Krigsförbrytare – en flexibel term

Tack för upplysande information.
En information som varje journalist i Sverige som
skriver om internationella frågor egentligen är väl förtrogen med.
Av någon anledning är det ingen information man läser om i våra dominerande tidningar
som DN SvD eller förmedlas i vårt oberoende public service utbud.
Minst sagt ett oroväckande tillstånd i riktning där vårt samhälle blir allt tystare
vilket leder till en förlamad debatt om endast en åsiktsriktning
blir förhärskande i den starkes riktning.
Ja, vad månde bliva när vi dessutom sitter fast i krigsmaktens Natos/USA;s fasta o styrande grepp som utsett övriga världen som sin fiende i följande mening;
Den som inte är med oss är mot oss.

Internationella Brottmålsdomstolen (IBD) är en kompletterande internationell domstolsinstans som primärt skall driva mål där det inhemska land där brotten begåtts inte anses klara av utredningarnas omfattning och processer, alternativt att någon part ansöker om att få målen prövade av IBD. Den första anledningen är just därför att ett så pass stort antal utvecklingsländers mål hamnat på IBD:s bord; målen anses inte kunna avhandlas lokalt.

Ukraina har gjort just i andra anledningen gjort det, bett om hjälp hos IBD, trots att landet självt vid krigsangreppet inte hade anslutit sig till Romstadgan dit IBD hör.

I en verklig önskevärld kan verkligen vi kräva att också krigsangripande herrar som Bush junior, Blair och Netanyahu skall handfängslas och föras till Haag. Palestinska myndigheten har faktiskt vunnit flera delsegrar i internationella juridiska sammanhang i ett led att få sina mål avgjorda i internationell instans. Det kan mycket väl bli så att i en framtid kommer just israeliska brott på ockuperat område teoretiskt kunna avgöras också av IBD i Haag; där vi ser just en region som inte klarar av att hantera dessa mål på egen hand.

Skrämmande är att svenska folkets passivitet är ett outtalat egotrippat skrik: vi bryr oss inte, vi har det bra!

Herregud, sök sanningen för dina barn och barnbarns bästa i den värld de ska leva, tillåt inte våra lakejer till politiker kväva den yngre generationens framtid till att tro NATO är ngt positivt, krigsförbrytarnas allians som pekar ut Ryssland som sin yttre fiende och Sveriges folk jublar omedvetna om innebörden av vad det är de jublar åt…så var det i Tyskland på 1930-talet.
×××××××

Utrikespolitiska nyheter
12 juli 2023 22:16
Pressmeddelande om resultatet av NATO-toppmötet i Vilnius, 11-12 juli 2023

Den 11-12 juli stod Vilnius värd för ett toppmöte för Nordatlantiska fördragsorganisationen. Dess resultat visar att NATO återigen har återvänt till det kalla krigets planer, denna gång för att skydda ”deras en miljard” från den andra delen av mänskligheten baserat på ideologin att dela upp världen i ”demokratier och autokratier”. Under ledning av USA vägrar det kollektiva västvärlden att acceptera uppkomsten av en multipolär värld och avser att använda alla instrument som står till dess förfogande, inklusive militära metoder, för att försvara sin hegemoni. Natos försök att använda FN-stadgan för att kamouflera dess aggressiva ambitioner och handlingar är inte trovärdiga. Blocket och den globala organisationen har ingenting gemensamt. Den västerländska ”regelbaserade ordningen” är ett förskingrat privilegium att bryta mot internationell lag. Resultaten av Natos agerande är välkända; de inkluderar spridningen av instabilitet, förstörelsen av stater, uppkomsten av terrorism, krigsförbrytelser som begås ostraffat, döden av civila, inklusive barn, och en oändlig våg av flyktingar.

Vi har återigen sett att alliansen inte kan anpassa sig till den nya globala geopolitiska verkligheten och till verkliga säkerhetskrav. Samtidigt som de förstorar det påstådda hotet i öst, avser USA och dess vasaller att använda Nato som huvudinstrumentet för sin globala hegemoni och inneslutningen av centra i den framväxande multipolära världen. Denna politik att söka efter yttre fiender är riktad mot Ryssland.

Toppmötesdokumenten definierade återigen Ryssland som ”det mest betydande och direkta hotet mot de allierades säkerhet.” Genom att vända upp och ner på fakta har de hycklande anklagat Moskva för att underminera global energi och livsmedelssäkerhet. Washington och dess allierade, som drömmer om att leverera ett strategiskt nederlag till Ryssland, ökar sin militära närvaro nära den ryska gränsen, sätter in slagvapen och håller regelbundna övningar inriktade på träning i offensiva operationer. De förbättrar och stärker sina ledningspersonalkedjor, etablerar nya vapendepåer och annan infrastruktur för operativt utplacering av förstärkningar. Nato har utökat sina snabbinsatsstyrkor till 300 000 soldater och kommer att skapa ett integrerat luft- och ballistiska missilförsvarssystem. Bryssel nämner inte längre sina tidigare försäkringar om att detta system inte kommer att riktas mot Ryssland.

Natos nya regionala försvarsplaner är utformade för att stärka den aggressiva koalitionskapaciteten på land, till sjöss och i luften, i rymd- och cyberdomänerna. Nato har förklarat sig berett att involvera artikel 5 i Washingtonfördraget, som stipulerar ett konventionellt svar, inklusive av kollektiva styrkor, på illvilliga ”hybridoperationer” i cyberrymden och även i händelse av skada på dess kritiska infrastruktur. Nato sänker gradvis tröskeln för våldsanvändning och stärker kärnkraftskomponenten i sin militära planering.

Natoländerna står för över hälften av de globala militärutgifterna. Men de är inte nöjda, och i Vilnius har de lovat att investera minst 2 procent av sin årliga BNP på ”försvar”. De amerikanska försvarsföretagen är glada: de allierade kommer att få betala genom näsan för USA-tillverkade vapen för att ersätta deras vapenförråd som har bränts i Ukraina.

Nato, som piska upp militarisering och förvärrar militär-politiska spänningar för att säkerställa sin överlägsenhet, fortsätter med sin provocerande expansionspolitik. Fokus för dess ambitioner är Ukrainas ytterligare integration med Nato. De beslutade att upprätta Nato-Ukraina-rådet, där de allierade och Ukraina kommer att ”sitta som jämställda medlemmar.” De bekräftade åtagandet de gjorde vid toppmötet 2008 i Bukarest att Ukraina kommer att bli medlem i Nato, även om de inte har bestämt datumet. De sötade pillret genom att säga att Ukrainas väg till full integration har gått längre än behovet av handlingsplanen för medlemskap. Samtidigt kommer Ukraina att vara det främsta förbrukningselementet i det hybridkrig som Nato har inlett mot Ryssland. Fast beslutna att eskalera konflikten har blocket lovat Kiev att de ska leverera modernare och mer långdistansvapen, så att denna utmattningskonflikt varar så länge som möjligt.

Blocket har inte övergett ansträngningarna att fånga Georgien, Bosnien och Hercegovina, liksom Moldavien i sina nät. Natos expansionistiska ambitioner är inte begränsade till den euro-atlantiska regionen. Efter att ha slukat Finland och (nästan slukat) Sverige utan några offentliga diskussioner eller folkomröstningar, försöker Nato föra militär konfrontation till Arktis. Den infiltrerar också aktivt det postsovjetiska rymden. Mellanöstern och Afrika har förklarats som en zon för sina strategiska intressen. Washington och dess allierade försöker föra sina regler dit och använder de beprövade neokoloniala metoderna för att pumpa sina resurser. Nato sprider sina tentakler till Indo-Stillahavsområdet under den långsökta förevändningen att utvecklingen där ”direkt kan påverka den euro-atlantiska säkerheten.” Förblindade av sina globala ambitioner konstaterade Nato-länderna i Vilnius att det fördjupade strategiska partnerskapet mellan Kina och Ryssland strider mot deras värderingar och intressen.

De flesta stater är allvarligt oroade över dessa händelser. Natos politik, verksamhet och militära utveckling strider direkt mot de objektiva målen att bygga en ny rättvis värld utan konstgjorda skiljelinjer eller uppdelningen av stater i ”oss” och ”dem”, en värld där staternas legitima intressen att välja sina utvecklingsvägar och sociala system kommer att respekteras.

Säkerheten kan bara vara odelbar, och den kan inte stärkas genom att ignorera andras säkerhet. Hur långt de geopolitiska ambitionerna från Washington och Bryssel än går, kommer världen inte att förvandlas till en ”NATO-glob”.

Vi kommer att granska resultaten av toppmötet i Vilnius. Med hänsyn till hoten och utmaningarna mot Rysslands säkerhet och intressen kommer vi att använda alla tillgängliga medel och metoder för att ge ett snabbt och lämpligt svar på dem. Utöver de beslut som fattas kommer vi att fortsätta att stärka vår militära struktur och landets försvarssystem.

© Ryska federationens utrikesministerium

https://mid.ru/en/foreign_policy/news/1896645/

Johan DN, det mest troliga är Kremls teori, tycka vad du tycka vill😊
24 JUL, 12:16
Kreml avvisar uttalanden om att Ryssland slog katedralen i Odessa.
MOSKVA, 24 juli. /TASS/. Kremls talesman Dmitry Peskov har förnekat att Ryssland slog till Transfiguration-katedralen i Odessa och sa att den förstördes av en ukrainsk luftvärnsmissil.

”Våra väpnade styrkor slår aldrig till sociala infrastrukturanläggningar, än mindre tempel, kyrkor och andra sådana strukturer, så vi accepterar inte sådana anklagelser. De är absoluta lögner”, sade han.

Enligt talesmannen ”vad som hände var att luftvärnsmissiler avfyrades, och det var de som förstörde templet.”

Ukrainas utrikesminister Dmitrij Kuleba sa tidigare att Ryssland hade attackerat UNESCO-skyddade religiösa platser och byggnader i Odessa natten till den 23 juli.

Det ryska försvarsministeriet sa att Odessa Transfiguration Cathedral troligen
förstördes när en ukrainsk luftvärnsmissil kraschade in i den på grund av inkompetens hos ukrainska luftförsvarsstyrkor.

På söndag är det presidentval i Venezuela.
Så spännande! 🙂

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/oppositionen-enad-mot-maduro-infor-presidentvalet-i-venezuela

Det har varit väldigt tyst om Venezuela här på Global Politics en längre tid nu trots att den socialistiska Chavismen fortfarande styr landet genom presidenten Nicolas Maduro.
Eller kanske inte?
Jag har faktiskt undrat lite över vilket Nicolas Maduro är mest.
Socialist eller Nationalist?
Jag tror faktiskt det senare har betydelse och det är därför Maduros regering inte passar den Borgerliga Västvärlden och främst då USA som inte gillar att bli utestängda av Nationalistiska länder.

Vad jag förstått har det varit ekonomiska problem i Venezuela en längre tid nu och många venezolaner har flytt landet.
Men Nicolas Maduro säger nu att landet är på bättringsvägen och kanske det är så.
Jag har ingen särskild åsikt om Venezuelas politik men jag tror också det finns risk för oroligheter i landet om (den USA-vänliga?) oppositionen vinner valet.
Just därför att Nicolas Maduro har många trogna anhängare.
Tydligt är då att den socialistiska Chavismen från Hugo Chaves tid fortfarande lever kvar.
Venezuela – Kuba, det kanske finns likheter.
I varje fall är det två länder som är goda vänner med Ryssland och mindre goda vänner med USA.

Fast jag önskar nog att Nicolas Maduro vinner valet ändå när jag tänker efter.
Just för att upprätthålla stabiliteten i landet.
Men också för att hålla distans till USA som gärna vill åt oljekällorna.
Dem som nu fortfarande finns kvar.