Liberal! Fosterlandet räknar med dig, bevara alla dina krafter åt det!

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett-två år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som är minst lika aktuell idag.

_________________________________________________

Välkomna till ett nytt blogginlägg av Andi Olluri. Länkar till hans fyra tidigare artiklar finns längst ned.

Liberal. Fosterlandet räknar med dig, bevara alla dina krafter åt det.

Det verkar som att en stor del av den västerländska pressen och intellektuella eliten har någonting gemensamt. I förstone: otrolig servilitet inför statsmakt och hyckleriet som krävs för detta. Men de verkar ha ytterligare ett problem: de tekniska kretsarna kring säkerhetspolitik lider av akut självmordsbenägenhet.

Faktum är att det har varit väldigt mycket tal om säkerhetspolitiska frågor på senaste. Den ryska björnen som vaknat ur ide, NATO-medlemskap, och så vidare. Men det är mycket svårt för en att inte mycket fort inse att vi har med välutbildade krigsfantaster att göra med, till stor del. Inga som bryr sig om säkerhet och fred.

Nyligen publicerade 17 av landets ledande säkerhetsanalytiker ett utlåtande om fredens hot. Bland annat varnar de om att Sverige måste öka försvarsbudgeten ytterligare, då “Ryssland önskar uppnå status som stormakt.” Dessutom tvekar Björnen inte på “att använda sina militära och icke-militära förmågor för att nå politiska mål” och världsherravälde.(1) DN:s ledarredaktion är vänlig och väcker oss ur vår inbilska dvala!: Vi måste formellt kyssa USA:s fötter, eftersom Ryssland “utgör ett invasionshot” och “fortsätter att hävda” sin oinskränkta makt för sitt herravälde med en “väloljad och snabb” armé.(2)

Denna ståndpunkt är vansinnig. Vill man minska risken för krig och ett hejdå till all form av organiserad mänsklighet är det enda rätta att inte ställa sig vid sidan av den aggressiva parten. Vid fall efter fall ser vi att USA och NATO är de som utgör aggressionen. Ted Galen Taylor, som råkar vara en bit ut på högerkanten och arbetar för Cato Institute, har gjort en systematisk genomgång av Västs aggressiva beteende österut. Han påpekar att

NATO har engagerat sig i ett alarmerande antal provokationer [mot Ryssland] de senaste åren. Det politiska beslutet att expandera [NATO-]alliansen till att inkorporerar inte endast forna Warszawapakten-medlemmar, men även tre baltiska stater som var en del av Sovjetunionen, var i sig en fientlig handling. NATO har dessutom deltagit i ett antal specifika militära aktioner som har förvärrat spänningarna.

Man får inte glömma det faktum att militärövningar med USA och NATO-länder intill Rysslands gräns har skjutit i höjden de senaste åren. Eftersom vi måste trycka igenom den tjocka ryska skallen att det är vi som är herrarna, valde NATO att ha den största militärövningen sedan ungefär Sovjetunionen föll, utanför Rysslands gräns i januari förra året.

Juni samma år erbjöd sig Ryssland att dra tillbaka sina trupper från Kaliningrad – som är isolerat från övrig rysk infrastruktur och omringas av NATO-länder och amerikanska trupper – under endast en enda förutsättning: ni gör detsamma.

Förslaget möttes av NATO med “en stenvägg”. Dessutom påpekar man det uppenbara: NATO-skepp och -flygplan är ständigt inne i ryskt territorium för att “testa [Rysslands] luft- och havsvärn”. Årligen sker “hundratals, uppfånganden av amerikanska och NATO-militärflygplan” som inkräktar i ryskt territorium. Dessutom förekommer det att ryska plan i ryskt luftrum “trakasseras av amerikanska och NATO:s” stridsfartyg.

Han konstaterar att “den oförnekliga sanningen är att USA och NATO tränger sig på Ryssland”, inte tvärtom. Man skall dessutom notera att amerikanska baser omringar Ryssland, och att USA nyligen fastslog “permanent närvaro av trupper” i Polen med 1000 trupper och den mest moderna och sofistikerade typen av krigsmateriel. Det verkar alltså inte helt fel att Taylor kallar Västs agerande för självmordslängtande “krigslekar”. (3)

En rapport presenterades av ABC News, april förra året. Exempelvis hände det att ryska flygplan ibland kom utanför sitt territorium och konfronterades av Västliga flygplan. Men “inte desto mindre bleknar dessa i antal jämfört med utsträckningen av USA:s och NATO:s militära verksamhet längs Rysslands gränser.” (4)

Inom seriösa kretsar känner man mycket väl till denna sortens den-stora-pojken-på-lekgården-beteendet.(5) Oavsett vilket område i världen man pratar om, styr USA och dess västlakejer inom den internationella politiken efter maffia-principen: om du inte lyder skickar vi flåbusen på dig.

När vi nu har påpekat dessa truismer borde man förvänta sig att Sveriges högst utbildade intellektuella klass ingjuts med litet vett. Men detta är knappast fallet. Snarare är de upptagna med att äventyra mänsklighetens fortlevnad, och att egga till vad som i slutändan inte kan innebära annat än nukleär förintelse. Om man råkar tycka att detta är en dålig idé är man rov för “en religiös dogm som aldrig får ifrågasättas.” Man är med andra ord en “neutralitetsnostalgiker” (6) och de som ens får för sig att vara detta “lånar ut sina namn till Kreml”. (7)

Och likaså vad gäller NATO-medlemskap. De som är emot detta bara väntar på att det Röda hotet skall sluka upp oss. Dessa är för “en stridslysten inrikespolitisk agenda, att hålla fast vid det gamla.” Ja, faktum är att det enda landet som skulle vara emot Sveriges självmordiska NATO-agenda “är ju den Ryska Federationen”, får vi veta av Patrik Oksanen, som verkligen inte alls är känd för sin stridslystna politik. (8)

Men vi behöver inte oroa oss för att den intellektuella klassen skall bli ledsen. De har nämligen praktiskt taget fått vad de önskar. En av de ledande granskarna av Sverige-USA-relationen, Eva Brita Järnefors, noterar ett par saker som många verkar ha glömt. Den svensk-amerikanska militära relationen går långt tillbaka. Men tittar man på senare tid märker man att den är lika cementerad som någon annan.

2004 gav riksdagen amerikanska försvarsstyrkor blankofullmakt att testa “vapensystem” som utvecklades, i norra Sverige. 2014 tecknades Värdlandsavtalet, vilket i praktiken innebar ett svenskt medlemskap i NATO. (9) 2016 slöts ett formellt avtal om Sverige och USA:s “militära avsiktsförklaring om ett utökat samarbete mellan Sveriges och USA:s försvarsdepartement och deras väpnade styrkor.” Amerikanska kärnvapen på svensk mark innefattat.
En ganska viktig kommentar fälldes av en högt uppsatt amerikansk general, David Perkins, när han besökte Sverige 2017. Nämligen att “Gotland är som ett osänkbart hangarfartyg för flyg, och det är bra att vara vän med dess kapten, Sverige.” Och vänner är man, men inte endast i namn. Sverige och USA, tillsammans med andra NATO-medlemmar, har på senare år utfört historiskt massiva krisövningar i Norden. I våras var en sådan på 25 000 man planerad att hållas. Däremot utfördes denna inte på grund av pandemin. Hur många ryska arméer bombar vid Mexico, Kanada, Guatemala och Honduras?

Men det är inte endast konventionella trupper som har klampat in hit. En av försvarspressens ledande källor skriver att [en amerikansk-svensk] övning i luften, på land och till havs visar på förmågan hos USA:s specialförband, att jämsides med svenska partner-styrkor, kunna gruppera sig och agera vid en kris i det baltiska havsområdet. […] Syftet med denna militära övning är att förhöja den svenska och USA-arméns förmåga att genomföra gemensamma snabba operationer.(10)

Faktum är att vi inte endast i praktiken är medlemmar av NATO. Förbindelsen går längre än så. I en underrapporterad intervju med USA:s ambassadör till Sverige, Ken Howery, påpekar han att Sverige och USA “på försvars- och säkerhetsområdet har aldrig varit starkare” tillsammans än nu. Faktum är att “Sverige är en närmare partner till NATO än vad till och med några av våra Natoallierade är.”(11) Detta borde inte förvåna någon, när försvarsminister Peter Hultqvist gång efter gång har påpekat saker som

Därför bidrar våra samarbeten i närområdet till säkerhetspolitisk stabilitet och är att betrakta som konfliktförebyggande. Denna stabilitet är beroende av de nära bilaterala samarbetena med bland andra USA.(12)

Vi vet nu. De som ständigt varnar om att andra länder “aktivt utmanar den fria världen”(13) liknar detta hot ganska mycket. De gör nog mer än att likna.

(1) Frivärld, 10 Januari, 2021
(2) Dagens Nyheter, 17 och 21 november, 2020
(3) Responsible Statecraft, 14 december, 2020
(4) ibidem
(5) Bland de oändligt många antal exempel på den tekniska litteraturen om detta kan ett sent exempel nämnas. Ett par forskare och analytiker publicerade nyligen en rapport genom Quincy Institute. Rapporten “varnar mot en strategi som baseras på militär dominans och nollsumme-konkurrens” med länder såsom Kina.
Notera att QI är ett mycket högerlutat institut, som verkar ha insett en hel del mer om liberalismens grundtes mer än en hel del svenska liberaler i namn. Likaså kan sägas om olika rapporter som ibland förekommer i exempelvis The American Conservative. Se exempelvis “The Russian ‘Pearl Harbor’ That Wasn’t”. Se även “Another Opinion Columnist Pushing War With Iran Who Doesn’t Actually Exist”.
(6) Dagens Nyheter, 12 januari 2021
(7) Svenska Dagbladet, 9 januari, 2021
(8) Ledarredaktionen: En daglig podd från Svenska Dagbladet, “Försvaret av Sverige”
(9) Det är intressant att notera opinionen ett tag efter att Värdlandsavtalet slutits. Under våren 2016 genomfördes en stor opinionsstudie av SIFO som visade att antalet av landets väljare som var emot avtalet var en majoritet. Trots detta röstade en majoritet av riksdagen för det. Endast 26% av väljarna var för att sluta avtalet.

Se Global Politics, “Är demokrati en bra svensk exportprodukt?”“Är demokrati en bra svensk exportprodukt?”. Men genom en propagandakampanj har media lyckats skifta opinionen, där det numera är lika många svenskar som är pro-NATO och anti-NATO.
(10) Dagens Arena, 12 december, 2020. Kursiv tillagd av mig.
(11) Dagens Nyheter, 23 december, 2020
(12) Dagens Nyheter, 29 juli, 2020 (Debattinlägg av försvarsministern)
(13) Dagens Nyheter, 22 december, 2020

Andra artiklar av Andi Olliru
Gula Febern – Varför vi för tillfället bör lämna personerna som sitter i mörkret ifred.
Israel: Förmågan att möta verkligheten.
Hybris – Israel.
Det stora spelet. Om utsikterna till fred i Mellanöstern.

Relaterat

Folk och Fred: Replik på debattartikel i SvD:
Folk och Fred utmanar Folk och försvar! Reservera tid idag!.
SvD:s ledarskribent Patrik Oksanen lånar ut sitt namn till demagogi och angrepp på mig och mer kända debattörer.