Läsaren Gunnar sände mig denna text som jag gärna publicerar med Gunnars tillåtelse.
Gunnar skrev inledningsvis ”Hej Anders, jag har inte sett ngn kommentar till den antikinesiska artikeln i AB i fredags 9 april ang. kinesisk film av en filmskribent Stefan Hedmark. Jag vet inte om detta filminlägg platsar här, eller var?”
Redaktören: Länken är Kinas order till sina biografer: Mer krigsfilm. Jag återger första hälften av Hedmarks krönika nederst.
Gunnar fortsätter nedan:
”Stefan Hedmark gör sig lustig över att Kinas ledning, enligt en artikel i Variety, vill se patriotiska krigsfilmer till att CCP fyller 100 år i juli. Om så är fallet så är de möjligen avsedda mest för en inhemsk publik. Han hånar kinesisk film och påstår att “regimen” kväver den kinesiska filmindustrin. Detta är en uppenbar lögn.
Jag älskar film och har sett mycket asiatisk film de senaste 20 åren och och den nya kinesiska filmen håller hög klass. Artikeln i AB visar på hur långt den anti-kinesiska propagandan har gått och visst är det intressant att Kinas filmindustri nu håller på att passera Hollywood i storlek och betydelse.
Man har skickliga och filmprisade regissörer som Diao Yinan – Jin Zhang Ke – Wen Mu Ye – Yu Yang – Guan Hu – Derek Tsang -Hao Ning – Huang Bo – Wang Ran m.fl. m.fl. Man gör draman, romcoms, wuxia fantasies, sci-fi, crime dramas, actions, neo-noir och inte minst WW2 movies. Dessutom med påfyllande av de skickligaste regissörerna från Hong Kong och Taiwan, och t.o.m. Japan som ALLA vill göra film i Kina.
Så, tjena “regimen” kväver den kinesiska filmen. Det är helt tvärtom. Den kinesiska filmindustrin exploderar just nu i kreativitet av begåvade regissörer och skådisar.
Kina utmanar också USA på filmområdet och är snart, om man inte är det redan, förbi Hollywood. Filmen “The Eight Hundred” regisserad av skicklige Guan Hu blev 2020 världens mest inkomstbringande film och detta var första gången i historien som en icke Hollywoodfilm blev det. Också detta ett tecken på det stora skiftet som är på väg i världen.
Filmen är en WW2 action om några få kinesers kamp mot den förkrossande japanska övermakten i det ockuperade Shanghai, och filmen har getts ut på DVD och Bluray runtom i väst. Inget konstigt, en helt vanlig WW2 krigsfilm där nazister eller japaner är the bad guys. USA har gjort heroiska krigsfilmer om WW2 i 75 år nu och Ryssland har gjort det i massor av år också, och nu har Kina tekniken, kunskaperna och resurserna att också göra feta WW2 filmer.
Den tidigaste WW2 krigsfilmen från Kina jag har sett var den utmärkta “On the Mountain of Tai Hang” från 2005, mycket bra om hur Röda armén och Kuomintang för ett tag enades och gemensamt stoppade japanerna vid Tai Hang och förhindrade full japansk ockupation av Kina. Det intressanta var att japanerna fick erkännande som skickliga taktiker och krigare i filmen. Alltså långt ifrån ngn vulgärpropaganda.
Om kinesiska krigsfilmer tidigare, som 1995 “Di hou wu gong dui” eller ovanstående film från 2005 mest var inriktade mot en inhemsk publik så kan man nu “äntligen” (?) göra så snyggt välgjord WW2 action att övriga världen också vill se den, som med “The Eight Hundred”, alltså världens mest populära film 2020 och detta gör Hollywood så rasande och upprört att man kallar in sitt garde i MSM i vasallstaterna.
Kina har naturligtvis samma rätt som Hollywood haft (i 75 år) att göra patriotiska krigsfilmer om man så vill, och inte minst filmer om kampen mot de brutala japanska ockupanterna. Kina förlorade alltså 18-20 miljoner människor under WW2 (har inte de exakta siffrorna men ngt sådant, inbördeskrig och japaner).
Det bästa av allt, Guan Hu’s uppföljare till “The Eight Hundred” blir “Sacrifice” som handlar om ett av Koreakrigets sista strider där kinesiska frivilligsoldater heroiskt slåss om en bro mot …. Håll i Hatten!
Amerikanerna. Jag väntar på stor festpremiär i de största svenska biograferna, ha, ha.
Om så verkligen är sant har Kina verkligen tröttnat på att ta skit av Väst och tar rättmätigen sin plats som “Världsledarna som inte bombar utan bygger och gör affärer” och de berättar sin historia som de vill, sin 5000 åriga historia utan att bry sig om vad en luffare skriver i en liten svensk skittidning.”
Början på Stefan Hedmarks krönika: ”Kinas order till sina biografer: Mer krigsfilm
Landet skulle må bra av fler som utmanar propagandan
KRÖNIKA. I Sverige undrar vi om publiken hittar tillbaka till biograferna efter pandemin.
I Kina har publiken däremot inget val.
Det är förstås ingen nyhet att Kina är en diktatur. Men häromdagen fick vi ytterligare bevis på hur staten sätter koppel på biograferna. Regimen har bestämt, enligt en artikel i Variety, att varje biograf i landet måste visa två utvalda propagandafilmer i veckan fram till årets slut. Dessutom är det upp till biograferna att se till att visningarna är fullpackade. Om det ska uppnås med hjälp av beväpnade vakter eller fusk i redovisningen av besökssiffror framgår inte i artikeln.
Orsaken till detta direktiv är ett sorgligt jubileum: det kinesiska kommunistpartiet fyller 100 år i juli. Filmerna som ska visas måste hylla ”partiet, moderlandet, folket och socialismen”. Särskilt ska president Xi Jinping visas respekt.
Det kommunistkapitalistiska styret har beordrat en ”storslagen, varm och festlig miljö”. Återigen, om det ska uppnås med beväpnade vakter eller mutor i form av gratis popcorn i salongen framgår inte i artikeln.
Hollywood är en del av CFR (Council on Foreign Relations), som startades så tidigt som 1913 av Rotschild och Rockefeller med avsikt att samordna det amerikanska medielandskapet. Inför ”kriget mot terrorismen” ledde det till en uppenbar styrning av Hollywoods utbud av patriotiska krigsfilmer i stil med ”Black Hawk Down” mm. Om det skulle vara så att Kina nu gör samma sak inför den uppseglande konflikten i sydkinesiska havet, så är det ju ingenting konstigt i det. Det ena motsäger inte det andra här. Den kinesiska filmindustrin är säkert på frammarsch precis som du säger.
Rent konstnärligt blir den amerikanska filmen bara sämre. När gjordes senast en konstfilm i ordets egentliga bemärkelse i Hollywood ? Ingmar Bergman hyllade Andrej Tarkovskij men ingen från Hollywood vad jag vet. Men de kan ett visst bashantverk med genrer som publiken vant sig vid och tydligen är situationen i gamla europeiska filmländer lika dålig. Bortåt tjugo gratiskanaler kör amerikanska serier och filmer på TV nästan dygnet runt. Därtill kommer hyrfilmerna. Aldrig har utbudet varit så ensidigt och torftigt – ett tecken i tiden på att ett epokskifte är på väg. Lägligt symboliserat av den firade producenten och sedermera skurkförklarade Harvey Weinstein som förtvinar i fängelset.
Bra artikel, men inifrån Kina ser det lite annorlunda ut. Jag påpekar ofta att Kina är ett genuint folkstyrt land. Det är gräsrötterna som styr nerifrån och upp, och det gäller även film. Verktyget och systemet för att styra kallar västlingar kommunistpartiet, en olycklig felaktig och förlegad översättning. Allemansrörelsen är en bättre översättning. Under både demokratin 1912 till 1949 och kommunismen 1949 till 1978 ljög man friskt om verkligheten. Nu kräver folk dokumentärer, och gud nåde skaparna om dom inte är faktariktiga. Det går att kolla för de som var med om verkligheten finns i dag. Mycket av Kinas nutidshistoria handlar just om interna krig, och därför tar det en stor plats just nu. Det var så dagens framgångsrika samhälle formades. Kina har lyckats, folket har lyckats, och vill känna sig stolta över det. Det är alltså ingen kinesisk ”Rotschild och Rockefeller” som samordnar den kinesiska filmproduktionen, det är Kinas innevånare. Vad Streicher-propagandister som Stefan Hedmark ägnar sig åt är samma lågklassiga propagandametoder som Nazisterna en gång utsatte tyskarna för, han försöker styra tankeprocesserna och åsikterna. Det är just samma enkelspåriga predikande han producerar i ondskefullt och missledande syfte.
https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/a/Ky4gOM/kinas-order-till-sina-biografer-mer-krigsfilm
Här i Kina har vi verkligen ett val som västlingar i västs diktaturer som Sverige bara kan drömma om. Vi ratar billig västligt skräp fyllt av faktafantasi och billig sensation. I Sverige är media, inklusive film, de facto statligt styrda och just denna propaganda artikel, som till stil och innehåll väl speglar Tredje Rikets propaganda metoder, är ett utmärkt exempel på det svenska förfallet. I Kina tolererar innevånarna inte att propaganda maskeras som dokumentärer som i Sverige. Kina är ingen toppstyrd diktatur som Sverige. Vi har valfrihet och vi kan styra samhället vi lever i. Den svenska censuren plockar ju ivrigt och effektivt bort all dokumentärfilm som skildrar verklighetens Kina, som UR gjorde när det gällde dokumentären om Xinjiang, eller det som inte är PK till maktens tillfredsställelse. Kinesiska filmskapare vågar inte vara olydiga mot tittarna, som ställer krav och håller filmskaparna ansvariga. Anledningen till att filmer om avskaffandet av demokratin 1912 till 1949 är att det är vad allmänheten har krävt få se genom de etablerade folkstyre-kanalerna, det västlingar kallar ”kommunistpartiet”. Det är så vi Kina styr vårt samhälle, mycket olika diktaturer som Sverige. Jag kan knappast tro att vi igen får uppleva nazistpropagandans metoder i svensk press. Artikeln är naturligtvis bara en del av den intensiva rasistiska amerikanska hat kampanjen svenska media nu beordras att genomföra.
Stefan Hedman har jag inte läst något från honom tidigare, men efter att läst detta så måste man fråga sig om han verkligen tror på det han skriver. ”Beväpnade vakter” ”mutor” ”publiken har inget val” är han på riktigt? Svensk press är nog världsbäst på att låta fördomsfulla lättpåverkade individer skriva i tidningarna. Ursäkta språket, men jag börjar bli trött på allt skit som skrivs i tidningarna. Gäller det Kina så är det alltid lögner och fördomar och i vissa fall ren rasism som gäller, och vanligt folk sväljer allt, oftast!