Den här artikeln ”Många fler världsledare besöker Kina än USA” har publicerats av Pål Steigan. https://steigan.no/2021/08/langt-flere-av-verdens-ledere-besoker-usa-enn-kina/ och översatts av Rolf Nilsson. En pusselbit i en analys av läget i världen.
Många fler världsledare besöker Kina än USA
Om ledarskapsdiplomati var en olympisk sport skulle Peking slå Washington i kampen om guldmedaljerna.
En ovanlig statistik visar Kinas växande betydelse i världen, på USA:s bekostnad. I en bekymrad artikel i The Interpreter skriver Kina-analytikern Neil Thomas, att Kina nu tar emot fler utländska ledare än USA, och att trenden ökar markant.
Långt fler världsledare besöker Kina än Amerika
Thomas bygger på officiella listor över utländska besök i USA och Kina och presenterar denna graf:
Han har också tittat på hur dessa besök har fördelats mellan de olika presidenterna i de två länderna, och visar att Xi Jinping toppar statistiken efter 2013:
Fler resor från världsledare till Kina är både ett symptom på landets växande makt och en av anledningarna. Behovet från länder att skapa kommersiella band med Kina, där regeringen kontrollerar många sektorer, kräver uppenbarligen extra diplomatiskt arbete. Kinas ekonomi var ändå 30 procent mindre än den amerikanska ekonomin 2019, i absoluta tal, men Kina lockade nästan dubbelt så många besök från världsledare.
Beijing erkänner att uppmärksamhet och ansträngning kan föra långt i diplomati, och att ledarbesök har en tendens att leda till fler bilaterala avtal, investeringar och bistånd. Ett land har inte en mer inflytelserik diplomat än sin ledare, och varje besök av en utländsk ledare i Kina ger Xi Jinping en unik möjlighet att främja Pekings utrikespolitiska mål, skriver Thomas.
Det finns också en anledning till att Xi har mångdubblat budgeten, utökat det konsulära fotavtrycket och förstärkt det politiska inflytandet från UD, fortsätter Thomas. Denna investering i diplomati hjälper Xi att övertala andra ledare att besöka Kina, stödja Pekings positioner i globala frågor och gå med i kinesiska initiativ, till exempel Xi’s Belt and Road Initiative (BRI), en omfattande strategi för infrastrukturutveckling.
Ett tektoniskt skifte i världspolitiken
Denna statistik över statsbesök är en intressant mätning av vad vi vet från andra källor, nämligen att tyngdpunkten i världsekonomin har flyttat från väst, under amerikansk ledning, till Asien, med Kina som den ledande stormakten. En rad rapporter i USA tar upp detta skifte, till exempel:
China’s Drive for Power and Influence Around the World från RAND Corporation.
Global China: Regional influence and strategy från Brookings Institution.
Eller som den här, mer aggressiva, från Stars and Stripes: Why US should combat China’s influence in Africa
Kina är nu också EU:s viktigaste handelspartner. År 2020 överträffade Kina USA som EU:s största handelspartner, skriver BBC. Handeln mellan Kina och EU var värd 709 miljarder dollar förra året, jämfört med 671 miljarder dollar för amerikansk import och export.
En viktigt tillståndsmätare. Imperiet ligger för sjukbädden. Dödens lukt gör sig till känna redan nu. Ingen tilltalande syn. Fler och fler vänder ryggen och ser sig om. Solen gryr i öst. Den värmer och ger liv. Vi alla dras till den. Mot öst pekar historien hjul!
Kina är idag världens överlägset mäktigaste ekonomiska motor, de amerikanska Förenta Staterna är världens största konsumtionsekonomi -och har världens största ekonomiska statsskulder, som man inte kan betala av med export.
Vi lever i en post-amerikansk epok och det 21:a århundradet kommer, som många anser, bli det asiatiska.
Förenta staterna ingår inte i någon av världens största ekonomiska och handelsmässiga axlar: Europeiska unionen och de flesta enskilda europeiska länder har större intressen i den kinesiska ekonomin, även på lång sikt, och inte i den amerikanska som bara har en sjättedel så stor befolkning som Kinas.
Det inser de flesta av världens länder klokt nog -money talks- och istället för att åka på ofta helt oviktiga möten där man låtsas avverka världsviktiga ärenden med inhysingen i Vita huset framför en massa fotojournalister i en liten kolonial by med intellektuellt mindervärdeskomplex som Washington, så åker den som vill göra stora handelsaffärer för sitt lands framtid naturligtvis till Beijing.