Den här artikeln av Bradley Blankenship har publicerats på RT 3 augusti. Författaren är en amerikansk journalist, kolumnist och politisk kommentator. Han har en syndikerad kolumn på CGTN och är frilansreporter för internationella nyhetsbyråer, bland annat Xinhua News Agency. https://www.rt.com/news/560105-china-pelosi-visit-revenge/
_______________________________________________________________________
Kina kan hämnas på Pelosis besök – men inte på det sätt som vi kanske tror
Här är varför Nancy Pelosis besök är en sådan stor grej i Peking – och hur kinesiska tjänstemän kan reagera.
Kina kan hämnas på Pelosis besök – bara inte på det sätt vi kanske tror.
USA:s talman i representanthuset, Nancy Pelosi, gjorde en oannonserad men mycket väntad landning i Taiwan på tisdagen 2/8, vilket sänkte relationerna mellan USA och Kina till en ny bottennivå. Trots varningar från andra topptjänstemän i Washington har Pelosi nu blivit den högst uppsatta amerikanska tjänsteman som besökt ön på 25 år – men situationen är mycket annorlunda nu än den var då.
För det första bör man erkänna hur betydelsefullt detta beslut är. För USA är det inte en så stor sak. Kongressdelegationer, inte bara från USA utan från många västländer, åker ofta till Taiwan. Det ses också som skilt från USA:s officiella regeringspolitik eftersom den lagstiftande delen av regeringen är skild från den verkställande, som har till uppgift att sköta utrikespolitiken.
Faktum är att Pelosi noterade detta i en tweet när hon först anlände till ön. ”Vårt besök är en av flera kongressdelegationer till Taiwan – och det strider inte på något sätt mot USA:s långvariga politik, som styrs av Taiwan Relations Act från 1979, USA:s och Kinas gemensamma kommunikéer och de sex försäkringarna”, sade hon.
Men Kina ser det inte på det sättet. Och det beror på att situationen nu är mycket annorlunda än för 25 år sedan, när den dåvarande talmannen i parlamentet, Newt Gingrich, besökte Taipei.
Det beror främst på att det då styrande Kuomintangpartiet (KMT) då fortfarande höll fast vid linjen om ”ett Kina”, som uppnåddes genom 1992 års samförstånd som fastställdes av Republiken Kinas nationella enhetsråd (officiell benämning på det som västerlänningar kallar Taiwan).
Det är värt att kortfattat minnas hur Taiwan som vi känner det kom till. Det bildades under det kinesiska inbördeskriget, när det styrande KMT flydde till det kinesiska Taiwan efter att ha blivit besegrat av styrkor, ledda av Kinas kommunistiska parti. Republiken Kina (ROC) (=Taiwan, ö.a.) är resterna av den tidigare, förkommunistiska regeringen.
ROC erkände 1992 Folkrepubliken Kina (PRC) – som den legitima regeringen i hela Kina. Den såg sig själv som en exilregering. Denna linje var dock fortfarande godtagbar för fastlandet, t.ex. för Kina, eftersom även ROC erkände att det bara finns ett Kina och att Taiwan är en del av Kina.
Det var inte förrän 2019 som Taiwans nuvarande ledare Tsai Ing-wen, från Demokratiska progressiva partiet (DPP), helt förkastade det etablerade samförståndet från 1992. Det var då saker och ting förändrades och när Peking började kalla Taiwans regering under DPP för ”Taiwans självständighetsstyrkor”. Det var vid denna tidpunkt som en oberoende ”taiwanesisk” identitet började växa fram.
Så Gingrichs besök sågs inte som ett erkännande av separatistiska krafter – eftersom det styrande KMT såg sig självt som de jure härskare över Kina – medan Pelosis besök ses som ett angrepp på Kinas nationella suveränitet. Kina ser också administrationens beteende som ett tyst godkännande av detta angrepp på dess suveränitet.
För det första tog Pelosi ett officiellt amerikanskt regeringsplan till Taipei, vilket innebär en officiell förbindelse mellan tjänstemän i Taipei och Washington. Uppskattningar visar att kostnaden för denna resa för de amerikanska skattebetalarna uppgår till cirka 90 miljoner dollar. En del av USA:s löfte om ett enda Kina är att landet endast kommer att upprätthålla inofficiella förbindelser med Taiwan.
Samtidigt uppges den amerikanska militären – som är en del av administrationen – ha gjort upp planer för att skydda Pelosis plan i händelse av en nödsituation, och till råga på allt är både Pelosi och USA:s president Joe Biden medlemmar i samma politiska parti. Detta understryker bara Kinas insisterande på att administrationen stöder Pelosis agerande.
Pelosis besök i Taiwan kommer utan tvekan att sänka relationerna mellan Peking och Washington till en ny bottennivå. ”Taiwanfrågan är den viktigaste och känsligaste frågan i hjärtat av förbindelserna mellan Kina och USA. Taiwansundet står inför en ny omgång spänningar och allvarliga utmaningar, och den grundläggande orsaken är de upprepade åtgärderna från de taiwanesiska myndigheterna och USA för att ändra status quo”, heter det i ett officiellt uttalande från Kinas utrikesministerium.
Frågan är nu hur saker och ting kommer att utvecklas vidare hädanefter. Spänningarna är redan nära kokpunkten. Under spekulationerna kring Pelosis besök stördes flygningar i Kinas Fujian-provins nära Taiwan, Taiwans presidentkontor utsattes för en DDoS-attack från fastlandet och det skickades till och med ett bombhot till Taiwans internationella flygplats Taoyuan. Kina har sedan dess tillkännagivit en stor militärövning från den 4-7 augusti, vilken i stort sett omger hela ön Taiwan och korsar Taiwans territorialvatten.
Det verkar inte som om USA har planerat något annat än militära övningar eller diplomatiska uttalanden, och på samma sätt verkar det inte troligt att Peking kommer att uppvisa några plötsliga spontana reaktioner på Pelosis besök. Kinesiska nationalistiska kommentatorer som Hu Xijin från Global Times har antytt omedelbara militära reaktioner – detta verkar dock osannolikt.
Enligt ordspråket är hämnd en maträtt som bäst serveras kall. Och Kina har säkert mycket tid på sig att låta den rätten ligga och smälta och välja en egen tidpunkt och plats för att reagera. En sak är säker, som kinesiska kommentatorer har sagt, denna senaste åtgärd skulle lätt kunna påskynda återföreningen. Det finns en intern politisk dynamik som också tyder på detta, med en offentlig opinion på fastlandet som är starkt för att återföra Taiwan i Pekings omloppsbana och med president Xi Jinping, som vill befästa sitt arv som en av Kinas historiska ledare.
Under andra halvan av 2022, under Kinas kommunistpartis 20:e nationella kongress, försöker han få en tredje mandatperiod som generalsekreterare för Kinas kommunistparti – eller möjligen bli vald till ordförande för Kinas kommunistparti, en position som avskaffades 1982 och som framför allt innehades av Mao Zedong. En återförening, och därmed ett permanent slut på det kinesiska inbördeskriget, skulle utan tvekan göra honom till en av de viktigaste kinesiska ledarna någonsin.
När det gäller hur Kina kommer att slå tillbaka mot den främsta förövaren – Washington – kommer detta troligen att ske på de områden där det verkligen gör ont och där USA redan ser den största destabiliseringen – de ekonomiska och handelsmässiga områdena. USA:s leveranskedja är oändligt sammanflätad med Kina och det pågående handelskriget mellan de två sidorna har redan varit en stor källa till inflation.
Med ett penndrag kan kinesiska tjänstemän allvarligt rubba den amerikanska ekonomin, förvärra inflationen och skicka bort Biden-demokraterna i årets mellanårsval, vilket också skulle innebära att Nancy Pelosi avsätts som talman. Det är ingen som kan gissa hur saker och ting utvecklas, men detta verkar vara det mest sannolika, enligt min mening.
Tack för intressant re-publicerad artikel!
En synpunkt på allra sista stycket torde väl ändå vara att såväl Biden som Pelosi faller på det egna både fysiska som politiska åldersstrecket -och man förväntar sig tydligen i Amerika självt att de helt enkelt skall gå i pension alla kategorier.
De kommer då att liksom paret Clinton och Obama tortera resten av omvärlden genom att slösa på skogens cellulosa och skriva serier av tjocka och helt ointressanta bokserier av karriärtillbakablickar, som ingen heller orkar läsa, och på sin höjd få balansera upp något särdeles högt bord med ett högbrutet ben. Hilary Clintons och Barak Obamas böcker gick inte sällan direkt osålda till antikvariatens 5- och 10-kronors fyndböcker, om de hade tur att överleva dessa två led.
Bidens och Pelosis karriärer är snart verkligen över och Kina kommer, utan dessa gerontokrater, inte bara enat nå framtiden, och det som världens största export-, tillverknings- och nationalekonomi – med världens största flotta och världens snart största militärbudget.
Kina har precis som alla goda politiskt insiktsfulla tänkare i denna världen redan gått in i och lever i den post-amerikanska epoken. Och den är nu.
Solen då som nu, går upp i österns Kina, och ned över Nancy Pelosis Kalifornien. Och inte ens Washingtons neokonservativa tankesmedjor kan prångla ut akademiska seminarieteorier till gapande europeiska gårdagspolitiker om något annat.
Lite långt, men jag tror alla kommer att finna det mycket intressant.
Det är en gammal visdom, lyssna inte på vad dom säger, iaktta vad dom gör. Dessutom har jag fördelen att vara på plats i Kina idag sedan länge, och var på plats på Taiwan när den USA sponsrade ”demokratin” bildades på 80-talet. Jag var mycket förvånad att ingenting doldes, Taipei Yacht Club var västerlänningarnas ”hangout” och Taiwans framtid diskuterades helt öppet och hur medlemmarna i parlamentet, vilka jag personlige kom att lära känna flera, skulle personligen belönas rikligt för lojalitet mot USA.
Taiwan skulle bli en amerikansk militärbas och brohuvud för att ta kontroll av Kina, precis som man tidigare försökt med Korea och Vietnam. Uppenbart har inget ändrats idag. The ”One China” gaff av USA motsäges tydligt av USAs agerande, man vill etablera Taiwan som en amerikansk militärbas under USAs kontroll. Jag håller fortfarande nära kontakt med gamla bekantskaper på Taiwan.
—”styrande KMT flydde till det kinesiska Taiwan efter att ha blivit besegrat av styrkor”
Glöm inte att KMT och USA var ett och samma då. Det var i praktiken USA som invadera Taiwan i en otroligt blodigt maktövertagande som gick till historien som ”Vita Terrorn” och den pågår ännu idag bakom kulisserna.
https://en.wikipedia.org/wiki/White_Terror_(Taiwan)
https://thesanghakommune.org/2016/02/11/taiwans-white-terror-period-1947-1987/
Gatuavrättningar av oliktänkande med nackskott var regel. (se bilder)
USA och KMT trodde, och uttryckte helt öppet på 50-talet, att Kommunisterna i Peking snart skulle kollapsa, och då skulle Taiwan bli basen för att återerövra kontrollen av Kina. Som vi vet, det hände inte.
Demokratin på Taiwan är inte annat än en potemkinkuliss kontrollerad av USA. När KMT ville börja arbeta för en återförening 2014, bytte USA omedelbar ut KMT som styrande parti mot DPP, vilkas medlemmar erhåller ett antal mycket saftiga personliga bonusar och betalningar för att förhindra en återförening och att säkra USAs kontroll av Taiwan. Pelosi’s besök måste ha inneburit rena personliga guldregnet för USA loja parlamentsledamöter.
—”Taiwans regering under DPP för ”Taiwans självständighetsstyrkor”.
Just precis, USA säger en sak, deras demonstrerade avsikter är tydligt annorlunda. USA vill göra Taiwan i teorin självständigt, vilket i praktiken betyder att Taiwan blir en amerikansk militärbas och likt Guam på sikt amerikansk territorium.
—” den lagstiftande delen av regeringen är skild från den verkställande, som har till uppgift att sköta utrikespolitiken”.
Vilket i praktiken är absolut nonsens. Glöm inte vilka som verkligen styr USA, både den lagstiftande delen och och den verkställande, nämligen USAs oligarker dom agerar osynliga i bakgrunden. Pelosi’s besök var en välplanerad aktion och ett välplanerat led i vad man kallar ”salamimetoden”. Man tar ett litet steg år gången, varje steg till synes orelaterat till de tidigare, och avsikten är att åstadkomma ett planerat resultat och målsättning, här att göra Taiwan till en amerikansk militärbas och i praktiken en amerikanskt territorium och amerikansk stat.
Inbilla er ingenting annat, och skippa retoriken och propagandan. Vad vi upplever är en serie av välplanerade steg, Pelosi’s besök det senaste, för steg genomförande av en amerikans erövring av Taiwan som en förberedelse till att ta kontrollen över Kina, Kinas naturrikedomar, militär och mänskliga resurser. Kina har nu satt stopp för de planerna, USAs retorik och propaganda skall ses i det ljuset.
Vad Kina gör med sina militära övningar är att sätta press på befolkning på Taiwan att åstadkomma en återförening. Det har länge funnits en mycket stark opinion på Taiwan att en återkoppling skall genomföras, speciellt bland de yngre. USA har försökt motverka den utvecklingen genom massiva propaganda kampanjer, precis som de vi ser dagligen i Sverige, och inte utan visst resultat.
Vad som är mycket viktigt här är ett karaktärsdrag hos kineser, man söker alltid samverkan och harmoni. Om två grupper har olika åsikt, och den ena gruppen har ett tydligt numerärt övertag, då viker sig minoriteten, ger upp sin målsättning, och samarbetar med majoriteten. Något sådant existerar inte i väst, men Kina är inte väst.
Problemet är USA som med pengar, hotelser om våld, och aktioner motverkar att minoriteten, här marionettregimens medlemmar, att byta sida och arbeta för en återförening.
En regelrätt militär invasion av Taiwan är idag osannolik. Snarare vill man åstadkomma en intern revolt och uppror, kanske inte en väpnad sådan, utan att befolkningen gör gemensam sak mot inkräktaren USA. Avsikten är att precis som i fallet Troja kommer innevånarna på Taiwan att öppna portarna och släppa in de krafterna som kommer att medföra en återkoppling till fastlandet. USA kommer förstås att göra allt för att förhindra en sådan utveckling, men den är inte bara möjlig, den är trolig. Glöm inte att fastlandskina och Taiwan bebos av samma folk, med samma kultur, samma språk, samma historia, och det finns mycket starka band på personlig nivå. Förändringarna behöver inte ske dramatiskt och plötsligt heller.
Till exempel, det är känt att Taiwans tre stora halvledartillverkare, MediaTek, UMC, och TSMC, har försökt öppna diskussioner med fastlandskina att etablera tillverkning där. Orsaken är att resurserna på Taiwan, färskvatten till exempel, inte räcker för expansion. USA har omedelbart gått i taket och stoppat alla sådana försök. Även halvledartillverkare i Sydkorea vill etablera tillverkning i Kina. USA har hittills effektivt stoppat det. Nästan alla halvledare som används för avancera amerikansk krigsmateriel kommer från TSMC. USA vill förstås inte släppa kontrollen och är livrädda. Att Taiwan skulle på något sätt återförenas med Kina är rena mardrömmen för USA och dess militära makt.
Det intressanta är väl ändå att den amerikanska militären och det politiska etablissemanget kring ledaren Biden bett talmannen i det amerikanska parlamentet Pelosi att INTE åka till Taiwan, just för det kaos och internationella upprördhet besöket orsakade och alla visste skulle inträffa. Det är inget annat än en provokation, som helt spelade Kina i händerna med två positiva utfall parallellt.
Men Folkrepubliken Kina kan ju därför skörda dubbel skörd av detta klantiga odiplomatiska snedsteg;
Man visar 1) att Washington ÄR den drivande kraften dolt diplomatiskt att vara aggressiv och ta till förstahandsåtgärder för att äventyra regionens stabilitet och ekonomi; och 2) ger Beijing en lika politisk som diplomatisk möjlighet att syna världens länders inställning till den enade principen i FN om ”Ett-Kina-politiken” som varit enig, känd och erkänd i FN i ett halvsekel(!!).
Washington avsiktliga dubbelhet att vara delad och tankemässigt disig måste ju även de mest luttrade bedömare inse inte kan medföra minsta framgång.
Pelosis eget påstående att hon stod för ”status quo” måste ju inte annat än bedömas som en tanke från en helt rent och blint idealistiskt sett virrpanna.
Om inte annat går snett, så kan man till slut nästan från alla parter skylla just på den förvirrade Pelosi, som i sitt nuvarande sista mandat, är på väg ut ur amerikansk hög politik. Helt omöjligt är det då inte!
Pelosikrisen må leda till Kinas enande också de facto, precis som Beijing kan stödja sig på FN:s sedan många decennier beslutade ”Ett-Kina-politik”, med stöd av FN:s säkerhetsråds eget beslut i frågan (beslut som direkt innebär internationell lag). Taiwan saknar i princip helt idag något stöd i just FN, som jag förstår (eftersom ön inte är suverän medlem i FN).
Pelosi har nog snarast påskyndat Kinas både de jure och de facto enande avsevärt. Att detta skulle leda till det ytterst dimmiga ”status quo” kanske hon tror på alldeles själv!
Just dök upp på mobilen. Enligt meddelandet är nu tusentals mindre privata båtar på väg från Fujian på fastlandskina mot Taiwan och har just börjat anlända just när den militära övningen är avslutat.
Ett reportageteam från en TV station på Taiwan intervjuade på gatan. En kille fick frågan vad han skulle göra om fastlandskina invaderade, varpå han börjar hoppa upp och ner och vevar med armarna över huvudet. ”Välkomna, välkomna, var har ni varit, vi har väntat så länge på er”. Taiwan återförening med fastlandskina kommer nog inte att bli som krigshökarna har föreställt sig eller propaganda utmålar.
Varför åkte denne virrpannan överhuvudtaget. Kina varnade med rätta på många olika sätt om detta besöket hela månaden. De va ytterst klantigt och även tidpunkten var ytterst klantigt. Hela månaden kom olika versioner inför besöket,där även hennes chef Biden tydligen var helt emot tilltänkta besöket. Man lyssnade på alla dom olika varningar Kina kom med,men ändå åkte virrpannan dit. Sen påstå att det var”normal”resa är skrattretande när detta besöket kom till en kostnad av över halv miljard svenska kronor. Senast jag kollade kostar”normalt”eller”vanligt”besök till Taiwan verkligen INTE över halv miljard svenska kronor. Då nämner jag inte ens den kraftiga stora militära eskorten dit tur och retur. Visst var detta ett helt”vanligt normalt”besök bara av denna virrpannan som dessutom råkar vara talmannen i Usa
Det märkliga var väl inte de snarast självklara och obligatoriska kinesiska ”varningarna”, mån om att skydda sitt internationellt erkända ”Ett-Kina-territorium”, utan just de märkligt högljudda amerikanska inrikes uppmaningarna -till och med från militären- som klokt nog såg eländet med Pelosi-äventyrligheterna klart i förväg.
Om denna skillnad amerikanska institutioner emellan är just äkta, eller bara spelas upp för att ytterligare sprida ut spelad illusorisk enighet för att i själva verket bidra till den amerikanska tudelningen i politiken mellan Folkrepubliken Kina och dess ö Taiwan -det vet vi inte. I alla fall inte klart.
På det hela taget är det, dock, ett av den amerikanska imperialismens svagheter i världspolitiken i detta nu. Tveklöst.
Det finns hittills inte en chans att ledande stora länder ute i världen skulle gå emot Kina och erkänna Taiwan som självständig stat för vare sig ön Taiwans eller Washingtons skull, dels för att det strider mot FN:s en gång eniga beslutade politik gällande ”Ett-Kina-politiken”, och dels skulle det dessutom snabbt leda till ekonomiska problem i världsekonomin – med Kina som världens ledande största industriekonomi och de amerikanska Förenta staterna som världens mest skuldsatta nation, så är utgången given vilket land som snabbt skulle gå in i en lågkonjunktur, om inte depression. Washington har nog bättre recept för sin framtid får vi anta.
Att Europa skulle riskera sina handels- och finansiella relationer med sin allra viktigaste affärspartner, Kina, för Washingtons våldsetablissemangs kontraproduktiva politik, får vi nog anse som komplett uteslutet.
Där står de amerikanska Förenta staterna och Europa på varsin oppositionellt verkande sida, även om äventyrliga och opportunistiska östeuropeiska Washingtonvasaller som Litauen sänt ut taiwanesiska ”testballonger” -med resultat i form av förödande ekonomiska konsekvenser för Litauen.
Lagerarbetaren 7 augusti, 2022 At 13:36 Tydligen finns det två anledningar. Detta var senaste steget i USAs sedan länge pågående ”salami operation”, att i små steg åt gången ta kontroll av Taiwan och göra Taiwan till en amerikans militärbas. Dessutom, hon är 82 år och en geriatric som för länge sedan skulle ha förpassats till gungstolen. En majoritet i amerikansk politik vill se henne avlägsnat från talmansposten och amerikans politik. Detta var ett desperat försök att överleva politiskt.
Närmar USA någonting som är en röd linje för Kina. Enligt uppgifter i videon med colonel Macgregor skedde alla attacker mot Kina under andra världskriget via Taiwan. Lite som situationen Ryssland / Ukraina kan inte Kina tänka sig det samma gällande Taiwan.
https://www.youtube.com/watch?v=_F8yx4PyQjQ
Vid ca 40 min kommer delen med Macgregor
Jag kan inte motstå frestelsen att länka till Jimmy Dore och hans kommentarer till Pelosis tal i Taiwan.
https://www.youtube.com/watch?v=jxNm61ntw1w