I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad… Tyvärr verkar inte den farliga Hultqvist-linjen inte vara försvagad.
Kritik av Peter Wolodarskis rädsla för att Hultqvistlinjen är i fara.
Varje söndag publicerar DN:s chefredaktör en stort uppslagen artikel i DN. Peter Wolodarski: Får jag inte Grönland, räddar jag inte Östersjön.
Peter Wolodarski skriver inledningsvis ”Det svenska försvaret kommer att få en välbehövlig resursförstärkning. Men den kompenserar inte för förlusten av USA som yttersta säkerhetsgarant.”…”Bara det faktum att världen vet att medlemsländerna solidariskt ställer upp för varandra håller eventuella fiender lugnare. Om inte detta längre gäller, då faller Nato.”…”Den så kallade Hultqvistdoktrinen, uppkallad efter den nuvarande socialdemokratiske försvarsministern Peter Hultqvist, bygger på ett tätt samarbete med USA.”.
I artikeln finns ingen som helst analys av eller reflexioner över USA:s utrikespolitik, USA:s eventuella intresse av att i Nato dra in länder för egna utrikespolitiska syften”. Det är alltså en väldigt ensidig och svag artikel som utelämnar centrala aspekter enligt min uppfattning. Själv sugen på att försöka bemöta och kritisera den igår förstod jag att jag ej hade tid med detta. Besök hos hustruns 99-åriga styvmoder med litet kalas med vin och goda ostar kan ta sin tid.
Jag anser för övrigt att Peter Hultqvists, regeringens, oppositionens och försvarsmaktens analys av världsläget, Sveriges situation, USA och Nato är grovt felaktig och ett stort hot mot svensk säkerhet och svenska liv.
Jag är inte precis ensam i den kritiken. Ingela Mårtensson Kvinnor för fred, tidigare riksdagsledamot för Folkpartiet (Liberalerna) skriver idag: ”Försvarsminister Peter Hultqvist driver Sverige till en totalt förändrad säkerhetspolitik. Men den leder knappast till större säkerhet och har inte stöd hos det svenska folket, skriver Ingela Mårtensson, Kvinnor för fred.” SvD. På vems mandat agerar Peter Hultqvist?
Desto bättre att Anders Björnsson nu behandlar frågan i en artikel på Alliansfriheten.se. Anders Björnsson: Nytt säkerhetspolitiskt fokus?
Jag kan här bara göra ett utdrag.
Utdrag ur artikeln ”Nytt säkerhetspolitiskt fokus?”
Dagen Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski menar att Hultqvist-linjen nu är i fara. Vad går den ut på? Att tillsammans med Förenta staterna strida mot Ryssland. Inget europeiskt land, möjligen med undantag av Polen och de baltiska staterna, har markerat så starkt mot Ryssland som Sverige.
Förutsättningen för denna uppkäftighet har varit att den svenska statsledningen ansett sig kunna räkna med att ha USA i ryggen.
Det är ett välkommet uppvaknande (att Wolodarski börjar inse osäkerheten i stöd från USA/Nato).
Hultqvist-linjens utmanande enögdhet blir tydlig när man lyssnar till de ideliga trumpetstötarna från det nuvarande regementet i Washington. Wolodarski förefaller dock anse att det rör sig om ett systemskifte, inte främst om en tillfällig personbesättning. Amerika håller på att avprioritera Europa, sägs det.
Det är bra att Hultqvist-linjen nu får på pälsen. Den har vilat på en fast, eller rättare sagt falsk, förankring hos USA, i andra hand Storbritannien.
Nästa Trump-tweet: ”Äh, Grönland får vänta, men vad ser jag: två öar i Östersjön med formen av slagskepp, ha ! – det skulle smaka, låt mig se; Oh-land and God-land, vi tar dem i stället”.
Men för att tala allvar, i en kommentar till Björnssons artikel, Sverige har ju redan slutit upp bakom USA:s politik: I Mellanöstern, Ukraina och Venezuela. Om det inte gick så knackigt för USA skulle man utan tvekan gå vidare på denna linje. Men det tycks fortsatt gälla att USA:s största segrar sedan Andra världskriget är Grenada under Reagan och Panama under Bush I. Makteliten har som kvällsbön ersatt ”Fader vår” med ”Vårt USA” som de inbillar sig att skall skydda dem från allt ont – oavsett hur mycket ont de själva bidrar till genom sina u-landskrig och sin sanktionspolitik.
President Macron har redan tänkt om, även om det fortsatt är en lång väg för honom från att tänka om till att också handla om. Macron har fattat att endast ett säkerhetspolitiskt samförstånd som inkluderar hela Europa och inte spjälker det i två halvor kan garantera en trygg framtid. Men för att Europa skall vända behövs förutom Frankrikes – det kanske minst russofoba landet – även Tysklands medverkan. Om och när Tyskland och Frankrike vänder följer även Norden med – låt vara under mummel och med butter min. Till dess driver de viljelöst vidare som USA:s drängar och hoppas på en bättre husbonde som skulle förstå att skyla aggressiviteten bakom fagert tal.
Jan, tyvärr är det väl som vanligt att Sverige blir de sista att lämna det bankrutta sjunkande USA åt sitt öde! Det dröjde ju länge innan man i Sverige insåg att Hitler-Tyskland skulle förlora kriget och historien upprepar sig. Men visst, det är en svensk tradition att skjuta sig själva i foten så inget nytt på den fronten. Danskarna har väl slutligen begripit vilken typ av ”allierad” som USA är…Danskarna inser nu att de bara är vasaller lämnade åt USA:s godtycke! Anser man i Washington att det är dags att ta över Grönland så kan danskarna inte göra speciellt mycket åt det mer än lama protester. Kanske borde alla övriga av USA:s vasallstater göra en historisk överblick och se hur USA brutit avtal efter avtal efter eget gottfinnande. Kanske vågar man inte, det är väl bättre att fortsätta med den undergivna strutspolitiken och hoppas på att USA inte hittar något av värde man kan lägga beslag på hos vasallerna förutom deras pengar och självbestämmande.
Om mans skulle frågat Wolodarski vad han tycker om att beväpna Palestinierna för att de ska bli kvitt ockupationens ok, så skulle plötsligt denne kameleont byta färg och bli pacifist. Han skulle vässa penna till försvara av ”non-violent resistance” och citera Gandhi, Martin Luther King och Maria Theresa samt djävulen om det passade. Samtidigt som Wolodarski blundar för marktjuvarnas brutalitet, mord och våldsamma upptåg mot Palestinierna. På DNs tungomål heter detta ”objektiv journalistik”
För oss andra finns ljusglimtar. T ex Hizbollahs respons till marktjuvarnas attacker samt varningen: hädanefter kommer marktjuvarna smaka på ”Hammurabis lag”, d v s, varje attack av marktjuvar ska få gedigen respons från Hizbollah så att det känns.
http://thesaker.is/war-report-hezbollah-strikes-israeli-military-vehicle-amid-escalation-in-southern-lebanon/
Wolodarski är anledning varför jag aldrig läser DN numera.
Tips till Voododarski: skriv om färg revolutionen i USA.
https://www.moonofalabama.org/2020/09/election-2020-the-color-revolutions-are-coming-home.html#more
Amputerade lär kunna få spöksmärtor i sina bortamputerade lemmar.
Jag kan inte låta bli att undra om svenskarnas ryssfobi kan vara grundad i förlusten av Finland och resten av imperiet, främst den baltiska delen. Vurmen för de baltiska fascisterna är pinsam men förklarlig om man minns att den äldsta svenska universitet grundades i Dorpat / Tartu under en ganska kort och avlägsen svensk regeringstid.
De är lite som om Hultqvist och hans anhang önskade att Sverige aldrig hade köpt sig en klok fransk general till kung och hade fortsatt på krigsspåret i stället. Ett par hundraden av relativ fred och fejkad neutralitet tycks sitta illa hos vissa skrivbords stridspittar.
Dagens Ryssland kan möjligen försvara sig själv mot NATO om Japan med flera inte samtidigt anfaller i öster men det räcker med en snabb titt på dels ekonomiska data (stor areal men bara runt 140 miljoner invånare, halvkolonial råvaruekonomi) och dels en jordglob för att förstå att landet inte har de behövliga förutsättningarna för att bedriva anfallskrig, ty alla farleder till dess isfria hamnar behärskas av anglosaxarna och / eller dessas vasaller / lakejer.
Man må tycka vad som helst om Rysslands nuvarande ledning, men korkad är den inte, och med tanke på landets högst begränsade tillgängliga resurser är dess diplomatiska framgångar rent av häpnadsväckande.
Risken för att en så pass klok och skicklig ledning skulle klanta sig så pass att den skulle irra sig till att ställa till ett anfallskrig torde vara minimal. De är inte ens så dumma att de på allvar räknar med att Kina automatiskt skulle komma till undsättning ens om Ryssland blev anfallen.
Kom ihåg barnvisan: björnen är inte farlig om man är varlig.
Och det är just därför som Ryssland skaffat sig ett kärnvapenförsvar som avskräcker Nato och USA från att hitta på något!För övrigt så är det väl bara Kina som egentligen har kapacitet att ockupera och ta över andra länder helt numera! Nato har ju visat sig vara usla på att vinna krig och kontrollera områden de ockuperat. Och faktiskt är det just vapenutvecklingen som gjort krig till ett vanskligt äventyr för vem som det månde vara för det anfallna landet kan alltid räkna med att någon stormakt förser dem med avancerade vapen. Ett fullskaligt kärnvapenkrig är dock något helt annat och rena självmordet så det gäller att hålla sina krigshingstar i skinnet!
Den svenska nedrustningen kräver bekännande av färg. Vi är framme vis socialdemokratiska kvinnoförbundets slutstation. Den blev inte som de tänkt sig.