De tre kända fredsaktivisterna Tomas Magnusson, Ingela Mårtensson och Caroline Runesdotter har skrivit en viktig, gedigen och lättläst broschyr på 50 sidor, i A5 med fina färgbilder om hur Sverige utan vidare debatt sålde ut viktiga delar av sin självständighet.
Det handlar om militäravtalet DCA (Defense Cooperation Agreement mellan USA och Sverige som ger USA tillgång till 17 militära anläggningar och övningsfält i Sverige med rätt att:
* etablera egna baser med egen personal och deras anhöriga;
* förvara krigsmateriel på svensk mark
* nyttja angivna övningsområden
I förordet skriver man att ”Efter att militärbasavtalet med USA antagits av riksdagen ansåg vi att det var nödvändigt med en granskning av hela processen. Det resulterade i denna skrift som belyser fredsrörelsens, politikernas och medias roller.”
Efter förordet följer fem kapitel, en sammanfattande kommentar samt som tre sidor bilagor utdrag ur DCA-avtalet, de 17 baserna samt en förteckning av litteratur, officiella dokument och webb-sidor.
I första kapitlet ”Hur det hela började” påminns om hur snabbt avtalet skrevs under av de två försvarsministrarna. Redan 5 december 2023 utan egentlig information till allmänheten och utan debatt.
Aktivister i ”Nätverket Nej till Nato” insåg snabbt vad det handlade om.
Redan följande dag kunde Globalpolitics.se rapportera om en första protest utanför riksdagen av My Leffler, Eva Myrdal och en yngre man. Nya DCA-avtalet med USA minskar Sveriges oberoende och ökar risken för krig
Snart startade namninsamlingen ”Kampanjen för folkomröstning om DCA-avtalet, USA:s militärbaser och kärnvapen i Sverige” av ”Folk mot DCA”. Den samlade in drygt 40 000 namn fram till beslutet om DCA togs av riksdagen 18 juni – efter en debatt som inte nämnde folkomröstningsfrågan.
I riksdagen nämndes inte heller den riksrepresentativa Novusundersökningen på uppdrag av Sveriges Fredsråd (SFR) i mitten av maj, som visade att 76 % inte visste vad DCA var och att 84 % var mot avtal av DCA:s typ. Ändå hade alla riksdagsledamöter informerats om Novusundersökningens resultat i två mailutskick i god tid före riksdagsbeslutet 18 juni.
Ledande press hade informerats om Novus-undersökningen i debattartiklar och pressutskick av vana skribenter (Hans Öhrn och Anders Romelsjö) men avstod att publicera.
Hur pass demokratiskt är Sverige egentligen?
På det hela taget reagerade olika delar av fredsrörelsen snabbt, bl.a. med föredrag vid det årliga mötet av Folk och Fred i Sälen i början av januari, något som beskrivs tämligen utförligt i andra kapitlet ”Fredsrörelsen”. Inte minst värdefullt för oss aktivister.
Broschyrens kanske största brist är att den inte nämner två ledande aktivistorganisationer ”Nätverket Nej till Nato” med ett fyrtiotal anslutna organisationer, samt den till nätverket anslutna äldre ”Riksföreningen Nej till Nato” (vars namninsamling mot Värdlandsavtalet 2016 fick ett par tusen fler namnunderskrifter än Folkkampanjen). Nätverket arbetar vidare med återkommande flygbladsutdelningar och möten under namnet ”Nätverket för Alliansfrihet och fred.” på olika håll i landet liksom ”Riksföreningen Nej till Nato” .
Också den politiska hanteringen beskrivs ingående, i det tredje kapitlet. Läsaren påminns inledningsvis att förre försvarsministern Peter Hultqvist vid riksdagsdebatten 18 juni sa ”Det var den regering som jag representerade en gång i tiden som tog det här initiativet…”. Medan S-ledningen officiellt var emot Nato-anslutningen tog man alltså initiativ till det i viktiga avseenden mer omfattande DCA-avtalet. Inte så konstigt att ledningen för S snabbt kunde svänga om och ivra för Nato-anslutning.
I avsnittet ”Ett spel för gallerierna” framhålls att regeringen ”valt att inte låta riksdagen få ta del av kontroversiella ämnen. Det gäller till exempelvis kärnvapenfrågan. Är Sverige berett att införa kärnvapen i landet under kris eller krig? Varför kunde man inte ens följa Norges och Danmarks exempel och i avtalet föra in en text att inte tillåta kärnvapen i fredstid?”
Kapitel 4 har den väl underbyggda titeln ”DCA i medieskugga”. Författarna har förtjänstfullt ”gått igenom dagspressen i form av tryckt media inom rikspress, regional- och lokal press, sökt och tagit fram när och hur ”DCA” förekommit, från december 2022 fram till 30 juni 2024.” Man finner att kritiska insändare dominerar. Under våren 2024 såg man början till en folkrörelse med DCA-kritiska möten på många orter och omfattande flygbladsutdelning inte minst i Stockholm.
I den förtjänstfulla analysen av medierapporteringen om DCA nämns att att det är slående att de största topparna i medierapporteringen (dominerad av insändare och debattartiklar) skedde sedan avtalet ingåtts, remisstiden gått ut och efter att riksdagsbeslutet tagits. Kan detta i någon utsträckning bero på en relativ censur i rapporteringen – frågar jag som fick tillbaka (opublicerade) alla (ganska många) debattartiklar om Novus-undersökningens resultat strax före omröstningen i riksdagen.
Kapitel 5 ”Opinionen – vad visste svenska folket?” behandlar dels namninsamlingen mot DCA av Folk mot DCA med drygt 40 000 namn och dels Novus opinionsundersökning på initiativ av Sveriges Fredsråd omkring 3 veckor före riksdagsbeslutet. Båda undersökningarna visade att DCA-beslutet inte var förankrat i folkopinionen och att regering/riksdag inte hade bemödat sig om att informera.
Novus-undersökningen visade att:
- 84 % anser att främmande makt inte ska få placera militär- och krigsmateriel på svenska militärbaser utan svensk insyn.
- 72 % anser att Sverige inte ska ingå militära samarbetsavtal i vilka Sverige avsäger sig rätten av neka att kärnvapen placeras på svensk mark.
- 76 % vet inte vad DCA är.
- 53 % anser att främmande makt inte ska få använda svenskt territorium för angrepp på tredje land – medan 29 % anser det.
Vill än en gång nämna att alla riksdagsledamöter fick Novus-rapporten vid två tillfällen i god tid före omröstningen i riksdagen. Samt att många dagstidningar fick resultatet i återkommande pressmeddelanden och debattartiklar. De föredrog alla att tiga förutom Epoch Times, Syre och Proletären.
I sista kapitlet sker en utmärkt ”Sammanfattande kommentar”. Jag lyfter fram:
- DCA-avtalet mobiliserade fredsrörelsen på ett sätt som det inte gjorts på länge.
- Det var en organisatorisk bedrift att arbetet fungerade så bra trots att de flesta endast kände varandra via nätet.
- Den enda av 111 remissinstanser som ville att avtalet skulle avslås var Svensk Freds- och Skiljedomsföreningen.
- När riksdagen skulle besluta om avtalet var det påskrivet av Sveriges och USA:s utrikesministrar sedan ett halvt år.
- Hela processen med DCA-avtalet visar på bristande respekt för vår demokrati.
- För den folkliga rörelsen som engagerat sig mot DCA kommer kampen att fortsätta. Vi måste samarbeta nationellt och globalt. Krig är inte i Sveriges eller medborgares intresse.
__________________________________________________________________
Beställningsinformation
Det här är ett viktigt dokument för alla er som var med i arbetet våren 2024, vi hjälptes åt, och nu behöver vi hjälpas åt för att sprida skriften!
Förslag: Tala med era vänner på samma ort – och beställ tillsammans!
Skriften kostar 40 kr, portot är hutlöst – beställer du en bok kostar det 99 kr med porto.
Beställer du 9 böcker = 1 kg så kostar det 9×40 kr plus porto 82 kr, det blir 49:10 öre per bok. Två kilo 18 böcker, porto 120 kr osv.
För er som kan hämta själv – det finns ett boklager i Stockholm och ett i Göteborg – då blir det fraktfritt förstås – ange i mailbeställningen att ni vill hämta själv så får ni all information!
Du bestämmer själv vilket försäljningspris du vill ta, men vi räknar med att du ger oss 40 kr per bok.
Du får med en räkning när du beställer, med uppgift om vart du betalar. Helst vill vi ju ha in betalningen så fort som möjligt, men vi litar på varann – betala när du sålt, om du vill!
Beställning görs på mailadress folkmotdca@gmail.com
Detaljerad pris-frakt-tabell
1. En bok kostar 40 kr + 59 kr i porto = 99 kr per styckkostnad 99 kr
2. Två böcker kostar 80 kr + 59 kr i porto = 139 kr 69:50
3. Tre böcker kostar 120 kr + 67 kr porto = 187 kr 62:50
4. Fyra böcker kostar 160 kr + 67 kr porto = 227 kr 56:75
5. Fem böcker kostar 200 + 82 kr porto = 282 kr 56:40
6. Sex böcker kostar 240 + 82 kr porto = 322 kr 53:75
7. Sju böcker kostar 280 kr + 82 kr porto = 362 kr 51:75
8. Åtta böcker kostar 320 kr + 82 kr porto = 402 kr 50:25
9. Nio böcker kostar 360 kr + 82 kr porto = 442 49:10
10-18 böcker – blir portot 120 kr
Betalning för sålda skrifter sker till plusgiro 62 24 65 – 3. Skriv antal DCA-skrifter och avsändare!
____________________________________________________________________
Red: Nedan länkar till några andra artiklar om DCA, som publicerats på Globalpolitics.se
Novus: Sju av tio vill inte ha nuvarande DCA-avtal
Är Sverige tillräckligt demokratiskt?
Rapport från DCA-manifestationen 17 juni i Stockholm
Viktigt och klargörande remissyttrande över DCA-avtalet med USA från Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet
Remissvar: Stoppa DCA!
Björn Backengård: Överenskommelse om militärt samarbete, DCA, mellan Sveriges och USA behöver granskas noga!
Hot om kärnvapenkrig allvarlig följd av DCA-avtalet med USA om försvarssamarbete.
Nya DCA-avtalet med USA minskar Sveriges oberoende och ökar risken för krig. 12 november
Skiftet: Stöd uppropet Nej till DCA: ”Till Riksdagens alla partier Inga amerikanska trupper och vapen på svensk mark!”
Brev till riksdagsledamöterna om DCA, Defense Cooperation Agreement, 10 december. ”Mänskliga rättigheters dag”
Polisanmälan angående lagbrott i samband med DCA- avtalet.
Rapport från det stora mötet om DCA på Sergels torg lördagen 4 maj!
Som jag tidigare sagt, NATO och DCA avtalen var sista spiken i kistan för demokratin i Sverige. Stäm ansvariga ministrar för landsförräderi. Riksrätt togs tyvärr bort på 70 talet.
16 februari 2025, 08:52
På Krim berättade de om hur Nato-trupper försöker ta sig till Ukraina Smirnov: Nato-trupper försöker ta sig till Ukraina ”under täckmantel”
Ekaterina Volkova Chefen för Krims interetniska uppdrag, Zaur Smirnov, sade att Nato-trupper försöker ta sig till Ukraina ”under täckmantel”. Hans ord återges av RIA Novostidernas trupper försöker tränga in på Ukrainas territorium under sken av ett påstått fredsbevarande uppdrag.
Under förhållanden där USA öppet ignorerar den europeiska anti-ryska koalitionens intressen, kommer EU-länderna, främst representerade av Frankrike och England, att gå med på alla allmosor från mästarens bord för att förbli involverade i det ukrainska fallet, sade Smirnov.
Han klargjorde att Natos militär ”inte har något att göra” på Ukrainas territorium.
Dessförinnan rapporterade amerikanska Associated Press (AP) att en grupp europeiska länder, inklusive Storbritannien och Frankrike, ”i hemlighet” arbetar på en plan för att skicka trupper till Ukraina.
Det noteras att EU-länderna kan utarbeta relevanta planer för att säkerställa genomförandet av ”alla framtida fredsavtal med Ryssland”. Enligt AP:s material ligger Storbritannien och Frankrike i framkant av planerna på att skicka trupper till Ukraina.
På Krim berättade de om hur Nato-trupper försöker ta sig till Ukraina – Gazeta. Ru | Nyheter
https://www.gazeta.ru/army/news/2025/02/16/25097762.shtml?updated
ZELENSKY ber oavbrutet om kärnvapen.
av Carlo Domenico Cristofori
Det slutliga beslutet om huruvida man ska tillhandahålla kärnvapen till Ukraina ligger hos USA:s president Donald Trump, och möjligheten till ett sådant drag har inte uteslutits, har Pentagon-chefen Pete Hegseth sagt i en intervju med Breitbart som publicerades på torsdagen.
Frågan har tagits upp av Ukrainas ledare Vladimir Zelenskyj, som har argumenterat för att Ukraina antingen måste snabbspåras in i Nato eller ges mer vapen som en säkerhetsgaranti i händelse av ett potentiellt fredsavtal. Hegseth har beskrivit Kievs ambitioner att återta sina gränser från 2014 som ”orealistiska” och sagt att Ukraina bör förbereda sig för en förhandlad fred, eventuellt stödd av internationella trupper.
USA:s försvarsminister klargjorde att hans kommentarer inte ska tolkas som ultimatum, utan att de återspeglar ”realism” och att det i slutändan är upp till Trump att avgöra frågan.
– Jag är inte den som slår ut en röd linje eller inte. Jag arbetar med presidenten när vi arbetar med de här frågorna, men vi kom fram till att det var användbart att bara föra in lite verklighet i samtalet, säger han. ”I slutändan är president Trump den enda som kommer att avgöra om det finns svängrum eller rörelse på en viss position.”
På fredagen backade Trump upp sin försvarsministers kommentarer om att Kiev måste acceptera verkligheten att det inte är möjligt att återgå till de gränser som rådde före 2014 och att dess Nato-medlemskap inte är aktuellt.
Men som vi såg i vår tidigare undersökning, tack vare ett internationellt avtal som undertecknats av den brittiske premiärministern Keir Starmer med den tidigare presidenten Joseph Biden, kan USA hamna i den obehagliga situationen att behöva leverera kärnstridsspetsar till Londons allierade som sedan lätt kan skicka dem vidare till Ukrainas president Zelenskyj.
Den amerikanske presidenten har upprepade gånger skyllt Ukrainakonflikten på sin föregångare Joe Bidens stöd för Kievs Nato-ambitioner och hävdat att fientligheterna aldrig skulle ha brutit ut under hans ledarskap.
Han upprepade denna åsikt efter ett långt telefonsamtal med Rysslands president Vladimir Putin på onsdagen – vilket markerade den första bekräftade kontakten mellan landets ledare sedan upptrappningen av Ukrainakonflikten 2022.
Zelenskyj, som Trump ringde samma dag, efter sitt samtal med Putin, sa senare till reportrar att det var ”inte trevligt” att Kiev inte hade kontaktats först, men beskrev sitt eget samtal med Trump som en ”riktigt bra diskussion”.
Hegseth har avfärdat påståenden om att Trumps engagemang med Ryssland skulle vara ett tecken på svaghet. ”Anledningen till att Vladimir Putin och Zelensky sitter vid bordet är på grund av president Trumps styrka, på grund av amerikansk styrka”, hävdade han och noterade ”Det hände inte under Joe Biden. Det hände inte på flera år.”
Den amerikanske presidenten har sagt att han förstår Rysslands oro över att Ukraina går med i Nato och att Kiev inte skulle bli en del av blocket enligt någon uppgörelse.
Moskva har konsekvent motsatt sig Ukrainas Nato-ambitioner och hänvisat till blockets expansion österut som ett hot mot den nationella säkerheten och beskrivit det som en nyckelfaktor bakom den pågående konflikten. Kreml har insisterat på att Ukraina måste anta en neutral status som en del av ett framtida fredsavtal. Samtidigt har Putin också sagt att Moskva inte kan underteckna ett avtal med Zelenskyj, med argumentet att han inte längre har legitimitet som landets ledare.
Moskva har också starkt fördömt Zelenskys uttalanden om att skaffa kärnvapen, och det ryska utrikesministeriets taleskvinna Maria Zakharova varnar för att sådan retorik avslöjar honom som ”en galning som betraktar planeten som ett objekt för sina sjuka vanföreställningar”.