Lyssna på Den Pobedy idag!

6

Föregående artikelDe odödligas regemente marscherar ännu idag!
Nästa artikelDN Åsikt: ”Bojkotta Eurovision Song Contest i Israel”
Anders Romelsjö (red)
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

6 KOMMENTARER

  1. I Ryssland ställde man in firandet av Segerdagen p g a Corona.

    I Vitryssland firade man Segerdagen idag på precis samma sätt som
    för fem år sedan, när jag var på plats i Minsk. Vitryssland drabbades
    hårdare av kriget än något annat land.

    • Av stor, kanske avgörande betydelse för krigets snabba avslutning var nog operation Bagration, som avlastade trycket på västfronten efter D.day

      ”https://sv.wikipedia.org/wiki/Operation_Bagration ”Operation Bagration (ryska: Oперация Багратион, Operatsija Bagration) var täcknamnet för den vitryska offensiva operationen, den sovjetiska arméns offensiv i Vitryssland och östra delarna av Polen mellan 23 juni och 29 augusti 1944. I operationen deltog på sovjetisk sida fyra fronter: 1:a baltiska (Hovhannes Bagramjan), 1:a vitryska (Konstantin Rokossovskij), 2:a vitryska (G. F. Zacharov) och 3:e vitryska (I. D. Tjernjachovskij). Mot de fyra ryska fronterna stod på tysk sida Armégrupp Mitte under ledning av Ernst Busch. Offensiven blev en fullständig framgång för den sovjetiska sidan, som efter bara fyra veckor stod vid Warszawas förstäder, omkring 500 kilometer väster om frontlinjen den 22 juni. Ur tysk synvinkel innebar offensiven en katastrof, i slutet av augusti uppgick de tyska förlusterna till omkring 200 000 man[9] och tre av de arméer som ingick i armégrupp Mitte (4:e armén, 3:e pansararmén och 9:e armén) hade i princip upphört att existera.[10] Täcknamnet ”Bagration” kommer från den ryske generalen Pjotr Bagration som blev rysk krigshjälte under Napoleonkrigen på 1800-talet.”…”Ingen av de tidigare sovjetiska operationerna hade förmodligen planerats med sådan noggrannhet. Som ett exempel kan nämnas att innan offensiven hade de sovjetiska minröjarna avlägsnat 34 000 tyska minor i sektorn för huvudanfallet, man hade förberett 193 passager för stridsvagnarna och infanteriet, och flera övergångsställen hade byggts över floderna Drut och Dnepr. Den 23 juni 1944, dagen efter treårsdagen av krigets inledning, slog Röda armén till mot Armégrupp Mitte med oerhörd kraft och revanscherade sig på detta sätt tillfullo för sitt förnedrande nederlag i Vitryssland sommaren 1941.” Tyskland hade knappt 500 000 man och Sovjet drygt dubbelt så många.

    • Tack!
      Du som kan historia kunde kanske klargöra att den polska ledningen inte var direkt sådan att man skulle vilja att ha att göra med den om man var Stalin. Det som jag har läst (för länge sen) i allmän press (inte för historiker) var mycket diskret på den punkten. Det som när man får gräva en del för att få veta att Tjiang Kaj Tjeck var en mafioso i bordellbranschen.

      Innan Louis Barthou sköts i Marseille (1934) lär han ha försökt att få fram en allians med Sovjetunionen men, efter det som jag har läst någon gång någonstans, hade hans strävanden saboterats minst lika mycket av polackerna som av engelsmännen (som av franska rabiata antikommunister).
      Polen deltog ju i styckningen av Tjeckoslovakien och styrdes av rabiata fånar, som senare sände ridande soldater till häst mot tyska pansarvagnar.
      Att Londons exilregeringen inte hörde sig för i Moskva innan den beordrade upproret bara visar vilka högfärdiga verklighetsfrämmande idioter det var fråga om, tycker jag.

      Långt efter kriget har andra halsstarriga typer beordrat en omöjlig landning i dimma som kostade dem livet.
      Att hata ryssen tycks vara en dödlig ärftlig sport inom den polska överklassen.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here