Kievs existentiella bana: Tonen i väst förändras igen

En analys 2 februari av

Källa: https://simplicius76.substack.com/p/kievs-existential-trajectory-western

Det är läsaren John Näsman som hittat och översatt artikeln. Han har även lagt in länkar till bilder, av vilka jag återgivit några.

Tonen kring Ukraina fortsätter att förändras. Det var omärkligt till en början, men har sedermera nått en punkt där uttalanden av tidigare onämnbar art nu är vanligt förekommande. Länge försökte den gula pressen desperat framställa Ukrainas kollaps som att landet bara behövde ett andhämtningspaus, eller genom att på ett bedrägligt vis skylla på Ryssland eller på Putins önskan om fredssamtal på grund av stora förluster och en förmodad oförmåga att uppnå målen.

Men nu har den påbjudna tystnaden, vart man än vänder sig, för första gången brutits: Medierna erkänner öppet – om än fortfarande i dämpad ton – att Ukraina inte bara står inför ett vagt “nederlag“, utan en total kapitulation inför Ryssland. Tidigare, när ett sådant resultat ibland antyddes, lämnades ordets fullständiga innebörd avsiktligt oklar, som i hopp om att läsaren ännu inte skulle tro det värsta, utan kanske föreställa sig att Ukrainas “kollaps“ bara var någon lokal företeelse. Det som har förändrats nu är hur de öppet definierar saken: Detta är den andra stora rapporten på några dagar som ganska tydligt säger: Om saker och ting fortsätter som de gör kommer ryska stridsvagnar att rulla genom både Kiev och Lvov, punkt slut.

Jag ger er det senaste från The Hill:
(https://thehill.com/opinion/national-security/5111659-cost-of-ukraine-losing-analysis/):

Kontentan i punkter, innan resonemanget

Ryssland kommer att erövra Kiev och Lviv 2026 om USA stoppar stöd – The Hill

“Utan USA:s stöd kommer Ryssland 2025 att avancera eftersom Kiev kommer att få slut på vapen.

• År 2026 kommer Ukraina att förlora effektivt luftförsvar, vilket gör det möjligt för Ryssland att genomföra kontinuerliga storskaliga bombningar.
• De ukrainska trupperna kommer att fortsätta kämpa, men kommer troligen att kollapsa i slutet av samma år, vilket gör det möjligt för Ryssland att inta Kiev och sedan fortsätta till NATO:s gräns“, befarar publikationen.

“Därefter kommer Ryssland att återuppbygga sina stridskrafter, använda Ukrainas resurser för att stärka sina förmågor, placera ut sina styrkor längs Natos gräns och vara redo att attackera utanför Ukraina 2030.“

Först försöker författaren få de västerländska läsarna att tro att mycket mer av deras surt förvärvade skattepengar kommer att behöva slösas bort på militära utgifter om Ukraina förlorar kriget:

En analys utförd vid American Enterprise Institute har slagit fast att om Ryssland besegrar Ukraina kommer det att kosta de amerikanska skattebetalarna ytterligare 808 miljarder dollar utöver vad USA har planerat att spendera på försvaret under de kommande fem åren. Detta är ungefär sju gånger mer än allt stöd som anslagits till Pentagon för att hjälpa Ukraina sedan Rysslands invasion 2022.

Denna uppskattning baseras på ett scenario där USA slutar att ge stöd och den resulterande ryska segern kräver att vi anpassar vår militära förmåga, kapacitet och hållning för att upprätthålla vår säkerhet. Studien använder sedan Defense Futures Simulator för att uppskatta de utgifter som krävs för att avskräcka och om nödvändigt besegra Ryssland i Europa och samtidigt förhindra ytterligare konflikter med uppmunstrade motståndare i Stilla havet och Mellanöstern.

Den mest uppseendeväckande delen är att källan till ovanstående “uppskattning“ råkar vara den namngivna “Defense Futures Simulator“, vars startsida, har en gigantisk reklamtext från artikel-författaren ovan. Hur bekvämt – eller ska vi säga oetiskt och opassande – är det inte att författaren använder ett tvivelaktigt program som hon verkar vara inblandad i, som underlag för sin propaganda riktad till lättlurade skattebetalare?

Men efter uppvärmningen släpper hon bomben:

Utan amerikanskt stöd skulle Ryssland avancera 2025, när Kiev får slut på vapen. År 2026 skulle Ukraina förlora sitt effektiva luftförsvar, vilket skulle göra det möjligt för Ryssland att genomföra kontinuerliga storskaliga bombningar. Ukrainas konventionella styrkor skulle fortsätta att kämpa tappert men skulle sannolikt kollapsa i slutet av det året, vilket skulle möjliggöra för Ryssland att inta Kiev och sedan fortsätta till NATO:s gräns.

Ett uppmuntrat Ryssland skulle återuppbygga sina stridskrafter, använda Ukrainas resurser för att stärka sin kapacitet, stationera sina styrkor längs Natos gräns och vara redo att attackera bortom Ukraina 2030

Först och främst: Notera den häpnadsväckande motsägelsen i ovanstående uttalande. Hon argumenterar för nödåtgärder för att rädda Ukraina eftersom Ryssland snart skulle kunna erövra Kiev och pressa västerut ända till “Natos gräns“. Det är alltså underförstått att Ryssland vid Natos gräns är ett existentiellt hot som måste undvikas till varje pris… ok?

Hur är det då möjligt att, som en lösning, samtidigt verka för att Ukraina ska gå med i Nato, vilket skulle innebära att Natos gräns hamnar framme vid Ryssland, eller snarare ryska styrkor “direkt vid Natos gräns“? Vad är skillnaden? En smart ukrainare skulle notera den subtilt inbyggda rasismen här: Natos språkrör verkar tycka att det är okej att ukrainarna, som umbärlig kanonmat, är “sköldar av kött vid gränsen“ att travas upp framför de ryska stridsvagnskanonerna. Men de mycket mer värdefulla länderna i det “riktiga NATO“ längre västerut är för “värdefulla“ för att riskeras att dela gräns med Ryssland.

Ser ni hur logiken fungerar?

https://www.kyivpost.com/post/46128

Det viktiga är dock att de som skriver västvärldens berättelser nu har kastat de sista resterna av förställning. Vart man än vänder sig talar toppfigurer öppet om ett totalt ukrainskt nederlag, inte om ett “dödläge“. Till och med Ukrainas Budanov hamnade nyligen i blåsväder när han medgav att Ukraina står inför en “existentiell“ kollaps om förhandlingarna inte tvingas fram under de kommande sex månaderna, vilket jag skrev om i den senaste rapporten.

Men även om han försökte tona ned eller avfärda det, rapporterar nu ukrainska Strana att SBU har inlett ett åtal för att Budanovs kommentarer läckts till medierna – vilket indirekt bekräftar dem.

https://strana.today/news/479248-sbu-rassleduet-publikatsiju-smi-o-slovakh-budanova.html

https://screenrec.com/share/1wNa3n0AHM

De skulle väl inte ha gjort det om Budanovs “mycket känsliga“ avslöjande inte var sant? För att hålla sig till ämnet har till och med Zelenskys tidigare talesman, Iulia Mendel, skrivit en debattartikel i Time där hon uppmanar till ett omedelbart eldupphör med motiveringen att kriget “dränerar [det ukrainska samhället] till grunden“:

https://time.com/7210702/ukraine-needs-a-ceasefire/

Hon inleder med att beskriva ett land vars anda är förbrukad, med människor som flyr, företag som slår igen, mitt i en till synes meningslös militär kampanj mot “en fiende som inte kan övervinnas enbart med militär styrka. Västliga allierade har varit generösa, men inte ens deras orubbliga stöd kan garantera den framtid som vi så innerligt önskar. En seger enbart med militära medel är visserligen inspirerande, men kanske inte längre möjlig att uppnå. Vilket pris, måste vi fråga oss, har vår fortsatta kamp?“

Medan Ukraina klamrar sig fast vid de bleknande glimtarna av NATO:s “hopp“ håller nationen på att gå förlorad, säger hon, med det enda realistiska perspektivet att mer land tas av den obevekliga ryska militärmaskinen och att fler liv förloras till ingen nytta.

Allt detta är trötta ekon av samma upprepning som vi har hört i all oändlighet. Men hennes vädjan skiljer sig i att brådskan har nått en sådan punkt utan återvändo att hon direkt argumenterar för vilken vapenvila som helst, till och med en “ofullkomlig“ som inte gynnar Ukraina på något sätt. Utmattat argumenterar hon för att tidigare förhandlingskrav inte längre betyder något – Ukraina behöver helt enkelt en andhämtningspaus till varje pris, annars kommer nationen att dö. Hon förklarar detta tydligt:

Kanske är ett ofullkomligt eldupphör, ett eldupphör som kanske inte uppfyller alla våra krav på rättvisa, ett nödvändigt steg. Detta är inte en bön om självförhärligande, det är en bön om överlevnad.

Återigen har vi det där ordet: överlevnad, existentiell, kollaps, förlust av nationen. Personerna i ledningen har äntligen kommit till insikt om stundens ytterst allvarliga natur. Hon bryr sig inte ens om att ett sådant eldupphör skulle ge Ryssland tid att på samma sätt bygga upp sina styrkor – så kritiska är Ukrainas problem att hon vädjar om en desperat andrum även om det också ger Ryssland ett.

Det här är de sista dödsryckningarna från en nation i förvirrad förtvivlan.

Hennes sista hjärtskärande vädjan går stick i stäv med de dussintals fräcka ultimatum från det västerländska etablissemanget och uppmaningar om att ändlöst beväpna Ukraina, som varje vecka kan ses i etablissemangets stora tidningar som Foreign Affairs, Economist, Atlantic och liknande:

Att eftersträva eldupphör är inte vekhet. Krig har lärt oss faran med enkla svar och rosen-skimrande berättelser. Vi måste vara pragmatiska – för framtida generationers skull, som kommer att få bära konsekvenserna av dagens beslut. Detta är inte en uppmaning till kapitulation utan till en strategi som erkänner både vår styrka och våra begränsningar. Ukraina förtjänar en framtid bortom ändlöst krig. Naivitet är idag inte att söka respit, utan att tro att ett ändlöst utnötningskrig, förhärligat på TikTok och Twitter, på något sätt kan leda till seger.

Att återta våra territorier är ett mål vi delar. Men sedan motoffensiven 2023 har vi ställts inför en tuff sanning: Ukraina kanske saknar en realistisk chans att återta varje ockuperat område omedelbart. Den senaste tidens förluster understryker att inget stöd i sociala medier kommer att förändra den militära verkligheten.

Den kontroversiella Rada-ledamoten Mariana Bezuglaya använde å andra sidan den nya absolutismen när hon sa att Ukraina nu bara står inför två val, att kämpa vidare eller total kollaps:

 

ii.

De europeiska makteliterna har trappat upp sin krigsretorik mot bakgrund av slutsatserna ovan – det oundvikliga i Ukrainas totala kapitulation har fått dem att söka vägar att fortsätta kriget mot Ryssland. Europa är inte bara svagare än någonsin, utan utvecklingen indikerar att alla möjligheter till en vändning för länge sedan har förflyktigats, vilket betyder att om Ryssland vinner i Ukraina kommer landet att bli den dominerande europeiska makten i generationer, om inte för evigt; och inte bara dominerande på marginalen, utan på det sätt som en “supermakt“ helt överskuggar sina underlydande, på samma sätt som USA i årtionden har gjort med sina europeiska vasaller.

Därför har den europeiska eliten snabbt samlat ihop en skara av sina mest öppet krigslystna och fogliga apparatjiks, de som komprometterar sig i parti och minut. Som till exempel Kaja Kallas, som nu förbereds för att i framtiden ersätta Ursula von der Leyen som självhärskare i det döende fascistiska EU-imperiet.

Här dregglar hon över ett ryskt nederlag som skulle balkanisera landet i många underkuvade nationer:

https://x.com/Alex_Oloyede2/status/1883635787901845968

Här spär hon på rädslan genom att upprepa Natos riksmarskalk Mark Ruttes ord om att Ryssland producerar mer på tre månader än vad Natoländerna kan göra på ett år:

https://youtu.be/epWVkMHem58

Nu är trycket högt på Natoländerna att kraftigt öka sina militärutgifter. Särskilt Baltikum och grann-länderna uppges vara på väg att öka sina utgifter med det enda syftet att fånga ryska flottor i framtiden:

Baltikum köper moderna sjömålsrobotar och hotar att blockera den ryska flottan i Östersjön

År 2019 fick Finland israeliska sjömålsrobotar av typen Gabriel V med en räckvidd på 200-400 km beroende på flygrutt.

År 2021 köpte Estland den israelisk-singaporeanska versionen Blue Spear med en maximal räckvidd på 290 km.

År 2023 meddelade Lettland att man planerade att köpa norsk-amerikanska Naval Strike Missiles med en räckvidd på 185 km.

År 2024 godkände Sverige inköpet av nya inhemska RBS-15 Mk 3-missiler med en räckvidd på upp till 200 km.

De baltiska marinbefälhavarnas drömmar är ambitiösa, men den verkliga användningen av dessa vapen är möjlig någonstans på tröskeln till apokalypsen.

Faktum är att EU:s försvarskommissionär Andrius Kubilius har varnat om att EU måste förbereda sig för ett krig mot Ryssland inom exakt fem år:

https://tass.ru/mezhdunarodnaya-panorama/22943057

Det mest intressanta är att han öppet erkänner att det enda återstående syftet med att fortsätta kriget i Ukraina är att ge Europa tid att förbereda sig för krig mot Ryssland:

“Varje dag som Ukraina fortsätter att kämpa är en dag som gör att EU och NATO kan bli starkare“, sade han och uppmanade alla europeiska länder att “förbereda sig för krig inom fem år“.

https://nationalinterest.org/feature/ukraine-critical-mineral-security/

Lyckligtvis är inte alla med på tåget. Den tyske försvarsministern Pistorius överraskade med detta trotsiga uttalande:

Den tyske försvarsministern Boris Pistorius har uttalat sig mot USA:s president Donald Trumps förslag att öka försvarsutgifterna till 5% av landets BNP och konstaterar att detta är en för hög siffra för Tyskland.

“5% av vår BNP skulle motsvara 42% av den federala budgeten – det är nästan varannan euro som den tyska regeringen spenderar, eller 230 miljarder euro. Det har vi inte råd med och vi kan inte spendera så mycket pengar“, sade Pistorius i en intervju med tidningen Tagesspiegel.

En brittisk general hotade med att Ryssland kraftigt skulle kunna återuppliva sin styrka efter att ha besegrat Ukraina:

Befälhavaren för den brittiska fältarmén, generallöjtnant Mike Elwiss, sade att “När vapnen i Ukraina tystnar kommer Ryssland att leva upp och återställas. Det kommer att bli en kapplöpning för att omorientera och återställa konventionella avskräckningsmedel i en tid av strategisk konfrontation.“

En rysk analytiker adderar sin trovärdiga kommentar:

Med att “tysta vapnen“ menar han inte att Ukraina ska besegras, utan i själva verket en vapenvila i 2-3 år, som kommer att avbrytas av en attack från NATO-länderna mot Ryssland. Huruvida vi kommer att vara redo att slå tillbaka en sådan attack är en stor fråga.

Zelensky uppgav i en intervju med Bloomberg igår att det finns ett behov av att sätta in 200.000 militärer från Nato (“fredsbevarande styrkor“) om fredsavtal tecknas med Moskva.

EU:s försvarskommissionär Andrius Kubilius sade vid den europeiska försvarsbyråns årliga konferens i Bryssel: “Europeiska unionen bör hjälpa till att förlänga konflikten i Ukraina för att hålla tillbaka Ryssland och förbereda sig för krig under de kommande fem åren.“ Varje dag i kriget i Ukraina är en dag vunnen för att träna Europas arméer i kriget mot Ryssland: “Varje missil, varje UAV som skjuts ner av Ukraina är en som inte kommer att hota NATO. Varje dag, så länge Ukraina fortsätter att kämpa, är en dag då Europeiska unionen och Nato kan bli starkare“, sade Kubilius.

Den farligt teatraliska nivå som EU-retoriken nått måste helt enkelt ses för att man ska kunna tro på den. Den ökände parlamentsledamoten Goncharenko från den ukrainska Radan blåste taket av Europarådets parlamentariska församling (PACE) genom ett otroligt mordiskt utfall. Lägg märke till det viktigaste, att sådan retorik iscensätts och öppet tillåts – underförstått efterfrågas och uppmuntras – av de euroteknokrater som törstar efter krig med Ryssland:

 

https://www.youtube.com/watch?v=iVf6nASen20

Den ovanstående tiraden får en särskilt allvarlig nyans i ljuset av Tucker Carlsons senaste uppgift att Biden och Ukraina faktiskt försökte få Putin mördad. Påståendet togs på så stort allvar av ryska parlamentsledamöter att ordföranden för den ryska statsduman Vyacheslav Volodin krävde en officiell utredning och att Biden och Blinken skulle “ställas inför rätta“:

https://www.instagram.com/someguypostingsomestuff/reel/DFcA0OXRfcm/

Det tål att upprepas att denna nivå av retorik inte förekom ens under kalla krigets höjdpunkter, då det rådde en viss professionell redlighet motståndarna emellan. Det belyser bara den fullständiga nihilism som de nuvarande fega regimerna i väst och deras ruttnande narrar till ledare har sjunkit till, som är ett tecken på en verkligt dödlig kurs.

Vart är saker på väg, frågar man sig? Det senaste från Foreign Affairs ger oss en ledtråd:

https://www.foreignaffairs.com/united-states/pris-trumpet-makt-politik

Artikeln inleds med en djärv deklaration: “Pax America är död“.

Artikeln fortsätter med att förklara att “Pax Americana“ sådde fröna till sin egen undergång efter det kalla kriget. Kontentan sammanfattas enligt följande:

USA:s internationella ordning är “död”, Trump redo att göra eftergifter till Putin och Xi om Ukraina – Foreign Affairs

• USA:s nyvalde president Trump vill återgå till 1800-talets maktpolitik och intressesfärer, där stormakterna dominerade utan hänsyn till mindre länders intressen.
• USA söker för närvarande minska antalet allianser eftersom man anser att de skadar USA:s statskassa och ekonomi.

Artikeln åkallar såväl Manifest Destiny som Monroedoktrinen när den förutser en värld där USA berövats sin stora “plikt“ att vara världens väktare. Som ett bevis på att detta är utbrett i Trumps administration har den nyutnämnde utrikesministern Marco Rubio just uttryckt samma sak i en ny intervju. Lyssna noga vid 1:10 när han öppet avslöjar något uppseendeväckande nytt i den amerikanska politiska strukturen när han säger att den unipolära världsmodellen är en anomali, och att världens naturliga tillstånd är en balanserad multipolaritet, som världen nu återgår till:

https://x.com/MyLordBebo/status/1885593143413751958

https://www.politico.eu/article/us-secretary-state-marco-rubiotrump-ghost-eu-meeting/

Betyder det att Trumps administration faktiskt kan respektera Rysslands nationella intressen när det gäller att så småningom utforma en ny global säkerhetsarkitektur, en arkitektur som specifikt kodifierar denna nyligen erkända globala verklighet? Trump agerar verkligen i den riktningen genom att släppa greppet om Europa och signalera att USA inte längre bara utan vidare kommer att anpassa sig till dess intressen, utan snarare kommer att utvärdera varje geopolitisk utmaning utifrån dess egna meriter.

Ett sådant agerande kommer att leda till ytterligare splittring och självständighetssträvanden i Europa. Ett färskt exempel: Trump retade nyligen upp EU-kommissionen genom att kringgå Ursula von der Leyen och hennes icke folkvalda personal och istället tala direkt med de nationella ledarna i Europa.

Detta har gjort de fascistiska EU-tyrannerna livrädda, eftersom det hotar att sända ett budskap om att de är helt överflödiga och ovidkommande, vilket krossar den myt som de bedrägliga EU-byråkraterna desperat har försökt upprätthålla i årtionden.

Nu, mitt i denna ommöblering, har de europeiska länderna långsamt börjat testa trotsets farvatten, och kanske till någon liten del återfått sitt mod. Till synes som ett sätt att återgälda Trumps senaste aggression mot Grönland meddelade Danmark tillstånd för Gazprom att utföra reparations-arbeten på Nord Stream-ledningen. Och plötsligt har EU börjat diskutera ryska gasinköp som en del av en eventuell uppgörelse om kriget i Ukraina:

Efter Danmarks tillstånd att reparera gasledningen Nord Stream diskuterar EU nu att återuppta inköpen av rysk gas – https://archive.ph/Mpvh8

EU diskuterar att återuppta inköpen av rysk gas och avskaffande av vissa sanktioner som ett slags fredsavtal med Kreml.

Det ser ut som om kriget i Ukraina närmar sig sitt slut och att seriösa förhandlingar pågår i bakgrunden.

Världen omorienterar sig kring stormakternas nybildade axel. De europeiska staterna kommer att darra som små ferromagnetiska flarn och gravitera mot den ena eller andra polen. Men i slutändan kommer den begynnande nya världen att delas upp mellan USA, Ryssland och Kina – Europa har i sin fega underkastelse missat båten och har inte längre något väsentligt att säga till om.

En ny artikel i NYT ger en antydan om hur det skulle kunna gå till och kopplar utvecklingsmöjlig-heterna till det kritiska Nya Start-avtalet om minskning av kärnvapen som löper ut om nästan exakt ett år räknat från idag.

En sådan hörnsten i den globala säkerheten och stabiliteten skulle kunna utgöra den perfekta grunden för ett nytt övergripande ramverk mellan USA och Ryssland, där Ukraina skulle kunna svepas in i dess fålla som en slags nästan sekundär pelare i en bredare arkitektur för kontinental stabilitet. Detta är just den typ av historiska “stora idéer“ som skulle kunna locka både Putin och Trump att förkroppsliga en banbrytande Yalta-liknande konferens, passande deras dominerande ställning, för en nyligen omstöpt värld.

https://www.reuters.com/world/us-wants-ukraine-hold-election-following-ceasefire-says-trump-envoy-2025-02-01/

Men just nu måste kriget naturligtvis fortsätta tills Trump först akut förstår de grundläggande realiteterna i vart saker och ting är på väg – först då kommer vi att få våra första riktiga signaler om hur hans strategi för att avsluta kriget faktiskt kommer att utformas inför ett Ryssland som oväntat struntar i hans skrävlande. Det finns en del hoppfulla tecken, som när Kellogg plötsligt puffade till Zelensky om att hålla val:

Den innebar till och med med något av en upptuktelse

“De flesta demokratiska länder har val under krigstid. Jag anser att det är viktigt att de har det“, sade Kellogg. “Jag anser att det är bra för demokratin. Det är det fina med en solid demokrati, att det potentiellt finns mer än en person som ställer upp.“

Detta skulle kunna signalera en spirande kursändring vad gäller Ukraina, särskilt med tanke på Kelloggs andra nya intervju där han antydde att Trump kommer att tillämpa både “påtryckningar“ och “inflytande“ på Ryssland och Ukraina, vilket innebär undergång för Ukraina, inte Ryssland. Ryssland kan hantera alla ekonomiska påtryckningar, men minsta lilla påtryckning på Ukraina skulle kunna få landet att kollapsa i nuläget, med tanke på att Ukraina är helt beroende av västerländskt bistånd av alla de slag. Om detta verkligen är ett tecken på Trumps förändrade hållning skulle det innebära dåliga utsikter för Ukraina, vilket potentiellt skulle kunna leda till ryska stridsvagnar paraderande längs Kievs gator enligt den inledande artikeln i The Hill.