Mali är bara den senaste i raden: Trupper tränade av USA:s Afrikakommando ligger bakom minst sju kupper på 13 år

Denna artikel ”Mali är bara den senaste i raden: Trupper tränade av USA:s Afrikakommando ligger bakom minst sju kupper på 13 år” av Morgan Artyukhina har vänligen översatts av Rolf Nilsson. Täcker ett föga rapporterat område från Afrikas på bloggen. Förutom artiklar om Sverige engagemang i Mali, exempelvis Upprorsbekämpning i Sahel-länderna i Afrika, eller varför finns svenska soldater i Mali? Och är inte detta ett av flera uttryck för imperialism, som bilden ovan illustrerar.

Mali är bara den senaste i raden: Trupper tränade av USA:s Afrikakommando ligger bakom minst sju kupper på 13 år

Medan US Army School of the Americas är ökänd för att utbilda höger-gerillastyrkor över Latinamerika, är Pentagons militära träningsprogram i Afrika mindre kända, inklusive Flintlock-övningar för G5 Sahel-nationerna, vilka nästan alla har upplevt militärkupper under de senaste 13 åren.

För drygt 2 veckor sedan avslutade Malis vice president, Assami Goita, överste i den maliska armén, sin andra statskupp på bara nio månader och störtade den tillfälliga regering, som han hjälpte till med att installera, och förklarade sig vara landets tillfälliga president. Den väst-utbildade soldaten, Goita, är bara den senaste i en alltmer lång lista över statskupper i Afrika, iscensatta av soldater som utbildats av US Africa Command, alltsedan dess skapande för 13 år sedan.

Sedan den skapades 2008 har trupper utbildade av AFRICOM varit direkt ansvariga för minst sju framgångsrika statskupper i Afrika, vilka nästan alla har inträffat i Västafrika, och en som genomfördes direkt av AFRICOM-styrkor. Här är några av dem:

• Mauretanien, 2008. I augusti 2008, efter att den mauretanske generalen, Mohamed Ould Abdel Aziz, störtade den mauretanska regeringen och president Sidi Ould Cheikh Abdallahi, berättade en talesman för USA:s europeiska kommando, amerikanska militärpublikationen Stars and Stripes, att USA hade ett ”bilateralt förhållande” med Aziz och hade samordnat säkerhets-samarbetsprogram med honom. Aziz hade också hjälpt till i en tidigare kupp tre år tidigare.
• Libyen 2011. Den amerikanska delen av det Nato-ledda kriget i Libyen i mars 2011, för att störta den långvariga ledaren Muammar Gaddafi, kallades Operation Odyssey Dawn, och var AFRICOMs första större militära operation. Kriget eliminerade USA:s främsta opposition i Afrika, där Gaddafi var ansvarig för varför ingen afrikansk nation ville gå med på att vara värd för AFRICOMs huvudkontor.
• Mali, 2012. Amadou Sanogo, som ledde en kupp mot president Amadou Toumani Touré, hade rest till USA flera gånger för avancerad militär utbildning via International Military Education and Training-programmet, inklusive vid Marine Corps Base Quantico i Virginia. Driven av ilska över Toures hantering av ett Tuareg-uppror i norra Mali, skapade Sanogos kupp ironiskt nog ett maktvakuum, som gjorde att Tuareg-kontrollen expanderade snabbt och ledde landet till att be om fransk militär hjälp året efter. Det franska uppdraget, Operation Serval, växte så småningom ut till ett fem-nationers ’krig mot terror’, Operation Barkhane.
• Egypten 2013. Abdel Fattah el-Sisi, försvarsminister och överbefälhavare för den egyptiska militären, ledde kuppen som avsatte Egyptens första demokratiskt valda president, Mohammed Morsi. El-Sisi har fått omfattande utbildning från den amerikanska militären, inklusive en grundläggande utbildning i Fort Benning, Georgia, 1981 och examen från US Army War College 2006. När Morsi störtades i juli 2013 undvek Washington att erkänna det som en kupp.
• Burkina Faso 2015. Gilbert Diendéré, den tidigare militära assistenten till den långvariga Burkinabe-härskaren Blaise Compaore, avsatte inom kort interimsregeringen, innan han kastades ut av ett folkligt uppror. Diendéré har deltagit flera gånger i övningar med AFRICOMs Flintlock-’All-domain-träning’ (uttrycket innebär användande av alla vapenslag, inklusive cyberkrig, där datorer spelar stor roll ö.a.) som USA använder för skolmedlemmar i G5 Sahel-ländernas arméer, inklusive Niger, Tchad, Mali och Mauretanien, av vilka många också har fått uppleva sina egna kupper under de senaste 20 åren.
• Mali 2020 och 2021. Goita har arbetat i flera år med US Special Operations forces och även utbildats i Tyskland och Frankrike, sade tjänstemän efter kuppen i augusti 2020. EU:s utrikespolitiska chef Josep Borrell försökte vid den tiden avvisa skuld genom att säga att ”Vi utbildar inte arméer för att vara kuppmakare”, men avslutade med att säga att ”90% av armén har utbildats av vårt uppdrag.”

Kriget mot terror driver på utbildning av arméer

AFRICOM växte fram ur uppdrag i ’Kriget mot terror’  som inleddes av Pentagon i efterdyningarna av terroristattackerna 11 september 2001, inklusive Pan-Sahel-initiativet, som blev Operation Juniper Shield, även känt som Operation Enduring Freedom – Trans Sahara; och Operation Enduring Freedom – Afrikas horn. Som ett resultat, även om AFRICOM formellt organiserades i ett separat amerikanskt kommando, baserat i Stuttgart, Tyskland, 2008, fanns det redan styrkor som hade utbildats av USA, utspridda över mer än ett dussin afrikanska länder.

Kriget mot terror skapade en, typ hammare-spik situation, där Washington plötsligt blev medveten om ett stort antal paramilitära grupper och att många av dem var baserade i religiöst identifierade samhällen, varav många också var muslimer. Förenta staterna skapade utan tvekan många av dessa nätverk själva, genom att tillhandahålla en smältdegel för olika typer av fundamentalism i Mujaheddins uppror, vilket de stöttade, mot den sovjetstödda socialistiska regeringen i Afghanistan på 1980-talet. Olika islamistiska uppror på 1990-talet över hela världen, från Algeriet till Tjetjenien och Kosovo, uppstod när krigare återvände från Afghanistan, med motivation att föra kampen mot sekularism eller europeiska influenser till sina hemländer.

Pengar strömmade till utbildningsprogram och beväpning för militärer i bräckliga stater, som USA bedömde vara i riskzonen för en upprepning av Afghanistan, där talibanernas fundamentalister hade tagit makten efter sovjets uttåg och tillhandahållit en säker fristad för terroristgrupper som al-Qaida att planera sina attacker mot USA. 2001 års auktorisation för användning av militär styrka mot terrorister (AUMF), vilken antogs av kongressen, gav den amerikanska militären stort utrymme för att utföra attacker i krigszoner där man inte förklarat krig, om de trodde att målen var från, eller kopplade till, al-Qaida.

USA är dock inte det enda landet som gör så: Europeiska unionen driver också utbildningsprogram i många av samma afrikanska länder, liksom flera medlemsstater, såsom Frankrike, som driver sina egna program tillsammans med tidigare afrikanska kolonier. Kina och Ryssland utbildar också personal från intresserade afrikanska länder.

’Fabergé Egg’-militärer

Experter säger att dessa omfattande träningsprogram skapar just de problem som de syftar till att undvika: prestigefyllda, välutbildade, väl beväpnade militära styrkor ser möjligheten att påtvinga sin vilja på de utsatta regeringar som de ska skydda mot islamistiskt övertagande. De västerländska förbindelser, som dessa officerare har med sig, säkerställer att deras kadrer, väl en gång vid makten, kommer att ha vänner på höga platser, globalt sett, och i många fall vinner västerländska regeringar på något sätt: en mer stabil regering ger en ny partner för lukrativa affärsavtal, och oavsett om de är mer stabila eller mindre, får de en möjlighet att utöka sin militära närvaro i ännu en del av världen.

En amerikansk militär akademiker kritiserade denna typ av militärer som ”fabergé ägg–militärer: dyra och som lätt förstörs av upprorsmän.”

Under de senaste åren har USA emellertid inte valt bort den här tekniken, man har faktiskt vänt sig mer mot den. Kraven på Washingtons nya fokus – stormaktskonfrontation med Ryssland och Kina – gör att Pentagon överväger att flytta trupper från träningsuppdrag i Afrika och mot europeiska och Indo-Stillahavs-baser. Som svar har USA ökat ett surrogat-utbildningsprogram, känt som 127-Echo, med en årlig budget på 100 miljoner dollar.

Generalmajor James Hecker, vice chef för operationer från den gemensamma personalen vid den tiden, berättade för kongressens lagstiftare i början av 2019 att 127-Echo ”ger oss livskraftiga surrogatstyrkor som är utformade för att uppnå USA:s CT [kontra-terrorism] mål till relativt låga kostnader i termer av resurser och särskilt risker för vår personal … Metoden med ’små fotavtryck’, som är inneboende i 127 Echo … förutom att minska behovet av storskalig amerikansk truppanvändning, främjar en miljö där lokala styrkor äger problemet. ”