. Enkelt uttryckt fanns det inget sätt Ukraina kunde undvika att fortsätta sitt utmattningskrig med Ryssland.
En riktig kamp
För att avgöra om Ukraina var engagerad i en verklig eller icke-verklig strid som gick in i motoffensiven, är det nödvändigt att jämföra mängden och kvaliteten på trupperna, såväl som vapen i de motsatta arméerna.
När det gäller antalet soldater som varje sida hade redo för strid är det omöjligt att få exakta siffror. Ändå tyder tillgängliga bevis på att storleken på de två styrkorna som gick in i motoffensiven var ungefär lika stora. Jag uppskattar att varje sida hade cirka 250 000 soldater förberedda för strid. [24]Intressant nog kan jag inte hitta några bevis för att någon hävdade att endera sidan hade en meningsfull numerisk fördel precis innan motoffensiven. Ukrainas verkliga problem var framtiden, inte nuet, eftersom balansen mellan soldater kommer att förskjutas mot dem med tiden. Ryssland har en mycket större befolkning att dra från – en fördel på 5:1 – och dess militär växer sig större för varje dag. Utöver de 300 000 reservister som mobiliserades i oktober 2022, rapporterar det ryska försvarsministeriet att 231 000 personer tog värvning i militären under de första sju månaderna 2023. [25 ]
När det gäller kvaliteten på dessa stridsstyrkor – inklusive deras beslutsamhet – verkar det vara liten skillnad mellan de två sidorna. Man hör ofta påståendet i väst att ryssarna ”lider av allvarliga moraliska och andra systemproblem”, och att det därmed fanns en god chans att de skulle spricka inför motoffensiven. [26] Men det är inte den åsikt som vanligtvis hörs från den ukrainska militären (som utkämpar striderna), där det är allmänt erkänt att den ryska armén har blivit en mer formidabel stridsstyrka sedan kriget började och inte kommer att kollapsa någon gång snart. [27] Faktum är att det faktum att ryska styrkor kunde slita ner ukrainarna, som kämpade tappert och ihärdigt, i det hett omtvistade slaget vid Bakhmut – som inträffade månaderna innan motoffensiven började – visar att ukrainarna inte hade en meningsfull kvalitativ fördel på slagfältet, sent på våren 2023.
När det gäller de vapen som var tillgängliga för båda arméerna hade Ryssland verkligen en fördel, helt enkelt för att de hade mycket mer artilleri än Ukraina. Även om en del av Ukrainas västerländska artilleri var kvalitativt överlägset Rysslands, var det inte i närheten av att kompensera för den kvantitativa obalansen. Ändå hade Ukraina tillräckligt med artilleri för att få ett genombrott. För att genomföra den djupa strategiska penetrationen är artilleriet mindre viktigt på grund av den viktiga roll som nära luftstöd förväntas spela i den fasen av kampanjen. När det gäller stridsvagnar, bepansrade stridsfordon och andra vapen i de motsatta styrkorna fanns det ungefär en likhet vad gäller kvalitet och kvantitet. Precis som med antalet trupper kommer den situationen att förändras till Rysslands fördel med tiden.
Kort sagt, med tanke på den ryska fördelen inom artilleri, är det inte ett öppet fall att detta var en riktig strid. Men med tanke på den grova balansen mellan soldater och andra typer av vapen, och det faktum att artilleriet inte är lika viktigt för de anfallande styrkorna i ett blixtkrig som det är för utnötningskrigföring, verkar det rimligt att kalla det en riktig strid. Ändå, om man ska hävda att detta var en icke-verklig strid, så var det ryssarna – inte ukrainarna – som hade en fördel när motoffensiven började den 4 juni.
Som framhållits är Wehrmachts seger i Frankrike 1940 det enda fallet av en blixtkrig som lyckas i en riktig strid. Hur troligt var det att den ukrainska motoffensiven skulle lägga till ytterligare ett exempel till historien? För att svara på den frågan är det viktigt att överväga hur kapabel den ukrainska armén var att genomföra en blixtkrig och hur väl förberedda ryssarna var för att förhindra det resultatet.
Ukrainas förmåga att starta en blixtkrig
Det råder ingen tvekan om att blixtkrig, för att citera Barry Posen, är ”en av de mest skrämmande militära uppgifterna”. [28] De attackerande ukrainska styrkorna, som han noterar, skulle behöva ”bryta igenom täta, väl förberedda defensiva positioner, hitta lite manöverutrymme och sedan antingen röra sig snabbt mot ett viktigt geografiskt mål som Azovhavet , i hopp om att upplösa resterna av den försvarande ryska armén längs vägen, eller snabbt försöka omringa en del av Rysslands betydande styrkor i hopp om att utplåna dem.”Den djupa strategiska penetrationen måste med andra ord genomföras snabbt, medan de försvarande ryska styrkorna var i hälarna. Det innebar att genombrottsstriden också måste vinnas snabbt, så att ryssarna inte skulle hinna flytta sina reserver för att täta eventuella frontlinjepenetrationer. [29]
Denna svåra uppgift kräver naturligtvis mycket vältränade och erfarna soldater organiserade i stora pansardivisioner – vare sig det är brigader eller divisioner – som kan operera tillsammans på slagfältet. Nyckelenheterna i den ukrainska armén med uppgift att få blitzkrieg att fungera var dåligt utbildade och saknade stridserfarenhet, särskilt i pansarkrigföring. Huvudstyrkan bestod av 12 brigader, varav nio var beväpnade och tränade under 4-6 veckor. [30] Många av de 36 000 soldaterna i de nio brigaderna var nya rekryter. Det är värt att notera att endast 11 procent av de 20 000 ukrainska soldater som utbildats av Storbritannien sedan krigets början hade någon militär erfarenhet. [31]
Det finns helt enkelt inget sätt att en rekryt kan förvandlas till en mycket kompetent soldat med bara 4-6 veckors utbildning. Det är omöjligt att göra något mer än att lära sig grunderna för soldater på så kort tid. För att förvärra problemet låg tyngdpunkten i träningen på att förvandla rekryter till soldater som kunde slåss tillsammans i små enheter, inte på att träna och forma de 9 eller 12 brigaderna i den huvudsakliga anfallsstyrkan att operera tillsammans på slagfältet. [32] Vidare finns det bevis för att de tre bataljonerna som fanns i dessa brigader i vissa fall utbildades i olika länder. [33] Inte överraskande noterade två västerländska försvarsanalytiker som besökte krigszonen efter att motoffensiven började:”Vi är övertygade om att även om ukrainska styrkor kan slåss på ett kombinerat vapensätt, så kan de ännu inte göra det i stor skala.” [34]
Mycket har gjorts av det faktum att USA och Nato mer generellt är engagerade i att utbilda ukrainarna att engagera sig i ” kombinerade vapenoperationer”, vilket skulle gå långt för att förbereda dem för motoffensiven. [35] Faktum är att de västerländska arméerna 2023 hade liten erfarenhet av pansarkrigföring – Irakkriget ägde rum för 20 år sedan 2003 och den irakiska armén höll på att upplösas snabbt. Och de hade ingen erfarenhet av att utkämpa ett krig som var ett riktigt slag. Som den pensionerade amerikanska generalen Ben Hodges, som en gång befälhavde den amerikanska armén i Europa, noterade: ” Jag var verkligen aldrig inblandad i en strid så stor, våldsam och desorienterande som striderna som pågick i Ukraina.” [36] Eller som en ukrainsk bataljonschef noterade om sina amerikanska tränare: ”De slogs i Afghanistan och Irak, och fienden där är inte som ryssarna.” [37]
För att göra saken värre var inte bara Ukrainas pansarnäve dåligt tränad för den svåra uppgift den ombads att utföra, utan den var också fylld av soldater som hade liten stridserfarenhet. Detta problem hade två relaterade orsaker. För det första hade många ukrainska soldater dödats eller allvarligt skadats under krigets första 15 månader, vilket begränsat antalet stridsveteraner som var tillgängliga för motoffensiven. För det andra var Ukraina tvungna att behålla de flesta av sina bästa krigare som hade överlevt vid frontlinjerna för att utkämpa det pågående kriget. [38] Kampen om Bakhmut, som ägde rum månaderna före motoffensiven och som Kiev var fast besluten att vinna, var särskilt viktig i detta avseende, eftersom den var som en virvel som absorberade många av Ukrainas bästa stridskrafter.
Det är knappast förvånande att The New York Times, efter att motoffensiven började, rapporterade att ukrainska ”soldater längs frontlinjen anklagade befälhavare för att driva nya rekryter i strid och använda oprövade enheter för att gå i spetsen för motoffensiven. Andra kritiserade otillräckligheten av några veckors grundläggande utbildning i olika Nato-länder.” [39]
Den ukrainska motoffensiven stod inför ett annat stort problem: bristen på nära stöd för de attackerande styrkorna. Det är nästan omöjligt för en blitz att fungera utan nära stöd, speciellt för den djupa strategiska penetrationen, men det betyder mycket även att vinna genombrottsstriden. Som John Nagl, en pensionerad överste som undervisar i krigföring vid US Army War College, uttryckte det: ” Amerika skulle aldrig försöka besegra ett förberett försvar utan luftöverlägsenhet, men de [ukrainarna] har inte luftöverlägsenhet. Det är omöjligt att överskatta hur viktig luftöverlägsenhet är för att utkämpa en markstrid till en rimlig kostnad i förluster.” [40] På samma sätt sa general Hodges, ”Dessa ukrainska trupper skickas för att göra något vi aldrig skulle göra – starta en motoffensiv utan total luftöverlägsenhet.”[41]
Slutligen, även om Ukraina hade fått ett betydande antal stridsvagnar och pansarstridsfordon från väst, fick de inte så många som de begärde, och de fick en mängd olika typer, vilket ledde till problem med interoperabilitet och underhåll. Ukrainarna saknade också minröjningsutrustning, vilket är en nödvändighet i ett stort konventionellt landkrig. Det är inte förvånande, med tanke på alla dessa brister, att The Wall Street Journal rapporterade efter att motoffensiven hade börjat att ”västerländska militära tjänstemän visste att Kiev inte hade all utbildning eller alla vapen – från granater till stridsflyg – som de behövde för att frigöra ryska styrkor . Men de hoppades att ukrainskt mod och fyndighet skulle rädda dagen.” [42] Utöver detta önsketänkande finns det betydande bevis för att många i väst dåraktigt trodde att den ryska armén skulle prestera dåligt, om inte kollapsa, inför motoffensiven.
Referenser:
[19] Den anglo-amerikanska kampanjen mot Wehrmacht mellan utbrottet i Normandie i slutet av juli 1944 och Tysklands slutliga kollaps i maj 1945 passar samma mönster. Även om de allierade använde betydande pansarstyrkor och gjorde några betydande taktiska penetrationer, rullade de effektivt över de tyska styrkorna.
[20] För att ytterligare illustrera min poäng om skillnaden mellan rättvisa och orättvisa strider, tänk på att om IDF hade kämpat mot Wehrmacht istället för den egyptiska armén, skulle de israeliska blixtkrigen sannolikt ha misslyckats.
[21] Se Robert A Doughty, The Breaking Point: Sedan and the Fall of France, 1940 (Stackpole Books, 2014).
[22] Röda armén använde försvar på djupet mot Wehrmacht vid slaget vid Kursk (1943) med stor effekt. Men jag anser inte att den tyska offensiven är ett fall av försök till blixtkrig, utan snarare en lokal förintelsestrejk.
[23] Det är värt att notera att sju av de åtta fallen var orättvisa matcher.
[24] Ukraina verkar ha haft omkring 38 stridsklara mobila brigader tillgängliga för motoffensiven. Om man antar att det fanns cirka 4 000 soldater i varje mobil brigad, skulle det innebära totalt ca. 150 000. Dessutom hade Ukraina ett betydande antal stödtrupper utanför dessa mobila brigader, inklusive 100 000 stödtrupper beredda att delta i motoffensiven, vilket ger Ukraina totalt 250 000. Ryssarna, å andra sidan, verkar ha hade någonstans mellan 200 000 och 300 000 strids- och stödtrupper i Ukraina organiserade i ett 40-tal brigader som var beredda att hantera motoffensiven. Dessa beräkningar bygger till stor del på:
Simplicius Kunskapens trädgård
SITREP 8.5.23: Projicera den mellanliggande framtiden
Det finns inte många betydande uppdateringar på slagfältet än, så jag ville använda den här tiden för att projicera hur framtiden på medellång sikt kommer att se ut baserat på Ukrainas och västs signalerade planer för de kommande 6 månaderna och mer. Men först, låt oss sammanfatta ungefär var saker och ting står, särskilt med tanke på den stora sommarens ”offensiv” så att vi är en…
Läs hela artikeln
2 månader sedan · 427 likes · 387 kommentarer · Simplicius the Thinker
https://www.rt.com/russia/580720-western-trained-troops-counteroffensive/
https://www.nytimes.com/article/ukraine-counteroffensive-what-to-know.html
https://www.cnn.com/2022/02/25/europe/russia-ukraine-military-comparison-intl/index.html
[25] https://www.rt.com/russia/580780-russian-army-enlistment-medvedev/
[26] https://time.com/6300772/ukraine-counteroffensive-can-still-succeed/
[27] Som en ukrainsk biträdande brigadchef uttryckte det: ”Du kan inte underskatta fienden. Fienden är stark och listig. Så den här motoffensiven kräver ständiga förberedelser.”
https://www.nytimes.com/2023/08/07/world/europe/ukraine-marines-counteroffensive.html
Dissekerar tankesmedjan West Points nya analys av Rysslands militära utveckling
3 månader sedan · 423 likes · 247 kommentarer · Simplicius the Thinker
https://www.economist.com/international/2023/07/25/is-ukraines-offensive-stal
[28] https://foreignpolicy.com/2023/08/03/ukraine-counteroffensive-breakthrough-problem/
[29] För bra diskussioner om de svårigheter som de ukrainska anfallsstyrkorna skulle möta i genombrottsstriden, såväl som den djupa strategiska penetrationen, se:
Undvik utmattning: Ukraina slår tärningen
för en månad sedan · 547 likes · 349 kommentarer · Big Serge
[30] https://www.nytimes.com/2023/08/07/world/europe/ukraine-marines-counteroffensive.html
[31] https://www.telegraph.co.uk/world-news/2023/07/25/german-military-ukraine-counter-offensive-too-slow/
Nato hade utbildat totalt cirka 60 000 ukrainare innan motoffensiven, vilket inkluderar de 36 000 i de nio brigader som utgjorde kärnan i Ukrainas främsta anfallsstyrka. USA tränade mer än 11 000 av dessa trupper.
[32] https://jamestown.org/program/ukraines-personnel-needs-reaching-a-critical-threshold/
[33] https://jamestown.org/program/ukraines-personnel-needs-reaching-a-critical-threshold/
[34] https://www.economist.com/by-invitation/2023/07/28/franz-stefan-gady-and-michael-kofman-on-what-ukraine-must-do-to-breakthrough -ryska-försvar
[35] https://www.nytimes.com/2023/08/02/us/politics/ukraine-troops-counteroffensive-training.html?smid=nytcore-ios-share&referringSource=articleShare
[36] https://www.washingtonpost.com/opinions/2023/06/16/ukraine-counteroffensive-russia-understand-strategy/
[37] https://www.nytimes.com/2023/08/07/world/europe/ukraine-marines-counteroffensive.html
[38] https://www.nytimes.com/2023/08/07/world/europe/ukraine-marines-counteroffensive.html
[39] https://www.nytimes.com/2023/08/07/world/europe/ukraine-marines-counteroffensive.html
[40] https://www.wsj.com/articles/ukraines-lack-of-weaponry-and-training-risks-stalemate-in-fight-with-russia-f51ecf9
[41] https://www.wsj.com/world/europe/ukraine-chalks-up-small-advance-in-southern-push-8735d44c
Det jag ser är en bild på 10 dryga typer som fick ordentlig på käften 🥊🥊🥊 av Ryssland inför hela världens ögon.
En som kan berätta i detalj hur det går till när man får på käften är Simplicius. Läs hans krönika i länken nedan – omdöpt till ”10 huvudlösa kycklingars sista …”
https://simplicius76.substack.com/p/us-house-of-reps-meltdown-puts-ukraines
John Mearsheimer..definitivt en top notch kille, objektiv, inte fördömande, endast historiskt korrekt inriktad o inga ad hominemattacker
Följande har inte med artikeln att göra, men med korrekthet. Det är såå vidrigt, när ’nyheterna’ rapporterar om att isrhell är ’attackerad’ (vansinne i sig eftersom de fega kommer sätta in f35 attacker mot Gaza, så varför..Vi vet att hamas startades och finansierades/finansieras..sv usrhell) (gissar detta är en sionistfascistisk avledningmanöver fr debaclet i ukraina. De klarar ju inte sig utan uppmärksamhet, det enda som överträffar deras paranoia, är deras egotripp), samtidigt som ’nyheterna’..aldrig rapporterar om isrhells vansinnesattacker mot civila i Gaza. Det är sjukt ställt i väst, i sionistockuperat väst dvs
Struttenberg ser drogad ut, ögonen..