Liz Truss tvingades avgå redan igår. Allt mindre överraskande allt eftersom tiden gick.
Hon presenterades här 9 september i en översatt artikel Vem är Liz Truss?
Utdrag ur den artikeln:
I en artikel i The Sun beskrev Truss sig själv som ”en frihetsälskande, skattesänkande konservativ”, och förklarade att hon skulle hjälpa Storbritannien ”att ta sig igenom dessa tuffa tider genom att driva på tillväxt… genom djärva åtgärder som skattesänkningar , avgörande reformer och skära ner meningslös byråkrati”. Detta inkluderar ”att utnyttja kraften i fritt företagande … genom att skapa nya investeringszoner med låg skatt och låg reglering”; återföring av bolagsskattehöjningarna; slopa den nya folkförsäkringsskatten; och införa en tillfällig frysning av greenfee för att hjälpa till med energiräkningar.
Dessa åtgärder kommer utan tvekan att gynna de rikaste hushållen och de största företagen, men gör lite eller ingenting för dem som står inför de värsta konsekvenserna av den nuvarande krisen: låg- och medelinkomsthushåll och småföretag. Om man inte tror på fantasin om utbudssidan, eller trickle-down ekonomi – idén att ekonomisk tillväxt bäst kan skapas genom att sänka höga inkomster och bolagsskatter, avreglera företag och sänka handelshinder. Detta kommer förmodligen att gynna samhället som helhet, eftersom de ökade vinsterna för de rika då kommer att ”sippa ner” till de fattigare medlemmarna i samhället.
Det var en av grundpelarna i Thatcherismen. Det var också en myt . Rikedomen sipprar inte ner – den strömmar uppåt och sedan utomlands. Långt ifrån att öka den ekonomiska kakan, har denna politik ökat den sociala ojämlikheten i alla höginkomstländer i en aldrig tidigare skådad takt. Som Cambridge-ekonomen Ha-Joon Chang uttrycker det: ”att göra rika människor rikare gör inte resten av oss rikare.” Till och med IMF, bastionen för ekonomisk ortodoxi, erkänner nu detta.
_______________________________________________________________________-
Katrine Marcal skriver en del sanningar (!) på DN Liz Truss fall en historia om allt som kan gå fel när ideologi möter verklighet
Britternas bolåneräntor steg (runt 6000 kronor mer i månaden betalar brittiska hushåll nu tack vare Liz Truss) och finansministern fick sparken för att ha lagt fram den sämsta budgeten i landets ekonomiska historia….
Allt detta är i grund och botten en sedelärande historia om allt som kan gå fel när ideologi möter verklighet. Liz Truss ville ju så gärna vara Margaret Thatcher: en järnlady som kommer in med stora skattesänkningar och sätter fart på tillväxten.
Den fria marknaden skulle släppas lös i Storbritannien och som Liz Truss såg på saken var detta själva poängen med brexit. Problemet var att den verkliga marknaden inte uppskattade Truss marknadsvänliga politik. Inflationen var redan hög och om regeringen sänkte skatten skulle den brittiska centralbanken börja höja räntan.
Marknaden blev skrämd inte bara av storleken på Liz Truss skattesänkningar utan lika mycket av hennes generella attityd. Hon struntade i att låta det finanspolitiska rådet räkna på budgeten, hon sparkade finansdepartementets mest erfarna tjänsteman och upphävde tillfälligt delar av finanspolitiska ramverket.
Finansmarknaderna gillade inget av detta. Den nya brittiska regeringen verkade förespråka någon form av expansiv nyliberal revolution av den ekonomiska politiken. Pundet började rasa tillsammans med priset på brittiska statsobligationer och när priset på statsobligationer går ner går räntan upp.
Det blev dyrare för Storbritannien att låna pengar….
För i grund och botten har hon blivit avsatt av obligationsmarknaden.
Redaktör Romelsjö: I själva verket var det väl en kombination av protester från folket och Kapitalet, där de senare sannolikt spelade större roll för utgången. Man undrar nu om det finns några större skillnader mellan Liz Truss´och Ulf Kristerssons ekonomiska politik. Hoppas han överträffar hennes redkord!
________________________________________________________________________
Några utdrag ur en intressant artikel hos Pål Steigan.
Hennes 44 dagar som premiärminister ger henne rekordet som den kortast sittande premiärministern i brittisk historia, skriver Financial Times .
Truss blev tillsagd av ledande personer i Tory-partiet att ta hennes handväska och lämna nummer 10.
Truss ekonomiska strategi kollapsade när den presenterades och hennes finansminister Kwasi Kwarteng tvingades avgå . Det gjorde inrikesminister Suella Braverman också.
Tidningen Star startade en humorkampanj om vem som skulle hålla ut längst, Liz Truss eller ett salladshuvud.
Tories kommer sedan att välja sin tredje premiärminister på kort tid, och det finns flera kandidater att bli nästa förlorare. Den tidigare finansministern Rishi Sunak sägs vara favoriten.
Men det spelar egentligen ingen roll. Det här handlar inte om människor, även om just dessa människor är väldigt odugliga. Det är Storbritannien som driver runt i Nordsjön utan roder och styrning. Om personen vid rodret som inte finns heter Johnson, Truss eller Sunak spelar ingen som helst roll.
Det spelar heller ingen roll att Labour har tjänat på den här krisen och leder Tories med 30 procentenheter. De har ingen politik heller.
Under tiden rapporteras det att Trussel Trust, landets ledande välgörenhetsmatbank , planerar för en fattigdomsvinter utan motstycke och att BBC gör tidtabeller utformade för strömavbrott.
Medan brittisk politik nu liknar en sammanställning av Monty Pythins Flying Circus, Mr. Bean och Yes, Minister, går landets ekonomi rakt ner – och energipriserna går rakt upp. Prishoppet för gas och elektricitet är det största någonsin.
Detta är naturligtvis en direkt följd av sanktionerna mot Ryssland, som Storbritannien har gett sitt helhjärtade stöd. Storbritannien har också spenderat enorma summor på kriget mot Ryssland, vilket landet inte heller har råd med. Landet har spenderat upp till 4 miljarder pund på kriget och har planerat att öka militärbudgeten till 2,5 % av BNP. Inflationen har passerat 10 procent , men som Thomas Fazi skrev på Twitter: ”Det är inte inflation, det är klasskrig!”
—————————————————————————-
Jan Öberg skrev tankeväckande kommentar igår på Transnational org.
Medan jag skrev detta avgick Storbritanniens premiärminister Liz Truss. Hon valdes av 0,4 % av det brittiska folket. Den västerländska mainstreampressen slösade mer uppmärksamhet på hennes kakistokratiska ögonblick av berömmelse än på det kinesiska kommunistpartiets kongress i veckan – ett parti med 97 miljoner medlemmar, 7 procent av alla kineser som kartlägger 1 400 miljoner människors ledning. Våra fantastiska demokratier med fria och sanningsenliga medier verkar inte se vad som står på väggarna…
I all modern politik måste en tillträdd politiker göra ett mycket viktigt fundamentalt val:
Makten eller idéerna.
Det kan självklart låta ytterst märkligt!
Men i dagens moderna demokratier är det svårt att strikt styra ett land utifrån sedan länge utarbetade idéer. Till slut träder den stora regissören Verkligheten in, och gör slut på det för Liz Truss överidealiserade thatcheristiska neoliberala-konservativa arvet, som var nära att knäcka Storbritannien redan på 1980-talet och nesligt tvingade bort Thatcher från makten utan minsta partinostalgi år 1990. Hon föll på sin så kallade ”Poll Tax”, där alla medborgare skulle betala i stort samma belopp oavsett inkomstnivå, för samhällsservice.
En hel del undersökningar har utförts (det är verkligen svårt med kontrafaktisk historiespekulation; d.v.s. spå i något som kunde eller borde ha inträffat istället), som ofta visat att thatcherismen i det långa loppet medförde att den brittiska ekonomin istället förlorade upp till en fjärdedel av dess kraft än om man inte tillämpat thatcherismen.
Men det vet vi som sagt inte alls.
Idéburna politiker lever farligt.
Nu senast dessa dagar krossades Sverige-”demokraternas” berömda, och enda, skyltfönster i Sölvesborg av en nu nyskapad styresmajoritet av Moderaterna, Socialdemokraterna och Centern och det lokala SoL-partiet. Sverige-”demokraterna” lämnades vackert nog utanför styret.
Därför att det visade sig vara alltför tröttsamt jobbigt för övriga partier att förhandla med Sverige-”demokraterna”, möjligen hårt satta och besatta av de egna ideologiska spärrarna, som allra minst fungerar i kommunal politik.
Brun asfalt visade sig inte finnas att köpa alls till kommunens ägor.
Verkligheten segrade.
Frågan är hur det går med landet Storbritannien? Tory-partiets ledarskapssammanbrott sedan Brexit visar att partiet länge levt i en skev och felaktig och rentav parallell politisk verklighet, och detta torde påskynda det brittiska sönderfallet och ett klart närmande av Skottlands självständighet och återinträde i det europeiska samarbetet, liksom Nordirlands återförening med republiken Irland.
På alla dessa framtidsfrågor saknar Tory-partiet alla svar och alla lösningar, eftersom partiet inte kan välja mellan makten och idéerna, och får därför automatiskt detta politiska ledarskapssönderfall, som vi delvis också ser i det amerikanska politiska systemet.
Den anglo-amerikanska världsbilden och dess egna politiska kapacitet har helt enkelt börjat mögla.
@Johan de Naucler 21 oktober, 2022 At 10:51
Hur skall vi då betrakta Social-”demokraterna”, ett maktfullkomligt totalitärt parti sprunget ur sovjetkommunismen som i över 100 år har utövat närmast en totalitär makt i Sverige genom den vida distribuerade maktstruktur på alla nivåer man etablerat. Det spelar ingen roll vilken regim som väljs i Sverige för det verkliga socialistiska makthavarna finns på lägre nivå och det går varken att välja dom eller avlägsna dom. ”Poll Tax” är sedan länge infört i Sverige, bara att den ser annorlunda ut. Du tillåt inte att ens köpa en bit mat utan att betala skatt.
Den svenska källskatten infördes 1947, och det betyder att makten kan ta vad som vill från dig. Samtidigt infördes i Sverige personnumren för att möjliggöra en effektiv massövervakning av innevånarna och kontrollera dom.
Idag är svenskarna så marinerade i diktaturens metoder att man inte en tänker på det.
Känner inte till Peter Oborne, men i filmen nedan betecknar han sig som konservativ Tory. Truss beskriver han som tillhörande en övergödd finanselit, utan kontakt med den verkliga världen. Att sparka Truss är helt enkelt konservatismens uppror mot Englands finanselit!
https://www.youtube.com/watch?v=YPqDp90f6-Y6
OBS att filmen börjar med reklam!
Fast britternas (eller rättare sagt engelsmännens) politiska och organisatoriska kaos stavas enkelt med ett enda ord: Brexit.
Man har aldrig haft en fungerande ”alternativ” politik eller kurs med sitt utvidgade ”Global Britain” där man tydligen skulle börja kort och gott byta thepåsar med Pakistan, Indien och Ghana istället för europeisk handel och integration.
Här ser vi i all tydlighet Brexit katastrofala feltänkande och misslyckande. Allt har gott i helt motsatt riktning än brexitörerna förutsade, och det är ytterst tveksamt att Europeiska unionen idag på nytt skulle släppa in det Torystyrda England i det europeiska samarbetet, även om Tory-partiet idag ligger kring 20(!!) procent i opinionsmätningarna.
Det misstaget gör unionen inte om, i första taget, klokt nog.
Charles de Gaulle fick rätt redan på 1960-talet: engelsmännen skulle bli ett improduktivt släpankare i Europa, och så blev det.
”Rikedomen sipprar inte ner – den strömmar uppåt och sedan utomlands” Det stämmer nog i en de facto kapitalistisk kommunist diktatur som drivs efter gamla kommunistkulturens filosofier som Sverige. Kanske är jag själv ett exempel. Jag var en gång en växande småföretagare i Sverige och blev nästan fanatiskt hetsad av skattemyndigheten för mer pengar. Jag flyttade utomlands och tog den lilla rikedom jag hade med mig, och kom aldrig tillbaka. Principen är, ”de rika skall betala” så bytet kan delas ut till de som då röstar på oss.
Kina har en helt annan filosofi, och som synes fungerar den. De ”rika” måste finnas, för dom köper varor och tjänster från de icke-rika så dom också blir rika. ”Klyftor måste finnas, för annars tillåts inte innevånarna att väja sin nivå, och ingen motivering finns att utveckla och förbättra. Det finns ett gammalt kinesiskt ordspråk som är nästan omöjligt att översätta, men det går ungefär. ”Om alla skall bli rika måste någon bli rik först” Kina beskattar inte ramgång för att avskaffa den, alltså plundrar inte med höga skatter och marginalskatter. Man gynnar framgång som skall belönas.
Grundprincipen är alltså, de rika skall inte plundras för att dela ut bytet till de fattiga. De fattiga skall ha tillfälle att växa till att bli rika.
Globalpolitics har helt rätt. Kommunistiskt ideologiskt filosofi, oberoende av hur den maskeras och vad den kallas, slår inte verkligheten. Sovjet bevisade det, det är ingen skillnad nu.
Hur skall man ändra det. Jag tror inte det går. Systemet måste totalt demoleras och krascha för att återbyggas på andra principer, och det är nog det som just nu pågår i det vi kallar ”väst”.
Jan Öbergs kommentar är ger ett falsk intryck. Alla ”partier” i Kina, det finns nio, som inte är eller fungerar som partier som i Sverige, har till uppgift att kommunicera folkviljan till beslutsfattarna som måste följa den, eller bli avlägsnade.
Det finns stora ekonomiska skillnader i Kina, liksom i Sverige och USA. Idén att rikedomen skulle sippra ned från rika till mindre rika/fattiga motsägs av fakta.
Ett uttryck att det ”finns stora ekonomiska skillnader i Kina” är synnerligen grovt missledande, för antalet RMB (CNY) omvandlas inte direkt till levnadsstandard eller levnadsglädje eller levnad tillfredsställelse. Detta är något jag själv har upplevt. En miljon inkomst i Shanghai ger dig mindre levnadsstandard än en 30,000 RMB inkomst i västra Kina. Dessa jämförelser ”krona för krona” är idag inget annat än rena bedrägeriet. Den del av min pension jag tar ut idag skulle klassa mig som fattigpensionär i Sverige, men faktum är att jag lever bättre och lyckligare idag än när jag bodde i en lyxvilla i centrala Tokyo med egen privat limousin. Det finns väldigt mycket i denna världen som helt enkelt inte går att köpa för pengar. Därför fungerar inte dessa penningjämförelser.
Dam(m) Tuss är senaste/färskaste offret för den berömda ”Assad Must Go curse” 😜
Hon skulle flytta lill-Britanniens ambassad till Palestinas huvudstad Jerusalem. Istället blev hon vräkt själv från 10 Drowning Street – inte konstigt det kallas Drowning Street 10 – clownen före henne och nu Dam(m) Tuss själv.