Krig USA-Kina?

Denna långa och innehållsrika artikel av den pensionerade norske överstelöjtnanten Einar Ödegård på Filippinerna har upphittats och översatts av Rolf Nilsson. Vi har skrivit om detta förut – se under ”Relaterat” – men den långa artikeln ger en bra samlad översikt över mycket tycker jag. Avsnittet ”Konsekvenser för Norge i händelse av en kall och ”het” konflikt i Asien” i den ursprungliga artikeln före avsnittet ”Avslutning” har jag strukit.

Krig USA-Kina?

I juni 2019 skrev en utrikespolitisk tankesmedja i Singapore att om USA: s ihållande och alltmer skarpa kritik av Kina inte upphör, kommer krig att bryta ut mellan staterna inom arton månader. I stället för att avta har USA: s kritik blivit starkare. Mot slutet av de arton
månaderna är det intressant att titta närmare på vad folket i Singapore
förutspådde om utvecklingen i Asien.

Aftenpostens journalist Therese Sollien skriver i en kolumn att retoriken USA-Kina kan ändras till ett kallt krig. Det finns redan ett handelskrig mellan de två länderna med skarpa
amerikanska kommentarer och anklagelser. Det senaste dokumenterade utspelet kom från president Trump i ett tal i en valkamp, där han påstod sig överväga en ”frikoppling” från Kina.

Kulturella kollisioner

Mittens rike har en historia som är mer än fyra tusen år gammal, och Maos revolutionära idéer har vissa gamla kulturella drag. I sin bok ”On Governing China” skriver president Xi att målet är att göra Kina till en supermakt år 2049. Den kinesiska regeringen har en tidshorisont på åttio år när något beslut fattas.

Motsatsen är USA: s marknadsliberala tänkesätt där snabba vinster och ”Bottom Line” styr, tidshorisonten sträcker sig kanske fram till nästa presidentval. När dessa skarpa motsättningar möts i handelspolitiken har konflikter uppstått som också kan ge upphov till ett leende.

Kinas president XI vill göra Kina till en supermakt innan år 2049. Det håller de på att bli redan nu Kina bygger fortlöpande upp landet genom att stadigt befria nya miljoner människor ur fattigdom,
ge dem utbildning och ett värdigt liv, något som
president Xi betonade i sitt tal till det kinesiska
folket 2019.

Revolutionen som Mao startade är inte avslutad och är en sida av Kina som vissa
kommentatorer bortser ifrån. Utbildning är gratis för alla, enligt internationella undersökningar är skolresultaten extremt bra. Forskningen inom olika vetenskaper anses vara bland den bästa i världen. Med en raket avfyrad 2009 förstörde Kina en vädersatellit som slutat fungera, ett bevis på att de också kan förstöra amerikanska satelliter om det skulle behövas. Ett patentkontor i Singapore uppgav i maj 2020 att från USA hade det inte varit en enda patentansökan 2019, medan det från Kina hade varit över nio hundra.

Handelskrig

Den kinesiska handelsbalansen med USA visar stabila överskott. Anledningen är att många amerikanska företag under Clintonadministrationen flyttade sin industriproduktion till Kina, vilket gav goda skattevillkor. Den som också lockade var tillgång till billig arbetskraft.

President Clinton uppmuntrade detta och avsåg därmed att påverka Kina till att bli en marknadsekonomi. ”Amerikanska” industriprodukter produceras således i Kina och importeras av USA. Enligt en japansk källa uppgår amerikanska investeringar i Kina i september 2020 till ett värde av 162 miljarder dollar, medan ett amerikanskt statistikföretag anger värden på 125 miljarder. Med tullar och skatter blir de produkter som amerikanska konsumenter köper dyra, staten som importerar dem blir fattigare och
kapitalisterna som äger företagen blir rika. Den stora vinnaren är tillverknings- och exportlandet Kina, ett långsiktigt tänkesätt har resulterat i ett solitt handelsöverskott. Under Trump-administrationen har USA:s månatliga handelsunderskott med Kina ökat trots stigande tullar.

De största produktgrupperna som USA importerar från Kina är kläder,
skor, mobiltelefoner och elektroniska räknemaskiner. De viktigaste
amerikanska exportprodukterna är passagerarplan, sojabönor och
halvledare.

År 2019 exporterade USA för 106 miljarder dollar till Kina
medan värdet av importen uppgick 452 miljarder dollar. Ett slags
handelsavtal mellan länderna gäller från januari 2020.
Kirkenes. Kan Norge ha blivit av med Kirkenes som omlastningshamn för den
Nordliga Havsrutten på grund av Norges Nato-medlemskap?

En annan amerikansk huvudvärk är utsikterna till utökade
handelsförbindelser mellan Kina och världens största handelsblock, EU.
Det kinesiska ”Belt and Road” -programmet för att skapa goda marknadsoch transportmöjligheter till Sydostasien och genom Centralasien till
Atlanten, öppnar upp för ökad handel mellan länderna i Eurasien, något
som USA starkt försöker förhindra.

Northern Sea Route, som förväntas ha ett omlastningshamn mellan fartyg / järnväg på Kolahalvön, är en sådan åtgärd och ser ut att bli ett kinesisk-rysk-finskt projekt. Finländarna ville att Kirkenes skulle bli en omlastningshamn. Den norska regeringens svar
på den finska frågan om att ta ställning i frågan senast i juli 2020 är okänd.
För sjövägen är det en fördel att Kirkenes inte blir en omlastningshamn
eftersom Norge, som en politisk och militär svans till USA, lätt kommer
att pressas för att blockera den från trafik från Asien, något som ryssarna
inte vill ha.

En tredjedel av Australiens export skickas till Kina. Australiska klagomål
om kinesiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna och ömsesidiga
anklagelser om journalisters arbetsförhållanden, har försurat förhållandet
så att Kina nu inte längre importerar nötkött, vin och spannmålskorn från
’Under There’.

Militärt

Den amerikanska Stillahavsflottan är baserad i Honolulu på Hawaii och
har alla typer av marina krigsfartyg till sitt förfogande. Försörjningsfartyg,
tankfartyg, sjukhusfartyg, bärgnings- och verkstadsfartyg gör det möjligt
för Stilla havsflottan att bedriva sjökrig i hela regionen, från Hawaii till
Indiska oceanen och Kinas kuster. De marinstyrkor som Stilla havets flotta
har till sitt förfogande är många, så att allt är förberett för att kunna
genomföra betydande landstigningsoperationer.

USA: s viktigaste baser i Asien ligger på Guam, som erövrades från Japan 1944. Öarna Saipan, Tinian och Rota på norra Marianöarna kallas ’US
Commonwealth’ och är ett möjligt amerikanskt uppmarschoområde. Okinawa, som ligger halvvägs mellan Filippinerna och Japan, har stora amerikanska flyg- och marinbaser, liksom den brittiska ön Diego Garcia i
Indiska oceanen.

Med Filippinerna har USA ett militärt stödavtal som gör
det möjligt att stationera USA: s armé och flygvapenstyrkor. Inom ramen
för avtalet inrättas en obetydlig amerikansk flygavdelning med
lågattackflygplanet A-10 stationerat vid Palawan under fredstid.

Till skillnad från den amerikanska Stillahavsflottan är den kinesiska flottan
en kustflotta, som är beroende av landstationer för underhållsleveranser.
Fartygen består mestadels av korvetter och fregatter, med kraftfulla vapen,
och ett litet antal jagare. Ubåtsflottan har en begränsad räckvidd. Två små
hangarfartyg är i tjänst och två nya håller på att byggas.

Flygvapnet har moderna flygplan och vapen, världens kanske mest avancerade
luftförsvarssystem S-300 och S-400 har köpts från Ryssland med
amerikanska sanktioner som svar. Lite är känt om arméstyrkorna.
Raketstyrkorna kan skicka medelstora missiler mot amerikanska
hangarfartyg i Sydkinesiska havet, sådana ”flattop killers” har just testats
mot mål på Paracelöarna.

En amiral i den amerikanska Stillahavsflottan sa 2019, att mot de landbaserade kinesiska marinmålmissilerna på våghöjd hade hans fartyg
inga effektiva motåtgärder, vilket kan ha förändrats något med utvecklingen av missiler mot marinmålvapen.

Konsekvensen av utvecklingen av vapen är att de amerikanska hangarfartygen tvingas segla i
havsområden utom räckhåll för de kinesiska vapen om en konflikt skulle bryta ut. Detta innebär att de i operationer mot Kina måste röra sig i vatten i Stilla havet som täcks av vad amerikanerna kallar ”First Island Chain”,
vilket betyder ö-staterna från Indonesien till Japan. Under de senaste åren
har inget amerikanskt hangarfartyg passerat ökedjan.

Till skillnad från USA: s Stillahavsflotta är Kina en defensiv supermakt
med väpnade styrkor, som enbart är organiserade för att försvara sitt eget
land.

Sydkinesiska havet

Havsområdet söder om Kinas kust till ”First Island Chain” mellan Vietnam
och Taiwan kallas Sydkinesiska havet, vilket är ett grunt vatten med
otaliga låga holmar och atoller. Däremellan finns djupare vatten med
trafikerade leder, där mycket av världens varutransporter går till och från
Ryssland, Sydkorea, Japan, Kina, Filippinerna, Malaysia, Brunei och
Vietnam.

I  havsområdet har alla omgivande länder fisketraditioner. Nationella krav
på resursutnyttjande har över tid lett till ockupation och permanenta
bosättningar för att stärka närvaron i ländernas respektive intresseområden.
Detta har lett till att de alla har gjort anspråk på ”sina” holmar, atoller med
omgivande vatten. Havsbotten sägs vara rik på olja, gas och mineraler som
skärper intressekampen.

Kina kräver en stor del av Sydkinesiska havet genom att hänvisa till sin
”Nine Dash Line” på en gammal karta, och länderna i ökedjan kräver 200
sjömils ekonomiska zoner. Av särskilt intresse är de 130 små och större
Paracelöarna, med den högsta punkten 14 meter över havsytan. Ögruppen
ligger 220 sjömil öster om Vietnams kust och 180 sjömil söder om
kinesiska Hainan, och både Kina och Vietnam gör anspråk på dem. 1974
besegrade kinesiska styrkor en sydvietnamesisk garnison på en av öarna,
vilken senare ockuperades av Kina.

Spratlyöarna är ett mycket stort antal holmar och atoller spridda centralt i
det omtvistade havsområdet, med territoriella anspråk från Malaysia,
Brunei och Filippinerna, vilka delvis överlappar Kinas anspråk. Både
Malaysia och Kina gör på samma sätt anspråk på Natunaöarna i sydväst.

Efter det kinesisk-vietnamesiska kriget 1979, där parterna hade vardera
50-70 000 stupade och där båda länderna hävdade att de hade vunnit, är
det politiska förhållandet mellan dem kyligt, även om den
gränsöverskridande handeln är livlig.

Under president Aquino fällde domstolen i Haag en dom i favör för
Filippinernas anspråk på sin andel av Spratlyöarna och en mindre ögrupp
som kallas ’Scarborough Shoal’, ett beslut som Kina inte accepterar. Inom
ramen för den lösa organisationen ASEAN, med tio medlemsländer från
Myanmar till Filippinerna, där Kina har fått rätt att närvara, försöker man
klara ut de överlappande kraven för havsområdena.

Ett exempel är att Filippinerna och Kina under 2018 var nära att ingå ett avtal om gemensamt utnyttjande och fördelning av vinster på ett gasfält vid Scarborough Shoal, vilket båda länderna gjort anspråk på. Efter starkt
amerikanskt tryck på Manila-regeringen har det föreslagna avtalet satts i
vänteläge.

USA har inte själv undertecknat FN: s havsrättskonvention. I
avsikt att försvaga Kina motsätter sig USA att de asiatiska länderna
tillsammans hittar praktiska problemlösningar i Sydkinesiska havet.
En ekonomisk utveckling till förmån för de fattiga öländerna saknar
intresse för USA.

År 2014 började Kina bygga konstgjorda öar i Spratly-området.
Amerikansk information dokumenterad med många fotografier visar att
anläggningarna är som kompletta flygplatser med 3000 meter långa
landningsbanor, taxibanor, hangarer, helikopterplattformar, byggnader av
olika slag, radar och plattformar för vapen och raketvapen mot både havsoch luftmål. En djupvattenshamn leder från alla de bebyggda öarna till
farbara kanaler i det gråaktiga vattnet. De tillgängliga öppna
underrättelsekällorna säger att sju sådana kompletta östationer har byggts
relativt samlade i Spratly-området, även om avstånden mellan dem är
betydande. Avstånden innebär att öarna kan ge varandra ömsesidigt
luftskydd och eldstöd mot havsmål med raketvapen om sådana tillförs. På
en ö i Paracel-gruppen har Kina byggt en liknande flygbas med en
djupvattenhamn.

Runt de konstgjorda öarna kräver Kina 12 sjömils territorialvatten, vilket
USA inte accepterar, utan upprepade gånger demonstrativt har gått med
raketbeväpnade jagare innanför gränskraven med krav på fri seglats på alla
hav. Förenta staterna använder Haag-domen till förmån för Filippinerna i
sina formuleringar och sätter därmed Manila-regeringen i ett oförtjänt
tryck på Kina.

USA hävdar att Kinas syfte med att etablera östationerna är att kontrollera
trafiken för handelsfartyg genom Sydkinesiska havet. Det måste tillåtas att
ifrågasätta denna sannolikhet, eftersom Kina bygger upp landet genom
världshandel och med fri sjöfart i åtanke. Ett mer troligt syfte med de
konstgjorda öarna är att Kina vill hindra USA från att etablera sig i
havsområdet.

När Formosa blev Taiwan

1949 vann Mao med sina revolutionära styrkor inbördeskriget mot
republiken Kina, vilken hade styrts av Chiang Kai Chek, med stöd av
USA. Den besegrade regeringen, med miljontals anhängare, etablerade sig
på ön Formosa, som de efterhand kallade Taiwan, och där de höll fast vid
statens namn Republiken Kina. Taiwan har senare överlevt med stöd av
amerikanska bajonetter, i form av ekonomiskt stöd och USA: s
Stillahavsflotta.

Det motstridiga samhället på ön med 24 miljoner invånare har en
betydande halvledarindustri, som producerar datorchips på amerikanska
licenser, med det stora kinesiska teknikföretaget Huawei som den största
köparen. USA har beslutat att eftersom Huawei med sina många
avancerade elektroniska produkter är en säkerhetsrisk, kommer all
försäljning av chips, som innehåller amerikansk teknik, att stoppas.

USA:s beslut påverkar kraftigt chipproduktionen i Taiwan, liksom i Sydkorea
och andra asiatiska länder. Det påverkar också amerikanska tillverkare som
säljer chips till Huawei. Kommentarer tyder på att Huawei med detta
beslut kommer att få ett tillfälligt bakslag tills företagets egen
chipproduktion utvecklats, men man fruktar att de kommer att leverera
mer avancerade produkter än de amerikanska. Kinesisk motreaktion mot
det amerikanska beslutet är att vänta.

Det är nödvändigt att notera att än om det råder stora politiska motsättningar har handel och flyg mellan Taiwan och Folkrepubliken varit
livliga, och ett annat exempel har varit att turister från Folkrepubliken har rest till Taipei och därifrån vidare till andra länder.

Folkrepubliken anser av historiska skäl att Taiwan är en del av Kina vilken
kommer att återförenas med fastlandet. Peking antog år 2004 en lag som
säger, att om Taiwan förklarar sig självständigt kommer Folkrepublikens
militära styrkor att utan ytterligare order attackera för att erövra ön.

Allianser i en konflikt

I en konflikt med USA kommer Kina att få strategiskt stöd av Ryssland,
Pakistan, Iran och Nordkorea, dock utan att överföring av betydande
militära styrkor äger rum. Stödet kommer sannolikt att ses som ökade
försvarsförberedelser mot amerikanskt hot mot de egna länderna och
genom ökat militärt tryck på grannländer som stöder USA.

I augusti gjorde USA: s försvarsminister Esper en resa till Asien för att
bilda en allians mot Kina, vilket rapporterna från besöken förmedlade, men
i vilken situation avslöjades inte. Syftet skulle därför kunna täcka både ett
intensifierat handelskrig och ett krig med skarpa vapen. Resan gick till
Indien, Japan och Sydkorea för att sluta på den lilla östaten Palau halvvägs
mellan Filippinerna och Guam.

Kinas allierade Pakistan kan hota Indien med militära styrkor i sitt
hemland. Sydkorea kommer att hotas ytterligare av Nordkorea och därmed
förhindra överföring av militära styrkor till USA.

Den stora och öppna frågan om den amerikanska asiatiska ’alliansen’ mot
Kina beror på kapitulationsvillkoren som Japan var tvunget att acceptera
1945. Om avtalet inkluderar att Japan villkorslöst skall hjälpa USA i ett
krig, betyder det också ett nytt krig med grannlandet Kina. Om en sådan
tvångsparagraf inte existerar kan Japan kanske ge Förenta staterna lite
militär hjälp i ett ”varmt” krig mot Kina, men inte på ett sådant sätt att
Kina utmanas till att utlösa förödelse i Japan.

Från de tre nämnda länderna har kanske USA en del att vinna i ett kallt
krig mot Kina, men med undantag av den japanska osäkerheten, inget att
hämta militärt. Australien kommer att fullt ut stödja amerikanska militära
operationer, med påföljande konsekvenser för handeln.
Efter Espers besök i Palau kommer USA att bygga en radarstation där,
önationen är en del av den amerikanska ”Second Island Chain” som går
från Palau till Guam och norra Marianeröarna och vidare till de små
länderna i Mikronesien.

Faror och osäkerhetsfaktorer

USA har en militärorganisation som parallellt kan föra krig i två delar av
världen. Efter de omfattande operationerna i Irak och Afghanistan har de
blivit utan betydande uppdrag, något som hökarna i Pentagon traditionellt
vill förändra genom att starta ett nytt krig någonstans i världen.

Med sig har de en flygindustri som haltar på grund av Covid-19 och en
vapenindustri som ständigt vill utöka sin verksamhet. När en amerikansk
president är på plats i början av 2021 kan det vara nödvändigt att minska
arbetslösheten genom att skapa större aktivitet i landet. En välkänd metod
för att uppnå detta är att regeringen visar handlingskraft genom att peka på
ett ”hot” mot USAs nationella säkerhet och därefter starta ett krig.

Det kan inte uteslutas att de allra värsta politiska hökarna i USA arbetar för
att skada gökungen Kina från att växa till en stormakt 2049. Våldsamma
upplopp i amerikanska städer talar också för behovet att etablera en yttre
fiende i ett försök att förena nationen. President Trump anklagar Kina för
att ha startat krisen med Covid-19, det virus som bär smittan kallar han det
kinesiska viruset. Sammanfallande argument kan användas för att skärpa
USA: s relationer med Kina i avsikt att få igång den amerikanska
ekonomin.

I ett kallt krig mot Kina kommer USA att sätta press på EU för att
förhindra handel med fienden, om det skulle uppstå en väpnad konflikt,
kommer trycket att öka för att kräva att länderna bistår USA militärt i
Asien. På detta sätt skulle Eurasien kunna sättas på allvarligt prov, utsatta
för USA: s sanktioner mot ”olydiga” länder.

En positiv effekt för Europa av både en kall och ’varm’ konflikt i Asien
kommer att vara att statsledarna kommer att tvingas att förse folket med
mat, bränsle och annat för att överleva när handelsvägarna förändras.
Klimatfrågan måste ersättas med ansträngningar för att tillgodose folkets
grundläggande behov.
Spekulationer om hur USA kommer att eskalera handelskriget till en kall
eller väpnad konflikt är meningslösa, eftersom metoderna kan vara många.
I så fall förblir Kina inte passivt utan kommer att vidta motåtgärder.

Avslutning

En ökande propaganda från USA och Nato-länderna mot Ryssland och
Kina utgör dåliga tecken i tiden. TV-stationer och tidningar trummar på om
brott mot mänskliga rättigheter i båda länderna. Om detta indikerar större
gemensamma västerländska aktioner än bara ordkrig återstår att se. Senast
noterade utspel är att Storbritannien, Frankrike och Tyskland i en
gemensam förklaring stöder de Filippinska kraven på rättigheter i
Sydkinesiska havet.

Frågan måste vara: Vad i all världen har de tre
länderna att göra med ärendet? Samtidigt upphäver EU tullbefrielsen för
en fjärdedel av den filippinska exporten dit på grund av kränkningar av de
mänskliga rättigheterna under president Duterte. Europeiska
utrikespolitiken saknar logiskt sammanhang.

Kina har aldrig accepterat Taiwan som en oberoende stat.
De hävdar konsekvent att Taiwan är en del av Kina. Taiwan tar emot tre amerikanska ubåtar och sex olika andra sofistikerade vapensystem från USA. USA: s hälsovårdsminister och en högre tjänsteman vid utrikesdepartementet har besökt Taiwan, aldrig tidigare har
USA visat ett sådant stöd för ön. Kina har svarat på detta i starka ordalag
och med militära övningar med skarpa vapen i Taiwansundet.

Rysslands försvarsminister säger att ”femhundra vapenenheter” kommer
att tillföras dess Stillahavsflotta för att bekämpa hot mot Ryssland i ett krig
mellan Kina och USA.
En eskalering av handelskriget mellan USA och Kina kommer att sätta Europa inklusive Norge under press från USA med krav på ovillkorligt stöd och ett avbrott i all handel med Kina.