Kommunisten, debattören, författaren och inspiratören Jan Myrdal är död

Jan Myrdal är alltså död. Som framgår av skrivna och oskrivna krönikor har han haft stor betydelse för den svenska ”Vänstern”, för vår kunskap om andra länder som Kina, Afghanistan, Indien och Turkmenistan. Och han var dessutom en betydande kulturpersonlighet och författare, där särskilt hans barndomsskildringar fått lovord.

Jag har bara läst ett tiotal av hans ungefär 100 utgivna böcker. Jag hade första gången litet kontakt med Jan Myrdal våren 1971 då jag var med om att ordna ett möte med honom om svenska förhållanden, med bl.a. en representant för LO som ville ha ersättning. Det ville inte Jan Myrdal. Han var enkel, gav god kontakt och undrade om han var rätt person att debattera med en LO-representant, en rimlig och något ödmjuk reflexion.

Är 2017 var jag med om att fira hans 90-årsdag,

Senaste gången jag träffade Jan Myrdal var våren 2018 då han talade vid ”Forum om imperialism” som Stockholmsavdelningen av Folket i Bild Kulturfront ordnade. Han har ibland beskrivits som överlägsen eller som en person som sitter på höga hästar, men det har jag inte alls sett. Snarare anspråklös. Några gånger har jag publicerat vad han skrivit, ibland på hans förslag.

Liksom många i min generation inspirerades jag av hans krönikor i Aftonbladet i slutet av 1960-talet och under 1970-talet. Och från 1972 av hans krönikor i varje nummer av tidningen Folket i Bild Kulturfront som han var med om att starta detta år.

År 2008 bildades Jan Myrdalsällskapet där jag är medlem. Sällskapet delade under några år ut de omdiskuterade Lenin- och Robbespierreprisen vid fina arrangemang på Varbergs Teater under ledning av hotellägaren Lasse Diding, en vän till Jan Myrdal. Nu sker utdelningen i annan regi.

Jan Myrdalssällskapet är ägare till Jan Myrdals enorma samling av 50 000 böcker, varav trettio procent inte finns på svenska bibiliotek.

En personlig levnadsteckning ges av Jan Myrdalsällskapets ordförande Arne Andersson.

Han lämnar ett stort tomrum efter sig, som alla socialister kan inspireras av att fylla. Förtalad, men hade kanske oftast rätt?

Jan Myrdal var kritiserad, ja skarpt kritiserad för sin inställning i olika politiska frågor, och hans åsikt har inte sällan förvanskats. Dit hör hans inställning till Förintelsen och till folkmord i Kampuchea.

Jag bifogar utdrag ur artiklar om detta för läsarens kännedom och reflexioner.

Kampuchea.

Den som är intresserad av Jan Myrdals uppfattning bör läsa denna artikel. Jan Myrdal: Till frågan om Kampuchea och Pol Pot. År 2018 Han förnekar inte alls övergrepp och dödande i Kampuchea under de röda khmerernas tid 1975-1979, men sätter in det hela i ett större sammanhang.

Några punkter:

* 26 april -70, publicerade Jan Myrdal i Aftonbladet artikeln ”När liken flyter utför floderna.” Den inleddes:

”Det flyter lik utför Mekong ty Förenta staternas vänner fick order att söka ta makten. Det upprättas koncentrationsläger i Kambodja ty Förenta staterna sände dit sina ämbetsmän från CIA. Det är krig i Kambodja ty Förenta staternas regering behöver trappa upp sitt krig i Indokina.

Förenta staterna föredrar att föra krig utan krigsförklaring. Förenta staternas härskare följer samma politik som Japan gjorde, som Mussolini gjorde, som Hitler gjorde.”

”Så inleddes en period av stora tragedier för khmererna och deras nation. Redan hade Förenta staterna då i hemlighet sedan i mars 1969 fört ett bombkrig mot Kambodja. När det efter kuppen visade sig att Förenta staterna misslyckades med politiken att låta kambodjaner döda kambodjaner utvidgades bombkriget till dess att Kambodja blev ett massgravarnas land. Hur många föll då offer för förbrytarna i Washington?

Fler än 500 000 civila kambodjaner offrades i vart fall under den genocid på khmerer som var en Förenta staternas militära strategi. Därtill kom att också i Kambodja förgiftade Förenta staterna folket. Dioxin från Agent Orange samlas till exempel i alla fiskedammar.

När Förenta staternas agenter, militärer och medhjälpare snöpligt fick fly landet räknade de med att det inte skulle bli gerillan – den de kallade Röda khmerer – möjligt att i detta totalt sönderslagna, utarmade och förgiftade land upprätta och bevara ett samhälle.”

* Dock anser jag (Jan Myrdal) det ovedersägligt att många – kanske lika många som de vilka föll offer för Förenta staterna – dog i Demokratiska Kampuchea åren 1975 till 1979.

Det fanns flera orsaker till denna massdöd. En orsak var hunger och sjukdom i ett utarmat land.

Men därtill kommer det jag påpekat flera gånger, bondekrigens blodighet. Många blev säkerligen ihjälslagna, möjligtvis ihjälplågade.”

Tillägg av redaktören: * Under några år fällde USA mer bomber över lilla Kampuchea än vad de allierade fällde under Andra Världskriget. Vad hände i Kampuchea? – Jan Myrdal, Martin Wicklin – och alla andra.

Nedan följer ett utdrag ur artikeln Förintelsen – och andra förintelser! som är baserad på broschyren med samma namn.

Jan Myrdal har beskyllts för att vara förnekare av Förintelsen, vilket är fullständigt felaktigt. ”Jag ifrågasätter inte folkmordet på judar” skrev han senast i Expressen i maj i 2017.

I broschyren skriver han bl.a.:
”Denna Hitlertyska brottslighet är helt klarlagd”…”Antalet offer kan och bör diskuteras”.

”Men den bestämda formen ”förintelsen” är politisk lögn också på ett allvarligare sätt. Den trollar inte bara bort den kejserliga japanska imperialismens samtidigt än större folkmord på det asiatiska fastlandet utan även sådant som det av Churchill 1943-1944 medvetet genomförda folkmordet i Bengalen på mellan tre och fem miljoner offer”.

Han ger sedan fler exempel på förintelser som folkförintelsen i Mexiko, conquistadorerna, britternas utrotande av ursprungsbefolkningen i Australien (tillägger här Tasmanien och Nya Zeeland) och förintelsen av indianer i Amerika.

* Och egna erfarenheter: ”Det Hitlertyska på etniska grunder genomförda massmordet på judar under Andra Världskriget var ett ohyggligt brott. ”Det var många i Sverige som inte ville tro när vi för sjuttiofyra år sedan började rapportera om det”.
”Många för mördande ansvariga militärer, administratörer, diplomater, jurister och publicister (de kapitalister som utnyttjade koncentrationslägerfångar inte minst) satt kvar på poster i Västtyskland eller rentvättades…”

Nekrolog i DN

DN ger en ganska bra beskrivning av Jan Myrdals DN Kultur: Författaren Jan Myrdal är död

Jan Myrdal var en central röst inom den radikala vänsterrörelsen i Sverige på 60- och 70-talen. Han föddes 1927 som son till de socialdemokratiska politikerna Alva och Gunnar Myrdal. Sitt litterära genombrott fick han 1963 med reportageboken ”Rapport från en kinesisk by”. Han var mycket produktiv och skrev under sitt liv närmare 100 titlar och 1971 var han med och startade tidskriften ”Folket i bild/Kulturfront” som han under många decennier även skrev krönikor i. Själv kallade han sig hellre ”skriftställare” än författare eller opinionsbildare.

Journalisten och programledaren Annika Hagström var nära vän till Jan Myrdal och minns honom som en kontroversiell person som många var arga på.

– Men jag tolkar det som att han trivdes med det. Han var en bråkstake som inte ville vara vuxen. Vi bodde grannar och lärde känna varandra på ett mycket speciellt sätt. Jag tyckte om honom, säger Annika Hagström.

För sina texter om och från Pol Pots Kambodja och sitt ställningstagande för röda khmererna som Jan Myrdal betraktade som en antiimperialistisk bonderörelse fick han mycket uppmärksamhet och även kritik.

Liksom för hans uttalande om händelserna på Himmelska Fridens torg 1989 där militären öppnade eld mot studenter som demonstrerade för yttrandefrihet och demokrati med följd att flera dödades. Myrdal menade att militärens ingripande vad nödvändigt för att bevara Kinas och Östasiens politiska stabilitet. Det ledde till en konflikt inom svenska PEN-klubben, flera medlemmar, däribland Per Wästberg och Agneta Pleijel, krävde att Myrdal skulle uteslutas ur föreningen.

Kommentar av Redaktören: ”Varför får man inte inta Jan Myrdals position? Och den gängse västliga beskrivningen av vad som skedde kan ifrågasättas.” Försökte USA att starta en revolt i Peking 1989 och åstadkomma regimskifte i Kina?

2006 undertecknade Myrdal uppropet ”Bevara äktenskapet” – en kampanj mot samkönade äktenskap som initierades av bland annat katolska kyrkan. Senare, i en artikel i FiB/Kulturfront, tillbakavisade han anklagelserna om homofobi och sa att samkönade äktenskap egentligen inte var konstigare än hans eget.

Och efter debatten om Bokmässan 2016 valde Myrdal att publicera sig i den högerextrema tidningen ”Nya Tider” och åkte även på konferens med tidningens chefredaktör Vávra Suk.

Jan Myrdals självbiografiska böcker om uppväxten med föräldrarna Alva och Gunnar Myrdal har också rönt stor uppmärksamhet. I trilogin som inleds med boken ”Barndom” skildrar han livet på landet hos sin farmor och farfar och konflikterna med de egna berömda föräldrar, som han utmålar som mobbare och hycklare. Trilogin har beskrivits som ett minutiöst moders- och fadersmord.

– Han har haft en stor betydelse för ”jag-litteraturen”. När han kom med sina barnböcker förnyade han barndomsskildringen. Det är prövandet, sökandet och det försmådda barnet som gör böckerna till stor litteratur, de blev till och med applåderade av hans motståndare för att han skrev så jävla bra, säger Åsa Linderborg som träffade Jan Myrdal så sent som för ett par månader sedan.

”Jag märker hur berörd jag blir av Jan Myrdals död. Hans böcker, allt klokt och allt idiotiskt han skrev finns ingraverat i mig och i det svenska språket. Men var så säker – Jan Myrdal är en gengångare som kommer att läsas och ihågkommas långt efter att hans vedersakare glömts. Varför? Därför att han vågade vara en intellektuell och en bekännare på en och samma gång. Hans passion är det som bör beundras”, skriver författaren Göran Greider i ett sms till DN.

Under senaste delen av sitt liv bodde Jan Myrdal i Varberg där han efterlämnar sig ett bibliotek med 50.000 volymer. Hans sista roman ”Ett andra anstånd” utkom 2019. Han blev 93 år.