Ledarskribenten Jenny Wennberg skriver i Ab ”SCB-mätningen som publicerades under tisdagen bekräftar vad andra mätningar visat; Sverigedemokraterna går fram starkt i opinionen och är nu största oppositionsparti med sina 22,6 procent. Skulle det vara val idag skulle man bli riksdagens näst största parti.
Socialdemokraterna backar däremot i opinionen. Faktum är att Socialdemokraternas opinionsstöd på 26,3 procent är det lägsta som någonsin uppmätts för partiet i en SCB-mätning.
Det går med andra ord rekorddåligt för Socialdemokraterna samtidigt som det går rekordbra för Sverigedemokraterna i opinionen.
Det är dags för Socialdemokraterna och Stefan Löfven att tagga till och vakna nu. Det här är allvar, det här är ett besked om att väljarna vänder Socialdemokraterna ryggen. Och det handlar inte om en rörelse bland väljarna som Socialdemokraterna kommer kunna möta genom att vara ”tydligare”, vilket partiet verkar tro att döma av innehållet i mellanvalsstrategin.” Ab: Det är dags att vakna nu, Stefan Löfven
Ja, det var och är solklart fel att erbjuda sig före en borgerlig högerpolitik för att hålla SD utanför inflytandet.
Jag skrev 12/1, genast efter januariöverenskommelsen Stefan Löfven skippar socialdemokratiska principer, Annie Lööf spräcker Alliansen. De genomför SD-vänlig politik
Skrev bland annat”
* Stor framgång för SD, men inte för V! Utan att göra något direkt har SD åstadkommit en tydlig högervridning av politiken i Sverige, som de strävar efter. Även om de i sitt valmanifest inte konkret tar ställning i flera av frågorna.
* Kapitalet och de rika har faktiskt skäl att att tacka SD, vars själva existens och styrka redan starkt påverkat regeringsbildningen.
Hur rätt (eller fel?) fick jag – och många andra- inte?
Socialdemokraterna har banat väg för SD:s framgångar. Hur bäst bemöta SD?
Det var en felaktig strategisk bedömning av S – och V- från början av SD:s politik och betydelse, och en ringaktning av demokratin säger jag som skarpt ogillar SD. Detta samt fokuseringen på gängvåld har tydligt gynnat SD, gjort dem mer salongsfähiga och idag framgången med möte mellan Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson.
Varningarna längs vägen har inte saknats. Inom S främst från Daniel Suhonen och Göran Greider då det gäller inrikespolitiken. Samtidigt som de med tydlig svaghet undvikit att kritisera den socialdemokratiska partiledningens livsfarliga uppslutning bakom USA:s brutala folkrättsvidriga politik som innebär att man lägger alla ägg i samma korg. Bättre, ja nödvändigt att även bli på god fot med demoniserade Ryssland, den reelle fienden (för USA, och nu däfrmed för Sverige).
Om inte annat har det länge varit fullt synligt att det socialdemokratiska parti som klarat sig bäst opinionsmässigt i Europa är Corbyns vänsterinriktade Labour. Bland Demokraterna i USA ligger de relativa vänsterkandidaterna Sanders och Warren bra till.
Olle Svenning har i en bra historisk översikt ”Arbetarklassens extrema högersväng” Arbetarklassens extrema högersväng skildrat utvecklingen bort från emellanåt klassbaserad reformism till att bli en osjälvständigt nyliberalt parti i tjänst hos Kapitalet. En ganska dyster, men nödvändig läsning. Jag återger början av hans artikel:
”Arbetarklassens extrema högersväng”
– början på Olle Svennings artikel.
”För knappt 40 år sedan skrev André Gorz Farväl till proletariatet , en samhällsfilosofisk analys men med ett påtagligt konkret budskap: Arbetarklassen i Europa har inte längre ett radikalt politiskt uppdrag. Den är integrerad i det kapitalistiska systemet och produktivismen: välstånd skapas av endimensionell ekonomisk tillväxt och ökad arbetsintensitet. Inga ekologiska restriktioner gäller.
Teserna dementerades, tycktes det, något år efter bokutgivningen. Den franska vänstern vann en betydande valseger på ett så radikalt program att dagens Labour och Jeremy Corbyn reduceras till liberaler. Men efter ett år gav vänstern upp och införde en ekonomisk ordning, jämförbar med Margaret Thatchersauktoritära kapitalism.
Vallöftet om rösträtt för invandrare (i kommunala val) är fortfarande inställt. Kommunistledaren Georges Marchais i Frankrike ropade uppmuntrande till arbetare som jämnade flyktingbostäder med marken.
Den politiska vänstern återuppstod under det sena 90-talet. Men då var dagordningen omskriven; vänstern kallade sig ”den nya mitten” och övertog den döende politiska liberalismens program som skrevs rakt in i EU-systemet.
Och när det stora finanskapitalistiska sammanbrottet, 2007-2008, slog sönder samhällena saknade vänstern svar och alternativ. Ett slags privat keynesianism proklamerades: staterna och EU räddade banker och finanskapital. Löntagarna fick betala med arbetslöshet, växande fattigdom och slakt på välfärdssystemen. Grekland gick under.
Här kan berättelsen om socialdemokratins och övriga vänsterns nedgång och ideologiska upplösning inledas. Efter den stora kapitalistiska krisen tilltog löntagares apati inför politikens möjligheter. Växande delar av arbetarklassen betraktar sig inte representerad i den politiska offentligheten. En stor del av medelklassen ser sig hotad av deklassering. Sociala fenomen väl igenkända från den europeiska mellankrigsperioden, också den präglad av en djup kapitalistisk kollaps.
Löntagare som traditionellt knutit sina politiska förväntningar till vänstern har förändrat sina sociala perspektiv. Klassmotsättningar, länge självklara, är på väg att suddas ut och ersättas av primitiv nationalism, ibland också av rasism. Välfärdspolitiken, generell och byggd på ett slags solidaritet, attackeras också av löntagare som skyddats av systemet. Våra skattepengar, sägs det, går till utlänningar, snyltare och sådana som inte vill göra rätt för sig.” (Slut på citatet).
Runtom i Europa (i Tyskland, Frankrike, Grekland, Nederländerna exempelvis) har Socialdemokraterna reduceras från största/stora partier främst till följd av att de inte erbjuder något alternativ att tala om jämfört med de öppet borlerliga pariterna?
Svenning skriver avslutningsvis uppgivet: ”Den i dag erövrade makten är minimal och den blir begriplig endast om den används som försvar för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter.
Det kan vara socialdemokratins sista stora uppgift.”
Nej detta räcker inte alls! Ja vad bör göras?
Jag är inte socialdemokrat och bör yttra mig med viss försiktighet.
Men vad sägs om detta? Kräv att statens överskottsmål skrotas, pengar lånas upp internationellt, då Sverige har en låg statsskuld och relativt förmånliga villkor kan erhållas, kapitalskatten återinförs, jakten på skatteflyktigt kapital intensifieras, arvs- och gåvoskatt införs, fastighetsskatten återinförs, räntebidragen fasas ut med höjt barnbidrag m fl förslag. Totalt skall dessa reformer ge utrymme för investeringar i infrastruktur och annan jobbskapande verksamhet, som bostadsbyggande, höjda pensioner, en 6:e semestervecka, minskad arbetstid, samt allmän ”dela på kakan”.
Reformkraven är radikala och nödvändiga, men i sig knappast systemhotande. Tvärtom framhåller talespersonerna för Reformisterna att reformerna är självfinansierade. Naturligtvis kommer företrädare för överklassen att skrika om att kraven är ”orimliga”, och just i dagens svåra situation. Nu är det så att ”läget är alltid svårt” när profiten eller inkomsterna riskerar att marginellt beskäras.
Känns det igen? Ja, det är viktiga punkter i Reformisternas program. ”Vad vilja Reformisterna”?
Några punkter till:
1. Revolt underifrån i S. Extrakongress. Avsätt centrala syndabockar som Läfvén, Andersson och Hultqvist.
2. Överge Januariöverenskommelsen!
3. Arbeta för att upphäva den senaste lagen om inskränkt strejkrätt
4. Avskaffa privatiseringarna inom vård och skola. Bidrar till minskning av ojämlikhet och segregation och kanske gängvåld.
5. Inför värnskatten och kapitalskatten
6. Sätt Riksbanken under politisk kontroll. Nu kontrolleras den i praktiken av intressen hos en liten, liten grupp svenska och internationella storkapitalister.
7. Bryt Värdlandsavtalet, början samarbetaa ÄVEN med Ryssland, tag bort svenska trupper i USA-imperialismens intressen i Irak etc.
8. Ställ upp för demokratin i utrikespolitiken, skriv på kärnvapenkonventionen upphäv sanktionerna mot Syrien etc. Tag den hårda kommande stenhårda kritiken från USA & Co och ena folket bakom en verkligt alliansfri utrikespolitik, förenlig med internationell rätt.
9. Börja studera marxismen inom socialdemokratin!
Men det räcker inte heller!
Nu bestäms ekonomin av vinstintressen hos främst allt färre stora ägare i ett system utan demokratisk kontroll och där mänskliga behov ej är det centrala. Ökningen av miljardärers tillgångar var 2016 sju gånger störreän vad som behövs för att utrota fattigdom. Kapitalismen har visat sig oförmögen att lösa klimatproblemen. I strävan efter högsta möjlig vinst för de enskilda företagen är ökad produktion – och därmed kliamtförstörelse – ett måste. Så primitivt är kapitalismen!
Socialism är nödvändigt Förslag på några punkter för socialism.
-De centrala produktionsmedlen, kontrollen över naturresurser hamnar i folkets händer, rimligen via valda ombud. Då kan ekonomin planeras långsiktigt.
-Miljö- och klimatfrågan kan hanteras seriöst och långsiktigt, inte som nu. Med betoning på samarbete och vetenskaplig evidens.
Dagens nödvändiga socialism bygger samarbete och rationalitet, sedan kapitalismen avskaffats. Miljardärerna kan leva vidare ganska gott utan sina miljarder, men ska inte få fortsätta att förstöra. Flera fördelar finns med en mänsklig socialism.
-Alla kan få arbete, med kortare genomsnittlig arbetstid.
-De som arbetar kan få betydligt större inflytande på arbete lokalt och mer aktivt delta i planeringen och diskussionen om samhällets mål – dvs. ökad demokrati;
-Om majoriteten så vill (vilket är mycket troligt) blir det ett samhälle som präglas av mycket större ekonomisk och social jämlikhet, och större trygghet.
-Samarbete mellan socialiserade företag gör att kostsamt dubbelarbete (och industrispionage kan elimineras);
-Tryck-, yttrande-, religionsfrihet ska finnas – folk ska inte straffas för sina åsikter (undantag rasism etc som nu);
-Genom att media, eller en stor del av media i alla fall, ägs av samhället blir informationen betydligt mer objektiv, vilket ökar förutsättning för demokrati och möjligheterna till en allsidig debatt;
-Självklart ska man kunna byta jobb, oklart hur man kommer att vilja sköta det, kanske blir det olika i olika länder;
-Saklig och om vetenskaplig baserad kunskap ersätter vilseledande reklam -(men kan förmedlas slagkraftigt och ”roligt”).
-Kreativitet kan uppmuntras som nu;
-Hårdare arbete och mer studier ger rimligen mer ersättning.
För detta behövs massrörelser med bas i arbetarklassen och klart utformade, mer konkreta program än dagens för en demokratisk, socialistisk värld. Det gäller att i fråga efter fråga ge information om och förslag på hur detta ska ske. De förslag jag hittills sett måste utvecklas! Vi måste satsa på kamp för en bättre och rättvisare värld och inte inbilla oss att dagens är den bästa möjliga. Det behövs ideologiskt arbete baserad på användning av marxismen på dagens värld, konkret analys av konkreta förhållanden och trovärdiga modeller av en framtida socialistisk värld.
För att få folkets stöd behövs ett alertare och objektivt public service och första anhalten för detta skulle kunna vara ett socialdemokratiskt riksmediahus motsvarande DN/Expressen-skrapan och SvD-huset i Sthlm.
Aftonbladet är tyvärr inget alternativ i dagsläget eftersom deras ”vänster” numera handlar mer om liberala s.k rättigheter och andra förenklingar än om ekonomisk jämlikhet. Det behövs en arbetar- och löntagarvänlig röst som hörs och syns i vårt hårt kommersialiserade mediabrus.
Väldigt intressant kommentar.
För att få ”en arbetar- och löntagarvänlig röst” ”i vårt hårt kommersialiserade mediabrus” är det alltså i första hand mer propaganda som saknas?
Det förstärker min uppfattning om att historisk socialism går i första hand ut på övertygelse genom agitation.
Nu menar du alltså att samma gamla metod har framtiden för sig?
@Arbetarklass
Jag tror vi behöver en kombination av medier som använder öppen fri programvara som ex. Ẁordpress, som är i klass med ex. Global Politics och Newsvoice vad gäller innehållet, med öppna fria (men modererade) kommentarsfält OCH en tidning likt Proletären som länkar till dessa diskussioner, om en riktig demokratisk och socialistisk vänster ska kunna blomstra, som den gjorde innan Palme och på Palmes tid, tills Carlsson och Bildt satt tillsammans i TV lurade in arbetarklassen i EU.
Tidningen måste dessutom innehålla politisk satir som ex. liknar den på Max Gustafssons sida, Ted Rall, och på Bonton.
… alltså tragikomisk satir av det som pågår i Sverige och i världen. Människor måste längta efter skrattet och vilja läsa den tidningen varje dag och prata om den på fikarasterna!
Vi måste kanske speciellt kunna skratta åt alla de som fortfarande läser eller länkar till DN, eller befinner sig på finanskapitalets plattformar, för det är ju synnerligen tragikomiskt, efter vi har avslöjat hur de ljuger, vilseleder och bedrar stup i kvarten.
Så helt fritt kan det inte vara, om det ska vara fritt från evident lögn. Helt ”fritt” blir oftast bara höger-tokliberalt korkat, såsom Newsvoice ofta är, även om man får kommentera den idiotin där, men det är ju väldigt drygt att behöva vara där som användare och göra det hela tiden utan att få betalt för arbetet.
Högerns tokliberalers PR-konsulter, som härjar där fritt med sina lögner, måste givetvis modereras, vilket då kan skapa upplysning för arbetarklassen, inte inlärd hjälplöshet genom dessa PR-konsulters hjärntvätt.
Ex. kallar PR-folket dagens 8 högerpartier för ”socialism” etc. fastän denna s.k. ”socialism” nu plockar bort värnskatten och höjer sina egna arvoden i maskopi med varann och med finanskapitalet.
En ny fri vänstermedia kan heller inte tillåta kommentarer som splittrar landet i lögnaktigt käbbel om att en femtedel av landets medborgare, inkl. svarta och mörkt krullhåriga som röstar på SD, är elaka ”rasister”, eftersom det är lika korkat och kontraproduktivt som att påstå att att alla muslimer är ”islamister” eller att alla kristna är ”nazister” eller att alla judar är ”nazi-sionister”.
Ingen vill egentligen läsa sådan uppenbar lögn, eller får bara sympati med den som angrips felaktigt. Ingen vill ha en felaktig världsbild som bygger på uppenbar lögn. Ingen vill spendera tid på den och den som blir falskeligen bespottad med lögn är inte automatiskt hedervärd eller sanningsenlig själv.
Även tokvänsterns PR-konsulter måste modereras hårt! De finns ex. på ETC och ljuger ihop lögner med sin fullkomligt galna agenda, ex. mot ”rasismen”, ex. om ”invandringens nyttighet”, med påståenden, till synes, dragna rakt ur rektum. Sådana lögner gynnar ju inte heller den riktiga vänstern.
Eventuellt kan man kritisera Åkesson i SD för fördömmandet av demonstrationer mot nazi-sionismen, och då upplysa Åkesson genom att hänvisa till uttalanden av den israeliska generalen Yair Golan som jämförde Israels politik med Hitlers på 30-talet och låta Åkesson kommentera detta om han vill det. Åkessons uttalande var kanske inte elakt menat? Han kan ju ex, ha varit vilseledd av israel-lobbyn till att tro att det handlade om ett rasistiskt hat mot alla med judisk bakgrund?
Jag har dessutom länge sagt att den riktiga vänstern behöver en fraktionering och en valsamverkan mellan dessa fraktioner och kan nu konstatera att det är på väg att ske en slags fraktionering, ex. ”Framåt Sverige” som jag fick nys om via Flashback i tråden om ”Kommunistiska partiet håller på att falla samman”, även om ”Framåt Sverige” bara en CIA-Zucker-bok-sida, som vill köra okänd CIA-Zucker-bok-skript på min dator, för att jag ska kunna kommentera, och inte har gått över till ex. en WordPress-blogg.
Hur i hela friden kan den riktiga vänstern envisas med att köra finanskapitalisters kod på sina egna och folkets datorer, där de folket helt saknar kontrollen över vad som sker med deras sidor eller deras egen kommunikation?
Har den riktiga vänstern missat både historien om hur finanskapitalet arbetar mot den och Snowdens avslöjanden helt och hållet?
Har den riktiga vänstern missat indoktrineringen och ”shadow banning” som pågår via dessa plattformar? Hur är det möjligt?
Varför bojkottar inte den riktiga vänstern dessa plattformar helt INNAN dessa plattformar börjar bojkotta oss selektivt?
S skulle försvinna som parti om public service sa sanningen om invandringens kostnader och problem med kriminalitet. Sverige behöver fria media och inte de regimstyrda som finns idag!
Jag förstår inte att dom bara vågar.
Vilken kvinna vill bli våldtagen, rånad eller mördad?
Eller i värsta fallet, alltihop på en och samma gång.
Regeringen har fått kalla fötter därför kvinnorna börjar dra öronen åt sig över utvecklingen i samhället.
Men inte bara kvinnorna. Också i storstäderna lär vi få se en förskjutning i opinionen som mer liknar det övriga landet.
Det här bådar naturligtvis inte gott för regeringen eller det liberala etablissemanget överhuvudtaget.
Men jag tycker de har sig själva att skylla.
De har inte varit tillräckligt lyhörda. Istället drabbades de av hybris och högmod.
Högmod går som bekant före fall.
De ville göra det bästa åt andra men det blev så fel, så fel…
”Vänsterpartiet säger sig vilja fullfölja misstroendevotum samtidigt som Socialdemokraterna hotar med att regeringen kan komma att utlysa nyval.”
Sverigedemokraternas nyhetssida Samtiden menar de ser ett ”chicken-race, som avgörs på tisdag”
Chicken-race på regeringsnivå? Jag har då aldrig hört talas om något liknande tidigare 8|
https://samtiden.nu/2019/12/blir-det-nyval-nu/
Men vad jag förstår av Samtiden så ser det ut som Moderaterna och Kristdemokraterna räddar regeringen genom att mildra privatiseringskraven på Arbetsförmedlingen som närmast Centern med Annie Lööf har drivit som hårdast.
Jag tycker mig sett situationen förut. Det finns ingen högeropposition vars främsta vilja är att fälla en vänsterregering. Det är precis som de här båda blocken samarbetar.
Public service hävdar ju att de är fria och oberoende trots att de har en tydlig borgerlig agenda som de haft ända sen alliansen vann regeringsmakten. Sakfrågor som på ett okomplicerat sätt handlar om handel, utrikespolitik och EU medlemskapet inkl närmandet till Nato återges som självklarheter medan de djuplodande analyserna lyser med sin frånvaro. Hur ska vi då i god demokratisk anda göra våra politiska val? Journalistiken kräver många infallsvinklar för att tillgodose informationsbehoven i ett demokratiskt samhälle. Framförallt kräver den mångfald av människor utan makt i form av pengar eller politisk makt adekvat info för att kunna göra sina val. Vi behöver varken ett M som påstår sig vara det nya arbetarpartiet eller ett SD som påstår att en röst på dem är en röst på ett parti som är detsamma som en röst på S som det var innan S indoktrinerades i nyliberalismens tankegångar. Dessa ex om M och SD är verklig medveten agendadriven fake news.
Vad vi behöver är ett S som på allvar börjar att tillvarata sina väljares intressen. Det behövs inte bara för deras egen skull, utan hela det politiska Sverige skulle vinna på det. Problemet är att de då måste göra upp med sitt förhållande till EU och då kanske modet hos nuvarande generation sossar inte räcker till men som det nu är har de allt att vinna och ingenting att förlora.
Du verkar inte förstått att utöver landets regering finns nationell överideologi som förankras i Sveriges internationella nätverk.
Överideologin kallas ”liberal demokrati” och uttrycket används ganska ofta i den offentliga debatten.
SVT Public Service ägt av staten blir då skyldig att upprätthålla den här normen gentemot folket.
Samtliga riksdagspartier sluter också upp bakom den här överideologin utom möjligen partiet Sverigedemokraterna som vill reformera den. Just därför har de hittills inte betraktats önskvärda av SVT:s journalistik. Men demokratin ur perspektivet valresultat kan möjligen tvinga dem. Det återstår att se.
För mig är det här solklart men jag förstår om du har svårt att se sammanhangen därför det är väldigt lätt att bli hemmablind. Då måste någon annan visa.
Kanske du skulle behöva utöka din mångfald av relevant information?
När partier och medier har infiltrerats och ruttnat fullständigt så är det som med en rutten fisk. Den måste kastas bort. Man måste ta sig samman och fokusera på nya bättre partier som valsamverkar för att komma över 4%, samt nya medier som inte ljuger konstant, gärna med relativt öppna kommentarsfält.