En kritisk läsare sände mig denna artikel av Boris Kagarlitsky som publicerades 31/8 http://links.org.au/boris-kagarlitsky-how-will-the-war-end i
och senare återpublicerad av Russian Dissent. Deras bedömning kokar ned till detta: ”De styrande kretsarna i väst och Ukraina delar ansvaret för kriget med Putinregimen, men det är denna regim som i dag är den viktigaste faktorn i den pågående krisen.Utan att politiskt avlägsna honom från scenen kan vi inte hoppas på någon lösning av situationen.”…”Om vapenstilleståndet inte innebär att trupperna dras tillbaka till de positioner de intog den 23 februari är ett sådant initiativ i grunden ett uppmuntrande av aggression.”
Boris Kagarlitskij, född 1958 i Moskva, är en rysk marxistisk statsvetare och författare, associerad med Fjärde Internationalen. Under sovjettiden var Kagarlitskij ”dissident” och satt i fängelse på 1980-talet. År 1990 valdes han till Moskvas sovjet. Flera av hans böcker har översatts till andra språk, inklusive svenska. Wikipedia
Redaktör: Han skriver ”De styrande kretsarna i väst och Ukraina delar ansvaret för kriget med Putinregimen”. Finns det i övrigt någon skillnad jämfört med USA:s officiella linje?
___________________________________________________________________
Kritik mot kriget från rysk ”vänster” och dissident. Hur kommer kriget att sluta?
Kriget mellan Ryssland och Ukraina har inte bara förstört livet för många tusen människor i båda staterna, utan har också gett vänster och vänsterliberal politisk diskurs i väst ett hårt slag. Under många år har ideologiska klichéer utvecklats och fungerat framgångsrikt, vilket har möjliggjort ett mer eller mindre förutsägbart svar på alla konflikter och kriser i den moderna världen. Vi visste med säkerhet att huvudkällan till problemen är den politik som förs av de konservativa eliterna i väst och som syftar till att förtrycka folken i det globala syd. Det är därför pacifister och socialister bör kritisera Natoblocket och sympatisera med stater som utsätts för påtryckningar från väst, även om de politiska regimer som finns där är mycket långt ifrån alla idéer om demokrati.
Händelserna den 24 februari, då det västvänliga Ukraina utsattes för aggression av Rysslands härskare, som förklarade sig vara kämpar mot västligt inflytande, förvirrade och desorienterade många. Naturligtvis var fördömandet av aggressionen nästan universellt, med undantag för ett antal marginella grupper och individer som motsatte sig inte bara vänsterns huvudströmning utan också verkligheten. Ett moralistiskt fördömande av krig och aggression visar sig dock vara otillräckligt för att inte bara formulera politiska ståndpunkter, eller ens ge en allmän bedömning av vad som händer, utan också för att besvara frågan om vad exakt man bör kämpa för och vad man bör uppnå i den nuvarande situationen.
Det faktum att händelserna i det rysk-ukrainska kriget inte passar in i den vanliga berättelsen om den västerländska imperialismen som hävdar sin dominans över andra länder och folk betyder inte att vi bör avstå från att kritisera det befintliga globala systemet. Här är faran en annan: vi riskerar att bli gisslan för de vanliga färdiga formlerna, och vi vägrar att analysera verkligheten, som visar en mer komplex och framför allt verklig bild med alla sina motsättningar.
Låt oss försöka förstå vad som händer konkret, utan att ge efter för ideologiska klichéer från den ena eller andra sidan.
Vem är ansvarig?
Naturligtvis är det den ryska oligarkin och Putins regim som bär det största ansvaret för det nuvarande kriget. Vi kan och bör tala om kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Ukraina, om det faktum att den nya regeringen i Kiev och dess anhängare 2014 använde våld mot protesterande medborgare i sydöst (inte bara i Donetsk och Lugansk, utan även i Kharkov och Odessa). Man kan och bör vara uppmärksam på de löjliga försöken att förbjuda eller undertrycka det ryska språket (”kravet är lika omoraliskt som det är vansinnigt”, som den ukrainska regissören Serhiy Loznitsa uttryckte det). I dag talas detta öppet, inte bara av dem som alltid har kritiserat myndigheterna i Kiev, utan även av många av deras anhängare, som Alexej Arestovitj, rådgivare till president Zelenskij. Men att komma ihåg allt detta är meningsfullt först när den huvudsakliga skyldige har utsetts, och det är de nuvarande makthavarna i Kreml.
Den regim som har tagit form i Ryssland under de senaste åren föll förvisso inte ner från himlen, och den är inte heller bara resultatet av en persons galenskap, eller en produkt av de ondskefulla tendenserna hos gruppen runt honom. Den ryska regimen bildades helt naturligt på grundval av en ekonomisk politik som återspeglade den moderna nyliberalismens logik, och med västvärldens fulla stöd.
När man diskuterar sanktioner får man inte glömma att det var Rysslands integrering på de globala marknaderna – via export av mineraliska råvaror – som ledde till att de typiska dragen för kapitalismen i periferin bildades, precis på samma sätt som skedde i många länder i Afrika eller Asien, vilket sedan gav upphov till motsvarande sociopolitiska strukturer och relationer, metoder som nu enhälligt fördöms av det ”upplysta västvärlden” som ”icke-europeiska”. I detta avseende är sanktionerna för övrigt påtvingade och försenade, de underminerar den befintliga ekonomiska strukturen och slår mot den intressestruktur som råder i Ryssland, och i framtiden kan de skapa en objektiv grund för systemförändringar i vårt land. Men dessa förändringar kan bli verklighet först efter den nuvarande regimens kollaps.
De styrande kretsarna i väst och Ukraina delar ansvaret för kriget med Putinregimen, men det är denna regim som i dag är den viktigaste faktorn i den pågående krisen. Utan att politiskt avlägsna honom från scenen kan vi inte hoppas på någon lösning av situationen. Att hävda något annat innebär inte bara att stödja Kreml, utan också att bidra till en oändlig förlängning av kriget med alla dess medföljande katastrofer. Detta måste alla som drömmer om en mänsklig och rättvis värld komma ihåg.
Att motsätta sig Putinregimen innebär att man bestämt motsätter sig försöken att identifiera denna regim med det ryska samhället och den ryska kulturen i allmänhet (vilket just är det centrala elementet i den nuvarande regimens officiella propaganda). Under de 20 år som Putin har styrt i Ryssland har massprotester brutit ut många gånger, hela städer har gått ut i opposition (från Volokolamsk-distriktet eller Khabarovsk-regionen), det har organiserats månadslånga motståndskampanjer som inte gav upp trots hårt förtryck. Det enda som i grunden skilde den ryska protesten från det som hände i Ukraina och många andra länder var att protesterna här alltid var fredliga och icke-våldsamma. I denna mening vederlägger Rysslands erfarenheter tydligt Gene Sharps teori, som är populär bland den liberala allmänheten, att diktaturer påstås vara rädda för fredliga protester och kan störtas med hjälp av dem. På en fredlig protest, oavsett dess masskaraktär, reagerade myndigheterna antingen med likgiltighet eller repression.
Det pågående kriget kan radikalt förändra situationen. Men händelseutvecklingen kommer att bero på hur det går i Ukraina.
Vilka fredsinitiativ förtjänar stöd?
Det utdragna kriget sätter oundvikligen frågan om vapenvila på dagordningen. Antikrigsrörelsen i Ryssland har kämpat för detta från krigets allra första dag. Även officiella opinionsundersökningar i Ryssland visar att majoriteten av befolkningen stöder ett tidigt upphörande av fientligheterna.
Men när man talar för fred kan man inte spela dem som utlöste detta krig i händerna. Om vapenstilleståndet inte innebär att trupperna dras tillbaka till de positioner de intog den 23 februari är ett sådant initiativ i grunden ett uppmuntrande av aggression och ett erkännande av en stats ”rätt” att med våld ta och hålla en annan stats territorium. I det här fallet spelar det ingen som helst roll vad vi tycker om de myndigheter som för närvarande finns i Ukraina: att beslagta dess territorium är en kränkning inte bara av statens suveränitet, utan först och främst av rättigheterna och friheterna för den befolkning som bor där, vars åsikt ingen ens tänker på att fråga. Det är särskilt slående när något liknande föreslås av vissa liberala politiska kommentatorer i väst, som anser att det är möjligt att diskutera territoriella eftergifter eller en översyn av främmande staters gränser utan att tänka på vad invånarna i dessa länder skulle vilja ha. Vad är detta, om inte ett klassiskt exempel på kolonialistiskt tänkande, som inte erkänner de inföddas rätt att göra sina egna val. Och om vi talar om ett avtal mellan Putin och väst, varför föreslås det då att frågan ska lösas på Ukrainas bekostnad? Varför, i stället för att diskutera Khersons öde, inte gå med på att Alaska ska återvända ”till sina ursprungliga ryska stränder”?
Det är uppenbart att den ryska arméns tillbakadragande från de ockuperade territorierna kommer att innebära ett erkännande av nederlag. Det är just detta som Putinregimen till varje pris försöker undvika, och inte för att någon i Kreml verkligen vill att Kherson eller Mariupol ska förvandlas till ruiner. De styrande kretsarna i Ryssland är väl medvetna om att ett nederlag i kriget kommer att leda både till deras egen undergång och till de första rötterna till revolutionära förändringar i landet. Därför är de beredda att fortsätta fientligheterna på obestämd tid, utan hänsyn till det pris som samhället måste betala i form av människoliv eller ekonomisk skada.
Och när det gäller vapenvila klamrar de sig fast vid varje alternativ som gör det möjligt för dem att åtminstone ta åt sig äran av framgången. Men vi får inte ha några illusioner här: Putins regim är en stat vars fortsatta existens endast är möjlig under förhållanden av permanent krig. Den kommer inte att kunna skapa någon stabil fred eller ens en vapenvila, och inte alls eftersom, som vi ofta får höra, onda imperialister har makten i Kreml, som inte kommer att vila förrän de har förstört Ukraina. Ryssland styrs av principlösa och korrupta pragmatiker. Både Rysslands och Ukrainas öde är lika likgiltigt för dem. De har dock fastnat i sina egna motsättningar och efter att ha värmt upp nationalistiska känslor i den del av samhället som fortfarande är lojal kommer de helt enkelt inte att kunna återgå till det tillstånd som rådde innan den ukrainska krisen inleddes.
Som vi kommer ihåg framförde Putinregeringen i början av kriget inte några territoriella krav på Ukraina. Kreml var generellt sett oförmöget att formulera några begripliga krav och begränsade sig till ett allmänt insisterande på att ”nazister” förmodligen styrde i Ukraina. Oförmågan att formulera en specifik uppsättning krav eller ett konsekvent uttalande om krigets mål är en konsekvens av att de verkliga orsakerna till att fientligheterna bröt ut inte låg inom ramen för rysk-ukrainska angelägenheter, eller ens internationella förbindelser överhuvudtaget.
Orsakerna till kriget måste sökas i Putinregimens interna politiska kris. De styrande kretsarna behövde ett ”litet, segerrikt krig” för att slutföra omorganisationen av makten mot bakgrund av härskarens försämrade hälsa och det växande främlingskapet mellan stat och samhälle. Det står nu klart att krigets förlängning har motarbetat Kremls planer. Men att erkänna ett militärt misslyckande skulle innebära en fullständig politisk katastrof för Putins oligarki. Det är därför som framstegen plötsligt stannade av i april 2022, när Istanbulkonferensen nästan kom fram till en överenskommelse om att avsluta kriget och påbörja tillbakadragandet av trupperna. Efter att ha bedömt den inrikespolitiska situationen kom Putins följe till slutsatsen att fred är farligare för dem än ett fortsatt krig.
Vad kommer att hända med Putins regim?
Putins regim började naturligtvis inte sitt liv i samma form som vi ser framför oss i dag. Fördömanden och anklagelser om att denna regering ”tolererades så länge” (liksom liknande argument om ryssarnas påstådda kollektiva ansvar för det nuvarande läget) är helt meningslösa. Det politiska systemet i Ryssland har genomgått en gradvis utveckling och blivit alltmer auktoritärt, men fick slutligen sin nuvarande form relativt nyligen, som ett resultat av en ”kupp ovanifrån” som genomfördes under täckmantel av en konstitutionell reform 2020. Men inte ens denna kupp skedde i ett vakuum och var på intet sätt bara ett resultat av Putins maktbegär eller intriger i hans inre krets. Allt detta var resultatet av den långvariga ekonomiska stagnationen, det växande missnöjet bland massorna och det ökande antalet konflikter inom den härskande klassen. I en sådan situation fann makthavarna ingen annan utväg än att skärpa den auktoritära kontrollen över samhället, avveckla de återstående demokratiska friheterna, bedriva ett uppenbart förtryck och sedan, när inget av detta räckte, kriget, som enligt deras beräkningar skulle återställa samhällets enhet.
Men Kremls mästares beräkning av krigets förlopp i Ukraina visade sig vara helt felaktig. Å ena sidan visar händelserna varje dag mer och mer hur inkompetenta och mediokra de människor som drog in landet i den nuvarande katastrofen visade sig vara; å andra sidan kommer varje försök att ta sig ur denna återvändsgränd att kräva att de erkänner själva faktumet av detta misslyckande – detta väcker oundvikligen den obekväma frågan om ansvar. Därför är de människor som nu styr i vår stat mer bekväma med att sjunka djupare och djupare in i katastrofen än att försöka komma ur den. Det är den interna politiska krisen i Ryssland som är den främsta orsaken till att kriget inleddes, och orsaken till att detta krig inte kan avslutas, trots den uppenbara bristen på utsikter till framgång.
Kriget kommer inte att upphöra förrän det sker ett regimskifte i Ryssland. Detta är inte ett ideologiskt uttalande, utan en grundläggande politisk princip för Putinregimen själv, som inte kan överleva på annat sätt än genom att dra ut på kriget på obestämd tid. Tyvärr för Kremls härskare är ett evigt krig omöjligt, särskilt som det förvandlas till en ändlös serie misslyckanden och nederlag, något som inte tenderar att stabilisera en regim.
Tydligen är den bästa utvägen, som både människor runt den sittande presidenten och många politiker i väst är benägna att välja, att erbjuda oss putinism utan Putin inom en mycket snar framtid, eftersom det nuvarande hälsotillståndet för den förste medborgaren lämnar mycket att önska. Att lägga över ansvaret på en person, på något sätt komma överens med utländska regeringar och sedan fortsätta att styra landet på det gamla sättet – detta är det strategiska perspektiv som den ryska eliten gradvis vänder sig mot. Men även om detta scenario förverkligas inom en nära framtid kommer det inte att lyckas återuppliva status quo. Ryssland är moget för djupgående förändringar. I och med krigets slut kommer de att börja, oavsett om någon gillar det eller inte.
Översatt av Dan Erdman
Rysk ”vänster” betald av CIA och MI6. Kritik? bah, give me a break! Landsförräderi och Quisling verksamhet ”förklätt” till vänster kritik.
Alla som skriver/säger/ ”Putins regim” är i maskopi med lögnimperiet. Putin är folkvald. En demokratisk vald ledare. Däremot är rät att säga ”Liz Truss regim”. Hon valdes aldrig av folket i England ändå är hon ledare. Samma gäller ursula von der Lügen ledaren av EU-regimen. Inte heller är hon vald av folket.
Kagarlitsky lär ha ett förflutet inom Fjärde Internationalen som är en trotskistisk organisation. Huruvida de kvalificerar sig som ”vänster” torde vara en åsiktsfråga.
”Lär ha”? Källa på det? (Som är så viktigt !!)
Och varför i all sin dar skulle inte Trotskij räknas till vänstern?!? (Utan Trotskij hade Kerenskij styrt tills han var minst 180).
Man kan argumentera för att Trotskij inte tillhörde vänstern på grund av sitt samarbete med Tyskland och Japan under 1930-talet.
Angående Kagarlitsky och Fjärde Internationalen:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Boris_Kagarlitskij
Wikipedia ”Boris Kagarlitskij, född 1958 i Moskva, är en rysk marxistisk statsvetare och författare, associerad med Fjärde Internationalen. Under sovjettiden var Kagarlitskij ”dissident” och satt i fängelse på 1980-talet. År 1990 valdes han till Moskvas sovjet. Flera av hans böcker har översatts till andra språk, inklusive svenska.”
Fjärde (anti-stalinistiska) internationalen verkar vara en helt utländsk uppgift, kanske som kompromat, det finns inget om det i hans övrigt rika originalpersonalia på ryska. Han har som dissident, och senare i det då demokratiska Ryssland, visserligen varit korsmedlem i flera radikala (och tidvis illegala under sovjetisk tid) vänsterorganisationer genom åren. Men han tycks stå för en anti-diktatorisk och självtänkande linje och har väl jävlats med den tröga dumknasiga inrikes säkerhetspolisen, och det hedrar väl honom allra bäst.
USA-NATO provocerade Ryssland till att reagera mot Ukraina. Provokationer som pågått över 20 år.
USA satsar allt på att skapa splittring mellan Ryssland och Tyskland.
Det står att en kritisk läsare har skickat in artikeln, om det är en kommentator här på globalpolitics så brukar namnet stå, så denna kritiska läsare vill vara anonym och har begärt det, varför i så fall?
Är det en känd kommentator på bloggen? Den enda på denna blogg som uttrycker sig likt denna artikel är Johan de Naucler, så han kanske har tagit intryck av denna artikel.
Jag har inte varit minsta behjälplig med kontakterna till Boris Kagarlitskijs artiklar. Jag skulle i vilket fall som helst läst dem på originalspråket, och inte på engelska.
Kagarlitskij är sedan länge känd som vänsteroppositionell och dissident redan på Brezjnevs tid.
Den enda organisationen som haft trotskistiska organiserade kontakter i det sena SSSR och i Ryssland är väl Vperjod, och där har -mig veterligen- inte Kagarlitskij någonsin varit verksam.
Boris Julijvitj har haft brett vänstersamarbete i det ryska samhället också med KPRF. Hur som helst är Karaglitskij en god tänkande vänsterman och en värdig oppositionell mot dagens högernationalistiska och konservativa ryska putinism.
(Och nej, jag är inte och har inte varit trotskist, eller överhuvudtaget kommunist heller för den delen. De riktigt stora förrädarna inom internationella arbetarrörelsen har alltid varit de blodtörstiga stalinisterna och dess nordiska och stockkonservativa byråkrati).
Ja, man måste ta avstånd från terrorn och dödande av också oskyldiga i slutet av 1930-talet. Närmare 700 000 enligt arkiven (Docent Samuelson). (Medan USA:s och europeernas dödande av urbefolkningen i >USA skördade tiotals fler, för att inte tala om de över 20 miljoner dödade i USA-krig efter 1945). Detta mitt sätt att söka vidga perspektiv kan avfärdas som ”whataboutism” eller leda till eftertanke och fortsatt analys.
Men en seriös skildring av Sovjets 1930-tal borde också beakta de stora ekonomiska framstegen till följd av den forcerade industrialiseringen, alfabetiseringen av de illitterata massorna, införandet av ålderspension, fri hälsovård, fri utbildning, daghem och rätt till arbete. Reformer för jämställdhet mellan könen genomfördes: 1917 infördes samma rättigheter på alla områden för kvinnor som för män. Skilsmässa och abort var tillåtet, arbete utom hemmet uppmuntrades och kvinnorna hade rätt till en egen sexualitet. Även om denna kvinnofrigörelse tonades ner under Stalin blev rätten till arbete och utbildning bestående.
Förvisso var livet för de flesta sovjetmedborgare svårt och levnadsstandarden låg. Men för den som på allvar vill diskutera livsvillkor i ett samhälle är den förväntade livslängden en viktig variabel. Den var i Sovjet – Ryska kejsardömet – år 1880 27,7 år; 1900 32,4 år; 1930 42,9 år och 1950 64,0 år. Hur många miljoner liv vanns inte genom detta.
Särskilt det industriella uppbygget måste rimligen betraktas som en central förklaring till Sovjets förmåga att militärt besegra Nazityskland.
Enligt den grundbok i historia på A-nivå som länge dominerat vid svenska universitet, McKay et al, A History of World Societies var de industriella framstegen i Stalins Sovjet ”indeed, quite spectacular”. Mellan 1928 och 1937 femfaldigades produktionen. ”Inget annat stort land hade någonsin uppnått en så snabb ekonomisk industriell tillväxt.”
————————————————————————————————————-
Demokratiutredningen om Sverige.
”Det minskade antalet förtroendevalda har förvandlat de folkvalda till producenter av tjänster i stället för företrädare för folkviljan.När vi i Demokratiutredningen undersökte, visade det sig att endast 15 procent av svenskarna ansåg att de kunde påverka politiska beslut mellan valen.”… ”Sverige torde också vara den demokrati där människor mest sällan går till val — eftersom vi har lokala och nationella val på samma dag.” Olle Wästberg: Demokratin behöver mer av folkvilja
V.
Men hur är det i USA?
Ja, Jimmíe Carter har upprepade gånger påstått att USA inte längre är en demokrati, t.ex. i Oprah Winfreys program”Former President Jimmy Carter thinks the United States is no longer a democracy, calling the nation an ”oligarchy” during an interview with Oprah Winfrey.”
http://mic.com/articles/125813/jimmy-carter-tells-oprah-america-is-no-longer-a-democracy-now-an-oligarchy#.q6Rpqab8q
Jag har i tidigare blogginlägg påvisat att demokratin under senare år minskat på olika områden i USA, enligt bedömningar av jurister i USA. I debatt har jag replierat på bedömning av statsvetare och andra att det finns grader av demokrati och mellanformer mellan diktatur och demokratin. En dikotom uppdelning av demokrati och diktatur är inte möjlig menar dessa forskare.
I boken ”Dollarocracy – how the money and media election complex is destroying America” ges en ingående och skrämmande analys som påvisar hur valsystemet i USA alltmer fjärmat sig från att vara demokratiskt. Den är skriven av Robert E McChesney, Gutgsell Enodwed professor vid och John Nichols som är journalist vid tidningen Nation.
Oj Naucler, har du läst denna artikel, artikelförfattaren har exakt samma åsikter som du, och intressant att Sven -Eric Holmström skriver ”Kagarlitsky lär ha ett förflutet inom Fjärde Internationalen som är en trotskistisk organisation.”…då var jag alltså inte så fel ute när jag kallade dig troskist! Trots att du envist förnekar det. Fin avslutning av Sven-Eric också: ”Huruvida de kvalificerar sig som ”vänster” torde vara en åsiktsfråga.” Trotskister är borgarklassens agenter i arbetarrörelsen sa en god vän till mig. Sossarna med, tillade han.
Oavsett åsikter finns det nog ingen rysk opposition, som kan bära en omvälvning, det kan ju bli värre, och det vill nog inte ens Sveriges russofober. Ryssland har gått igenom för mycket under 1900talet, världskrig 1, revolution, inbördeskrig, kommunism, Stalin, världskrig 2, av-stalinisering, Chrustjov, supermakt, Gorbatjev, Jeltsin, och Putin, finns inget kvar att pröva, men Ryssland kan vara illa ute i Europa, och det är inte i Europas intresse, heller, det vet vi ju. Bara svårt att föreställa sig hur och när, läget kan stabiliseras. Men att trycka ut Ryssland ur Europa, kan inte fungera, men det är USA som driver problemen, för Sverige: flyktingar, energikris, Nato, och krig över huvet för Sverige, som USAs städgumma. Därför Biden tiger, han kan ju bara förvärra situationen.
Varför inte ge Ryssland säkerhetsgarantierna då? Rusta upp, inringa i USA:s intresse.
Det inrikes ryska problemet är ju också att all konstruktiv opposition, med avsikt, sitter idag i ”rum” med berömda svenska gardiner.
Putinismen har målat in det egna landet i ett hörn och kan tveksammast själv ta sig ur det. Faller Putin, och med den möjligen den ekonomisk-politiska KGB-maffian, tar kriget slut och det ryska samhället har då en samtida (sista?) chans att civilisatoriskt återhämta sig. Det ryska folket är också ganska utleda på de gamla, gamla ryska gardinerna.
Om den nya framtiden vet naturligtvis ingen någonting.
”Om den nya framtiden vet naturligtvis ingen någonting”
Johan,
Du önskar Rysslands undergång?
Sverigedemokraterna hos oss här i Sverige gjorde en satsning på landsbygden.
Den gick absolut hem och det var det perfekta greppet som starkt bidrog till valvinsten.
Det är som hämtat från Ryssland förstår du.
Därför det är på landsbygden som de rätte patrioterna finns.
Vänsterns och Marxismens klassbegrepp är idag nästan utdött.
Verkligheten talar istället.
Genderröstning, akademiska storstäder mot landsbygden gräsrötter.
Ny tid och nya motsättningar.
Eller verkliga och naturliga motsättningar som får liv om de hotas.
Längesedan jag lyssnade på ryska 1420 men lyssna på filmerna nedan så får själv höra.
https://www.youtube.com/watch?v=y4mba3zh7Po
https://www.youtube.com/watch?v=AmGZvlnhs84
Det är i det här Ryssland jag skulle vilja komma och slå mig ned.
Så nytt, så annorlunda, så hemkärt.
Jag är ingen ”världmedborgare”, jag är lokalpatriot och gärna i den rika kulturen Ryssland.
Se filmerna. Det är värda det för att upplysa västerlänningen.
Jaha, vänster/höger problem igång igen förstår jag.
Jag förstår inte varför vänster ovan är inom citationstecken.
För mig är artikelförfattaren hur mycket vänster som helst.
Kunde precis lika gärna vara skriven av vår flitige kommentator Johan de Naucler som jag också uppfattat som politisk vänster.
De som jag uppfattar som vänstermänniskor finns överallt. Även i Ryssland.
Det kan man med all säkerhet vara i Ryssland men det blir svårare som offentlig person.
Ryssland har ett förflutet som kommunistdiktatur och det är inte vänster.
Vänster för mig är en politisk inriktning som tillhör Västvärlden som en direkt motpol till den konservativa ideologin som för övrigt dominerar och har dominerat i Ryssland även under Sovjettiden under kommuniststyret.
Vänstern för mig tillhör närmast USA, det USA som vill ha förändring från det bestående och arvet från det konservativa England. Fastän ursprunget är nog i Frankrike tror jag. Karl Marx’ var en direkt produkt av den här samhällsförändringsideologin.
Karl Marx’ var tysk tror jag. Det var i det centrala Europa som vänstern en gång föddes.
Vänstern i USA är idag mycket mäktig och har blivit det med hjälp av inflytande från andra kulturer än den brittiska.
Jag har fått för mig det är den idén vårt parti Socialdemokraterna spinner vidare på då industrialismen flyttat utomlands och de arbetare som finns kvar är inte längre lika är självklara rekryter till rörelsen.
Vår vänster i Sverige är tillhörig USA, den del inom det Demokratiska Partiet som vill har förändring i s.k. progressiv riktning.
Det är i huvudsak identitets- och kulturfrågor.
Det har absolut ingenting med Ryssland och Sovjetunionen att göra.
Till dem är både USA och vänstern motståndare.
Det är enkelt för mig att uppfatta en av Sveriges partiledare, Annie Lööf som ”vänster”.
Trots att hon i huvudsak är nyliberal.
Hon skulle platsa lika bra i USA men aldrig i Ryssland.
Dessbättre verkar hon nu på väg bort pga dåligt valresultat.
Den borgerliga feminina vänstern kommer sakna henne.
Det är jag säker på.
Men jag gör det inte.
Inte saknar jag vår (vänster-) regering som är på väg bort heller.
Nu hoppas jag att Ryssland regering rycker upp sig.
Så det inte blir någon vänsterkaos där också.
Håll USA och NATO borta från Ryssland och dess omgivning!
AMEN och God Natt för den här dagen.
Jag sov några timmar men vaknade igen.
Då kan man alltid sitta en stund vid Global Politics.
”Kriget” i Ukraina är inte mellan Ryssland och Ukraina, utan Rysslands försök att stoppa USAs militaristiska utbredning och ökande kontroll av världen. Nazisterna i Tyskland hade samma målsättning, världskontroll, som nazisterna idag i Kiev. En gång stoppade Ryssland, då Sovjet, nazisterna framfart med Berlin som bas. Vi kan bara hoppas att Ryssland även denna gång kommer att stoppa nazisternas framfart, nu med Kiev som bas och med USA som supporter.
Ja, Karl W,
USA utnyttjar allt för den egna vinningen skull. Även nazister som de är emot.
Det finns inga skrupler, bara begäret och tron på friheten för vissa.
USA är ingen folkdemokrati.
USA är borgarnas diktatur.
Rikast bestämmer mest.
Det är i den här miljön partiet Socialdemokraterna är inrättat.
Som försöker tämja till folkets fördel.
Med blandat resultat.
Nu är dom i varje fall väck.
Genom (folk-) demokratisk omröstning.
Kanske man får tolka det som att folket inte var riktigt nöjda?
Jag är kommunist.
Som kommunist vill jag att ägandet av ett lands industrier, naturresurser, banker och alla samhällsnyttiga funktioner ska vara gemensamma.
Det gemensamma ägandet av nästan allt, innebär att alla har samma mål, och att allt kräver gemensam planering.
Nu ägs det mesta på jorden av ett ytterst litet antal människor, inte ens 1 %. De vill till varje pris ha kvar den privata äganderätten därför gör dom allt för att smutskasta kommunismen.
Hur kan jag då, som kommunist försvara Ryssland, och Kina som ju inte är kommunistiska? Likaväl som man kan bedöma en människa efter hennes handlingar, så kan man bedöma USA. Det är bara att jämföra, hur många krig och konflikter har USA resp Kina och Ryssland varit inblandade i sedan andra världskriget? Hur skötte ex Kina och USA covidpandemin?
I Kina med drygt fyra gånger fler invånare dog 15000 dog. I USA dog över en miljon.
USA:s kapitalism går ut på att enbart gynna ägarklassen, dvs kapitalisterna. Ägarklassen i USA gynnas av att produktionen flyttas utomlands, och man satsar istället på FIRE sektorn, dvs finans-försäkrings- och fastighetsbranscher, Det innebär att invånarna måste låna pengar för sin överlevnads skull, och betala dyra räntor….De blir skuldslavar i ett rentiersystem.
Ryssland och Kina sätter sig emot det här, och vill inte ha denna sk finansialiserade kapitalism, de vill att deras kapitalism ska komma samhällets medborgare till gagn, som bostäder, sjuk-och hälsovård, utbildning osv. I Kina styrs kapitalisterna hårt av staten, tendensen i Ryssland verkar vara på väg åt samma håll.
Michael Hudson, den marxistiske amerikanske ekonomen som arbetat på Wall Street säger “Förr sa man i USA att det som bra för General Motors är bra för USA. Nu säger man det som är bra för USA är bra för världen. Och..det som är bra för USA är bra för världen.” Dvs USA vill ha en värld som styrs av USA, eller rättare sagt av Wall Street.
Både Ryssland och Kina har värdefull erfarenhet av socialismen, de har ingått partnerskap. De vill ha en MULTIPOLÄR värld.
Ryssland krig mot Ukraina, är kan man nog säga det första inledande steget att sätta stopp för USA:s anspråk på en UNIPOLÄR VÄRLD.
“Detta är början på övergången från liberal-globalistisk amerikansk egocentrism till en verkligt multipolär värld – en värld som inte är baserad på själviska regler som uppfunnits av någon för att gynna sig själv och bakom vilka det inte finns något annat än en önskan om hegemoni – inte på hycklande dubbelmoral utan på internationell rätt, på folkens och civilisationernas verkliga suveränitet, på deras vilja att leva sitt historiska öde, sina värderingar och traditioner och bygga upp ett samarbete på grundval av demokrati, rättvisa och jämlikhet. Och vi måste förstå att denna process inte längre kan stoppas.” Putin https://www.globalpolitics.se/ryssland-och-kina-har-inte-ens-borjat-dra-at-skruven-pa-riktigt/
Att vara vänster innebär inte automatiskt att man är kommunist, och vill avskaffa själva grundbulten i det kapitalistiska systemet – den privata äganderätten. Men som kommunist ser man inte heller statiskt på samhällsutvecklingen. Man kan stödja länder med kapitalistiska system.
Som nu, när valet står mellan en UNIPOLÄR eller MULTIPOLÄR värld.
När man ser på de enorma problem som mänskligheten har framför sig, så tror jag att det är lätt att förstå vilken typ av värld vi måste stödja.
Bevare oss för patetiska ryska liberaler, och oppositionella, som Navalny, Solzjenitsin, Latynina,
m.fl., Pussy Riotare, en samling ryska reaktionärer, och dom är alltid djupt reaktionära, jag tror skallet mot Putin är orkestrerat från väst, hade Jeltsin varit kvar och bombat parlamentet, med stridsvagnar, (1993) 500 döda, som han förstörde även konstitutionellt med att införa ett tvåkammarsystem , (med 30% röster i valet) som Sverige övergav för 50 år sedan, men Jeltsin kvar , då klackarna i taket i Sverige.
Hade Jeltsin raglat på i fyllan och villan hade väst varit mycket nöjd och ” fine” med det, som då, minns när Clinton gapskrattade åt fyllot i många minuter, skändade honom, för att sedan bomba Jugoslavien, på samma dag som Luftwaffe 1941, 6/4 smulade sönder Belgrad, , vilka Natomonster, men vi känner dem på stanken. Väst är inget att lita på, ryssarna bestämmer, och tyvärr förändringar kommer uppifrån i Ryssland. Minns Gorbatjov högst uppifrån, som var så stor, men förlorade greppet, det komplicerar saken, spåren förskräcker, man kan inte få allt.
Putin var ju den första ryska ungdomliga ledaren, sportig och vältrimmad, vältalig, svarar på frågor, Bush var även en US-CIA/siloviki, det gick an, ett totalt break med sovjeternas gerontokrati, med västliga sympatier, men blev inringad och körd på porten, utan anledning än gammalt ingrott stinkande rysshat. Krig ville väst ha – och krig har väst fått. Alltid ett stort steg, och tar 100 år att reda ut sedan.Shit happens in EU.
Det säjs ju att även Putin vill vinna erkännande i väst, därav den egentligen försiktiga, återhåll-samma ryska utvecklingen för Ukraina. Ordning på Ryssland, som i sin tur håller ordning i Östeuropa,hur svårt kan det vara ? USA orsakar bara krig, deras första och värsta exportprodukt, de ockuperar och blir kvar, bara så o-europeiskt att bete sig, f.ö. har väl ingen en inköpt USA-pryl på hyllan, vad då ?, bara Hollywoodkloaken som strömmar, 24/7.
Ryssland accepterade en legitim folkvald president, vad hade man för det, mot den barbariska Maidan-chocken, ”Fuck EU!” och Nulandkakorna, även, trevligt som en svartbränd scen från Dantes Inferno, och som sagt : ”I som här inträden…låten hoppet fara !, som tycks bli Ukrainas plåg-samma väg, helt i onödan, med krig och förtryck som skapelseberättelser, som kommer att som i Finland bli, ett öppet sår i 100 år. Inget att stå efter. Sverige har inget att hämta i Östeuropa, de vill ha våra EU-pengar och utombordare, men inte en flykting, (som USA orsakar med jämna mellanrum) vi är lika naiva där som ryssarna, det går aldrig över. Polletten går aldrig ner i Sverige.
Västs krig mot Ryssland är egentligen värre katastrof än Ukrainainvasionen, på antisemitnivå, som väst uppfostrar sina stackars unga till, inte undra på de revolterar, det är väst som kraschar på denna idioti, när EU-tanterna klär sig i gult & blått, (titta vad vi kan bidra …uppmärksamhets-sökande kärringar, även gamla vpk-renegaten Ylva, måste ju försörja sig, gift sen med förre riksbankschefen Åsbrinks son, allt för pengar,) otäcka typer som ”von der” Leyen, ruskigt feodalt arv och livegenskap, ruskiga Charles Michel, typiska EU-karriärister, skälmar som hoppar fram som clowner, i EU-cirkustältet, det gyllene patrasket, Michel kan låna Thore Skogmans gamla gulblå svid, skämt som skämt.
Notera att: Liptons Russian Earl Grey-tepåsar fortfarande har en bild av katedralerna vid Röda Torget, (underskrivet av Sir Thomas J. Lipton), gack genast till verket, och krossa den skändliga !
Även om London är upptagen just nu, med hedniska riter, som i en gammal RobinHoodfilm, med sheriffen i Nottingham, pilbågar och grejer. Låt sedan ryssarna få skrubba Röda Torget med tandborstar, som vissa olyckliga på ”Kristallnatten” pogromen 1938, ”som straff.” År 1935 hade den svenska egentligen antisemitiska SF-filmen, ”Pettersson & Bendel” premiär i Tyskland/Berlin, vilket utnyttjades av Josef Goebbels gatugarden. På den nivån är EU-väst idag.
F.ö. de som röstade in oss i EU, 1995, ”roligare att säja ja-kampanjen” fjantarna, och nästan till €uron, vad vi lyckades avstyra, annars hade Sverige varit värre ut, än idag, när man ”öppnar sina hjärtan” för hela världen, det skrev statsvetaren, hon Barrling i SvD var ju ”rena kommunismen” som Reinfeldt försökte införa, va´hemskt. Då hade vi tur. Men ni som röstade på EU, röstade även på Sverigedemokraterna, nu låtsas man på Östermalm att man varit emot hela vägen, EU:s och Goebbels gamla ”Reichsbau” och P.M. Nilssons ” Newsmill” blev injektionerna som födde Sverige-demokraterna, det är glömt nu, som man röstade på Hitler , en gång och sedan fick börja ro till andra kajen.
Östermalmshöggern får ro ordentligt nu, hoppa in i Harpsundsekan med Stoltenberg som Nato-galär i kedjor, och Magda som roddarinpiskare i aktern, innan ryska galärerna återkommer,(1719-1721) för att få Sverige in på det välfärdssamhälle som kunde börja att utvecklas efter Karl XIIs fälttåg och bortgång (1718, den vägen är stängd, trots att Kiev får kopior på KarlXIIbrev, bara så chauvinistiskt smaklöst, nu sitter Magda där hon sitter, stäng dörren till den hemska tiden för Sveriges plågade folk, men hon rodde bråck på sig, med Natoansökan, och antog länge närmast något liknande den på sin tid, utbrände stackars Per Albins grodfejs + två blå ögon, mycket blåögt. Underbart är kort, som första kvinnliga statsminister, kanske blir den sista, på ett tag, det är lite darrigt med jämställdheten i gamla Svedala. Idag är det grinigt och tyst, på Sveavägen 68.
Det är de mediokra EU-väljarna(!), och Östermalmsskälmarna, som krattat manegen och som har placerat ett nationalkonservativt högerparti (sd) i riksdagen, samt en hel del av en tydligen rotlös och destruktiv invandringspopulation, som har bidragit till att vi fått en hård högerregim, de uppskattas nog i Washington, hur de förstört den svenska staten, med både EU/Nato, identiska och krigiska organisationer, och landet som vi känner det, som bara medföra ofärd & örlog. Bra att Ryssland tar itu med det, bara vinster på sikt.
Men, börjar det inte bli lite kyligt och dragigt inne, den 15 september, som väl förr brukade vara dagen för att börja värma upp hyresfastigheter, ”FRYS FÖR UKRAINA”! -rörelsen går framåt med stormsteg, och maträtterna i frysdisken har gått upp med 30% i vissa fall. Inte lika roligt längre att fajtas, skicka Archerkanoner, till Kiev vill de kristliga hycklarna, de sänder hellre en JAS-mission än en JESUS-mission, så illa är det i kyrkan. Men vi kanske får sova i kyrkan, alltså inte som vanligt i bänkarna under söndagspredikan, men snart med de vanliga uteliggarna och hemlösa. Guds straff.
Varför klagar inte svenska kyrkan på kd, som de klagade på Anders Romelsjös fredstal ? De är lika tysta som 1942, när pastor Erik Perwe och biskop Erling Eidem, firade Gustav Adolfsdagen den 6/11 i München, med värsta tyska nazister och Gauleiters, inte långt från Auschwits bolmande skor-stenar.
Dessa kristna nazityper, (kd bildades av reaktionära typer från Nazi-Nationella förbundet,(1964) mot bl.a ”dansbaneeländet”, mot nya frigörande ungdoms och vänsterkulturen från 1950/60talet, som de inte tålde, men som var århundradets mest bestående och nödvändiga framsteg, eller hur ? men som inte kommenteras, för idioter klarar inte det, men som otacksamt frigjorda Busch är en produkt av, men motarbetat av dessa fariséer, några så jäkla skrymtare och Lewi Pethrus pingströrelse, med sin 10-barns-familjer, och tungomålstalande cirkustält, Målle & Maranatagänget, hemskt att få dem i en regering, filtrerat genom inkrökta Uppsalas, Livets Ord sekter, Guds straff tydligen, kör ut dom från templet.
———————————————————————————————-
Förslag: Men kan inte Global Politics införa ett fast tema som handlar om elprishöjningar och prishöjningar på livsmedel, så att vi får något grepp om vad som pågår med gaspriser och inflation ? Alla kan bidra med observationer. Gör det innan andra media snor denna idé.
Tack för avslutande förslag. Flera temata är tänkbara – men fordrar resurser och ”man>/kvinno-power”.
Mycket utelämnade saker i denna brokiga kommentarssektion.
Trotsky vänster ja men ungefär som Alfred Milner ledare för Round Table gruppen och han deklarerade att han var brittisk imperialist och socialist. Milner personligen lyckades få Tsaren att avgå efter att två gånger ha nekat redan beställda vapenleveranser och Tsaren trodde att om han lät frimuraren Kerenskij ta över skulle vapenleveranserna återupptas.
Trotsky vänster tja men han var emot att Ryssland skulle ha en industri och ville att dom skulle vara ett bondeland och importera teknologi från Storbritannien. Lenin och Trotsky var frimurare, Lenin i flera loger men Stalin var inte frimurare. Han verkade ju som bankrånare i Ryssland medan Lenin skötte kontakter med sina finansiärer i väst. Rollfördelning.
Eftersom revolutionen var en av utlandet styrd och finansierad kupp och Sovjet därför en artificiell skapelse kan man inte automatiskt fördöma som om det hade varit revolutionärerna själva som hade organiserat det.
Dom fick gilla läget. Trotskisternas uppdrag för västs räkning var världsrevolution och Trotsky organiserade en förfalskning av Lenins avsiktsförklaring beträffande Stalin.
Vill minnas att Lenins fru bringades att medverka(?)
Om man inte känner till vad frimurarhövdingen Lord Palmerston höll på med under den viktorianska tiden känner man inte igen iden om världsrevolutionen som en naturlig fortsättning på det Palmerston organiserade. Men poängen var att om Ryssarna inte först skaffade sig en verksam industri och fungerande ekonomi utan genast viglade upp ett måttligt bildat proletariat och fick dem att anfalla britternas rivaler på kontinenten skulle deras krafter snart ebba ut men oreda skulle dom kunna frambringa och Ryssland skulle inte ha kunnat bli konkurrenskraftiga. Så Trotskis roll var helt logisk som brittisk frimurarimperieagent.
Finner inte nu heller belägg för ditt påstående om att ”revolutionen var en av utlandet styrd och finansierad kupp”.
Hitler beslagtog frimurararkiv och sen beslagtog röda armen dom från Hitler. Oleg Platonov läste innantill i frimurarnas beslagtagna arkiv och fann till att börja med att 50miljoner dollar kom från US/UK, Frankrikes och Tysklands banker. Det var ytterligare ett land som var givare men jag är osäker på om det var Italien eller någon annan. Platonov angav att den totala summan var 100 miljoner men jag minns inte hur dessa ytterligare pengar beskrevs.
Först 1915 hade västvärldens finansmän enats om att Tsaren måste bort. Dom hade enligt Platonov ett möte i Paris för ändamålet.
Tidpunkter spelar roll och vid den tiden var britternas projekt att skapa FED i USA genomfört.
Då kunde finansvärlden enas med det angloamerikanska imperium som börjat ta form.
Tidigare kan omständigheterna ha varit drastiskt annorlunda då finansmännens framtid var hotad av britternas krav.
Ty britterna var mindre teknologiskt konkurrenskraftiga.
Och att då förhindras att samarbeta med Tyskland mfl rivaler hade dålig prognos såvida inte drastiska geopolitiska åtgärder vidtogs.
Finansmän var nog frimurare men Edward VII var deras överhuvud inom frimureriet och att gå emot den högste innebar risk för avrättning.
Den konflikten mellan finansvärlden och imperiet var en unik omslagspunkt i världshistorien men nästan alla verkar ha förbisett det.
Men Anders jag tror du håller masken och svarar pliktskyldigast för att inte ’svika’ dina socialistiska bröder och systrar, men vore det verkligen ett svek eller tvärtom en möjlighet för dem?. Jämför med Kina!
Om du verkligen vore angelägen om sanningen skulle du mer explicit ha diskuterat tex Starikovs bok också om hur britterna hjälpte de röda mot de vita.
Men belägger detta att frimurarna hade någon betydelse för t.ex. Oktoberrevolutionen?
[…] I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett-två år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad… Jag uppfattar att yttrandefriheten minskat i Ryssland efter angreppet på Ukraina, men noterar att protester förekommit. Såg en intervju med unga oppositionella i Rapport, TV 1 och har publicerat artikeln Kritik mot kriget från rysk ”vänster” och dissident. Hur kommer kriget att sluta? […]