Kommer BRICS att formalisera en relation med Etiopien under sitt nästa toppmöte?

Andrew Korybko tror 4 juli att BRICS nästan säkert kommer att formalisera en relation med Etiopien under sitt nästa toppmöte. https://korybko.substack.com/p/brics-will-almost-certainly-formalize?utm_source=post-email-title&publication_id=835783&post_id=132966431&isFreemail=true&utm_medium=email

BRICS-länder förstår att en formellt utvidgning av antalet medlemmar kan förändra dynamiken i hela organisationen, vilket är anledningen till att de går mycket försiktigt fram och överväger pragmatiska kompromisser mellan nollsummevalet av medlemskap eller icke-medlemskap. Av denna anledning, även om Etiopien sannolikt inte kommer att gå med som en formell medlem, kommer det nästan säkert att formalisera ett förhållande via BRICS+.

Etiopien är Afrikas näst folkrikaste land. Det hade före pandemin en tillväxttakt bland världens högsta och är kontinentens historiska vagga för panafrikanismen, vilket är anledningen till att meddelandet förra veckan att man vill gå med i BRICS genererade så mycket uppmärksamhet i media. Denna stat och dess planerade partners, särskilt den gruppens kärna i Ryssland-Indien-Kina (RIC) som den redan står mycket nära, skulle ömsesidigt gynnas av att arbeta tillsammans genom det formatet.

Utmaningen är att det är svårt för Etiopien att få formellt medlemskap för närvarande så länge blockets befintliga medlemmar inte i grunden uppdaterat  sin organisations roll på grund av den omfattande förödelse som orsakats av landets två år långa konflikt. Detta innebär att Etiopien inte på ett meningsfullt sätt kan bidra till att påskynda finansiella utveckling av multipolära processer och till och med kan bli en börda precis som Venezuela kan bli om det också tillåts officiellt gå med under nästa toppmöte.

Valdai Clubs programchef Timofei Bordachev dämpade på ett ansvarsfullt sätt förväntningarna om BRICS möjliga expansion i kommentarer som han delade med TASS i måndags (3 juli). Denna allmänt respekterade expert sade: ”Frågan om möjlig expansion är ganska aktuell, eftersom många länder över hela världen lockas av BRICS och ser det som ett alternativ till västerländska institutioner. Men länderna i organisationen tar den här frågan på största allvar; de har ingen brådska eller jagar rekord.”

Med så många länder som ansöker om att ansluta sig till BRICS, av vilka många har ekonomier som är lika osäkra/oklara men lika lovande som Etiopiens och Venezuelas, skulle det inte heller vara klokt av blocket att avslå deras förfrågningar utan att formalisera en relation som de kan bygga vidare på i framtiden. Däri ligger vikten av BRICS+-modellen som utarbetats av den ryska geoekonomiska gurun Yaroslav Lissovolik, som representerar en kompromiss mellan nollsummevalet av medlemskap eller icke-medlemskap.

I korthet föreställer detta sig att BRICS använder sina befintliga medlemmar som ”ankare” för att expandera inom sina respektive regioner genom tre samarbetsnivåer. I sin mest grundläggande prioritering prioriterar ”ankarstaten” den omfattande expansionen av ekonomisk-finansiella band med ett närliggande land för att de indirekt ska kunna skörda fördelarna av den förstas BRICS-medlemskap, medan nästa nivå innebär att BRICS som helhet gör detsamma med det nämnda landet.

Den sista nivån avser upprättandet av relationer mellan BRICS och ”ankarstatens” respektive regionala integrationsorganisation eller mellan BRICS och andra relaterade organisationer som ännu inte formellt faller inom den gruppens ram. Ingen formel har kommits överens om för att bestämma kriterierna för varje BRICS+-nivå, men det skulle inte vara en bra idé att standardisera detta i alla fall eftersom befintliga möjligheter redan är tillräckligt flexibla för varje land som är intresserat av att gå med.

Tillämpat på Etiopien i den ordning som varje nivå beskrevs, kan detta ta formen av: 1) att Sydafrika genomgående förstärker den ekonomisk-finansiella dimensionen av deras befintliga partnerskap; 2) att BRICS – och särskilt dess RIC-kärna – gör detsamma; eller 3) att BRICS upprättar förbindelser med den mellanstatliga myndigheten för utveckling (IGAD) som Etiopien är en del av. Det första steget är för smalt med tanke på Etiopiens potential medan det tredje är för bred och för tidig, därför är den andra mest trolig.

När allt kommer omkring ansökte Etiopien om att bli medlem i BRICS och har redan strategiska band med sin RICS-kärna, så att nöja sig med en omfattande förstärkning av ekonomisk-finansiella band med det blockets sydafrikanska medlem skulle inte tillfredsställa dess intressen, varken för närvarande eller i framtiden. Dessutom finns det djupa ekonomiska skillnader mellan IGAD:s medlemmar såväl som mellan AU:s, vilket är anledningen till att partnerskap med båda just nu kan handla mer om sken än substans eftersom meningsfull samordning skulle vara svårt.

Att formalisera Etiopiens bilaterala relation med BRICS är därför det mest pragmatiska alternativet. Det utökar samarbetets omfattning bortom den första stegets snäva fokus på gruppens sydafrikanska medlem samtidigt som det håller sig tillräckligt koncentrerat på Etiopien istället för att i förtid utvidga det till regionala eller kontinentala nivåer innan andra länder är redo att delta i samma utsträckning. Dessutom positionerar detta alternativ Etiopien som den regionala ”ankarstaten” för att hjälpa till att föra IGAD till BRICS standarder.

Som den regionala organisationens största medlem och den som har den mest lovande ekonomiska potentialen, leder Etiopien redan informellt den gruppen. Därför är nästa naturliga steg att Etiopien leder IGAD:s ekonomiska uppgång till den punkt där också den en dag kan bli partner med BRICS. Förslaget om att BRICS ska samarbeta bilateralt med ”ankarstater” i Afrikas viktigaste regionala organisationer skulle således kunna påskynda AU:s uppgång som helhet genom att bemyndiga lokala ledare för detta ändamål.

Som Bordachev bedömde har BRICS inte bråttom att formellt expandera och är inte heller intresserat av att slå rekord. Dess länder förstår att en formell utökning av antalet jämställda medlemmar kan förändra dynamiken i hela organisationen, vilket är anledningen till att de går mycket försiktigt och överväger pragmatiska kompromisser mellan nollsummevalet av medlemskap eller icke-medlemskap. Av denna anledning, även om Etiopien sannolikt inte kommer att gå med som en formell medlem, kommer det nästan säkert att formalisera ett förhållande via BRICS+.