Kriget i Ukraina och den eurasiska världsordningen

Den liberala hegemonivärldsordningen efter kalla kriget ville övervinna internationell anarki och stormaktsrivalitet genom att hävda dominansen av ett maktcentrum och genom att höja rollen för liberala demokratiska värderingar. Den liberala hegemonin upphörde dock när den var beroende av att förhindra uppkomsten av rivaliserande maktcentra, och imperier blir förutsägbart oförenliga med liberala demokratiska värderingar när de styr över andra folk. Det kollektiva väst har uttömt sig självt genom att överföra resurser från kärnan till periferin, medan framväxande supermakter kollektivt balanserar det kollektiva väst.

Flera århundraden av västerländsk hegemoni har redan tagit slut, och den globala majoriteten strävar efter att utveckla en världsordning baserad på multipolaritet och jämlikhet i suveränitet. De flesta stora och medelstora länder bedriver en multi-vektor utrikespolitik där ekonomisk uppkoppling sprids som en förutsättning för en mer autonom utrikespolitik.

Unipolariteten är över, men en multipolär Westfalsk världsordning har ännu inte tagit form, vilket lämnar världen i en period av interregnum. Ett juridiskt vakuum har uppstått, där de motstridiga sidorna tävlar om att definiera den framtida ordningen.

(Det Westfaliska systemet, även känt som Westfalsk suveränitet, är en folkrättslig princip om att varje stat har exklusiv suveränitet över sitt territorium. Principen utvecklades i Europa efter freden i Westfalen 1648. Red.)

Natos expansionism var en viktig komponent i den liberala hegemonin eftersom den var avsedd att cementera västvärldens kollektiva hegemoni som grunden för en fred som påtvingats av den liberala demokratin. Istället avvecklade den den pan-europeiska säkerhetsarkitekturen och satte Europa på väg mot krig utan möjlighet till kurskorrigering. Ukraina, som ett delat land i ett delat Europa, har varit en avgörande pjäs i stormaktskonkurrensen mellan Nato och Ryssland under de senaste tre decennierna.

Kriget i Ukraina är ett symptom på en kollapsande världsordning. Kriget avslöjade den liberala hegemonins dysfunktion i termer av både makt och legitimitet, och det utlöste ett proxykrig från väst mot Ryssland istället för att säkra fred, källan till dess legitimitet.

Fullmaktskriget, oöverträffade sanktioner och försök att isolera Ryssland i omvärlden bidrog till den liberala hegemonins undergång. En stor del av världen svarade på kriget genom att intensifiera dess övergång till en eurasisk världsordning som förkastar hegemoni och liberal universalism. Den ekonomiska arkitekturen omorganiseras när världen diversifierar sig bort från överdrivet beroende av västerländsk teknologi, industri, transportkorridorer, banker, betalningssystem, försäkringssystem och valutor.

Universalism baserad på västerländska värderingar ersätts av civilisatorisk särart, suverän ojämlikhet ersätts av suverän jämlikhet, mandat ersätts av förhandlingar och den regelbaserade internationella ordningen förkastas till förmån för internationell rätt. En westfalsk världsordning håller på att komma på plats, men med eurasiska särdrag.

(Att diversifiera är att utöka sitt intresseområde i affärsverksamhet eller att skaffa nya marknader. Red i steigan.no.)

Mycket står på spel i Ukrainakriget: Västs seger över Ryssland skulle återställa den unipolära världsordningen, medan en rysk seger skulle cementera en multipolär ordning. Det internationella systemet är nu som farligast eftersom utsikterna till kompromiss saknas, vilket betyder att vinnaren tar allt.

Både Nato, under amerikanskt ledarskap, och Ryssland är därför beredda att ta stora risker och eskalera, vilket gör kärnvapenförintelse till en allt mer sannolik utsikt.

Följ Glenn Diesen på: https://x.com/Glenn_Diesen