Kommer FN att ställa Francesca Albanese inför skampålen?

Media rapporterar 5 april att Francesca Albanese kommer att vara FN:s rapportör för de palestinska områdena fram till 2028. FN:s råd för mänskliga rättigheter röstade för att behålla den italienska juristen i den position hon har haft sedan 2022. Albanese har varit mycket aktiv i att fördöma de många kränkningarna av internationella normer och humanitära principer av Israel, i Gaza och på Västbanken. Hennes förlängning av mandatet motarbetades av sionistiska grupper och flera länder inklusive, förutom Israel, USA , Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. https://www.ilfattoquotidiano.it/2025/04/05/francesca-albanese-confermata-relatrice-onu-per-i-territori-palestinesi-fino-al-2028/7941673/

Igår fick jag en färsk artikel som diskuterade om hennes uppdrag skulle komma att förlängas eller inte. Nu vet vi svaret! Dock är den insiktsfulla artikeln om kraftfältet i denna fråga intressant i sig. Jag publicerar därför denna artikel, upphittad och översatt av Rolf Nilsson.

En artikel på TFF TRANSNATIONAL FOUNDATION som återger artikeln rättvisa i det 21:a århundradet av Richard Falk.

Richard Falk är en världsberömd professor emeritus i internationell rätt vid Princeton University, en ”citizen pilgrim” (syftar på titeln på en bok av honom, vilket innebär en som kämpar mot orättvisor, ö.a.) och en TFF-associerad och kär vän sedan början av 1980-talet. Han var också tidigare FN:s särskilde rapportör i samma position som Francesca Albanese har idag. Hjälp gärna till att dela och sprida denna artikel.

Ursprungligen publicerad på Richard Falks hemsida

Inledande anmärkning

Inlägget nedan är baserat på mina svar till Murat Sofuoglu, en journalist som arbetar för TRT World (turkiskt TV-bolag, ö.a.) i Turkiet och som ägnade sig åt återutnämningen av Francesca Albanese, publicerad den 25/3-4. Även om artikeln bygger på intervjun är dess ton och innehåll helt annorlunda. Detta är ännu ett avgörande ögonblick för FN, och särskilt för dess råd för mänskliga rättigheter, som väcker frågan om organisationen är föremål för geopolitisk manipulation när det gäller att ta itu med kontroversiella frågor som testar FN:s politiska oberoende.

I morgon kommer FN:s råd för mänskliga rättigheter att rösta om huruvida Francesca Albanese ska åter utnämnas till särskild rapportör för de ockuperade palestinska territorierna för en andra period på tre år.

Hon har anklagats för ”virulent antisemitism” när hon utfört denna kontroversiella roll.

Kommer FN att ställa Francesca Albanese vid skampålen? Det var frågan just före omröstningen!

1. Vad tycker du om omröstningen om förlängning av hennes mandat den 4 april?

Förlängningen av en särskild rapportörs mandat efter tre år med ytterligare en och sista mandatperiod på tre år avslutar sex års oavlönad frivillig tjänstgöring i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Efter att ha känt många särskilda rapportörer, särskilt under mina egna sex år som särskild rapportör för det ockuperade Palestina (2008-2014), har jag inte stött på ett enda fall där mandatet inte har förnyats för en andra period som särskild rapportör. Till skillnad från den första utnämningen, som sker genom konsensus, det vill säga att det inte får finnas några avvikande röster från regeringar som är medlemmar i FN:s råd för mänskliga rättigheter, sker den andra treårsperioden genom majoritetsomröstning.

När det gäller Francesca Albanese är argumenten för att hon ska godkännas överväldigande starka. Hon har visat stor energi och engagemang för att möta utmaningen med denna känsliga position, trots att hon sedan dag ett mött oansvarigt motstånd mot hennes prestation, vid varje tillfälle under ledning av den israeliska partiska civilsamhällesorganisationen UN Watch.

Hon har upprepade gånger attackerats som antisemit, vilket är en fullständigt förtalande smutskastning som har upprepats av israeliska medier och lobbyorganisationer runt om i världen och även påverkat västerländska regeringar i varierande grad. Liknande attacker, om än mindre våldsamma, har riktats mot var och en av de tre SR som föregick Francesca Albanese. Eftersom jag känner henne väl kan jag bekräfta att hon är en person med högsta moraliska karaktär, en sann förkämpe för mänskliga rättigheter och någon som är helt fri från fördomar mot någon etnisk grupp, inklusive naturligtvis det judiska folket.

Samtidigt är hon en oförsonlig kritiker av Israel som en stat som gjort sig skyldig till bosättarkolonial politik och praxis som lett till att det palestinska folket lidit extrem skada och umbäranden sedan 1948. Isreal och dess hantlangare runt om i världen har i allt högre grad förlitat sig på en ”avledningspolitik”, vilket i detta sammanhang har inneburit att flytta så mycket uppmärksamhet som möjligt från budskapet till budbärarens trovärdighet.

2. Tror ni att hon kommer att återutnämnas till särskild rapportör av FN:s råd för mänskliga rättigheter?

Om Albanese inte återutnämns kommer det att vara mycket skadligt för FN:s rykte, och särskilt rådet för mänskliga rättigheter, eftersom det skulle representera ett straffsvar på hennes modiga flit och övergripande kompetens, vilket motiverar beröm och ovillkorligt stöd med tanke på de omgivande omständigheterna. Hon har producerat de mest lästa och inflytelserika SR-rapporterna i hela HRC:s historia under sin första mandatperiod, vilken sammanföll med en period av israeliskt beteende som allmänt fördömts av världens allmänna opinion som ett exempel på öppet folkmord som rapporterats till världen i realtid i kraft av kommunikation i den digitala tidsåldern.

Hennes två rapporter om israeliskt folkmord är noggrant undersökta och presenterade i enlighet med högsta vetenskapliga standarder och diskuteras brett i media och akademiska sammankomster.

Istället för att hennes utnämning kommer under särskild granskning bör hennes prestation hyllas som ett bidrag till en kunskapsbaserad förståelse av relationerna mellan statligt våld och internationell straffrätt i samband med anklagelser om folkmord.

3. Hur ser du på pro-israelisk opposition mot hennes återutnämning?

Det verkar troligt att Israel, även om det inte är medlem i HRC, kommer att gå helt in för att fördöma Albanese och behandla henne som affischnamnet för FN:s antisemitiska fientlighet mot Israel, ett land som israeliska anhängare hävdar håller högre standarder än något annat land i världen bara för att det är en självutnämnd judisk stat. Ett sådant propagandistiskt påstående undviker den materiella frågan om huruvida Israel har svarat på Hamas-attacken den 7 oktober genom att delta i metoder som bryter mot folkmordskonventionen.

Det är ganska troligt, även om det är långt ifrån säkert, att det tunga artilleriet av opposition mot Albanese kommer att bäras av UN Watch, en ökänd icke-statlig organisation som ovillkorligt försvarar varje israeliskt illdåd genom att delta i upprepade karaktärsmord på sådana, som i likhet Albanese, är modiga nog att utsätta sig för fakta- och lagbaserad kritik.

Det nyligen tillkännagivna tillbakadragandet av USA från HRC är förmodligen till hjälp ur perspektivet av det försvagade trycket på västerländska regeringar att motsätta sig hennes återutnämning, även om ett fåtal europeiska stater har uttryckt motstånd mot återutnämningen av Albanese och indikerar att de kan rösta emot henne. Det är möjligt att föga övertygande anklagelser om att ha tagit emot finansiering och betalda resor i strid med FN:s regler skulle kunna tas upp i HRC-debatten för att misskreditera henne under en debatt före omröstningen.

Det är också möjligt att Israel kommer att se skriften på väggen, och inte ytterligare smutskasta sitt eget rykte genom att öppet motsätta sig att en sådan kvalificerad kandidat åter utnämns, men det är tveksamt. Israel är mer benägna att ta tillfället i akt som ytterligare ett sätt att kritisera FN för att ha spridit giftigt förtal genom att skydda anti-israelisk personal och främja deras rasistiska attityder. Detta är naturligtvis skamligt med tanke på att Israels eget kriminella beteende övertygande fördömts av Internationella domstolen och Internationella brottmålsdomstolen i flera nästan enhälliga auktoritativa beslut.

4. Under hennes första mandatperiod har hennes uttalande mot israelisk politik och folkmord i Gaza präglat en extraordinär period i FN:s historia och till och med för kampen för mänskliga rättigheter i världshistorien. Hur reflekterar du över stöd och motstånd hon fått under den här perioden?

Den överväldigande majoriteten av människor i världen stöder de åsikter som professionellt framställs i Francesca Albaneses fina rapporter till HRC och som har aktiverat världens moraliska samvete för att stödja anklagelser om folkmord och andra brott som hon har dokumenterat och fördömt.

På grundval av sådana rapporter är det en källa till utbredd besvikelse att FN och ledande stater har misslyckats med att upprätthålla internationell lag på ett sätt som skyddar det långlidande palestinska folket mot en sådan flagrant olaglig och orättvis behandling. Palestinier har blivit offer och förföljda i sitt eget hemland ända sedan Israel grundades 1948. Folkrätten har auktoritativt förklarats. Det som saknas är dess ”tillämpning”.

Denna ”tillsynsklyfta” måste täppas till om de mänskliga rättigheterna för utsatta människor ska skyddas. Detta innebär mer än att få ett slut på straffrihet för Israel. Det kräver en reform av FN, särskilt en som begränsar rollen av den vetorätt som ges till de fem vinnarna av andra världskriget i säkerhetsrådet och ger generalförsamlingen befogenhet att upprätthålla internationell lag närhelst säkerhetsrådet på något sätt i framtiden blockeras från att utföra sina grundläggande åtaganden, särskilt som här, där apartheid, folkmord, ekomord, såväl som flagranta kollektiva straff, står på spel.

I det omedelbara fallet av denna avgörande omröstning den 4 april, är det viktigt att FN möter utmaningen att stödja en modig, hängiven och begåvad SR som har envisats i sin roll trots att hon fått lite stöd från FN:s generalsekreterare Antonio Guterres och andra FN-tjänstemän på hög nivå, inklusive högkommissarie för HRC, Volker Türk.

Det har funnits obesvarade samtal angående hennes avsättning från SR-positionen av medlemmar av den amerikanska kongressen och i ett obekräftat offentligt uttalande från den tidigare amerikanska särskilda sändebudet för antisemitism, Deborah Lipstadt, där FN:s generalsekreterare påstods ha kallat Albanese ”en hemsk person” i ett privat samtal. [Times of Israel, 15 januari 2025]

För att inte bli överträffad skickade Hillel Neuer, mångårig chef för UN Watch, in ett dokument på 55 sidor till Generalsekreteraren som beskrev Albaneses brott mot FN:s uppförandekod, som är tillämplig på dem som arbeter inom FN. Hans vidare uppfattning var en obönhörlig uppfattning att Albanese diskvalificerades för återutnämning på grund av den konsekventa antisemitism hon uppvisade när hon utförde FN:s mandat på ockuperade palestinska områden.

Detta testfall vid HRC i morgon kommer att kasta ytterligare en mörk skugga över FN:s rykte om en majoritet av HRC:s medlemsländer röstar emot Albaneses återutnämning. Det skulle skapa ett fruktansvärt prejudikat för framtiden och skapa en allvarlig personlig orättvisa i nuet. Det skulle avskräcka många samvetspersoner från att ta på sig dessa frivilliga positioner i FN som varken kompenseras eller isoleras från geopolitikens whiplash och farorna med att stå oskyddade av FN inför hot och skamliga förolämpningar.

TFF • Transnational Foundation & Jan Oberg är en läsarstödd publikation. För att få TFF PressInfo, nya inlägg och stödja vårt arbete, överväg att bli en gratis eller betald prenumerant.