Detta är en uppdatering av ett inlägg från 18/11 med anledning av en artikel i DN .
DN:s Jerusalemkorrespondent Nathan Sachar skriver 26/11 ”Nya vittnesmål talar för att Israel haft detaljerad information om att Hamas planerade en allvarlig attack. Men de underofficerare som slog larm viftades bort av sina chefer.” …”En lavin av uppgifter den gångna veckan ställer utom tvivel: Israel hade den information som behövdes för att avstyra Hamas attack den 7 oktober – men tolkade alla data fel. I de Hamasdokument som efterhand blir kända förekommer ofta uttrycken ”att söva” eller ”bedöva” Israel – en god beskrivning av det som skedde.” Israel såg Hamas planer på en attack – och blundade
____________________
Varför lät Israel och USA Hamas attackera?
En läsare tipsade mig om denna artikel av Tomas Röper 13 oktober i Anti-Spiegel https://www.anti-spiegel.ru/2023/warum-israel-und-die-usa-den-angriff-der-hamas-zugelassen/
Legat i träda men verkar aktuell.
För några dagar sedan ställde jag (Thomas Röper) frågan om den israeliska underrättelsetjänsten verkligen misslyckades eller om de kände till Hamas-attacken och tillät det. Jag är nu säker på att den israeliska regeringen varnades men tillät attacken. Det finns ett uttryck för detta, det heter ”LIHOP” (”Låt det ske med avsikt”).
Jag ska först förklara varför jag tror att Israel – och även USA – kände till attacken och tillät det, sedan ska vi titta på vilka skäl det kan ha funnits.
Varningarna
Den egyptiska underrättelsetjänsten meddelade för några dagar sedan att den varnat den israeliska underrättelsetjänsten för den kommande attacken från Hamas, vilket den israeliska regeringen omedelbart förnekade. Förnekandet är inte längre hållbart, som vi till och med kan se i Der Spiegel :
”Varnade egyptisk underrättelsetjänst Benjamin Netanyahu för Hamas-invasionen? Flera israeliska journalister ställde denna fråga i början av veckan. Israels premiärminister reagerade omedelbart. Hans pressbyrå förklarade på måndagen: ”Detta är absoluta falska nyheter.” Ingen varning mottogs från Kairo och Netanyahu träffade eller talade inte med några egyptiska underrättelsetjänstemän. (…) På onsdagen sa Michael McCaul enligt nyhetsbyrån AFP att Israel verkligen hade fått ett meddelande. ”Vi vet att Egypten varnade israelerna tre dagar i förväg för att en sådan händelse skulle kunna hända”, säger den mäktige ordföranden för utrikesutskottet i USA:s representanthus. ”Det kom en varning, jag tror att frågan är på vilken nivå.”
AP rapporterade också att Hamas den 12 september lade upp en video på sociala medier som visar att de övar manövrar för att attackera Israel. Den visar militanta som spränger ett gränsstängsel, tar över stadsbyggnader och skjuter mot mänskliga pappersmål. Under övningen tränade Hamas även på att fånga betongtorn och antennsystem, vilket man senare genomförde i Israel.
Dessutom rapporterade Times of Israel att den israeliska underrättelsetjänsten fick information om att Hamas förberedde militära åtgärder på Gazaremsan, men ansåg att det var en övning och slog inte larm.
Så vi kan säga att det fanns gott om varningar. Och det är bara den information som är allmänt tillgänglig idag. Det kan finnas mycket mer information bakom kulisserna.
Västmedia rapporterar att det troligen var ett misstag av underrättelsetjänsten att ignorera dessa rapporter. Å andra sidan tror jag inte att det var något fel alls, vilket jag nu ska förklara.
Blinda underrättelsetjänster?
Det är mer än svårt för mig att tro att det var ett misstag, för för det första är de israeliska underrättelsetjänsterna mycket bra och det är ingen hemlighet att de på ett omfattande sätt har infiltrerat de palestinska strukturerna. Att de, som har tusentals informatörer där, inte märkte att tusentals kämpar tränade för ett samordnat angrepp är mer än otroligt, särskilt eftersom andra underrättelsetjänster – till exempel den egyptiska – uppenbarligen kände till det.
USA:s underrättelsetjänster är också mycket aktiva i Mellanöstern och i synnerhet NSA är känt för att samla in i stort sett all data som cirkulerar på Internet över hela världen. NSA sitter i Googles, Microsofts och Apples operativsystem, den läser chattarna från alla västerländska budbärare och e-postleverantörer och den lyssnar även på telefonsamtal. Eftersom Hamas uppenbarligen använde västerländsk teknik och till och med laddade upp minst en video av sin träning, tror jag att det är mer än osannolikt att NSA inte ville höra någonting, som USA:s försvarsminister Austin har förklarat.
Han sa att USA inte visste något om det, men det var nu sekundärt, nu handlade det om att stödja Israel i kampen mot Hamas.
”Missöden”
Man måste veta att gränsstängslet med vilket Israel länge har stängt av Gaza är ett riktigt högteknologiskt mirakel. Den här veckan i Moskva kunde jag prata med olika säkerhetsexperter som är bekanta med detaljerna. Staketet har självskjutande system och en AI. Stängslets spårningssystem är så känsliga att även en orm i ökensanden utlöser ett larm, men AI:n känner igen det som ofarligt och gör därför inte att de självskjutande systemen automatiskt skjuter mot ormar.
Stängslets spårningssystem tillåter vakter att se djupt in i palestinskt territorium, vilket gör det omöjligt för Hamas-terrorister som kör mot stängslet att inte ha blivit upptäckta. Du såg dem komma men reagerade inte.
Videor av stormningen av stängslet vittnar också om detta, för antingen fanns det inga vakter där alls eller så gjorde de praktiskt taget inget motstånd. Det verkade som om staketet var vidöppet.
Dessutom körde Hamas-terroristerna sedan djupt in i det israeliska inlandet i pickuper, upp till 40 kilometer bort. Men ingen stoppade dem, även om stormningen av stängslet måste ha utlöst larmet. Var fanns de israeliska attackhelikoptrarna som hade tillräckligt med tid att resa sig och skjuta pickuperna från motorvägarna? Även vid full gas var pickuperna förmodligen på vägen i ungefär en halvtimme, snarare mer än mindre. Så tiden räckte till.
Men ingen stoppade dem, de gick helt obehindrat in i städerna och bosättningarna nära gränsen och utförde massakrer och tog gisslan där.
Ingen sökning efter gärningsmän
Om allt detta var en fråga om fel och misstag av underrättelsetjänsten, borde huvudena rulla. Det finns uppmaningar hit och dit för att undersöka ”missöden”, men varken israelerna eller USA verkar ha bråttom att påbörja utredningar. Detta är också mer än märkligt med tanke på över tusen döda israeler och det faktum att sådana misslyckanden som förbisett en sådan attack får sitta kvar på sina poster.
Medierna borde egentligen kräva ett förtydligande och bestraffning av de skyldiga, men media är konstigt nog tysta i frågan. Vid Pearl Harbor, till exempel, hölls amiral Kimmel, befälhavande Hawaii, ansvarig efter den japanska attacken och avskedades från marinen. Han rehabiliterades 1999 eftersom den amerikanska regeringen visste om attacken men inte varnade honom, men det är en annan historia. Jag gav exemplet eftersom det visar att även under pågående slagsmål kan en skyldig identifieras och straffas, även om Kimmel inte var en skyldig utan en syndabock.
Så varför reagerar varken Israel eller USA och letar efter dem som är ansvariga för detta ”fel”?
Vi får nog vänta och se, men jag skulle inte bli förvånad om de ansvariga blir befordrade senare. Det skulle inte vara första gången heller, eftersom de amerikanska officerarna som var ansvariga för misslyckandet av USA:s luftförsvar den 11 september , till exempel, senare befordrades och belönades. Ingen av dem straffades dock.
Finns det motiv?
Om jag antar att denna attack var tillåten måste det finnas skäl för det. Och de finns faktiskt.
Det har varit massiva protester i Israel sedan mars mot den rättsliga reform som Netanyahu initierade, eftersom straffrättsliga förfaranden för bedrägeri, förtroendebrott och mutor pågår mot Netanyahu och Netanyahu personligen skulle kunna dra nytta av rättsreformen . Till och med den tyska regeringen, för vilken kritik av Israel faktiskt är tabu, har kritiserat den planerade ”reformen” . Det har varit våldsamma protester mot ”reformen” i Israel sedan mars 2023, med över 100 000 människor som demonstrerade varje lördag och det talades också om en generalstrejk.
Hamasattacken har medfört att allt detta har glömts bort, Israel är nu enat bakom Netanyahu, som presenterar sig själv som en krigsherre och försvarare av Israel. Till och med oppositionspartierna har glömt alla dispyter och ingått en gemensam regering med Netanyahu för att möta den yttre fienden.
Detta är ett välkänt knep bland historiker: När en regering är i trubbel försöker den fokusera landet på en yttre fiende för att distrahera från interna problem eller skandaler. Det här tricket är nästan lika gammalt som mänskligheten, men det fungerar fortfarande utmärkt. Ur detta perspektiv kom Hamas attack vid rätt tidpunkt för Netanyahu, eftersom man objektivt måste dra slutsatsen att Netanyahu har dragit nytta av aktuella händelser, hur cyniskt det än kan låta.
Dessutom drömmer Netanyahu, som högerextremist, om ett Stor-Israel. Han har precis skapat rubriker – obemärkt av tysk media – i FN:s generalförsamling, särskilt i arabiska medier, eftersom han höll upp en karta över det ”nya Mellanöstern” där Gazaremsan är en del av Israel.
Eftersom Israel för närvarande har aviserat etnisk rensning och ockupation av Gazaremsan – utan att västerländska stater protesterar mot det – är det inte för djärvt att fråga sig om Netanyahu vill använda Hamas attack för att driva ut palestinierna från Gaza och Gaza för att ansluta sig till Israel.
Och USA?
Frågan kvarstår om hur USA skulle kunna dra nytta av vad som just nu pågår i Israel. Men det finns ett svar på det.
Jag har under lång tid rapporterat om implementeringen av RAND-dokumentet i januari , där RAND Corporation uppmanade den amerikanska regeringen att dra sig ur Ukrainaäventyret eftersom det inte finns något för USA att vinna på det. Den avgörande meningen i tidningen var:
”En dramatisk förändring av USA:s politik över en natt är politiskt omöjlig – både inrikes och med allierade – och skulle vara oklokt i alla fall.”
Så RAND har funderat på hur man kan avråda allmänheten och politiker i väst från att stödja Ukraina ”så länge som det tar.” Detta har till stor del genomförts, eftersom Ukrainas anslutning till Nato har varit borta från bordet sedan Nato-toppmötet i Vilnius och viljan att stödja Ukraina också har minskat i väst. De officiella uttalandena från västerländska politiker låter fortfarande oförändrade, men biståndsprogrammens omfattning smälter snabbare än is i solen. Där USA brukade pumpa in över 2 miljarder dollar i månaden i Kiev, har dessa siffror sjunkit till bara några hundra miljoner dollar i månaden sedan sommaren.
Man kan också anklaga Ukraina för ett antal synder, som att spränga Nord Stream, men den upphetsade västerländska allmänheten kan fortfarande ställa dumma frågor om västvärlden plötsligt stoppar biståndet till Ukraina.
Hamasattacken kom precis i rätt tid eftersom striderna i Israel nästan helt har drivit ut Ukraina ur media. Allmänheten är inte längre intresserad av Ukraina och nu är följande scenario tänkbart: Medan västvärlden riktar all uppmärksamhet och all hjälp mot Israel, lider Ukraina ett militärt nederlag, vilket Kiev givetvis får skulden för. Detta skulle ge den nödvändiga ursäkten för att förklara för den västerländska allmänheten att Ukraina inte längre behöver stödjas i samma utsträckning.
Ett riskfyllt spel?
Detta är givetvis spekulationer, men det är ett möjligt scenario.
Detta skulle dock vara ett riskscenario eftersom för att det ska fungera måste striderna i Palestina pågå i flera veckor. Men veckor av rapporter om palestinier som slaktats av Israel kan leda till okontrollerade reaktioner i arabvärlden och en expansion av kriget. Det skulle vara mycket riskabelt, men det skulle vara ytterligare ett argument för den västerländska allmänheten att inte längre stödja Ukraina utan snarare Israel.
En annan fråga är hur Ryssland skulle reagera och vad man skulle kräva av Kievregimen om man var tvungen att be Moskva om förhandlingar på grund av ett totalt militärt nederlag. Moskva kommer sannolikt att kräva någon form av villkorslös kapitulation från Kiev, men vad Moskva kan kräva är också spekulationer.
Men en slumpmässigt utvald rapport från den 13 oktober visar att Kiev är i slutet. British Telegraph har rapporterat att den ukrainska armén knappast använder L119-haubitsarna som levererats från Storbritannien längre eftersom ammunitionen till dem har blivit knapp. Så vi kan redan nu se att västvärldens bistånd till Kiev har minskat så mycket att det märks på fronten.
Jag kommer att rapportera separat i helgen om rapporterna från förra veckan, som tyder på att RAND-pappret kommer att implementeras och västerländskt bistånd till Kiev kommer att minska.
Nej, nej, nej det tilläts inte ngn attack, nu hittas det på en massa dumheter, istället för att Israel öppet erkänner att israelisk underrättelsetjänst tillika USA:s missade Hamas geniala invasionsplaner.
×××
Publicerad 11 oktober 2023
av Emily Harding
Ett underrättelsefel är som en flygkrasch: det är aldrig bara en sak som går fel, det är istället en rad saker som leder till en katastrof. Hamas genomförde en komplex attack med flera fronter den 7 oktober – den sortens koordinerade attack som tar månader att planera och genomföra. Dessutom var tiotals om inte hundratals Hamas-militanter inblandade i kombinationen luft-, land-, sjö- och raketangrepp, vilket tyder på att kunskapskretsen var omfattande. Vidare hjälpte Teheran till att planera och finansiera strävan, enligt Wall Street Journal, med möten som ägde rum i Beirut, vilket innebär att kunskapscirkeln omfattade minst tre platser. Vid första rodnad verkar situationen vara ett massivt underrättelsefel.
Så hur kunde israeliska underrättelsetjänster – bland de bästa i världen – överraskas? Det händer de bästa av oss, och efterdyningarna är både professionellt och personligt smärtsamt. Att undersöka grundorsakerna till misslyckandet med klara ögon och ett öppet sinne är avgörande för att undvika samma misstag i framtiden.
Även om vi ännu inte och kanske aldrig känner till hela historien om detta underrättelsefel, finns det några troliga möjligheter för grundorsaken. Den första frågan som utredarna kommer att ställa är om Shin Bet, Mossad och Israels försvarsstyrkor utfärdade varningar för en förestående attack. Var varningarna specifika och handlingsbara, eller för generella?
Underrättelsetjänsten visste att planeringen pågick, men varningen var för generell för att resultera i beslutsamma, förebyggande åtgärder eller förbättrat försvar. Politiker förväntar sig ofta precision: en attack från denna enhet kommer att inträffa på denna plats vid denna tidpunkt. Sällan – om någonsin – träffas en så tydlig bild. Hamas attack mot Israel kan förvandlas till ett fall av ospecifik varning: vissa rapporter tyder på att amerikansk och israelisk underrättelsetjänst tittade efter stigande spänningar, men det fanns ingen exakt varning om en förestående attack. New York Times rapporterade att den israeliska underrättelsetjänsten utfärdade en specifik varning till gränsvakterna omedelbart före attacken, vilket flaggade för en ökning av aktiviteten, men dessa varningar förblev obemärkta av oklara skäl.
Därefter kommer utredarna att undersöka om deras tjänster hade samlat in information om den potentiella attacken och höll den i sina system. Utredarna kommer att skrubba databaser efter indikationer på att Hamas planerade en massiv attack, inklusive från etablerade underrättelsekällor och från en rad mindre trovärdiga källor, från hörsägen till walk-ins. Efterhand är naturligtvis 20/20, och denna övning riskerar alltid att visa information som ingen analytiker skulle ha ansett vara trovärdig vid den tiden men nu verkar förutseende.
Om den sökningen visar information som pekar på en förestående attack är nästa fråga varför informationen i fråga inte ledde till en varning. Översattes och spreds den? Läste analytiker den? Om inte, varför inte? Om de läste den, varför underkände de dess betydelse? Intervjuer med analytiker kommer att vara viktiga i denna fas, och även om dessa diskussioner kan kännas anklagande, bör utredarna närma sig dessa samtal med nyfikenhet och ett framåtblickande förhållningssätt. Detta är samma synsätt som kongresskommittéer bör ta när de genomför sina egna utredningar.
Om information fanns där, och analytiker missade den eller avfärdade den, står underrättelsetjänsterna inför det mest smärtsamma resultatet: ett analytiskt misslyckande orsakat av mänskliga misstag. Dessa är ofta fantasifel, där analytiker vet att något är på väg, men de försummar att tänka lika stort och hänsynslöst som deras motståndare. Om så är fallet måste organisationen noga överväga att omskola personal och initiera kulturella eller personalförändringar. Om det visar sig att indikationerna fanns där, men semesterledigheten kom i vägen för varning, kommer underrättelsetjänsterna sannolikt att titta på timmar vid sina skrivbord under semesterhelger i framtiden. Kommentatorer har spekulerat i om omfattande politiska protester mot premiärminister Netanyahu också kan ha varit en distraktion; medan bara tiden kommer att utvisa om inhemsk turbulens spelade en roll, är det osannolikt. Underrättelsepersonal är stolta över att vara fokuserade på uppdraget, särskilt med ett uppdrag som är lika viktigt som att skydda Israel från terroristattacker.
Men anta för ett ögonblick att sökandet efter information i de befintliga innehaven kommer upp torrt, eller att resultaten är ganska tunna – tillräckligt tunna för att ingen rationell analytiker skulle ha kunnat koppla ihop punkterna för att varna för en massiv Hamasattack, än mindre en viss dag . Sedan måste utredarna undersöka om detta misslyckande kom från insamlingsluckor.
Förstklassiga underrättelsetjänster som israelerna har en lista med prioriteringar för insamling. För Jerusalem är det alltid palestinska terroristgrupper och deras iranska anhängare överst på den listan. Iran i synnerhet utgör ett potentiellt existentiellt hot mot staten Israel, och de styrande i Teheran har hotat Israels existens med varje verktyg i sin verktygslåda. Hamas skulle därför vara ett ständigt högprioriterat mål för israelisk underrättelsetjänst. Teheran skulle också vara det, tillsammans med Hizbollahs närvaro i Libanon.
Förstklassiga underrättelsetjänster säkrar också sina insatser. Ingen underrättelseofficer vill ha en enda tråd med information om ett topphot. Istället planerar poliser för flera infartsvägar: SIGINT, telefon och internetavlyssning för att läsa motståndarens kommunikation; IMINT, overheadbilder av fiendens aktivitet; och HUMINT, mänskliga källor som rapporterar om en motståndares inre arbete, för hemligheterna som inte kan stjälas på något annat sätt. De israeliska tjänsterna är bäst i klassen för datanätverksoperationer, som hemligt inträde i motståndares telefoner och datorsystem – deras kapacitet så bra och så lömsk att de har orsakat mer än en liten kontrovers. Vidare, för var och en av dessa INT:er kommer samlare att utveckla flera åtkomstströmmar, så om en upptäcks eller stängs av, rapporterar andra fortfarande.
Så var var insamlingen om Hamas-operationen? Välgörande är det möjligt att de israeliska tjänsterna hade få eller inga mänskliga källor. Gaza är ett slutet samhälle och Hamas har hand om det mesta. Någon som spionerar för Israel skulle riskera både döden och säkerheten för hela sin familj. Det är möjligt att mänskliga källor antingen inte rapporterade eller hade upptäckts.
SIGINT då? Misslyckades israeliska operationer för att penetrera Hamas datanätverk och kommunikationer att samla in information? Den typen av åtkomster kan vara ömtåliga – ett uppdaterat operativsystem eller effektiv korrigering av sårbarheter kan sparka spioner från långvariga åtkomster. Irans roll här måste undersökas. Ungefär som Teheran ger raketteknologi och ekonomiskt stöd till Hamas, ger de sannolikt också hjälp med cyberförsvar, efter att ha varit målet för många cyberoperationer själva. Det är möjligt att Hamas inför en så stor operation, med Irans hjälp, genomförde en omfattande cyberrensningskampanj. Vidare engagerade Hamas ett klassiskt förnekande och bedrägeri. På en linje som de visste övervakades av de israeliska tjänsterna pratade de med varandra om hur de inte var ivriga att förnya fientligheter och fortfarande återhämtade sig från den två veckor långa konflikten i maj 2021. Planen fungerade: i en briefing för senior israeler säkerhetstjänstemän förra veckan bedömde briefers att Hamas effektivt hade avskräckts.
Slutligen kan bra driftsäkerhet räcka långt. Hamas kan ha hållit planeringscirkeln för attacken väldigt liten, och när den behövde utökas till att omfatta alla spelare, delade de nästan säkert upp planeringen. Paragliders hade troligen ingen aning om den pågående raketattacken; amfibieoperatörerna var sannolikt omedvetna om försöket att bryta gränsmuren. Endast ett litet antal personer skulle ha känt till planens fulla omfattning, och de skulle ha varit noga med att diskutera den endast personligen, med mobiltelefoner utanför rummet.
Israeliska ledare har offentligt erkänt att de var förvånade över attacken, men de har också borstat bort frågor om underrättelsemisslyckanden. De påpekar med rätta att de är i krig, och att fokus måste förbli på att hitta förövarna till attacken och gisslan de tog. När den inledande vågen av svar avtar, kommer det hårda arbetet med att ta isär de senaste månaderna och identifiera vad som gick fel att börja, så att den här typen av underrättelsefel inte händer igen.
Emily Harding är biträdande direktör och senior fellow med International Security Program vid Center for Strategic and International Studies i Washington, D.C.
Kommentarer produceras av Centre for Strategic and International Studies (CSIS), en privat, skattebefriad institution med fokus på internationella offentliga politiska frågor. Dess forskning är opartisk och icke-proprietär. CSIS intar inga specifika politiska ståndpunkter. Följaktligen ska alla åsikter, ståndpunkter och slutsatser som uttrycks i denna publikation tolkas som enbart författarens/författarnas.
Jaajamen, det gorde dom såklart. Tror man nåågot annat är den en borne idiot. Glöm aldrig 11/9 o de dansande israelerna ’som var där för att ’fota eventet’, o som hade kört en ’flyttbil’ fullproppad med sprängmedel o med emblem som visade flygkracherna in i tornen, och def glöm aldrig att david chertoff (chief of ’justice of department..) vars mor var fd mossadgent, släppte lös terrormossadagenterna så de kunde fly till israhell (the hole in the wall) o sedan flagrant sitta o säga i en israhellisk tvstudio att de var där för att dokumentera vad de visste skulle komma att ske.. Så jo, det är samma hääng som arrangerat den här falseflagen. Och alla andra sedan..’1789 o franska regnbågsrevolutionen’ el för den delen 1917 o den ’ryska’
Netanyahu säger att HAMAS attack är Israels 9/11.
Som är en känd falsk flagg attack.
Syftet är att samla Israel bakom Netanyahu och rensa Gaza från palestinier.
Nästa steg blir att rensa Västbanken.
Planen är att bygga Ben Gurion kanalen och de måste de ha tillgång till norra Gaza.
https://newsvoice.se/2023/11/kanalprojektet-ben-gurion/
Bra analys. Självfallet visste man detta i förväg. Jag har ALDRIG haft MINSTA lilla tveksamhet på den punkten någonstans. Självfallet är det så. Man måste vara bakom flötet om man på allvar tror annat. Äh kom igen. Men detta folkmord, och katastrofala eländet måste stoppas nu, efter 6veckors utan MINSTA lilla slut. Vi har ca 12500 civila döda nu varav ca5000 av dessa är små barn. ALDRIG har så många FN medarbetare dödats på så kort tid som nu NÅGONSIN. FN byggnader där civila gömmer sej har bombats med 50tal döda. Utan att räkna övriga terrorattentat som ständigt är på löpande band, 50döda där och 20döda här osv DAGLIGEN. Stopp GENAST på folkmordet och in med huminitära akut hjälpen GENAST som de skriks om DAGLIGEN i veckor efter veckor. Israel har för fan korsat ALLA röda linjer som finns sedan längesen. Hörde att näringsminister Ebba Busch i regeringen vill utvisa palestinier från Sverige. De EJ förvånade, då KD under Ebba Busch måste räknas till dom mest pro israeliska partierna. Kanske därför man ständigt har så lågt stöd bland väljarna. Oavsett så krävs omedelbar vapenvila och akut Huminitärt hjälp in utan MINSTA lilla fördröjning. Sanktioner mot Israel av EU har de ALDRIG ens nämnts här efter dessa 6veckorna, vilket fan är häpnadsväckande
Den som inte fattar att som man bäddar får man ligga är självdestruktiv.
Istället för att möta verkligheten av sin egen dystra framtid, är sionismen ideologiskt engagerad i att fortsätta stapla upprördhet på upprördhet mot palestinier och därigenom uppvakta sin egen förstörelse
Med varje ny upprördhet hjälper Israel palestinierna till att enas och mobilisera en motståndskamp som inte gör någon skillnad mellan palestinier i Gaza, palestinier på Västbanken, palestinier från 1948 års territorier eller palestinier i diasporan. Med tvåstatslösningen som kvävdes vid födseln av Israels egen hand, ligger nu den enda vägen framåt i kampen för att befria Palestina från floden till havet.