Kina: Xi gör sig redo för den sista nedräkningen

Kina: Xi gör sig redo för den sista nedräkningen

http://thesaker.is/china-xi-gets-ready-for-the-final-countdown/

Red: Artikeln publicerades 19 oktober, innan kongressen avslutas men är lika fullt intressant.

______________________________________

President Xi Jinpings 1 timme och 45 minuter långa tal vid öppnandet av Kinas kommunistpartis (KKP) 20:e kongress i Folkets stora sal i Peking var en uppslukande föreställning, där det senaste förflutna informerade om den närmaste framtiden. Hela Asien och hela det globala syd bör noggrant granska det.

Den stora hallen var överdådigt utsmyckad med ljusröda banderoller. En gigantisk slogan som hängde på baksidan av hallen löd: ”Länge leve vårt stora, ärofyllda och korrekta parti”.

En annan, nedan, fungerade som en sammanfattning av hela rapporten:

”Håll högt den stora flaggan för socialism med kinesiska särdrag, genomför till fullo Xi Jinpings tanke om socialism med kinesiska särdrag för en ny era, för vidare partiets stora grundlagsanda, och förenas och kämpa för att fullt ut bygga upp ett modernt socialistiskt land och för att fullt ut främja den kinesiska nationens stora föryngring.”

I rapporten, som är trogen traditionen, beskrevs KKP:s resultat under de senaste fem åren och Kinas strategi för de kommande fem åren – och därefter. Xi förutser ”hårda stormar” framöver, både inhemska och utländska. Rapporten var lika betydelsefull för det som inte var tydligt uttalat eller antyddes subtilt.

Varje medlem av KKP:s centralkommitté hade redan informerats om rapporten – och godkänt den. De kommer att tillbringa denna vecka i Peking för att studera det finstilta och kommer att rösta om att anta den på lördag. Då kommer en ny centralkommitté för KKP att tillkännages, och en ny ständig politbyråkommitté – de sju som verkligen styr – kommer formellt att godkännas.

Denna nya ledarskapsuppställning kommer att klargöra den nya generationens ansikten som kommer att arbeta mycket nära Xi, liksom vem som kommer att efterträda Li Keqiang som ny premiärminister: han har avslutat sina två mandatperioder och måste enligt konstitutionen avgå.

Det finns också 2 296 delegater närvarande i den stora salen, vilka representerar KKP:s över 96 miljoner medlemmar. De är inte bara åskådare: under plenarsessionen som avslutades förra veckan analyserade de på djupet varje viktig fråga och förberedde sig inför den nationella kongressen. De röstar om partiets resolutioner – även om dessa resolutioner beslutas av den högsta ledningen bakom stängda dörrar.

De viktigaste resultaten

Xi hävdar att under de senaste fem åren har KKP strategiskt fört Kina framåt och samtidigt ”korrekt” (partiterminologi) svarat på alla utländska utmaningar. Särskilt viktiga resultat är fattigdomsbekämpning, normaliseringen av Hongkong och framsteg inom diplomati och nationellt försvar.

Det är ganska talande att utrikesminister Wang Yi, som satt på andra raden, bakom de nuvarande ledamöterna i ständiga kommittén, aldrig tog ögonen från Xi, medan andra läste en kopia av rapporten på sitt skrivbord.

Jämfört med vad som åstadkommits är framgången för den av Xi beställda noll-tolerans-politiken mot covid fortfarande högst diskutabel. Xi betonade att den har skyddat människors liv. Vad han omöjligen kunde säga är att förutsättningen för hans politik är att behandla Covid och dess varianter som ett amerikanskt biovapen riktat mot Kina. Det vill säga en allvarlig fråga om nationell säkerhet som övertrumfar alla andra överväganden, till och med den kinesiska ekonomin.

Zero-Covid slog extremt hårt mot produktionen och arbetsmarknaden och isolerade praktiskt taget Kina från omvärlden. Bara ett flagrant exempel: Shanghais distriktsstyrelser planerar fortfarande för noll-Covid under två år. Noll-Covid kommer inte att försvinna inom den närmaste framtiden.

En allvarlig konsekvens är att den kinesiska ekonomin med största sannolikhet kommer att växa med mindre än 3 % i år – långt under det officiella målet på ”cirka 5,5 %”.

Låt oss nu titta på några av Xi-rapportens höjdpunkter.

Taiwan: Peking har inlett ”en stor kamp mot separatism och utländsk inblandning” på Taiwan.

Hongkong: Det administreras nu ”av patrioter, vilket gör det till en bättre plats”. I Hongkong har det skett ”en stor övergång från kaos till ordning”. Korrekt: Färgrevolutionen 2019 förstörde nästan ett stort globalt handels- och finanscentrum.

Fattigdomsbekämpning: Xi hyllade den som en av tre ”stora händelser” under det senaste decenniet, tillsammans med KKP:s hundraårsjubileum och socialismen med kinesiska särdrag som går in i en ”ny era”. Fattigdomsbekämpning är kärnan i ett av KKP:s ”två hundraåriga mål”.

Att öppna upp: Kina har blivit ”en viktig handelspartner och en viktig destination för utländska investeringar”. Det är Xi som tillbakavisar uppfattningen att Kina har blivit mer självstyrande. Kina kommer inte att ägna sig åt någon form av ”expansionism” samtidigt som landet öppnar sig för omvärlden. Den grundläggande statliga politiken kvarstår: ekonomisk globalisering. Men – han sa det inte – ”med kinesiska särdrag”.

”Självrevolution”: Xi introducerade ett nytt begrepp. ”Självrevolution” kommer att göra det möjligt för Kina att undkomma en historisk cykel som leder till en nedgång. Och ”detta garanterar att partiet aldrig kommer att förändras”. Så det är KKP eller så är det kört.

Marxismen är definitivt fortfarande en av de grundläggande vägledande principerna. Xi betonade: ”Vi har vårt partis och socialismens framgång med kinesiska särdrag att tacka marxismen och hur Kina har lyckats anpassa den.”

Risker: Det var talets återkommande tema. Risker kommer att fortsätta att störa dessa avgörande ”två hundraåriga mål”. Mål nummer ett uppnåddes förra året, vid KKP:s 100-årsjubileum, när Kina nådde statusen ”måttligt välmående samhälle” i alla avseenden (xiaokang, på kinesiska). Mål nummer två ska nås vid Folkrepubliken Kinas hundraårsjubileum 2049: att ”bygga ett modernt socialistiskt land som är välmående, starkt, demokratiskt, kulturellt avancerat och harmoniskt”.

Utveckling: Fokus kommer att ligga på ”högkvalitativ utveckling”, inklusive motståndskraft i försörjningskedjor och den ekonomiska strategin med ”dubbel cirkulation”: expansion av inhemsk efterfrågan parallellt med utländska investeringar (främst centrerad på BRI-projekt). Detta kommer att vara Kinas högsta prioritet. Teoretiskt sett kommer alla reformer att privilegiera en kombination av ”socialistisk marknadsekonomi” och öppning på hög nivå, där man blandar skapandet av mer inhemsk efterfrågan med strukturella reformer på utbudssidan. Översättning: ”Dubbelcirkulation” på steroider.

”Demokrati i hela processen”: det var det andra nya begreppet som Xi introducerade. Översatt som ”demokrati som fungerar”, som att föryngra den kinesiska nationen under – vad annars – KKP:s absoluta ledarskap: ”Vi måste se till att folket kan utöva sin makt genom folkkongresssystemet”.

Socialistisk kultur: Xi sa att det är absolut nödvändigt att ”påverka unga människor”. KKP måste utöva ideologisk kontroll och se till att medierna främjar en generation unga människor ”som påverkas av traditionell kultur, patriotism och socialism”, vilket gynnar ”social stabilitet”. ”China story” måste spridas överallt och presentera ett Kina som är ”trovärdigt och respektabelt”. Detta gäller förvisso för den kinesiska diplomatin, även för ”vargkrigarna”.

”Sinisera religionen”: Peking kommer att fortsätta sin strävan att ”sinisera religionen”, dvs. att ”proaktivt” anpassa ”religionen och det socialistiska samhället”. Denna kampanj infördes 2015 och innebär till exempel att islam och kristendom måste stå under KKP:s kontroll och vara i linje med den kinesiska kulturen.

Löftet om Taiwan

Nu kommer vi till de teman som den sönderfallande hegemonen (USA) synes vara besatt av: sambandet mellan Kinas nationella intressen och hur de påverkar civilisationsstatens roll i internationella relationer.

Nationell säkerhet: ”Nationell säkerhet är grunden för nationell föryngring, och social stabilitet är en förutsättning för nationell styrka”.

Militären: PLA:s utrustning, teknik och strategiska förmåga kommer att stärkas. Det är självklart att det innebär total kontroll från KKP över militären.

”Ett land, två system”: Det har visat sig vara ”den bästa institutionella mekanismen för Hongkong och Macao och måste följas på lång sikt”. Båda ”åtnjuter hög autonomi” och ”administreras av patrioter”. Xi lovade att bättre integrera båda i nationella strategier.

Återförening av Taiwan: Xi gav ett löfte om att slutföra Kinas återförening. Översättning: återlämna Taiwan till moderlandet. Detta möttes av en strid ström av applåder, vilket ledde till nyckelbudskapet, som riktades samtidigt till den kinesiska nationen och ”utländska störande” krafter: ”Vi kommer inte att avstå från att använda våld och kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder för att stoppa alla separatistiska rörelser”. Slutsatsen: ”Lösningen av Taiwanfrågan är en fråga för det kinesiska folket självt, som ska avgöras av det kinesiska folket.”

Det är också ganska talande att Xi inte ens nämnde Xinjiang vid namn: endast underförstått, när han betonade att Kina måste stärka alla etniska gruppers enighet. Xinjiang betyder för Xi och ledarskapet industrialisering av Fjärran västern och en avgörande knutpunkt i BRI: inte föremålet för en imperial demoniseringskampanj. De vet att CIA:s destabiliseringstaktik som användes i Tibet i årtionden inte fungerade i Xinjiang.

Skydd mot stormen

Låt oss nu ta en titt på några av de variabler som påverkar de mycket tuffa år som ligger framför CPC.

När Xi nämnde ”häftiga stormar framöver” är det vad han tänker på dygnet runt: Xi är övertygad om att Sovjetunionen kollapsade för att Hegemonen gjorde allt för att underminera det. Han kommer inte att låta en liknande process få Kina att spåra ur.

På kort sikt kan ”stormen” syfta på den senaste omgången av det obevekliga amerikanska kriget mot kinesisk teknik – för att inte tala om frihandel: att stänga av Kina från att köpa eller tillverka chips och komponenter till superdatorer.

Det är rimligt att anta att Peking behåller fokus på lång sikt och satsar på att större delen av världen, särskilt det globala syd, kommer att flytta bort från USA:s högteknologiska leveranskedja och föredra den kinesiska marknaden. I takt med att kineserna blir alltmer självförsörjande kommer amerikanska teknikföretag att förlora världsmarknader, stordriftsfördelar och konkurrenskraft.

Xi nämnde inte heller USA vid namn. Alla i ledarskapet – särskilt den nya politbyrån – är medvetna om hur Washington vill ”frikoppla” sig från Kina på alla tänkbara sätt och kommer att fortsätta att provocera med alla tänkbara former av hybridkrig.

Xi gick inte in på detaljer under sitt tal, men det är tydligt att drivkraften framöver kommer att vara teknisk innovation kopplad till en global vision. Det är där BRI återigen kommer in i bilden – som det privilegierade tillämpningsområdet för dessa tekniska genombrott.

Endast på detta sätt kan vi förstå hur Zhu Guangyao, tidigare vice finansminister, kan vara säker på att BNP per capita i Kina år 2035 skulle minst fördubblas jämfört med 2019 och nå 20 000 dollar.

Utmaningen för Xi och den nya politbyrån är att genast åtgärda Kinas strukturella ekonomiska obalans. Och att pumpa upp skuldfinansierade ”investeringar” på nytt kommer inte att fungera.

Så man kan slå vad om att Xi under sin tredje mandatperiod – som ska bekräftas senare i veckan – kommer att behöva koncentrera sig på rigorös planering och övervakning av genomförandet, mycket mer än under hans tidigare djärva, ambitiösa, slitsamma, men ibland osammanhängande år. Politbyrån kommer att behöva ägna mycket mer uppmärksamhet åt tekniska överväganden. Xi kommer att behöva delegera mer seriöst politiskt beslutsfattande till ett gäng kompetenta teknokrater.

Annars kommer vi att vara tillbaka till den häpnadsväckande iakttagelse som den dåvarande premiärministern Wen Jiabao gjorde 2007: Kinas ekonomi är ”instabil, obalanserad, okoordinerad och i slutändan ohållbar”. Det är precis där Hegemonen vill att den ska vara.

Som det ser ut nu är läget långt ifrån dystert. Den nationella utvecklings- och reformkommissionen konstaterar, att jämfört med resten av världen är Kinas konsumentinflation endast ”marginell”, arbetsmarknaden är stabil och de internationella betalningarna är stabila.

Xis arbetsrapport och löften kan också ses som att de vanliga angloamerikanska geopolitiska misstänkta – Mackinder, Mahan, Spykman, Brzezinski – vänds upp och ner.

Det strategiska partnerskapet Kina-Ryssland har ingen tid att förlora på globala hegemonispel; det som driver dem är att de förr, snarare än senare, kommer att styra Heartland (eurasien, ö.a) – världens ö – och längre bort, med allierade från Rimland (omgivande områden, ö.a.) och från Afrika till Latinamerika, som alla deltar i en ny form av globalisering. Förvisso med kinesiska kännetecken, men framför allt med pan-eurasiska kännetecken. Den slutliga nedräkningen har redan inletts.