Makten, demokratin och sandlådefolket

Den här artikeln har skrivits av Franz Smidek som kostnadsfritt har spelat in och sänt många tiotals progressiva möten. Han har två år i rad spelat in alla föredragen i Folk och Freds alternativa möten i januari..

________________________________________

Makten, demokratin och sandlådefolket

 Rysslands invasion av Ukraina 2022 och uppblossande russofobi i västvärlden är en historisk milstolpe, som kan jämföras med Berlinmurens fall 1989. Dessa händelser har påverkat och kommer att påverka Europa och resten av världen på ett dramatiskt sätt.

Efter Berlinmurens fall och ett nästan parallellt genombrott för internet har vi i västvärlden upplevt en euforisk period av frihet där alla kunde tycka och skriva vad vi ville – åtminstone i de sociala medierna – utan några begränsningar. Vi upplevde en känsla av frihet som vid en tillbakablick visade sig vara en illusion.

Runt om i världen var det många som under oräkneliga möten, demonstrationer, i böcker och i artiklar trodde att västvärldens krig och invasioner som pågick mest i tredje världen kunde stoppas.

Det var visserligen tillåtet att fritt debattera och till och med kritisera medan västvärlden, USA och NATO tämligen ostört fortsatte att i demokratins namn anfalla och även ockupera Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen, Palestina, Gaza, Syrien, Mali, Somalia, Jemen och flera andra länder.

Vi levde med en illusion att våra ord kunde påverka. Vi trodde att våra protester betydde något – medan svenska flygvapnets piloter sökte mål för NATO:s bombraider i Libyen och våra politiker i riksdagen skickade trupp efter trupp till ett meningslöst krig i Afghanistan.

Vi var många som trodde på att protester och skriverier kunde förändra något fast i själva verket var vi lika oförargliga som barn som leker krig i en sandlåda. Vi levde i en låsas ”demokrati-värld” där de som har makten skenbart lyssnade fast de ändå gjorde som de ville eller som de blev tillsagda att göra av den dominerande stormakten.

Begränsningarna på sociala medier

De första angreppen på sociala medier började rätt så försynt med förbud mot hemsidor som spred t ex barnporr, hatpropaganda eller piratkopierade program.

Snart insåg Big Tech företag att de kunde styra innehållet och med hjälp av algoritmer bannlysa vissa ord och ämnen.

Det kanske ultimata exemplet på deras makt var när de helt sonika stängde amerikanske presidentens Twitter konto och började med shadow bannlysa obekväma sanningssägare som t ex Tulsi Gabbard (1).

I samband med lastbilsförarnas stora protester mot corona restriktioner blev Kanada det första, av de så kallade demokratiska länder, där den politiska ledningen normaliserade repressalier riktade mot yttrandefrihet som förknippades med äganderätt.

Det blev ett nytt politiskt vapen. En del företag och medborgare som stödde protesterna kunde inte länge komma åt sina konton. Insamlade stödmedel beslagtogs. En del av förarna fick körkortet ogiltigförklarat, vissa lastbilar  togs i beslag, Ja, det var inget slut på maktens uppfinningsrikedom att tukta demonstranterna och deras sympatisörer.

Den kanadensiska regeringen gav sig själv de nödvändiga befogenheterna. De skapade ett farligt prejudikat utan stöd i lagen. Grundläggande medborgerliga friheter som de flesta kanadensare trodde på visade sig vara en illusion (2).

RT och Sputnik

I och med Rysslands angrepp på Ukraina piskades det upp en russofobiskt tsunami över hela väst. De fina västerländska låtsasdemokratierna började genom enkelriktad nyhetsförmedling och censur visa sitt fula tryne.

Det första steget var att amerikanska koncernen Alphabet, som äger Google and videoplattformen YouTube, stängde av Russian Television (RT) och Sputnik sändningar i Europa och i USA. Enstaka inslag på YouTube som producerades av RT eller Sputnik rensades snabbt ut. Man tog inte hänsyn till de ryska kanalernas popularitet – RT var den första tv-nyhetskanalen som nådde 1 miljard visningar på YouTube. EU-ledningen och dess byråkrati bestämde att TV-sändningar av RT skulle förbjudas i hela Europa.

Med dessa åtgärder har västerländska statskontrollerade medier fått tolkningsföreträde och oinskränkt informationsmonopol. Där försvann alla vackra tal om yttrande frihet och fri debatt som skulle vara en grundbult i de demokratiska länderna.

Censuringreppen är i princip anmärkningsvärda. Brist på yttrande frihet och statskontroll av media som nu praktiseras är samma typ av begränsningar som tidigare fördömdes hård i västvärlden. De gav västvärlden ”moraliskt rätt”, till och med godtagbart skäl, till att starta krig och invadera länder!

Snart kände anti-ryska orgier mot Ryssland inga gränser. Nu kunde allt ryskt stjälas, sanktioneras, straffas och suddas ut – från ryska idrottsmän till vodka med ryska namn, ryska katter som uteslöts från tävlingar till ryska 18-tals klassiker som inte får spelas. National Gallery i London ändrade namn på Edgar Degas teckning med ryska dansare till ukrainska dansare. Bokstaven ”Z” har kriminaliserats. I två tyska delstater, i Bayern och i Niedersachsen kan de som sprider ”Z”, symbol för Rysslands krig i Ukraina, bötfällas och skickas i fängelse.

If you don’t hold it, you don’t ownit

I Ryssland visade det sig att politiska beslut blixtsnabbt kunde stänga av betalningssystem som t ex Apple pay, Google pay och även blockera användningen av Visa och Mastercard.

I väst har antikrigspublikationer Consortium News och MintPress fått erfara att PayPal, utan förvarning eller förklaring, kunde stänga deras konton och beslagtagta innestående medel.

I NATO landet Tjeckien passade myndigheterna på att – utan belägg eller konkreta anklagelser – stänga ca 27 webbplatser. De påstods sprida desinformation och ansågs vara Putin- och/eller Ryssvänliga. Detta trots att de inte finansierades eller ens var speciellt intresserade av Ryssland. Den gemensamma nämnaren var att de drevs av eldsjälar med minimala resurser. De förde fram åsikter och tillbakablickar, som ofta saknades i de etablerade medierna. För regeringen och den styrande makteliten blev russofobi ett välkommet sätt att bli av med kritiska röster.

För att bekämpa ”desinformation” uppmanar tjeckiska regeringskansliet officiella websida medborgarna att hämta information från trovärdiga källor som statliga organisationer och public service-media samt att polisanmäla de som sprider pro-rysk information.

Bilden på mackor med bokstaven ”Z” som publicerades på Facebook ska närmare undersökas av tjeckisk polis. Upphovsmannen blev av med sina politiska uppdrag i kommunen.

I samband med stängningen av webbplatser publicerades på tjeckiska polisens informationssidor om övervakning av internetdiskussioner. Där angavs att polisen kommer att hålla uppsikt över de som samtycker med den ryska invasionen eller stödjer Rysslands ledarskap. Berörda ska kunna åtalas och riskera fängelse från sex månader till tre år.

Is-period av ofrihet

I dagarna, när denna text skrivs, börjar vi se slutet på perioden med rosaaktig demokratiskt öppenhet. Den gamla kapitalismen börjar visa sina skuggsidor. Ägarna av vanliga massmedier, av sociala medier, av banker och deras betalningsföretag visar var skåpet ska stå.

För en ”rättning i ledet” visade det sig att det inte behövdes lagstiftas, några skrivna regler, rättegångar eller polisingripande. Förbud kan införas plötsligt, nästan i hemlighet över en natt, utan att ens behöva ange vad eventuell överträdelse består av.

Ingen ska tro att webben är ”fri”. Den är fri så länge Google och herrarna på t ex Alphabet och deras lokala hejdukar tillåter. De som vill framföra sina åsikter är beroende av välvilja hos dem som äger medier och lever upp till de ”osynliga” regler som styr politikernas och ägarnas agerande. De med ”fel” åsikter kan göras osynliga på nätet, utsättas för repressalier, förlora arbetet eller till och med dömas till fängelse.

Begränsningarna på nätet är en trend som visar att vi närmar oss en period av ofrihet. Censur och sanktioner kan skärpas ytterligare. En anledning är det försämrade ekonomiska läget. Det andra är inkompetent EU-ledning alltför välvilligt inställd till USA. Dessutom har EU-länderna drabbats av krigshysteri som innebär att miljarderna kommer att slösas på inköp av dyra amerikanska vapensystem.

Exempel Slovakien

Låt oss avsluta med ett exempel. Slovakien, ett pytteland med fem miljoner invånare är sedan 2004 medlem i NATO. Landets soldater har lojalt valsat runt i världen i de flesta Nato krig. Det som särskilde Slovakien från flera andra Natoländer, var att det i landet inte fanns främmande militära baser.

På en fråga i en direkt tv-sändning inför det senaste valet förklarade landets blivande president att det i landet inte ska finnas några utländska baser. Bara några månader efter valet har presidenten godkänt ett 10-årigt avtal med USA/NATO om att fritt kunna ta över två militära flygplatser.

Självklart, som ett brev på posten, ledde detta till en svekdebatt och massiva protester på gator och i sociala medier. Slovakerna har fått veta att beslutet står fast – så där stod alla med tvättade halsar. Militära baser kommer att byggas ut, protesterna ska dö bort och även detta vallöfte kommer att glömmas.

En liten klick politiker som drev igenom och skrev på avtalet avsa sig suveränitet över landets territorium och lagar. De insåg inte att landets befolkning vid en militär konflikt görs till ett potentiellt mål. Avtalet innebär att man inte kommer att kunna kontrollera om t ex kärnvapen lagras i baserna. Avtalet stipulerar dessutom att utländska soldater vid eventuella lagbrott i Slovakien inte får lagsökas av myndigheterna.

Skolexempel på svek

Slovakerna har fått an lektion i hur den så kallade moderna västerländska demokratin fungerar. Löften kan ges men de behöver inte uppfyllas, yttrandefrihet kan begränsas, ”fel åsikter” kan tystas ner och t o m kriminaliseras, samtidigt som organisationer som EU och NATO oemotsagd får sprida sin propaganda.

Exemplet med Slovakien är en påminnelse för Sverige om konsekvenserna av ett Nato-medlemskap. Det tragiska är att ”sandlådefolket” inte kan göra något åt detta, trots alla protester och politikernas vackra ord och löften.  Protester, analyser, debatter, föreläsningar, manifestationer i all ära, men de förändrar ingenting.

Det hela kan liknas vid ett rullande tåg. ”Sandlådefolket” kan försöka bromsa farten med att kasta sand under tågets hjul, dvs genom att avslöja hyckleri, lögner och krigsbrott, osv. Men ett faktum är att så länge de inte sitter inne i förarhytten så kan de inte bestämma tågets fart eller riktning.

Natotåget har sin egen logik. Dess uppgifter, kostnader, mål och riktning bestäms någonstans i Washington inte av medborgarna i medlemsländerna eller av Sverige. Detta är en av de viktigaste anledningarna till varför Sverige inte ska vara med och medverka i NATO-organisationens avskyvärda handlingar.

1.Tulsi Gabbard: What is ”shadow-banning”? Let me show you.

Länk: https://www.facebook.com/TulsiGabbard/videos/what-is-shadow-banning-let-me-show-you/268454218809887/

2.Trudeau takes major step to censor dissidents. Canada PM Justin Trudeau seeking to forcibly silence news outlet

Länk: https://www.youtube.com/watch?v=-085_AfyZrI