Khashoggis död avslöjar mer än ett mord

Denna artikel av den australiensiske juristen och geopolitisk analytikern James O’Neill har nyligen publicerats i New Eastern Outlook (NEO). Khashoggis död avslöjar mer än ett mord. Artikeln har vänligen översatts av Björn Nilsson med bloggen ”Björnbrum” Björnbrum Längst ned finns några andra artiklar i ämnet.

Khashoggis död avslöjar mer än ett mord

Den 2 oktober 2018 kom Jamal Khashoggi in på Saudiarabiens konsulat i Istanbul, uppenbarligen för att få dokument angående sin skilsmässa. Han har inte setts till sedan dess. Saudierna hävdade ursprungligen att han hade lämnat konsulatet levande. Mot bakgrund av en stadig läcka av material från de turkiska myndigheterna erbjöd de en mängd otroliga förklaringar, innan de erkände att han faktiskt var död. Var Khashoggis kropp finns, hel, styckad eller upplöst i syra, har inte avslöjats. Det som nu erkänns som ett brutalt mord på en journalist i exil var grunden till mycket upprördhet i de västliga medierna.

I katalogen över de saudiarabiska grymheterna de senaste åren har Khashoggis död rankats ganska lågt, men det hindrade inte bombardemanget av kritik som riktade mot Saudiarabien i allmänhet och dess verklige politiska ledare Mohammad bin Salman (MbS) i synnerhet. Under de senaste dagarna har fler detaljer framkommit rörande omständigheterna kring mordet, inklusive det faktum att Storbritanniens regering visste i förväg vad saudierna planerade för Khashoggi. Men de underlät att varna honom. Detta var knappast de enda underrättelseorganisationerna som var medvetna om saudiernas planer.

Hans död, och ilskan som omger den, måste därför ses som del av ett bredare geopolitiskt scenario. Khashoggis död, så olycklig och så brutal som den var, kan också ses som en pjäs i det större spelet.

För att förstå vad det här spelet var, är det nödvändigt att gå tillbaka till när MbS blev tronföljare och började sitt politiska program. Det fanns symboliska gester som väckte västliga mediers uppmärksamhet, som att tillåta kvinnor att köra bil. De var emellertid en rökridå för mycket mer betydande geopolitiska drag, varav ingen skulle ha gjort honom populär hos amerikanerna och deras allierade. Den saudiarabiska ekonomin bygger nästan uteslutande på försäljning av olja, och den här råvaran håller inte bara på att uttömmas, den är också oskiljaktigt knuten till USA-dollarn. Detta har varit fallet sedan början av 1970-talet när Nixon-administrationen erbjöd USA:s ”skydd” i utbyte mot att all oljeförsäljning sker i amerikanska dollar. I årtionden fungerade det här arrangemanget väl för saudierna (och amerikanerna).

Det har gett oerhörda rikedomar till kungariket, av vilket föga användes klokt. Saudiarabien blev en av de största understödjarna av terrorism över hela världen och stödjer radikala jihadistgrupper i Pakistan, Xinjiang-provinsen i Kina, Indonesien, Filippinerna och många andra platser. Allt detta tolererades av väst och USA i synnerhet. Det fanns ett antal skäl till detta. För det första tjänade användandet av jihadi-terrorister USA: s utrikespolitiska mål, vilket underminerade regeringar som inte var tillräckligt lydiga mot amerikanska önskningar.

För det andra, och av stor betydelse, upprätthölls dollarns unika roll i den internationella handeln. Detta tvingar andra länder att subventionera den amerikanska ekonomin som annars skulle ha blivit utsatt för de oundvikliga följderna av att ha enorma underskott i inrikes- och utrikeshandeln.

För det tredje var saudierna villiga att spendera hundratals miljarder dollar på köp av amerikansk krigsmateriel. Varför ett sådant relativt litet land skulle behöva göra så stora inköp har aldrig varit uppenbart. Att de skulle köpa vad som uppenbarligen var underlägsen militär hårdvara som deras egna militära styrkor inte kunde utnyttja effektivt var också uppenbart. Saudiarabiens oförmåga att militärt besegra Jemen, ett av världens fattigaste länder, med hjälp av USA: s och Förenade kungarikets försvarsmakt och underrättelsetjänster, och den utbredda användningen av utländska legosoldater för att driva detta krig, har avslöjat deras militära begränsningar. Det är först nyligen som de förskräckliga konsekvenserna av kriget mot det jemenitiska folket har trängt in i västerländskt medvetande. Liten eller ingen uppmärksamhet har ägnats åt de verkliga orsakerna till det väststödda saudiska kriget i Jemen, men det är dess geografiska läge.

Jemen ligger på ena sidan av Bab-el-Mandab-sundet (”Tårarnas vik” på arabiska”), på andra sidan Djibouti, hem för Kinas enda utländska militära bas. Bab-el-Mandab är ett av endast två utlopp för Saudiarabien till det öppna havet och därmed till de rika marknaderna i Asien. Det andra utloppet är Hormussundet, som potentiellt kan kontrolleras av Iran, den svurna fienden till både Förenta staterna och Saudiarabien. Kriget i Jemen är ännu ett krig via ombud, utkämpat för kontroll av olja och i detta fall dess distribution. Den strategiska nyckelrollen som Jemen spelar är den främsta orsaken till att de västerländska nationerna i stor utsträckning har ignorerat medborgarnas situation och många brott mot internationell rätt.

Uppriktigheten av den nya västerländska oron för de jemenitiska offren för deras aggression är lika trovärdig som den falska upprördheten för mordet på Khashoggi. Det finns några bevis på att MbS agerade för att skapa en ny kurs för Saudiarabien. Dessa var inte de symboliska gesterna med interna reformer eller pseudoliberalisering. Det var snarare ett försök att minska det amerikanska strupgreppet på landet. Detta innebar i synnerhet en rad steg mot ett närmare samarbete med Ryssland och Kina. Detta manifesterade sig i olika avtal, bland annat att Ryssland skulle bygga två kärnreaktorer; samarbeta om världsmarknadspriset på olja; och diskutera saudiarabiska köp av det ryska S400 anti-ballistiska missilsystemet.

Kinas stora betydelse

Kina tippades som möjlig investerare i det saudiska oljebolaget statliga flotta, detta är nu vilande. Återigen, inget av dessa steg har blivit uppskattade av USA för vilken Saudiarabien har varit den gyllene honungskrukan för försäljning av vapen, utan tvekan sämre än deras ryska motsvarigheter. Ännu mer irriterande för amerikanerna var att MbS var villig att inte bara dirigera en större andel av den saudiska oljeexporten till Kina.

Han var villig att överväga betalning för olja i yuan. Detta är ett drag som skulle påskynda avdollariseringen av världshandeln. Det finns många motiv för en sådan övergång från dollarn, eftersom ett snabbt växande antal nationer är trötta på att USA använder dollarn som ett vapen i sina oändliga krig mot alla länder som inte vill uppfylla dess krav. Erfarenheterna från Irak, Libyen och mer nyligen Venezuela, som på samma sätt agerade för att eliminera dollarn från sina oljetransaktioner, skulle vara främst i MbS tankar när han tar sina preliminära steg för att följa en liknande väg. De senaste kraven i efterdyningarna av Khashoggi-mordet på att ”MbS måste gå”, kommer då i ett annat ljus.

Den rasande reaktionen på det där mordet på vissa håll fungerar verkligen som en rökridå för att dölja de verkliga målen: att obevekligt krossa alla försök att ändra det status quo som har tjänat amerikanska intressen på bekostnad av alla andra för alldeles för länge.

Ett par andra artiklar i ämnet

Mordet på Khashoggi måste kopplas samman med det geopolitiska skeendet.
Khashoggi och maktkampen mellan Turkiet och Saudiarabien.