Kina producerar de flesta av världens solceller – med hjälp av kol

Källa: https://www.iea.org/news/renewable-power-on-course-to-shatter-more-records-as-countries-around-the-world-speed-up-deployment?utm_source=substack&utm_medium=email och https://steigan.no/2023/08/kina-produserer-mesteparten-av-verdens-solceller-ved-hjelp-av-kull/?utm_source=substack&utm_medium=email
Av red. PSt – 13 augusti.Enligt vanlig uppfattning är att byte till solenergi är miljö- och klimatvänligt. Klimatpanelen IPCC hävdar att solpaneler har ett koldioxidavtryck på 48 gCO2/kWh. Det framgår av deras sjätte utvärderingsrapport från mars 2023. Men en ny undersökning som den italienska forskaren Enrico Mariutti startade säger att siffran ligger närmare mellan 170 och 250 gCO2/kWh, beroende på vilken energimix som används för att driva solcellsproduktion.

Läs: Solpaneler är tre gånger mer kolintensiva än IPCC hävdar

Under en fyra månader lång utredning har Environmental Progress bekräftat att Ecoinvent – ​​världens kanske största databas om miljöpåverkan från förnybar energi – inte har data från Kina om sin solcellsindustri. Och källan till IEA:s förment offentliga data om PV-kolintensitet är konfidentiell, så uppgifterna kan inte verifieras.

Mycket av kolintensitetsdata från vagga till grav som regeringar förlitar sig på för att utvärdera solpaneler är istället baserade på modelleringsantaganden som sannolikt underskattar solenergins koldioxidavtryck eftersom de inte kan få information från Kinas tillverkare.

I sin senaste rapport förutspår IEA att Kina kommer att fortsätta att dominera solenergiproduktionen och leverera över 50 procent av solcellsprojekten globalt till 2024.

IEA noterade att 2022 ökade Kinas produktionskapacitet för wafers, celler och moduler med 40-50 procent och nästan fördubblades för kisel. I själva verket, producerade Kina år 2021 enligt marknadsunderrättelseföretaget Bernreuter Research mer än 80 procent av den globala solcellspolykiseln, en kritisk insatsvara i solpaneler. Det stannar inte där. Kina producerar 97 procent av det globala utbudet av solpaneler, så kallade ”wafers”, en annan viktig komponent.

Det vanligaste halvledarmaterialet för solceller är kristallint kisel. Tunna skivor (wafers) sågas av kiselblock som antingen består av en kristall eller flera enskilda kristaller, inklusive monokristallina och multikristallina celler.

Därför är det avgörande för solpanelernas verkliga koldioxidavtryck hur dessa komponenter produceras, vilken typ av energikälla som används för att producera inte minst kiseln.

Och i Kina är denna energikälla huvudsakligen kol (57 % av landets primärenergi).

Enrico Mariutti, som är en italiensk forskare baserad i Rom, ägnade sig åt miljövänlig energi, men han är också en sifferknäckare och han anade att det var något fel på de officiella uppgifterna.

”Dessa [data] visade hur mycket som spenderades på solcellsanläggningar i form av råmaterial: kisel, aluminium, koppar, glas, stål och silver. Sedan såg jag koldioxidavtrycket. Det verkade bara alldeles för litet, säger han till Environmental Progress.

Enligt hans upptäckter reducerades kolintensiteten hos solpaneler tillverkade i Kina och installerade i europeiska länder som Italien med en storleksordning. En första grov beräkning satte den till mellan 170 och 250 g koldioxid per kilowattimme (kWh), i motsats till den officiella mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) på 20-40 g per kWh. Så totalt missvisande.

Omfattningen av IPCC:s underskattning av koldioxidavtrycket går långt för att bryta EU:s ”rena” energiplaner. Enligt Mariuttis beräkning underskattar det erkända vetenskapliga organet utsläppen från EU:s solcellsanläggningar, som byggdes bara under 2022, med 5,4 till 7,6 miljoner ton, motsvarande 3,4 till 4,8 miljoner bilar på vägarna under loppet av ett år.

Kommentar: Tro inte på allt som sägs när jätteinvesteringar görs

Satsningar på så kallad ”klimatvänlig” eller ”miljövänlig” teknik är nu så gigantiska, oavsett om det gäller vindkraftverk, solcellssystem eller vad som helst, att det är viktigt för branschen att sälja sig som extremt miljövänlig.

Och som ordspråket säger: ”det krävs strikt moral att sälja resår i metervara”, det vill säga att det sträcks och töjs här och där för att få så säljbara siffror som möjligt. Kisel producerat med vattenkraft, som vi gör i Norge, är något helt annat än kisel producerat med kol, och därför är koldioxidavtrycken inte ens jämförbara.

I dessa beräkningar kan vi inte ens se att man har tagit hänsyn till återvinningskostnaderna, det vill säga vilken typ av energi som krävs för att sanera den dag solsystemen ska skrotas.

Och vad vi vet är att när det kommer till världens konsumtion av primärenergi är mixen fortfarande sådan att olja, kol och gas står för 84% av totalen. Detta har knappast förändrats under tjugo år av intensiva investeringar i ”klimatvänlig” teknik, och om det är så att olja, kol och gas spelar en avgörande roll för att producera de ”klimatvänliga” energisystemen kommer siffrorna inte att bli bättre.