Jag vill här informera om ett boksläpp av Rebecca Hybbinette, som jag lärt känna lite som politisk aktivist i Nej till Nato och Nej till DCA.
PRESSMEDDELANDE
Lansering av självbiografi om ett udda kvinnoliv: Kamp ger återbäring del 1,2,3.
Rebecca Hybbinette, född 1949 på Värmdö i Stockholms skärgård, är doktor i filosofi och författare. Den 4 oktober lanserar hon under eget förlag, Humanakademien, med bärande huvudtiteln ”Kamp ger återbäring” i tre böcker. Del 2 har som undertitel ”Idealistens fall” och del 3 har som undertitel ”Vägrar leva på knä”. Samma dag som detta inalles ca 700 sidor långa verk ges ut lanseras böckerna med ett boksläpp i Rebeccas hemort Hökarängen i Stockholm.
Handling
”Kamp ger återbäring” är i dagens svenska litteratur en udda och personlig, men också gripande och politiskt ”inkorrekt” samhällskritisk berättelse om hur det är att växa upp som flicka och kvinna, kommen ur arbetarklassens lägre skikt. Berättelsens första del skildrar en ofta tuff uppväxt under 1950-talet, där läsaren får stifta bekantskap med verkligheten att vara ett misshandlat barn, omhändertaget av samhället, först på barnhem sedan i ett dysfunktionellt fosterhem. När hon slutligen får komma till sin fars hem, då modern försvann redan när Rebecca var tre år, fick hon vara med om en flytt till USA under ett par år då fadern flyttar till sin nya amerikanska hustru.
Rebecca är, som hon själv brukar säga, skärgårdsunge. Fjärde generationens Värmdöbo. Runt om sig ser hon hur många, inte minst arbetare, kommer upp sig och gör sig märkvärdiga då de får en ökad, materiell levnadsstandard. Dessa frukter av det framväxande folkhemmet får inte Rebecca del av, men saknar det inte då fadern var konstnärlig och bok- och konstdiskussioner med likasinnade arbetare var ofta förekommande under helgerna.
Genom sin ofta tuffa uppväxt i en splittrad arbetarfamilj blir hon tidigt brådmogen, ett maskrosbarn och med en medveten antinazistisk hållning i hemmet blir hon tidigt samhällspolitiskt engagerad på det som ofta nämns som vänsterkanten, dock utan att vara dogmatisk, hon är med ett öppet och kritiskt sinne. Berättelsen i första delen slutar med att hon vid nästan 18 års ålder föder sitt första barn på Södersjukhuset, mitt under sjuksköterskestrejk. Baksidetexten på del 1 är skriven av f.d. Utbildningsministern Bengt Göransson.
Den andra delen tar vid då hennes son är född och Rebecca tvingas flytta in på mödrahem.
Ett år senare, 1968 blir Rebecca i det närmaste världsberömd då hon som ensam person springer in på tennisbanan i Båstad då det är en omfattande demonstration mot att en tennismatch mellan Sverige och dåvarande Rhodesia, nuvarande Zimbabwe ska spelas. Rebecca deltog i en stor demonstration mot rasismen och var med i en liten grupp om ca 30 personer som skulle storma planen ifall inget annat fungerade. Vid order ”mot plan” visade det sig att hon var ensam att springa på plan. De andra svek. Då hon hamnade på tidningarnas förstasidor, blev hon både baktalad och utfryst av sina egna så kallade kamrater i den småborgerliga, medelklassiga vänstern, trots att hon till följd av polisens misshandel drabbades av en kraftig hjärnskakning.
Hon möter en författare från Bulgarien som blir hennes kärlek och hon flyttar till honom med sin son 1970. Där får hon chansen att studera filosofi vid Sofias Universitet, något som stimulerar den vetgiriga Rebeccas intellektuella sinne.
– I det socialistiska Bulgarien fick jag chansen till de studier som mitt rika fosterland inte kunde erbjuda, säger hon och fortsätter:
– I Bulgarien kunde jag ha hårda och tuffa, intellektuella diskussioner med bildade människor, något jag sällan kunde ha hemma i Sverige. Det är en saknad i mig att jag inte fick det hemma i Sverige, att alla bara gled undan och var fega, om de inte frös ut en.
Rebecca skildrar en stark kärlek till Bulgarien, natur och dess kultur. Men också de destruktiva relationserfarenheter som åren där nere gav, samtidigt som hon lyckades kämpa till sig en filosofie licentiat- examen i filosofi på bulgariska. Andra delen slutar med att efter hemkomsten till Sverige, svartlistning på arbetsmarknaden och Arbetsförmedlingen samt en ständig förnedring på arbetsmarknaden, åker hon till Beirut för att med medel från SIDA göra en film om palestinier i förskingringen efter fördrivningen då Israel bildades på palestinsk mark 1948. Baksidetexten på del 2 är skriven av Bertil Roth, f.d. svensk ambassadör i Sofia.
Bild: Beirut september 2024.
Del tre inleds med att hon är i Beirut, Libanon som år 1980 är i fullt inbördeskrig. Där träffar hon en ny kärlek som hon senare får två barn med. Rebecca och hennes nye man flyttar till Sofia i Bulgarien, där Rebecca nu disputerar och blir filosofie doktor i filosofi, i politisk filosofi med ämne svensk socialdemokrati och korporativism. Tillbaka hemma får vi följa Rebeccas kamp för att värna sina barn mot förtryck och fortsatt förnedring på arbetsmarknaden. Inte minst synliggör hon hur manliga, filosofiska akademiker, som gärna både kallar sig”vänster” och ”feminister” hindrar henne från att bli en del av det svenska filosofiska skrået. På Stockholms universitet hade man uppgett att hon var den första kvinnliga doktorn i filosofi år 1985.
Kamp ger återbäring är en gripande trilogi som skildrar både politisk och samhällelig utveckling i Sverige från 1950-talet och framåt genom Kalla Kriget, men också en utsatt men stolt och intellektuell kvinnas kamp i en ofta hård verklighet.
Inte minst är trilogin en uppgörelse med den ”vänster” hon var del av sedan tidiga år, en ”vänster” som ofta svek och ville inte erkänna hennes vetgirighet. Istället var många företrädare för denna ur medelklassen komna vänster, ogina, nedlåtna och svekfulla. Hennes erfarenheter från sammanlagt 10 år bakom Berlinmuren var inte viktig kunskap för den svenska medelklassvänstern. Hon blev hånad eller nedtystad. Rebecca skildrar också sin utsatthet i destruktiva förhållanden, som hade sin botten i hennes egna erfarenheter av övergrepp och dysfunktionalitet. Och uppskattning för sin intellektuella kapacitet kom nästan aldrig från hennes egna landsmän.
– Det var ofta invandrare, politiska flyktingar som visade mig uppskattning. Svenskarna hade så mycket svårare för det. De tycktes vara nöjda med vad de redan visste. Det är en djup sorg att mina egna inte visade någon uppskattning eller stå upp för en syster som verkligen ville göra någon verklig, samhällspolitisk skillnad. Hon avslutar:
– Med titeln ”Kamp ger återbäring” ville jag ge uttryck för en kamp för livet, för kärleken och för ett kritiskt tänkande som så småningom ger frukt, d.v.s. återbäring.
Boksläpp sker 4 oktober kl 17.00 i Cornelis Visrum på gågatan i Hökarängens Centrum
Kontakt för mer upplysningar om böckerna eller för förfrågan om intervju:
Rebecca Hybbinette T: 0703 999 583
Intressant historia den om Hubinette!
Det var då det kanske någon säger. Ja, det var det men det verkar som om det är ännu sämre idag. Ensidigheten hos makthavarna och mainstream massmedia är ju monumental! Andra uppfattningar än de som luftas av makthavarna bemöts med hånanden och småädelser. Det är Sverige av idag.
Börje A.
Tack för pressmeddelande,
Oj oj oj! Hybbinettes biografi – trilogi tycks vara läsvärd, en berättelse som säkert, enligt min känsla, berör djupt med – för mig, troligtvis också många andra nyfikna- en nyans av déjà vu. Jag kommer att köpa del 1 och under läsandets lust lär nog, får jag hoppas, del 2 och 3 flytta in i min bokhylla men som säges ”inget är säkert om lusten inte hålls vid liv” … jag upplever att Hybbinettes livsberättelse är en givande syreskick.