Den här artikeln ”Boken om männen som förrådde Frankrike 1940, av André Simone” har skrivits av juristen Erik Göthe. Han har översatt skriften och skrivit ett förord som berättar om författaren Simones eget öde. Jag återger Eriks artikel och därefter bokförlaget Gerundiums presentation av boken.
Boken om männen som förrådde Frankrike 1940, av André Simone
André Simone eller Otto Katz var en märklig man. Han föddes 1895 i en borgerlig, judisk och tyskspråkig familj i den lilla staden Jistebnice i dåvarande Böhmen, nuvarande Tjeckien. Som socialist och krigsmotståndare deserterade han två gånger och hamnade i början på 20-talet i Tyskland, där han anslöt sig till kommunistpartiet. De som hört talas om Bruna boken om Riksdagshusbrandenoch Hitlerterror 1933 vet kanske inte att författaren var Otto Katz. Bruna boken gavs ut av Willi Münzenberg och översattes (även till svenska). Vid det laget hade Katz flytt till Frankrike och blivit André Simone.
Han följde som reporter fransk politik från 1933 till Frankrikes sammanbrott på försommaren 1940. Han nämner inte för vilken tidning han var reporter, bara att den var jämförelsevis liten, men det bör utan tvivel röra sig om den borgerligt nationalistiska paristidningen L’ordre, vars ägare var Emile Buré. De politiker och andra makthavare som ledde Frankrike till nationell undergång kände han väl, vilket framgår av boken. Han var språkbegåvad och skrev den på engelska sensommaren 1940. Nu, 80 år senare, har den utkommit på svenska.
Boken är utomordentligt lärorik och tankeväckande.
André Simones inställning till praktisk politik mot fascismen och i fråga om den franska folkfronten var inte en riktigt ”renlärig” för en vänstersinnad man. Han sticker hål på uppblåsta politiker som utger sig för att vara folkliga och beskriver med gillande andra som partipolitiskt kan synas stå långt ifrån honom.
André Simone påpekar att de västliga stormakterna var ovilliga att på minsta sätt revidera det mot Tyskland djupt orättfärdiga Versaillesfördraget, men kovände sedan Hitler kommit till makten:
Från undertecknandet av Versaillesfördraget hade den franska högerns politik varit att försvara fördraget som oföränderligt och oantastligt.
Den franska vänstern å andra sidan hade angripit orättvisorna och oförrätterna i fördraget. Nu var det den franska arbetarklassen som häftigt krävde motstånd mot hitlerismen, medan partierna som representerade den stora affärsvärlden var de som anslöt sig till tanken på att göra eftergifter till nazisterna.
Simones välinformerade beskrivning av Frankrikes ledande politiker, militärer och makthavare visar att det nationella nederlaget för Frankrike – som hade Europas starkaste armé – berodde på annat än tysk militär överlägsenhet.
Ledande franska (och kanske framförallt brittiska) politiker såg inte det nazistiska Tyskland som ett hot utan som en möjlighet att bekämpa kommunismen, i Frankrike och i Tyskland och kanske framförallt i Sovjetunionen.
Simone skrev fler böcker, bl a Spione und Verschwörer in Spanien (Spioner och konspiratörer i Spanien, 1936) och han organiserade Hollywood Anti-Nazi League for the Defense of American Democracy (https://en.wikipedia.org/wiki/Hollywood_Anti-Nazi_League) bland filmfolk i Hollywood.
André Simones landsflykt upphörde 1946, då han återvände till sitt hemland Tjeckoslovakien och blev Otto Katz igen och utrikesredaktör för kommunistpartiets centralorgan Rudé Právo. I den s k Slánský-processen 1952 anklagades han och 13 andra kamrater för att ha deltagit i en ”trotzkistisk-titoistisk-zionistisk” komplott och avrättades. Han rehabiliterades 1963, hans bok om Frankrike 1940 kom också ut på tjeckiska 1965 och den 30 april 1968 tilldelades han postumt Republikens Orden (Řád republiky), en av landets allra högsta utmärkelser.” (Slut på Erik Göthes artikel).
Presentation av boken ”Männen som förrådde Frankrike” av bokförlaget Gerundium.
Åttio år sedan. Den 5 juni 1940 invaderade tyska trupper Frankrike och kunde redan 14 juni inta Paris.
Frankrikes ledare tvingades skriva på ett vapenstillestånd i samma järnvägsvagn i Compiègneskogen som Tyskland 1918 i första världskrigets slut.
Frankrike delades mellan en tyskockuperad zon i norr och längs västkusten medan resten överlämnades åt en kollaboratörsregim i Vichy under marskalk Pétain.
ANDRÉ SIMONE beskriver initierat hur det kom sig att Frankrike, som ansågs ha Europas starkaste krigsmakt, föll nästan utan motstånd. I sju år hade han som politisk reporter på en nationellt sinnad tidning följt hur franska och brittiska politiker försökt blidka Hitler med eftergifter stället för att förbereda folket för motstånd mot den tyska krigsmaskinen.
André Simone skrev boken efter att ha satt sig i säkerhet. Det blev också en rasande pamflett mot de ledare som förrådde Frankrike, fortfarande en av de bästa samtida kommentarerna till den franska tragedin.
Erik Göthe har översatt skriften och skrivit ett förord som berättar om författaren Simones eget öde.
En högintressant bok, därtill i utomordentlig översättning.
Ödets ironi att han klarade sig från nazisterna men stalinisterna tog död på honom.
Vi skall inte glömma att vi har en liknade situation idag, Då försökte franska och brittiska politiker blidka Hitler med eftergifter stället för att förbereda folket för motstånd mot den tyska krigsmaskinen. Idag har vi den amerikanska krigsmaskinen, kompletterade med deras ekonomiska krigsmaskin och deras intensiva krigsmaskin av propaganda. Nu liksom då försöker svenskarna blidka USA istället för att förbereda folket för motstånd mot hegemonin. Det motståndet behöver idag inte vara militärt.