Kina lägger fram en ekonomisk färdplan fram till 2029

Hongkong ligger halvvägs mellan nordöstra Asien (Japan och Nord- och Sydkorea) och Sydostasien. Väster om Hongkong sträcker sig den eurasiska landmassan som förbinder Kina med Indien, Persien, Turkiet och Europa. I öster ligger Stilla havet och USA:s västkust.

Dessutom är Hongkong inte bara multipolärt, utan multinodalt: Det är ett mångfacetterat nav, en manisk, global megastad, produkten av handelsvägar som sträcker sig hundratals år tillbaka i tiden. Ja, i hundratals år har människor från hela världen rest dit med båt eller land för att utbyta varor, idéer och kunskap.

Nu har Hongkong gjort om och är redo att möta det tjugoförsta århundradet som ett centralt nav i Eurasien och med vad som krävs för att vara Kinas språngbräda till ekonomisk supermaktsstatus.

Plenarmötet i Peking var en relativt nykter affär. De ville sätta en kurs – en balansgång mellan hållbar ekonomisk tillväxt och nationell säkerhet fram till 2029, då landet fyller 80 år.

Eliten bland de sagolika ”kompradörerna” [kinesiskfödda chefer för europeiska handelshus i Kina], femtekolonister och Kinahatare i väst jublar p.g.a. kylningen av den kinesiska ekonomin med fall på finans- och fastighetsmarknaderna, medan USA för ett hybridkrig mot landet i ett försök att bromsa dess ekonomiska tillväxt.

Men faktum är att Kinas bruttonationalprodukt har stigit med 5 % under första halvåret i år, och plenarmötets slutkommuniké betonade att 5 % tillväxt är det oundvikliga målet även för andra halvåret.

Naturligtvis betonade den officiella retoriken att den inhemska konsumtionen skulle stimuleras, och att export och import borde ges ett ”nytt liv”.

Följande stycke i slutkommunikén förklarar den senaste presentationen av ”socialism med kinesiska drag”:

”Reformarbetet måste prioriteras större och måste gå mer på djupet såväl som mer på bredden. Vi måste modernisera målmedvetet så att vi kan hantera komplicerad utveckling i och utanför vårt land, anpassa oss till nya vågor av vetenskapliga och tekniska innovationer och industriella revolutioner. Vi måste uppfylla våra människors förväntningar.

Det framhölls att för att reformarbetet skulle bli mer djupgående var vi tvungna att hålla oss till marxism-leninism, maoism, teorin om Deng Xiaoping och Jiang Zemins tankar om ”de tre representationerna”. Dessutom var vi tvungna att stå fast vid det vetenskapliga förhållningssättet till utveckling och implementera Xi Jinpings tankar om socialism med kinesiska särdrag i en ny era.

Vi måste noggrant studera och implementera generalsekreterare Xi Jinpings nya tankar, åsikter och slutsatser om omfattande djupgående reformer och vi måste fullt ut tillämpa den nya utvecklingsfilosofin på alla fronter.”

För enkelhetens skull förklarade Xi allt relativt grundligt.

De besvärliga ”marknaderna”

Inget annat land i världen har regeringar som planerar femårsplaner för ekonomisk utveckling. (Ryssland låtsas visserligen ha börjat för första gången.) Planerna omfattar jordbruksmark, skattereformer, miljöskydd, nationell säkerhet, kampen mot korruption och kultur.

Ordet ”reform” förekommer inte mindre än 53 gånger i slutkommunikén. Det betyder – i motsats till vad vi hör i väst – att kommunistpartiet är starkt upptaget av att förbättra styrningen och öka effektiviteten. Och alla mål måste uppfyllas annars kommer huvuden att rulla.

Vetenskap och teknik kommer återigen att stå i centrum i Kina. Detta kommer att vara en slags uppföljning av strategin som kallas ” made in China 2025 ”. Som väntat kommer tonvikten att läggas på att integrera den digitala ekonomin i den reala ekonomin, uppgradera infrastrukturen och främja flexibilitet i industriella leveranskedjor.

Det är fascinerande att notera hur kommunikén betonar behovet av att ”korrigera marknadsmisslyckanden”, det vill säga att stävja turbo-nyliberalismen. Det utlovas ”osvikligt stöd för och vägledning av” den ”icke-statliga sektorns” utveckling. Peking kommer att säkerställa rättvis konkurrens mellan ”alla former av ägande” i ekonomin, som kommer att tillåtas verka ”lagligt och på lika villkor”.

Man kunde lätt misstänka att plenarmötet var tänkt som ett taoistiskt tålamodsprov. Enligt Xie Maosong från China Institute for Innovation and Development Strategy vid den kinesiska vetenskapsakademin , ”Xi sa upprepade gånger att den enklaste delen av reformperioden nu är över och att vi är i okända vatten. Partiet måste trampa försiktigt, inte minst eftersom de yttre farorna ökar. Många grupper har också egna intressen som berörs av vår policy”.

Red: ”Trots att daoismen och buddhismen uppstod oberoende av varandra (och ungefär samtidigt), så har de i sitt äldsta skikt stora likheter, och i senare kinesisk tradition är blandformer vanliga. Daoismen har dock, till skillnad från buddhismen, ingen systematisk lära och ingen uppsättning rekommenderade levnadsregler för lekmän. Men i likhet med buddhismen finns det en daoistisk kanon, Daozang. När buddhismen kom till Kina, tog den upp daoismens mer avancerade tankar; i gengäld kom den daoistiska traditionen samtidigt att koncentrera sig mer och mer på folkliga kulthandlingar.”

Taoism

Hongkongs turbokapitalism är förstås i första hand besatt av ”marknaderna”. Brittiska affärsmän som seglar Asien för sina kunders räkning har uttryckt att de inte är särskilt sugna på att investera i Kina. Men det skrämmer inte planerarna i Peking. Det som upptar politbyrån är hur Xis ekonomiska, sociala, miljömässiga och geopolitiska mål ska uppfyllas under de kommande 5 åren. Marknaderna måste bara anpassa sig.

Planerarna i Peking har redan tagit hänsyn till Trump i den stora bilden. Det västerländska mantrat att Kinas ekonomi kämpar för att stabilisera sig kan säkert diskuteras.

Men Kinas ekonomi kan faktiskt vara mer sårbar nu än när Trump startade sitt handelskrig 2018. Trycket på yuanvalutan kan verka större nu, på grund av gapet mellan lånekostnaderna i USA och Kina. JP Morgan uppskattar att varje procent som tullarna ökade under 2018-2019 under handelskriget som USA deklarerade sammanföll med en 0,7%-ig förstärkning av USD mot yuanen.

Trump har för avsikt att införa en tull på 60 procent på praktiskt taget alla kinesiska varor. Det kommer att innebära att dollarn kommer att kosta 9 yuan, det vill säga en 25% försvagning jämfört med dagens växelkurs.

Läs nu hela och sätt igång

Det är intressant att se vad Hongkongs chefsminister John Lee sa om plenarmötet. Han uppmuntrade ”alla sektorer” att läsa kommunikén. Och företagseliten har nog förstått planen. De tolkade det som att Peking återigen satsar på att Hongkong ska ha en ledande roll i området.

Det måste bara vara så. Lee betonade att Hongkong är en superlänk mellan Kina och det globala nord/syd , och en supermervärdesskapare. Ändå lockar Hongkong utländska investeringar av alla slag.

Vad är då den rådande synen på Hongkong bland företagsmedlemmar i USA? USA:s handelskammare i Hong Kong uttrycker bestörtning över att affärsmän från USA helt enkelt inte förstår direktivet om ”Safeguarding National Security” som antogs i mars och som kompletterade National Security Act som trädde i kraft 2020.

För Peking är nationell säkerhet oerhört viktig. Det inkluderar allt från att bekämpa penningtvätt till att hindra femtekolonister från att starta en färgrevolution som den som nästan förstörde Hongkong 2019. Investerare från USA förstår naturligtvis inte det, vilket inte alls oroar Peking.

Så vad säger chefen för Kinas största värdepappersfond?

Zhang Kun, chef för Blue Chip fixed Fund, driver faktiskt fyra olika fonder med ett totalt kapital på 8,9 miljarder USD. Han siktar på att uppnå Pekings avsikt att höja Kinas BNP till samma nivå som väst till 2035.

Om det händer, även med handelskrig med USA – och kineserna kommer inte att låta något stå i vägen för att de når sitt mål – BNP per per person vara runt 30 000 USD (det var 12 300 förra året enligt kinesiska tankesmedjor).

Så Kina kommer fortfarande att välkomna utländska investeringar, via Hongkong eller på annat sätt. Men på alla fronter är och kommer nationell säkerhet att vara det viktigaste. Vi får se det som en praktisk övning i självförsvar.