Kinas ekonomisk-politiska utveckling under 40 år – mirakel eller planering? Från webbinariet ”Kinas plats” i världen.

Ingress: Den nya stormakten Kina, världens folkrikaste stat diskuteras och kritiseras mycket.
Vad vill Kina egentligen?
Vilket samband finns mellan kolonialisering av Kina och dagens politik?
Är Nya Sidenvägen ett fredsprojekt – eller en slags imperialism?
Hur ser Kinas ekonomi ut egentligen? Kapitalism bara, eller ”Socialism med kinesiska förtecken?”
Vad händer i Xinjiang?
Är vi på väg från en USA-dominerad värld mot en bipolär värld med Kina & Ryssland i andra polen? På väg mot multipolär värld?
Vad kan man tro om allt man hör/läser om Kina?
Berättigad kritik och/eller bara förtal och demonisering?

Folket i Bild Kulturfront, Stockholmsavdelningen ordnade 8 juni ordnade ett unikt webbinarium via Zoom, som besöktes av drygt 60 personer.

”Kinas plats i världen” presenterades i 5 föredrag med plats för frågor och diskussion.

Program.

1. Kinas historiska utveckling senaste 300 åren. Lennart Lundberg, sinolog med många Kina-resor sedan 1966.
2. Kinas ekonomi. Ulf Karlström, miljöexpert, antiimperialistisk folkrörelseaktivist
3. Är Nya Sidenvägen ett imperialistiskt projekt? Karl Lötberg, journalist, f.d. chefredaktör
4. Leder Kina utvecklingen mot en multipolär värld? Anders Romelsjö, bloggare, forskare.
5. Kritiken mot Kina Torbjörn Wikland, ekonom som följt och skrivit om Kinas utveckling och Sveriges förbindelser med Kina sedan slutet av 1960-talet och som besökt Kina många gånger.

Av föredragshållarna på webbinariet har Lennart Lundberg och Torbjörn Wikland besökt Kina många gånger. Lennart Lundberg har bott en tid i Kina, kan kinesiska och översätter skrifter från kinesiska till svenska.

Vi kommer presenterar här de fem föredragen. Här är det andra i ordningen, av Ulf Karlström.

Kinas ekonomisk-politiska utveckling under 40 år – mirakel eller planering?

Kinas ekonomisk-politiska utveckling under 40 år – mirakel eller planering?

1. När Kina 1971 trädde fram på den globala scenen

I februari 1972 besökte den gamle kalla krigararen Tricky Dick – Richard Nixon – Kina, och efter att Kina återtog sin plats i FN 1971, normaliserades efterhand många förhållanden till Västvärlden. Det var det första – i en rad av – erkännanden av Kina. USA och Kina upprättade fulla diplomatiska förbindelser först 1979, precis på tröskeln till 40 år av makalös kinesisk ekonomisk utveckling.

2. Arbetskraften är alltid den viktigaste förutsättningen

Folkkommunerna avvecklades i början av 1980-talet. Maskinparkernas såldes och mark styckades av. De något lite större bönderna eller familjer med viss liten förmögenhet högg för sig. Detta var grunden för en enorm, industriell armé av arbetskraft, som var tvungen till migration inom landet. Dessa miljoner migrantarbetare kom att förse de nyinrättade exportzonerna för utländska företag med arbetskraft och utgöra basen i en kinesisk industrialisering; Kina som – under en period – världens ”tomteverkstad”. Totalt anges den interna migrationen om 300-400 miljoner

3. När startade Kinas smått otroliga ekonomiska utveckling?

Deng Xiaoping får med sig partiledningen 1978 på att inleda reformer för att ”komma” ikap Väst.

Perioden 1980-2000 grundlade Kinas enorma, ekonomiska utvecklingen. Den Xiaoping utmålades under Kulturrevolutionen som den store ”kapitalistfararen”, men fick genom sin come-back revansch.

4. Perioden 1980-2000 var i mångt och mycket en symbios mellan USA och Kina. Man öppnade landet för utländska, globalt verksamma storföretag och ställde billig arbetskraft till förfogande. Den kinesiska exporten gav ett stort inflöde av utländskt kapital.

5. Inträdet i WTO 2001

Kinas inträde 2001 i WTO var ett märkesår. Kina accepterades nu som medlem av i den globala, kapitalistiska handeln. Under de kommande 20 åren fortsatte den expansiva kinesiskta ekonomin, men växlande konjunkturer och även dramatiska svängningar och handelskonflikter kommer att prägla perioden.

6. Den exportdrivna ekonomiska utvecklingen

Den kinesiska exporten gav ett stort inflöde av utländskt kapital. Emellertid var ”priset” för industrialiseringen och integreringen i global handel inte litet. Enorma mervärden extraherades av de utländska TNC, som kinesiska förluster t ex till USA, utsugning av kinesiska arbetre, samt miljöproblem genom den omfattande industriproduktionen. USA:s anklagelse att Kina ”skott sig” på USA:s bekostnad genom handeln är sakligt felaktig.

7. USA:s handelsunderskott med Kina bara växer och växer

Underskottet i handeln med Kina ökade successivt från 100 miljarder dollar 2002, för att kulminera 2018 med 420 miljarder dollar. Då hade Kina blivit USA;s största handelspartner, vilket även inkluderade ett överskott i tjänster på 41 miljarder dollar till USA;s fördel. Året 2018 höjde USA tullarna för vissa kinesiska varor, och sedan har USA handelskrig fortsatt i flera olika steg. Genom handelsavtalet NAFTA (idag USMCA) kom Mexiko och Kanada att överta Kinas roll som främsta exportör.

8. Vilken grund fanns att anklaga Kina för orättvis handel?

Beräkningar har visat att en arbetad USA-timme motsvarade 40 kinesiska arbetstimmar fram till mitten av 1990-talet, därefter minskade proportionen 2018 till 6,4 kinesiska arbetstimmar mot en USA-arbetares tid. Även med en annan beräkningsmetod för åren 1995-2014 var överskottet till USA:s fördel 100 miljarder dollar i löpande priser vid periodens slut. Av 55 granskade exportsektorer var 12 sektorers export till fördel för Kina med cirka 11,5 miljarder dollar, med export av datorer, elektronik och optiska produkter. Så handeln hade även till en del varit förmånlig för Kina, men inte i närheten av USA:s påståenden. Anklagelserna om orättvis handel var kort och gott ett progandautspel, bl a för tona ned betydelsen av ”högsta modet” under en period – outsourcing av industriell produktion, speciell tung och skitig produktion, eller arbetsintensiv som textilindustrin och Assembly-fabrikerna, dvs monteringshallar.

9, Efter finanskrisen 2008 – Kinas New Deal (L. Napoleon, s 164)

Kina svarar med ett gigantiskt investeringsprogram, cirka 50 % av BNP, och landet kom att stå för nära 1/3 av hela den globala tillväxten och fungerade som draglok åtm den hotade globala ekonomin. Kina lovprisas för rollen av draglok, dvs Kina gör beställningar av råvaror och industrivaror hos Väst, och håller uppe deras vacklande ekonomier.

10. Konsekvenser av det gigantiska investeringsprogrammet

Inga avskedanden av migrantarbetarna, och utbyggnad av infrastruktur;

landet blir en kontinental ekonomi. På minussidan en stor industriell överkapacitet, skuldsättning och uppbyggnad av skuggbanker.

11. Den investeringsdrivna tillväxtmodellen vid vägs ände

När likvida medel vräks ut finns alltid risk för inflation. Kina börjar redan 2011 bromsa med höjda räntor och kreditrestriktioner.

En artikel i MR talar ovanligt rakt på sak om Kinas utveckling. Den ekonomiska tillväxten saktades ned från 2013, med en minskning på nästan 50 % i förhållande till toppåren. Det var en dramatisk vändning som skedde. Den gamla globaliseringsmodellen tycktes ha tömts på sin styrka och de negativa externa orsakerna som ackumulerats under 30 år biter nu djupt in i det kinesiska samhället, ekonomin och miljön.

MR-artikeln fortsätter: ”Den långa ekonomiska nedgången, som följd av 2007-09 har drivit Kina in i deflation. Federal Reserves ”Kvantitativa lättnader”, QE, 2013 (läs: sedelpressarna!) påverkade djupt Utvecklingsländerna i världen”… ”tack vare Kinas kapitalkontroll… var påverkan mindre allvarlig”. Som svar på krisen satsade Kina stort på procykliska åtgärder som avindustrialisering och profinansialisering. Med stor kraft skars överflödig produktion ner, i motsats till de kontracykliska åtgäderna 1997 och 2008. Orsaken var en slags entusiasm, eller skall vi kalla det blindhet för ett växande ”finansiellt maktblock”, i reaktion på tillverkningsindustrins fallande lönsamhet. Brådskan med den omfattande finansialiseringen ledde till den stora börskrasch 2015, vilken följdes av valutaväxlingsreform . Regeringen tvingades med stödköp på en biljon USD ur valutarreserven för att stabilisera renminbi, dvs valutasystemet med yuan som valutaslag.

12. Xi Jinping 2013 och vändningen

Betydelsen av den inhemska konsumtionen hade redan tidigare slagit fast, men så mycket hände inte. Nu accentueras att ”marknaden skall ges en större roll”.

13. Kinas finansialisering

Publikationer hävdar att det ”finansiella blocket” i Kina har drivit på om radikala finansiella reformer, och rimligen har Jack Ma varit en av talespersonerna. T ex en artikel i Monthly Review är mycket kritisk och skriver att ”aktiemarknaden har misslyckats att fylla den antagna funktionen att effektivt slussa överskottslikviditet till den reala ekonomin, för att främja industriell uppgradering”. Man pekar på den omfattande spekulationen i fastighetsmarknaden, med kraftigt stigande priser. Det totala värdet av ”real estate” (fastigheter) 2018 var i 70 av Kinas största städer 65 biljoner USD. En artikel hävdar att det är mer än sektorn i USA,EU och Japan kombinerat. Kan det verkligen vara troligt? Kostnaden för boendet är så stort att det minskat den inhemska konsumtionen, och ”real estate har blivit en ej längre bärbar börda för det kinesiska samhället och ekonomin”.

14. Översiktliga slutsatser av 40 års kinesisk utveckling

Utvecklingen av Kinas ekonomi har varit makalös. Vill man kallan det för ett mirakel så är det möjligt, men då missar man de systematiska och långsiktiga mål Kina satt upp och fullföljt, om inte helt, så i stor utsträckning. Mycket pekar på att Kina nu ställs inför olika problem, dock inte olika dem vi ser i Västvärlden. I 7 punkter skall peka ut områden där Kina kommer att visa upp sin styrka, men även möta stor problem:

(1) USA:s handelskrig mot Kina slår mot ekonomin, men uppenbart inte i den utsträckning man skulle kunna förvänta sig; höjda tullar på kinesisk import, stoppandet av Huawei (med hjälp av USA;s stödtrupper, inkl Sverige), även stoppandet av andra mjukvaror. Dock pekar en del ekonomer på att Kinas andel av den globala handeln är för stor, för att landet skall kunna isoleras.

(2) Kinas väg bort från tillväxt genom massiva investeringar tycks ha varit framgångsrik, men övergången till en mer konsumentstyrd ekonomi, med utbyggd servicesektorn är beroende på lönenivån, dvs köpkraten. Kina tycks ha kommit ur pandemins järngrepp mycket tidigare än övriga delar av världen. Det försprånget kan öppna för en viss ökning av mediana lönenivån.

(3) Kina har påbörjat en omfattande effektivisering, t ex automation med industrirobotar, men ligger ännu långt efter spetsländer i Väst. Friställningen av arbetskraft är problem regionalt. Å andra sidan sjunker Kinas totala arbetskraftstyrka.

(4) Hur långt finansialiseringen av Kinas banker och storföretag drivits är svårbedömd. Konflikten kring Jack Mas betaltjänst/bank pekar på att kinesiska staten försöker strama åt processen. Mer än så törs jag inte säga. Finansialiseringen är intressant så tillvida som ökat risktagande och turbulens fökljer i dess spår.

Börje Ljunggren gör 2019 följande kommentar, som stödjer tanken på en starkare åtstramning: I Xis vision har statsföretagen getts en mer strategisk roll än tidigare. Han ser på dem som en förutsättning för att upprätta Partiets kontroll och uppnå strategiska mål. Den slutsatsen drar Nicolas Lardy, som länge hävdat att Kinas privata sektor underskattats, i sin nyutkomna bok The State Strikes Back – The End of Economic Reform in China. – partiell delinking eller mer delinking?

(5) Kina har framgångsrikt lyckats få tillstånd världes största frihandelsområde, RCEP. Det omfattar ASEAN-länderna och, förutom Kin, även Japan, Sydkorea, Australien och Nya Zeeland. Det har potentialen att bli framgångsrikt genom sin storlek då det omfattar cirka 2,2 miljarder människor och cirka 30 % av den globala BNP (TT 15-11-2020). Det kastas dock lite grus i maskineriet. Indien lämnade förhandlingarna för drygt 2 år sedan. Australien har successivt anammat inslag av handelskriget mot Kina, t ex reglering av kinesiska företagsuppköp.

(6) Det återstår i vilken utsträckning Biden-administrationen kommer att försöka återuppta USA Stillahavsavtalet TPP. Det sågs som en direkt konkurrent till RCEP, som USA:s förre president Barack Obama arbetade för men som Donald Trump tog ut USA ur. Det gör att USA nu står utanför två av de handelsgrupper som spänner över den snabbast växande regionen i världen.

(7) Kina kommer knappast att bryta sig loss från en global ekonomi (delinking), styrd av USA/Triaden. Men genom Belt and Road Initiativ, BRI, byggs nya, globala handels- och försörjningsvägar upp. Det ger också på sikt potentiella möjligheter att utveckla ett nytt globalt valutasystem, frikopplat från dollarn. Kina har redan idag bilaterala handelsavtal där egna valutor används i handeln mellan två parter.