Tidskriften ”FÖRR OCH NU – Tidskrift för en folkets kultur och historia” har återuppstos för fyra par år sedan.
Man kan nu läsa artiklarna i Förr och Nu direkt på nätet.
Förr och Nu är en kulturtidskrift som tidigare utkom mellan åren 1974 och 1996. Tidskriften var den gången en papperstidning i A5-format och utgavs med fyra nummer per år. Den redaktionella tonvikten låg på kultur, kulturhistoria, historia, konst och litteratur. Detta är ett försök att åter väcka liv i tidskriften, nu som en webbtidskrift.
Förr och Nu:s program och inställning uttrycks genom de fyra parollerna:
Försvar för yttrande- och tryckfriheten
För en folkets kultur
För en folkets historia
Antiimperialism
Varje artikelförfattare svarar dock själv för de åsikter hen framför.
REDAKTION
Ulla-Britt Antman
Jan-Olof Erlandsson
Jan Käll
Per-Olov Käll (ansvarig utgivare)
Anne Lidén
NUMMER 4 2020
Ledare XV: Till minne av Jan Myrdal
MUSIKHISTORIA
Thomas Malm Mystiske Lavaun – hawaiianen som tog världsmusiken till Skandinavien
LITTERÄRT
Anders Björnsson Damen med huckle
Jan Käll Exil
RECENSIONER
Örjan Magnusson The Kremlin Letters
Ann-Katrin Blomberg Lennartsson Sovjetlogo
TIDSBILDER
Anders Björnsson EN STUND I AUGUSTI 2020
Leif Ståhlhammer En kulturskandal i Borlänge!
PROLETÄRFÖRFATTARNA
Anne Lidén Josef Kjellgren och brobyggarna – arbetets och kamratskapets författare
Jag återger redaktören Per-Olov Källs artikel och rekommenderar Dig att läsa resten i FÖRR OCH NU på internet. Jag har själv en liknande bakgrund som Per-Olov.
Till minne av Jan Myrdal
Jan Myrdal gick ur tiden den 30 oktober i år, 93 år gammal. Det är inga överord att säga att han inte endast var en av efterkrigstidens mest inflytelserika svenska författare, en den där gjorde djupa avtryck, kanske i synnerhet inom den generation som föddes åren kring 2:a världskrigets slut. I litterär mening var han faktiskt en av de viktigaste stilbildande författarna inom vår moderna litteratur. En förnyare av svenska språket. Själv lärde jag känna honom i 24-årsåldern i samband med att han tog initiativet till tidningen Folket i Bild/Kulturfront:
-Kom ihåg en sak Per-Olov: tro aldrig på beröm!
Denna artikel syftar inte till att sammanfatta hans märkligt breda och omfattande litterära insats: politiska analyser, djuplodande tänkvärda essäer om konst och litteratur (där klassperspektivet nästan alltid spelar en viktig roll), journalistiska reportage, romaner, dramer, reseskildringar, dagskommentarer, filmer osv. För att inte nämna den offentliga roll han genom alla år tog på sig som ständigt stridbar debattör och föreläsare. Även om jag nog läst det mesta (dock inte allt) av det han publicerade tar jag här endast upp ett par av hans – i mitt tycke – högst originella och ofta förbisedda verk: En Meccanopojke berättar. Anteckningar om ett borgerligt förnuft (1988) samt romanen Karriär (1975). Verk av central betydelse i vår litteratur och idédebatt. POK
PER-OLOV KÄLL
Till slut föll pennan ur mästarens hand.
För den generation jag tillhör – födda strax innan eller strax efter 2:a världskrigets slut – blev Jan Myrdal ett intellektuellt riktmärke, någon man inte kunde undgå att förhålla sig till. I varje fall om man delade hans kulturella, politiska och, vilket mindre ofta framhålls, även tekniska och naturvetenskapliga intressen. Till hans tekniska intressen återkommer jag nedan.
För just mig var han dock ingen självklar utgångspunkt. Uppväxt i ett (lägre) medelklasshem med konstnärliga och litterära intressen hade jag läst böcker som Jean-Paul Sartres Orden, August Strindbergs Tjänstekvinnans son, Eyvind Johnsons Drömmar om rosor och eld, Ivar Lo-Johanssons novellsamling Statarna (del I & II), Gustav Flauberts Madame Bovary, Fjodor Dostojevskijs Brott och straff, Norman Mailers De nakna och de döda och tagit starka intryck.
På radioteatern kunde man ibland höra de klassiska grekiska dramerna, vilka jag fann – och alltjämt finner – enastående. I familjens bokhylla, som i och för sig inte var särskilt omfattande, hittade man Ève Curies biografi över sin mor, Min mor Marie Sklodowska Curie. En dotters intressanta skildring av en världsberömd mor. Senare har jag förstått att mor och dotter inte alltid drog jämnt – vilket låter rimligt. På Dramaten kunde man, om man köpte biljetter genom gymnasiets subventionerade biljettsystem, se Bertolt Brechts ”Herr Puntila och hans dräng Matti” i regi av Alf Sjöberg med Sigge Fürst som Puntila, den unge Thommy Berggren som Matti och Gunnel Broström som Puntilas dotter Eva [1]. Jag har sedan dess sett andra uppsättningar av detta klassiska stycke men ingen Puntila har kunnat mäta sig med den som den f.d. poliskonstapeln Fürst den gången gestaltade på Dramatens tiljor. Den Puntilan var allt en trovärdig en!
Så kan kanske den intellektuella bakgrund i vilken jag formades kort sammanfattas. Några mer uttalade politiska intressen hade jag knappast före sexton-sjuttonårsåldern….”
Erfarna människor som t.ex. Jan Myrdal kan vara mycket intressanta att lyssna på.
Jag har lyssnat på en psykiatriker ikväll som talade om feminism och jämställdhet.
Nitton intressanta minuter men tyvärr lite problem med ljudöverföringen men gick klart att lyssna på ändå.
Psykiatrikern menade bl.a. att hela den feminism och jämställdhetsdoktrinen måste ses som ett ”paket” där eventuella avarter förbises.
Psykiatrikern påstod också det inte finns några vetenskapliga belägg för att vi människor skulle födas till världen som ”oskrivna” blad.
Det senare tror jag absolut på och att vi föds med vissa förutsättningar som kommer styra våra handlingar och möjligheter genom livet.
Vidare menar jag det har stor betydelse om vi föds som kvinna eller man.
Total jämställdhet mellan könen anser jag vara både omöjlig och ens önskvärd.
För mig låter det onaturligt och på vägen till groteskt och vanställt.
https://www.youtube.com/watch?v=TddhyQEoMi0
Kulturtidskriften Förr och Nu med säte i Mörbylånga på Öland.
Ja, ser man på. Det är ju inte så våldsamt avlägset från mig.
Men Öland är populärt även för Stockholmare som kanske har närmare till Gotland som vad jag förstår har koppling till huvudstaden.
Det är många kulturmänniskor som sökt sig till Öland. Vanligt bland konstnärer. Ett galleri där sommartid är effektivt. Tilltugg, något att dricka + en artist är publikmagneter.
Vad redaktören för Förr och Nu sysslar med eller har sysslat med för övrigt vet jag inte.
Men jag vet nu att FIB Kulturfront ger ut sin tidning helt utan presstöd.
Säkert är det så med den här tidningen också.
Jag hörde ikväll på Exakt24 att Samnytt nu avslöjat en vänstertidning som fuskat till sig presstöd.
Tempus heter tidningen men kanske är vänsterliberal.
Samnytts avslöjande gjorde att tidningen upphörde att ges ut.
Althögern jobbar frenetiskt och vad händer när det börjar sippra ut bland folk vad som försigår lite varstans men som vanlig media och kanske framförallt Public Service helst tiger still om?
SVT:s och de stora tidningsdrakarnas förtroendekapital är fortfarande solitt men hur länge kan det behållas i en miljö med ständiga attacker?
Jag får en känsla här att förövarna löper en risk att straffas och i det sammanhanget tror jag både kulturtidskriften Förr & Nu samt FIB Kulturfront kan känna sig både trygga och säkra.
Men också i en marginal där de sällan eller aldrig blir uppmärksammade.
Har du inga synpunkter på bloggartikeln eller FÖRR och NU?. Du skriver ofta om annat än vad en artikel avser. Varför?
Men tänk själv, du pratar med en liten grupp radikalt vänstersinnade samtidigt som du vänder dig till alla.
Vad kan du förvänta dig av det?
Att jag ska anpassa mig och bli en gruppen och tycka samt intressera mig som ni?
Det är just den viljan som finns i kommunisternas revolution men vi lever faktiskt i ett fritt samhälle där vi åtminstone hyggligt får tycka och tänka som vi vill.
Lika barn leka bäst brukar de säga.
Men ett samhälle där alla barnen är lika och leker bäst är en utopi, d.v.s. omöjligt att uppnå.
Och som jag tror, en strävan ditåt kommer leda till STRID.
Jag påtalar att du avviker från ämnet, inte ovanligt
Korta svaret.
Det var någon mer som påpekade att jag avvek från ämnet.
Men jag tror inte det är ovanligt någonstans bland kommentarsfälten.
Förmodligen är försök till åsiktsstyrning en bidragande orsak.
Som jag förstått har högerbloggaren Thoralf Alfsson har liknande problem.
I varje fall har han infört veckans inlägg för ”off topic” kommentarer.
Men om det är något att rekommendera, tveksamt….. tycker jag.
Ska man kosta på sig kommentarfält får man nog ta det som det blir.
Försök till alltför stram styrning tror jag kostar mer än det smakar.
Men nu tror jag det får räcka med kommentarer för idag.
Vad och när härnäst vet jag inget om.
Det blir som det blir.
För mig finns ingen som helst planläggning.
Mer än jag sparar en del länkar för senare bruk.
Här är toleransen större än i vanliga medier. Du skulle knappast få in sådana kommentar i debatten under ”Ifrågasätt” till artiklar i etablerad press. Jag vill inte framhålla mig själv, men jag får nästan alltid in mina kommentare. Man håller sig till ämnet och är saklig så går det.
Uppmanar: Försök att hålla dig till ämnet.
Jag avhåller mig från ”etablerad” press.
Min innerligaste önskan är att fler gör det så de till slut endast har skattesubventionerna kvar som inkomst.
Skattesubventionerna = Mediestöd ->
Högste ansvarig (s) regeringen med kulturminister Amanda Lind (mp)
Fri- och oberoende media med sånt massivt stöd av skattebetalarnas pengar?
Blääää!
Det blir så klart till slut regerande politiker som bestämmer innehållet i media.
Precis som du bestämmer innehållet i inläggen här.
Som du önskar vara avhängigt kommentarerna.
Men så klart du bestämmer på din blogg.
Det är vad jag har att förhålla mig till.
Men det är bra att toleransen är större här.
I min begreppsvärld måste toleransen vara större om mediet ska attrahera arbetarklassen.
Annars kommer mediet mer locka till sig borgerligheten och samtalet i finrum och salonger.
Högermediet Samhällsnytt är en webbtidning som närmast vänder sig till arbetarklassen. Där finns också kommentarfält där toleransen är väldigt hög.
En annan högermedia är Nya Tider.
Jag har fått för mig det mediet mer vänder sig till en mer akademisk krets. Kommunisten Jan Myrdal var ju där ett par gånger till exempel.
Men där är toleransnivån något lägre liksom här.
Resultatet löper ovillkorligen ut i att det inte är det enklaste att ”samtidigt kunna tala till bönder på bönders vis och till det lärde på latin”
Anders Romelsjö (red) 26 februari, 2021 At 19:41
”Uppmanar: Försök att hålla dig till ämnet.”
För mig är ämnet på den här webbsidan politik.
Mest internationell sådan men nationell förekommer ibland.
Någon kommentar med tekniskt innehåll jag gjort har du dissat och ett sådant kan för mig lätt gå utanför politiken eftersom jag har det som ett drivande intresse.
Så tar du bort en sådan kommentar finner jag det okej.
Ämnet intresserar dig förmodligen inte heller.
Men alltför stram styrning kan nyttjas till avledning från något politiskt man tycker är brännande men som någon annan helst vill låta i tysthet gå förbi.
Det leder till någon form av åsiktskontroll man kan finna i diktaturer men som inte passar in i en demokrati där yttrandefriheten är en hörnsten i samhällsbygget.
Samtidigt som jag förstår dig så tycker jag det här är en komplex fråga och har tyvärr inte några enkla svar.
Thoralf som också uppmärksammat problemet med avvikelser från ”ämnet” har funnit en lösning med ”veckans offtopic inlägg”. Men om det är så särskilt lyckat vet jag inte då politiska reaktioner ofta är både häftiga och spontana och måste få sitt utlopp tämligen omgående.
Jag har precis lyssnat på veckans ”Henrik Jönsson”. Det här avsnittet handlade om lögnen i politiken, dess historik och vad det får och kan få konsekvenser.
Sammantaget kan man säga att vägen till samhällets solidaritet kan det knappast vara.
För ett så politiskt splittrat och dessutom aggressivt Sverige vi har idag har jag aldrig tidigare upplevt.
Se filmen och undvik att ta till er angreppen på regeringspartiet så blir det faktiskt ganska lärorikt.
https://www.youtube.com/watch?v=U_CDgToQGEc
arbetarklass, har du någon aning om vem som styr svenska medier?
Läs gärna artikeln om hur Israels regim styr svenska medier.. i Folket i Bild Kulturfront
http://web.fib.se/visa_info.asp?PostId=25&Avdelning=017&Sidrubrik=Om%20tidningen&e=e003
ZOG?
Kan jag väl lika gärna läsa om på Nordfront?
Men visst har jag väl en uppfattning om vem som styr svenska medier trots mitt enkla lågutbildade jag.
Min uppfattning om vem som styr är en kombination av kulturell, akademisk samt ekonomisk elit.
Folkstyre har aldrig någonsin funnits och kommer heller aldrig att uppnås.
Det är endast utopiska tankegångar och visioner.
Flockbeteendet gör att eliten alltid letar sig fram i ledarposition och kommer inte lämna den platsen frivilligt.
Om folkdjupet söker sig till makten blir den genast beskylld som populister.
Alltså något som katten släpat hem.
Redaktören berättade att han med att vara saklig fått in kommentarer i ”etablerad” press.
Han skriver ”skadlig” men det måste vara en felskrivning.
Hur som helst så ser jag det som anpassning.
Jag påstår inte redaktören är det men det finns många karriärister.
Människor som vill klättra för egna behovet.
Eller bara sola sig i rampljuset.
De flesta arbetare är inte sådana. De lever i det lilla och har sällan några större ambitioner.
Familjen, huset, jobbet, semestern ja du vet.
Det är just vid den här gränsen jag menar vägen ligger öppen till folkmakt och demokrati.
Varför mata trollen… Ähum, jag menar eliten.. när det nu uppkommit alternativ för den politiska debatten utanför borgerlighetens salonger och finrum?
Jag lyssnade på en video tidigare ikväll av Gustav Kasselstrand där han menar politiker sätter sig över folkomröstningar och beslutar som de vill ändå.
De kan de göra just därför de besitter elitens maktposition.
Vill du göda dem så visst, ta då del av deras alster och foga dig till dem.
Vem vet, någon belöning kanske du får?
https://www.youtube.com/watch?v=pnkMVe1g9rQ
Eftersom du ovan lyfter fram Israel så kan jag berätta jag även såg en film som handlade om den framväxande antisemitismen i Malmö. Som nu börjar bli ett problem även för Malmös politiker.
Ska man numera som jude inte kunna röra sig fritt utan att bli trakasserad?
https://www.youtube.com/watch?v=dGjoYVsNyaY
Jag tycker den mediekanalen är bra och jag lyssnar gärna på de avsnitten som berättar vad som händer borta i USA med den nya Biden-administrationen.
Dick Erixon verkar insatt i USA och än mer en ”USA-expert” som ser ut och talar som en amerikan.
Minns bara inte namnet på honom.
Den ”vänster” som växer fram i maktposition nu i USA står för identitetspolitiken ungefär som vänsterpartier och närmast i praktiken partiet Socialdemokraterna gör hos oss.
Vad sedan USA gör i exempelvis Syrien har inte alls något med den saken att göra.
Det gäller att skilja på begreppen för att kunna förstå.
Noterar att ordet ”ZOG” varken förekommer i FÖRR och NU eller i den artikel som Ivan länkar till.
Ja saklig ska det vara. Och man måste hålla sig till ämnet, vilket du inte gör alltför ofta.
ZOG är en konspirationsteori som menar att Israel styr världen och då även dess massmedier.
Tror du verkligen på det?
Jag tycker det är rasism och grundar sig i att judar skulle var ondskefulla vilket de absolut inte är mer än andra människor.
Tror inte på det.
Det var bra det.
Men något visst är det med judar ändå.
För de verkar lyckas med vad de tar sig för.
Bibeln påstår Guds utvalda folk.
Jag förstår palestinierna att det inte är det enklaste att leva tillsammans med det.
Det gick ju heller inte så bra i Tyskland när landets ekonomi gick åt skogen. Judarna fick skuldbördan som hämtat ur medeltiden.
Jag tror frustrationen har sin förklaring men att det utmynnar i våld slår tillbaka.
Beklämmande situation helt enkelt.