Just denna dag – 7 oktober 2024

On This Day In Particular

Just  denna dag

Just denna dag vill jag uttrycka min djupaste medkänsla med offren för Israels mordlystnad under det gångna året.

Caitlin Johnstone 7 oktober 2024

Just denna dag vill jag uttrycka min djupaste medkänsla med offren för det israeliska mördandet under det senaste året.

Just denna dag skulle jag vilja sörja de tusentals och åter tusentals barn som har dödats av kulor och bomber från väst i Gaza, på Västbanken och i Libanon under de senaste tolv månaderna.

Just denna dag skulle jag vilja uttrycka mitt uppriktiga deltagande med de palestinska föräldrar som har tvingats begrava sina barn, eller delar av sina barn, eller påsar med formlöst blodbad som de har fått höra var deras barn – om dessa föräldrar fortfarande lever själva.

Just denna dag vill jag rikta mitt hjärta till de människor som just nu utsätts för etnisk rensning från norra Gaza, och till människorna i södra Libanon som dagligen utsätts för israeliska massakrer.

Jag önskar att jag kunde förmå mig att uttrycka sympati för andra grupper just den här dagen, som de israeler som dödades i Hamas-attacken för ett år sedan. Men jag tycker att det har varit nog av det. Det gör jag verkligen.

Sympati för Israel har under det senaste året använts för att skapa samtycke till slakt av berg av människor för att främja landövertaganden och militära agendor som planerades långt före den sjunde oktober 2023. Den sympati som Israel fick efter Hamas attack användes omedelbart som ett vapen för att främja dessa agendor, och har använts som vapen varenda dag sedan dess.

När någon använder ett vapen för att skada människor kommer en god människa att ta ifrån dem vapnet och inte ge dem några fler vapen. Detta gäller faktiska, fysiska vapen som de som västvärlden har pumpat in i den israeliska krigsmaskinen, och det gäller den sympati, använd som vapen, som Israels apologeter har använt för att rättfärdiga sina folkmordsliknande grymheter.

Att uttrycka sympati för Israel just denna dag skulle vara som att uttrycka sympati för en mor med Münchhausens syndrom by proxy (se här för en svensk beskrivning, ö.a.) som förgiftar sina barn för att få sympati och uppmärksamhet från sin omgivning. Denna sympati – som normalt sett skulle vara en mycket sund reaktion på andras död och trauma – är i detta fall det verkliga problemet.

Och även om så inte skulle vara fallet har Israel redan fått mer än tillräckligt med sympati. Det är ett väldokumenterat faktum att västpressen har varit betydligt mer sympatiskt inställd till de israeliska offren för Hamas attack än till Israels offer i Gaza, trots att offren för de israeliska grymheterna är mångdubbelt fler. Denna skillnad i sympati är så omfattande att den bara kan kallas journalistiskt tjänstefel, vilket bara möjliggörs av det faktum att araber inte erkänns som fullt mänskliga enligt det västerländska imperiets regler.

Så just denna dag kommer jag att uttrycka min sympati för de befolkningar som Israel har orsakat många, många gånger mer död och trauma än för ett år sedan – och endast för dessa befolkningar.

Hamas attack var ett svar från ett desperat koloniserat folk mot en tyrannisk ockupationsförtryckare, och många av de israeler som dödades den dagen är kända för att ha dödats av den israeliska militären och dess barbariska ”Hannibal-direktiv” att mörda sitt eget folk för att förhindra att de tas som gisslan. Inte ett enda ord av sympati behöver uttryckas gentemot Israel för detta, varken här eller någon annanstans.

Så just den här dagen uttrycker jag ingen sympati för Israel – jag fördömer det faktiskt.

Jag fördömer Israels bombningar av sjukhus.

Jag fördömer Israels mord på journalister.

Jag fördömer Israels avsiktliga angrepp på civila byggnader som man vet är fullpackade med barn.

Jag fördömer Israels avsiktliga dödande av humanitära hjälparbetare.

Jag fördömer Israels användning av svält som ett krigs- och utrotningsvapen.

Jag fördömer Israels systematiska användning av våldtäkt och tortyr av palestinska fångar.

Jag fördömer Israels praxis att mörda barn och andra icke-stridande med prickskyttar.

Jag fördömer Israels etniska rensning av palestinska territorier.

Jag fördömer Israel för bombningen av ett barnhem i Gaza City förra veckan.

Jag fördömer Israel för att ha dödat femåriga Hind Rajab och hennes familj och för att ha dödat sjukvårdspersonal som försökte komma till hennes undsättning.

Jag fördömer Israel för att medvetet ha attackerat en World Kitchen-konvoj och dödat sju hjälparbetare.

Jag fördömer Israel för att ha mördat Refaat Alareer.

Jag fördömer Israel för att ha kört en död man i smutsen med bulldozer som en bit skräp, okänd och oredovisad, som Gud vet hur många andra.

Jag fördömer Israel för att akronymen WCNSF (Wounded Child, No Surviving Family) föddes i Gazas sjukvårdsinrättningar.

Jag fördömer Israel för att ha tvingat mig att lära mig hur insidan av ett dött barn ser ut och för att ha påmint mig om det varje jävla dag under det senaste året.

Jag fördömer Israel för alla de torterade, törstiga, ensamma och utdragna dödsfall som drabbar alla de oräkneliga människor som är levande begravda under Gazas ruiner.

Just denna dag står jag i solidaritet med offren för de israeliska grymheterna, som underlättas av det världsomspännande västliga imperium som jag lever under. Jag uttrycker min djupaste medkänsla med dessa offer och ber uppriktigt om ursäkt för att jag inte gjorde mer för att stoppa denna mardröm.