Diskussionen om Kina fortsätter. Denna artikel är från Torbjörn Wikland som varit vice ordförande i Svensk-kinesiska vänskapsförbundet och som besökt Kina flera gånger, och då både på 1970-talet och på 2000-talet. Jag träffade Torbjörn Wikland första gången omkring 1978 i Växjö då han var vice ordf i Svensk-kinesiska vänskapsförbundet och då jag tagit initiativ till en avdelning i Karlshamn. Vi hade bl.a ett lyckat möte med moderate riksdagsmannen Wachtmeister (Blekinges rikaste man) som var så positiv till Kina efter ett besök där. Likaså ett annat möte med Lars Dreje, en välkänd moderat kommunalfullmäktigeledamot som höll ett lysande föredrag iklädd Mao-kostym. Minns också ett möte i Olofström med kungens gymnastiklärare från Sigtuna i slutet av 1970-talet. Denne hade besökt Kina 6 gånger bl.a. just efter det Stora språnget. Min tolkning är att de kunde se Kina utan ideologiska skygglappar.
Mer om Kina och imperialismen
Låt mig först gratulera Anders Romelsjö till att få in en annorlunda skribent, Karl Wang, till sin blogg! Karl Wang för in andra än gängse svenska eller vänsterfokuserade perspektiv på Kina och dess roll i världen. Det gör diskussionen mer givande, även om jag inte är överens med Karl Wangs beskrivningar och slutsatser.
Men låt mig först lyfta fram de positiva sidorna i hans artikel:
– Han för in det historiska perspektiv på Kina som en mycket gammal högkultur med starka traditionella rötter som samtidigt är levande bland dagens kineser. Det glöms ofta bort av västerlänningar. Därför är exempelvis Tibet och Xinjiang historiskt självklara delar av Kina – i långt mycket större utsträckning än t.ex. att Skåne är svenskt. De olika härskardynastierna har på olika sätt format Kina. Det kan varje besökare av kinesiska tempel och kejsarboningar se med egna ögon. Där finns överallt gamla tavlor med inskriptioner parallellt på kinesiska, tibetanska och mongoliska.
Karl Wang kunde också ha nämnt Gavin Menzies böcker 1421 och 1434 som visar att Kina upptäckte världen sjövägen minst 100 år före Columbus och Vasco da Gama. Det får illustrera att kinesisk inrikes- och utrikespolitik har rötter i en egen tradition. Det innebär t.ex. att Kina ser mycket mer långsiktigt på förbindelser med andra länder jämfört med väst. Kina uppträder således internationellt på ett annat sätt än t.ex. USA. Med liknande perspektiv är det för mig ganska klart att USA ”kvartalskapitalism” överskattar sin förmåga att med hård politik tvinga Iran/Persien till underkastelse.
– Karl Wang ger en målande och positiv bild av den inrikes- och utrikespolitik som Kinas ledning i dag för. Alla tecken visar också att den stora majoriteten i Kina instämmer. Trump och andra västerländska ledare kan bara avundas ett sådant starkt politiskt stöd för sin politik. Självklart finns det opposition (och underliggande motsättningar) mot den förda politiken, men särskilt stark verkar den inte vara idag. Det gäller också sådana inslag i politiken som vi västerlänningar med traditioner från upplysningstiden och franska revolutionen spontant ogillar, såsom det svaga stödet för demokratiska fri- och rättigheter och den starka tendensen till övervakning av landets medborgare.
Jag ska ta upp ett par av Karl Wangs slutsatser jag inte delar.
– Karl Wangs tankar om imperialism delar jag inte alls. Man behöver inte gå tillbaka till Lenin för att konstatera att risken för att Kina blir imperialistiskt mycket väl kan infrias. På vanlig svenska handlar imperialism nästan alltid om stormaktsfasoner där starka stater tar kommandot över svagare stater militärt och ekonomiskt. Att på världsnivå bli militärt jämbördigt med USA ligger långt fram i tiden om det ens inträffar. Ekonomiskt flåsar däremot Kina USA i nacken.
På flera områden har Kina t.o.m. ett övertag. Det gäller inte minst dess ekonomiska förbindelser med stater inom det som tidigare kallades för den tredje eller fattiga världen. Nära kopplat till detta ligger jätteprojektet ”Den nya sidenvägen” (The belt and road initiative). Exemplen på stormaktsfasoner är relativt få än så länge. Det förklaras nog av att Kina knyter an till sin traditionella syn sedan tidigt 50-tal – att inte lägga sig i andra länders inre angelägenheter.
Det vore också märkligt om inte dagens kinesiska maktelit är präglat av den förnedring som den västerländska och japanska kolonialismen utsatte Kina för under 1800- och 1900-talet. Allt detta finns nog med när Kinas uppträdande starkt avviker från USA:s och de gamla kolonialmakternas uppträdande. Kinas linje är en synnerligen framgångsrik och skapar ren avund hos de västländska tankesmedjor som bevakar USA:s och västs positioner i världen. Om sedan Kinas ledning lyckas hålla sig borta från det frestande perspektivet att låta begäret till kortsiktiga vinster styra över till ett riktigt stormaktsagerande är en fråga för framtiden.
– Karl Wang gör i sina beskrivningar nästan ingen skillnad alls mellan Kinas inrikespolitik och dess utrikespolitik. Det är lite förvånande. Som sagts ovan gör Kina fortfarande stor skillnad mellan utrikes förbindelser å ena sidan och vad som händer inne i de olika länderna. Det senarer, säger Kina traditionellt, är en fråga för den egna statens befolkning. För att göra frågan riktigt konkret: Vad skulle vi idag i Sverige säga om den koloniala stormakten, men parlamentariskt styrda, England under första världskriget hade tvingat Sverige att införa allmän rösträtt och engelsk parlamentarism? Nu blev i stället demokratiseringen bara en fråga för Sverige och dess befolkning. Det är vi ganska stolta över, eller hur? På liknande sätt bör man göra en klar åtskillnad mellan Kinas utrikespolitik och dess inrikespolitik. Och på det senare kan man ha många synpunkter. Redan 2000 såg jag t.ex. öppen prostitution vid de stora hotellen i Peking liksom öppet tiggeri. Det fanns inte på 1970-talet då jag flera gånger besökte Kina.
– Jag noterar också att Karl Wang är mycket kritisk till perioden 1949 – 1978 i Kina. Jag gissar att det är en återspegling av vad många – ofta förfördelade – intellektuella i Kina framförde efter kulturrevolutionen (läs nobelpristagaren i litteratur år 2000 Gao Xingjiang så får man en glimt av detta). Men den intellektuella kritiken innehåller många väldiga överdrifter. Ett tydligt men sorgligt exempel är Liu Xiaobo som fick Nobels fredspris 2010. Oavsett att han av allt att döma behandlades illa i Kina så framförde han bl.a. på fullt allvar att han hade velat att Kina hade blivit koloniserat under flera hundra år för att bli mer likt västerlandet förutom att han hyllade USA:s angreppskrig mot Irak. Hur korkad kan en norsk kommitté för Nobels fredspris vara?
När det gäller den ekonomiska utvecklingen under just period från 1949 och framåt var den exceptionellt framgångsrik, trots ett par års dipp under kulturrevolutionen. Jag själv skrev en artikel om detta i Ekonomisk Debatt redan 1980 (1980:5 Kina inför 1980-talet). I stora drag håller den artikeln fortfarande. Utan den ekonomiska utvecklingen hade den efterföljande utvecklingen under Deng Xiaoping säkerligen inte varit möjlig. När det gäller Mao Tsetungs demens är det nog bara skvaller. De många västerländska ledare som träffade Mao efter 1972 vittnar ju i stället om en ytterst vital och uppdaterad statsledare. Att Mao då inte hade full koll på inrikespolitiken ligger det kanske något i.
Men återigen – Karl Wang tillför diskussionen om Kina flera dimensioner som jag saknat i den hittillsvarande diskussion om Kina och imperialismen.
Bra utredande inlägg av Torbjörn Wikland. Kärnpunkten, eller åtminstone en av kärnpunkterna är att inte jämställa in- och utrikespolitik, för något land, inte bara Kina. Utrikespolitiken för ett land är mycket mer påverkad av yttre faktorer än inrikespolitiken. Sverige kunde 1940-43 bedriva sin ”undfallenhetspolitik” mot Tyskland, utan att själva vara nazistiskt.
För övrigt skulle det ha varit bra om det i samband med Wiklands artikel funnits en länk till Wangs
https://www.globalpolitics.se/ar-kina-ett-imperium/
Sverige var faktiskt uttalat nazistiskt, med en uttalad nazistisk statsminister och flera ministrar. Det var Sverige som skapade teorierna om rashygien och grundade rasbiologiska institutet i Uppsala redan 1922, vilket låg till grund för tyskarnas rasteorier. Sverige drev även åtskilliga koncentrationsläger, men inga dödsläger.
Tack för en historisk resa till långt bort, utan CO2 utsläpp. Håller inte med om att Sverige inte var nazistiskt influerat. Tiden skrämde många. Min far eldade, enligt egen utsago, upp böcker av M.E.L , Upton Sinclair och Jack London, av ren rädsla. Han hade såväl som flertalet, säkerligen endast en dagstidning och ett radioprogram.
( Kommer själv ihåg obehaget med Hitlers hotfulla vrålande , sittande i knät en halv meter från radion) . Spetsbyxade läroverksgossar i bruna skjortor i parken. Det var vad som sågs runt familjerna i städerna som skrämde, inte den sittande regeringen.
Torbjörn Wikland, Kina är redan imperialistiskt! De påverkar andra länder, t ex länderna i Afrika, Ecuador, Grekland med stormaktsfasoner. Kina säger att de inte lägger armarna i kors när det gäller Indiens vapenförsäljning till Vietnam.
Och de blandar sig in i andras länders inre angelägenheter, t ex Kazachstan och Grekland.
http://www.idcommunism.com/2016/07/chinese-giant-cosco-to-pm-tsipras.html
Jag tror att Torbjörn ska ta av sig sina skygglappar när det gäller Kina och hur de lägger sig i andra länder inre angelägenheter. Kina stod på USAs sida och beväpnade den muslimska terroriströrelsen mot den socialistiska regeringen i Afghanistan mellan 1979 och framåt. Kina invaderade Vietnam 1979 bara för att ’ge dom en läxa’. Och de har försökt påverka Vietnam vid flertal tillfällen.
Var det inte så att Kina och USA stöttade Röda Khmererna i Kambodja?
Jag skakar huvudet av misstro. Hur i hela världen kan och kunde socialister och borgare (greve Wachtmeister) ha något gemensamt med varandra?!?
Jovisst hade så kallade socialister och borgare något gemensam, både här hemma och i USA. Det stavades KINA! Får jag nämna några som var förtjusta i det ‘socialistiska’ Kina – Nixon, Carter och med flera kapitalister?
https://thediplomat.com/2018/09/how-the-1980-laid-the-groundwork-for-chinas-major-foreign-policy-challenges/
Nixon, Carter och med flera kapitalister? var ingalunda förtjusta i det socialistiska Kina.
Jaså? Inte det?
https://history.state.gov/milestones/1977-1980/china-policy
Du måste någon gång välja – stödja det nuvarande kapitalistiska Kina som har mycket lite med Mao att göra, eller välja Mao.
Nej. Jag kan mycket väl uppskatta huvuddrag i Maos inrikes- och utrikespolitik, och uppskatta att Kina för en betydligt fredligare utrikespolitik nu än USA.
1949 var man i USA helt övertygade om att kommunist Kina skulle falla söder av sig själv. CIA började utbilda Tibet gerillas i Colorado i USA 1951 med planer på att ta över kontrollen i Tibet och Kina. American Society for a Free Asia, var CIA finansierat. Gerillan flögs in i Tibet och hoppade i fallskärm, men lyckades aldrig få igång något uppror. USA har gjort åtskilliga försök att destabilisera områden i Kina genom åren, det senaste alldeles nyligen i Xinjiang. Åtskilliga CIA agenter har opererat inom Kina genom åren, och det påstås att några har blivit avrättade, men det är inte bekräftat. http://www.kinarummet.v2hd.com/tibet.htm https://www.americanthinker.com/blog/2017/05/report_china_executed_at_least_a_dozen_cia_agents_from_201012.html
Synd bara att dina åsikter inte stämmer med verkligheten. Kina ”invaderade” inte Vietnam 1979, och inte bara för att ‘ge dom en läxa’. Historiskt har Vietnam alltid varit expansivt och erövringsbenäget. När vietnameserna igen började expandera och erövra agerade Kina. Det var en militärstrategisk markering, inte en invasion, helt militärt korrekt efter den tidens tänkande, och samma sak som att USA idag stryker omkring i Persiska viken med krigsfartyg för att markera mot Iran. En ”invasion” är att erövra ett annat lands territorium, och stationera trupper där för att behålla kontrollen. Det var det inte fråga om.
Anders Romelsjö, stödjer du vad Karl W säger om Vietnam?
Har det någon betydelse? Tror att”Kina ”invaderade” inte Vietnam 1979, och ganska mycket för att ‘ge dom en läxa’.
Definitioner.
En ”invasion” är en ”militär offensiv” där ett stort antal stridande av en geopolitisk enhet (stat) går aggressivt in på territorium som kontrolleras av en annan geopolitisk enhet (stat), med målet att erövra och upprätta kontroll eller myndighet över den andra geopolitiska enheten (staten) och framtvinga den etablerade regeringen att avgå och ersättas så att den invaderande geopolitiska enheten (staten) kan vidmakthålla varaktig kontroll.
En ”militär offensiv” består strategiskt i att den anfallande geopolitiska enheten (staten) först flygbombar mål i den invaderade geopolitiska enheten (staten) som anfalles, sedan beskjuter den med artilleri och granatkastare, för att till slut anfalla med pansar följt av fotsoldater som avancerar under skydd av granatkastare och kulsprutor med flygunderstöd.
Ingenting av detta förekom i fallet. Det känns bara så meningslöst att behöva förklara sådan fundamentala ordlydelser i all oändlighet. Helst vill jag diskutera saker på lite mer kvalificerad nivå än envis, motspänstig, hårdnackad tidig tonårsnivå.
Olik definitioner finns. Enligt Wikipedia synonymt med anfall
Wikipedia ”Offensiv är ett begrepp inom krigföring som innebär att en part tar initiativet i striderna genom aggressivt agerande. Syftet är att kunna föra striden på villkor som är mest fördelaktiga för en själv genom att tvinga motståndaren att reagera genom att själv agera. Ordet används ofta som synonym för anfall eller attack trots att de snarare är exempel på offensivt uppträdande.
En åtgärd som syftar till att tvinga motståndaren att reagera utan att själv få ett övertag kallas provokation.
Ordet ”offensiv” används även inom andra områden än krigföring för att beteckna aggressivt initiativtagande, till exempel charmoffensiv.” (https://sv.wikipedia.org/wiki/Offensiv)
1. Uppenbarligen har jag inte varit bra att förklara. Det första vi kan konstatera är att man blir inte Kina kompetent eller expert genom att bara besöka, oavsett antalet gånger, lika lite som man blir Greklandsexpert genom att semestra på Rhodos. Att börja, börja!!!, förstå Kina är att vara bosatt i landet minst tre till fem år, men inte på utlandskontrakt eller som diplomat, då lever man i en isolerad kokong, utan att leva i landet som vilken medborgare som helt. Med störta personliga respekt, men redan i inledningen avslöjar du dig både okunnig, och ignorant om det faktumet. Låt oss ta det ett i taget.
”Självklart finns det opposition (och underliggande motsättningar)” Fel, grovt. Det finns inte ”motsättningar”, det finns olika åsikter, och dom är inte ”underliggande” utan väldigt öppna och intensivt debatterade. Det är bara att västerlänningar inte märker dom. Detta är just typiskt svenskt tänkande vilket inte fungerar som bas för att bedöma Kina, svenskar tänker och fungera i konfrontation och ”motsättningar”, man skapar dom, starkast, aggressivast, mest råbarkad, slugast, hänsynslösast och störst vinner. Det kallas demokrati. Kina tänker och fungerar istället på att finna samstämmighet, harmoni och lösningar, och i slutändan är enighet och samstämmighet alltid viktigare än alla tänkbara segrar. Detta är fundamentalt för att förstå ”Kina”. Inte heller ligger det något surt kvar efter en meningsskiljaktighet. Man debatterar, ”förhandlar” som det heter på kinesiska, när ämnet är uttömt går man bara vidare.
”svaga stödet för demokratiska fri- och rättigheter” Någon ”demokrati” med vidhängande konflikter och motsättningar, död och lidande, alltså det ”svenska tillståndet”, osv vill man inte veta av i Kina, det stökade man över med republiken som började 1912. När man var färdiga 1978 hade det kostat kanske 100 miljoner liv. Kina har inte glömt sin historia. Idag har envar ett verkligt och reellt inflytande på frågor som rör en själv i Kina, det är inte en fråga om de valda diktatorer med säkra mandatperioder, valda ur en given begränsad pool i allmänna val, som Sverige har, där de verkliga makthavarna är osynliga runt partistyrelsen eller media-baroner.
”fri- och rättigheter” finns inte heller i Kina som självständigt oberoende fenomen, däremot finns det även krav, skyldigheter, villkor, förpliktelser, lagar och regler i balans. I Sverige är fri- och rättigheter ovillkorliga, med rätt att trakassera folk i deras hem, på gatan, att förfölja, skända, mobba, hänga ut, förtala, förstöra familjer och deras ekonomi. Tydligen är det helt tillåtet att mobba folk in i döden, till självmord, bara man kallar sig ”journalist”, lex Benny Fredriksson. Jag jämför ibland detta med att resa med bil i Sverige. Du får köra fritt dit du vill, men inte bära dig åt hur som helst på vägen, det finns lagar och regler du måste följa. Samma sak med ”fri- och rättigheter” i Kina. Man har alltså betydligt bättre ”fri- och rättigheter” i Kina än i Sverige, för man riskerar inte att nedsablat av massa extrema gäng. I Sverige tiger och lider man helst.
Mänskliga rättigheter respekteras mycket högt i Kina, men mänskliga rättigheter för omstörtare, uppviglare, våldsverkare, terrorister, och mördare står inte över de mänskliga rättigheterna för deras offer, som är fallet i Sverige.
”starka tendensen till övervakning av landets medborgare” är en annan mycket grov propagandalögn. Övervakningen av medborgare är mångdubbelt intensivare i Sverige, och tycks intensifieras varje månad. Kinas samhällssystem fungerar så att ”svensk” övervakningen blir omöjlig. I Sverige kan man inte göra någonting utan legitimation och personnummer, ingen motsvarighet finns i Kina. Nästan allt är kontant och på förskottsbetalning, och inget system vet vem som köper, brukar, reser eller betalar. Glömmer jag att betala internet stannar det helt enkelt, och återstartar 10 minuter efter jag har betalt för nästa månad. När dom installerade det frågade ingen ens efter vem jag var. Ingen vet vem som använder det, ingen vet vem som bor i lägenheten, köpte i affären, betalar för el, vatten, gas eller avgifter. Kommer pengarna är bolaget nöjd, om inte stoppas leveransen.
Yttrandefriheten i Kina vida överträffar den svenska, för Kina tolererar inte att yttrandefriheten begränsas, styrs eller tystas av extrema aggressiva agitatorer eller karteller av media och skribenter, även om dom uppträder i ”journalistförklädnad”.
Kina har utvecklats dramatisk bortom den över 100 år gamla och förlegade systemen med partidemokrati. Sverige är så efterblivet att man idag håller på med samma sak som Kina stökade över med bland annat Kulturrevolutionen. Sverige ligger kvar på nivån för över 100 år sedan, med lynchmobbar som marscherar på gatorna, med eller utan facklor, kallas ”demonstrationsrätt”, viket de härskande ändå ignorerar. Kina har smartare system och har verkligen utvecklats från denna primitiva och barbariska demokratiform som på avstånd mer känns som ett ap-stadium i utvecklingen i Sverige. Den som är bäst att uppvigla med bäst propaganda har störst chans att få sin vilja fram. Kallas opinionsbildning och agendasättande. Fakta kan påverka din verklighetsuppfattning otillbörligt.
Jag delar upp detta i flera inlägg, annars blir det för långt.
Är det så här Kina finner samstämmighet?
https://www.youtube.com/watch?v=ykq2y4iP2Yw
Jag har tröttnat på att försöka bemöta dina vilda konspirationsteorier. Du kan säkert hitta bokstavligen tusentals propagandavideor och sajter på webben, men jag har inte varken lust eller tid att hålla på och bemöta dom. Du slutar aldrig.
2. ”risken för att Kina blir imperialistiskt mycket väl kan infrias”, den risken finns, men Lenin eller hans tidevarv har inget med det att göra. Gå istället tillbaka över 2,000 år till Han dynastin och även tidigare, det var där Kinas politik av idag verkligen formades. Typisk var filosofen LaoTsi för 2,600 år sedan, ”den som vill framgångsrikt leda ett folk måste kunna följa dom”, med andra ord, den toppstyrda ”demokratiska” diktatur Sverige tillämpar, valda ledare som enväldigt och autokratiskt tillämpar och genomför vad dom anser vara bäst för folket, är inte en funktionell överlevare. ”Det förklaras nog av att Kina knyter an till sin traditionella syn sedan tidigt 50-tal – att inte lägga sig i andra länders inre angelägenheter.” Den traditionen går alltså mycket längre tillbaka.
Kina har även provat ”demokratin”. Första allmänna valen var i november 1913. Som en annan filosof sa, ”När vinden blåser böjer sig gräset, när mästaren talar lyssnar tjänaren”. Det är Sverige av idag. Kina strävar inte att bli jämbördig med USA, man vill bara vara stark nog att göra det tillräckligt ”dyrt” för USA att använd sin militärmakt för att bygga USA-imperier. USA blev utslängd ur Vietnam, och försökte inte ens ge sig på Nordkorea trots att Trump ville det. Den senaste ökningen av USA’s rustningskostnader är bara den större än hela Kinas försvarsbudget. Med 2,600 års historia, inklusive alla misstag, blindgångar och återvändsgator, och inte ett enda försök att bli ett världsimperium, tror i alla fall jag att sannolikheten för att avstå från imperiebyggande ytterligare 2,600 år är ganska god.
”kinesiska maktelit är präglat av den förnedring som den västerländska och japanska kolonialismen utsatte Kina för under 1800- och 1900-talet”. Helt galet. Något sådant finns inte. Däremot är Kina mycket vaksam mot att den historien upprepas. USA försöker ju just nu att på samma sätt som tidigare kolonialmakter lägga under sig kontrollen av Kina. Det kommer inte att hända.
Det finns en annan intressant faktor här. Historiska Tahiti. Runt ön fanns ett flertal kungadömen. Om en kung blev erövringslysten och imperiebyggare glömde de andra alla meningsskiljaktigheter, gaddade ihop sig och hotade honom, varpå han backade och ordningen återställdes. Några strider utbröt inte på århundraden. (Källa Bengt Danielsson). Vi ser en liknande situation utvecklas idag i världen. Imperiebyggaren USA har nu helt plötsligt Ryssland, EU, Kina, Indien, Venezuela, med flera emot sig på samma sätt. Med det ”multipolära” världssystemet Kina vill bygga utvecklat kan det betyda årtusenden av fred. Det inkluderar eventuellt motstånd mot att ett framtida Kina försöker bygga ett imperium.
Du verkar vara mycket förtjust i det Kina som var före Mao.
https://en.wikipedia.org/wiki/Chinese_imperialism
Och du motsäger dig själv i dina försök att försvara Kina: Du anser att Wiklands åsikt om västerländska och japanska kolonialismen (under 1800- och 1900-talet) av Kina inte fanns, men vill inte att historien upprepas …?!?
Karl, med anledning av de två sista meningarna: Försöker Kina bygga ett imperium av det ’multipolära världssystemet’? Och hur ska Kina agera mot detta eventuella motståndet?
‘Militärstrategisk markering’ ….?!?
Så Kina markerar genom att starta ett krig för att straffar Vietnam med flera tusen som döda?!?
USA har sagt något liknande när de har invaderat länder, som när USA invaderade Irak.
Som sagt, svårt att förklara för dom som inget begriper, som Stenmark en gång lär ha sagt. Skulle vara kul, men jag har inte lust att spendera tid på den mest fundamentala kunskaperna i internationella relationer. Som ett litet försök, monopolär avser ett imperium, multiopolär är motsatsen. Som sagt, jag har tröttnat på att försöka bemöta dina vilda konspirationsteorier. Du slutar aldrig. Påminner mig om hut Lenin beskrivits. Han slutade inte heller utan bara tjatade sönder alla andra tills dom gick sin väg och gav upp. Kommunismens grundpelare kanske.
Multipolära system betyder flera imperialistiska system som är jämbördiga (jämbördiga stater). Men det är precis det som Kinavännen Z Brzezinski sa i en intervju, att USA, Ryssland och Kina skulle gå samman och bygga ett imperium av länder av samma multipolära system.
Men varken du eller ZB säger vad som ska hända med de som är motståndare till detta multipolära systemet – t ex arbetarrörelsen i olika länder där Kina, USA och Ryssland gemensamt lägger sig under.
Här är videon där Kinavännen Z Brzezinski säger att USA, Ryssland och Kina skall gå samman och bygga ett imperium av länder.
https://www.youtube.com/watch?v=eAivky9toNo&t=85s
3. ”ingen skillnad alls mellan Kinas inrikespolitik och dess utrikespolitik”. Där har jag tydligen varit dålig att förklara. Inrikespolitik och utrikespolitik är annorlunda, men bygger på exakt samma grundfilosofi. Kina är inte en folkhomogen och kulturhomogen stat utan består av många olika nationer och folk som handlar med varandra. Alla dessa folk har idag långtgående självstyre, och olika kulturer, språk, traditioner, seder och även ofta egna lagar och rättsväsende. Samma grundprincip kan tillämpas internationellt.
Sverige importerade faktiskt sitt politiska system, det var implementeringen som tog tid. Problemet nu är att det är satt i sten och det är omöjligt att modernisera det. Kinas system tillåter flexibilitet och utveckling. Att Kina hade en våg av problem med prostitution på tidigt 2000 tal är sant. Det hade inte funnits tidigare så ingen var vaksam på problemet. Jag var i Chongqing då och körde en elmotorcykel, och brukade ta smågatorna hem på kvällen, genom ett ”red light district”. Först var allt väldigt diskret, så småningom flyttade damerna ut på trottoaren och satt uppradade som hönsen på pinnar utanför ”affären”. Det var värre på andra platser som Zhuhai, som ligger granne med spelhålorna i Macau. Det tog inte länge förrän myndigheterna reagerade. Man spärrade av hela området, tömde det, jämnade det med marken, och byggd nytt. Prostitutionen försvann, nu är det parker, bostadshus och trevliga restauranger. Man lämnar inget halvgjort i Kina, och det går snabbt, även om det är trögt i början ibland.
När det gäller perioden 1949 till 1978 är det inte en fråga om att vara kritisk, utan saklig. Alla dessa människor som var med finns runt om mig idag, det är bara att lyssna på dom. Jag behöver inte läsa något. Det är otroliga historier man hör ibland. Fallet Liu Xiaobo kan bäst jämföras med att någon ville fredligt införa Nationalsocialismen i Sverige eftersom den var så dyrkad och framgångsrik. Han arbetade som en framgångsrik Mao-liknande omstörtande populist och likt Mao drog folk med sig. Kina skulle definitivt inte acceptera ytterligare några miljoner döda som följd.
Den ekonomisk utvecklingen efter 1949 var definitivt inte någon ”exceptionellt” framgångsrik utveckling. På 80 talet kunde en universitetslärare ha en månadslön på 40 kronor. Det gick väldigt bra till 1956, snart kom Stora Språnget, som var en katastrof, sedan följe snart Kulturrevolutionen, men det fanns ett helt pärlband av ”program” som Mao initierade eller stödde och alla blev rena katastrofer. Maos hjärnblödning och demens är välomvittnad, bland annat av hans personliga läkare. Mao hade knappas full koll på någonting och det var därför ”de fyras gäng” kunde arbeta. Mao var helt enkelt otroligt naiv. Att träffa någon tillfälligt i ett välplanerat, välpreparerat möte och utan medicinsk kunskap är knappast en tillförlitlig diagnos. Demens är dessutom en progressiv utveckling och ett samlingsnamn för otaliga medicinska problem som yttrar sig på många olika sätt.
För den som är intresserad av utvecklingen då i Kina, en nyckelfigur var Nyzeeländaren Rewi Alley. Han etablerade de industriella kooperativen, Gung Ho, och flera tekniska skolor. Han dog i Peking 1987.
Det Karl W skriver om att det svenska rasbiologiska institutet till skulle ligga till grund för tyskarnas rasteorier är väsentligen fel. Rasismens bråte av idéer fanns lite vars stans i i Europa och Amerika. Det var den ideologiska reflexen av imperialism och kolonialismen. Institutets första chef var Herman Lundborg varv rasist och nazistsympatisör när han gick i pension 1935 utsågs Gunnar Dahlberg till chef för institutet. Han hade kommit fram till att rasbiologin var en ohållbar vetenskap. Herbert Tingsten och Gunnar Myrdal, som var Dahlbergs vänner, övertygade justitieminister Östen Undén att denne denne skulle verka för att Dahlberg utses till rasbiologiska institutets chef. Under Gunnar Dahlbergs chefskap skiftade institutet helt inriktning, bort från rasbiologi och mot genetik.
Karl W påstår också att Sveriges statsminister, Per-Albin Hansson, skulle vara ”uttalad nazistisk”. Även det är helt fel. Nazismen fick aldrig något stort folkligt inflytande i Sverige. Det berodde framför allt på att Per-Albin Hansson lyckades den den 27 maj 1933 få till en krisuppgörelsen den 27 maj 1933, som var en överenskommelse med Bondeförbundet om den ekonomiska politiken.
Socialdemokraterna fick igenom sitt krav på anslag till arbetslöshetens bekämpande och sociala reformer medan Bondeförbundet genom högre priser för jordbruksprodukter och en förstärkning av jordbruksregleringen. Detta förändrade helt de sociala förutsättningarna för nazisterna att få ett folkligt stöd. Per-Albin försökte att hålla Sverige utanför kriget och visst böjde sig regeringen för de tyska påtryckningarna men folk visste att Hansson inte var nazist och litade på honom.
Klimatpolitiken kan leda till diktatur varnar en stort upplagd artikel i SvD om miljörörelsens nazistiska rötter:
https://www.svd.se/miljororelsens-morka-rotter–blir-det-annorlunda-nusöndag den 4.2 2019.
Ämnet är känt för den som läste Hussein Askarys tio år gamla artikel om Miljörörelsens rasistiska rötter http://www.larouche.se/artikel/miljororelsens-rasistiska-rotter
Det beror på hur du väger orden. Rasbiologin fanns lång tidigare än rasbiologiska institutet. Där har du rätt. Däremot var det svenskarnas rasbiologiska institut som etablerade rasbiologin som accepterad och erkänd vetenskap, och det var det som i tur låg till grund för tyskarnas rassystem. Med andra ord, du har rätt i att rasteorierna fanns tidigare men det var rasbiologiska institutet som gav dessa teorier erkännande och det erkännandet var grunden för tyskarnas etablerande av rasteorierna som vetenskap. Jag har inte sagt att Per-Albin Hansson, skulle vara ”uttalad nazistisk”. Det var Arvid Lindman (1862-1936), statsminister 1906-1911 och 1928-1930 och riksdagsman 1905-1935 Läs på.
”Den svenska folkstammen, sprungen ur ädel rot, vuxen i obändig frihet, reslig och stark, genomströmmad av renaste germanskt blod.”
Centern: ”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkande av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling. Ett energiskt arbete måste bedrivas för folkhälsans höjande och vårt folk skyddas mot degenererande inflytelser.”
Sverige var lika nazistiskt som Tyskland, bara under annat namn.
Åke Berglund Svensk Socialistisk Samling
Folke Dahlström Svensk Socialistisk Samling
Harald Ljungström Sveriges Nationella Förbund
Sveriges Nationella Förbund Nordiska Rikspartiet
Per Olof Sundman (1922-92) Uttalad nazist
Rolf Clarkson (1923-2005) (M) Fosterländsk Enad Ungdom
Ragnar Edenman (1914-1998) (S) Minister, Landshövding Förbundet Det Nya Sverige
Per Olof Sundman (1922-92) (C) Riksdagsman Lindholmsnazisterna
Birgit Rodhe (1915-1998) (L) Förbundet Det Nya Sverige
Arvid Lindman (1862-1936) (M) Statsminister ”Den svenska folkstammen, sprungen ur ädel rot
Gunnar (1898-1987) och Alva Myrdal (1902-1986) (S) ”undermåliga individer”
Hjalmar Branting (1860-1925) Statsminister. Rasbiologiska Institutet
Arvid Lindman (1862-1936) (M) Rasbiologiska Institutet
Arthur Engberg (1888-1944) (S) ”en ras, som ännu är bärare av mycket höga och mycket goda egenskaper ”
Carl Gustaf Ekman (L) befolkning är av en sällsynt enhetlig, oblandad ras
Nils Dahlrot (S) din ras är allt.
(C ) ”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement—”
Nu historia.
Karl W fortsätter att påstå att ”Sverige var lika nazistiskt som Tyskland, bara under annat namn.” (min markering) Lika nazistiskt låt oss jämföra. Till skillnad mot Tyskland hade Sverige inga dödsläger och inte heller några terroristiska paramilitära styrkor som SA (Sturmabteilung) och SS (Schutzstaffel). Till skillnad från Tyskland behöll Sverige – under 1930 och genom kriget – den borgerliga parlamentariska demokratin.
Låt mig ta några av namnen i Karl W:s namn uppräkning ovan.
Arvid Lindman har jag inte i allmänhet något behov att försvara . Han var en under stora delar av sin tid som en högerman som var väldigt senfärdig med att acceptera den borgerliga demokratin. Sveriges nationella ungdomsförbund (SNU) – som existerade som en del av Allmänna valmansförbundet (AVF) dvs högern i svensk politik – blev mer och mer influerat av de tyska nazisterna och drev på för att moderpartiet skulle följa efter. Detta ville inte Arvid Lidman och de andra i ledningen av AVF. 1934 bröt sig SNU därför ut ut ur AVF.
De andra namnen jag tar upp är Gunnar och Alva Myrdal och gör en större utvikning om dessa. Kring det paret har det skett en hel del mytbildningar om att de skulle ha varit rasbiologer. Först var det borgerliga skribenter som har drivit den tesen men nu ingår de också i vissa ”högernationella” berättelser om att socialdemokraterna minsann också var rasister.
Detta sker också med skenbara fakta som i SD:s film: Ett folk, Ett parti – Socialdemokraternas historia.
Alva och Gunnar Myrdal var naturligtvis personer och forskare som verkade i sin tid och sitt sammanhang. Därav yttryck som ”livsodugliga individer” som knappast någon använder idag särskilt inte bland progressiva. Men om man läser avsnittet om ”Steriliseringsfrågan” i makarna Myrdals ”Kris i Befolkningsfrågan” så framträder ett mer komplicerat resonemang.
De skriver i frågan ur två aspekter en ”rashygienisk” och en ”socialpedagogisk”.
”Det är två syftlinjer, som korsa varandra i steriliseringsfrågan, en rashygienisk och en socialpedagogisk.” (sid 164 AA) De är skeptiska till den rasbiologiska.
”Men ärftlighetsforskningen ställer oss alltmer försiktiga. Det är svårt att veta, i vilken utsträckning en sjuk eller asocial individs avkomma verkligen är utsatt för arvshotet.” (sid 164 AA). De skriver på sidan 166 AA:
”Verkningarna på befolkningsstockens ärftlighetskvalitet äro ännu svårare att överskåda. Alla sakkunniga framhålla emellertid, att man ej skall göra sig överdrivna föreställningar om steriliseringens förmåga att rensa ut oönskliga arvsanlag från befolkningsmassan. Även en relativt utsträckt sterilisering har i detta hänseende en mycket svagare effekt än man i allmänhet antar.”
På sida 166 AA skriver paret Myrdal:
”Någon “degenerationsfara” — åtminstone i avseende å sinnessjukdomar — är befolkningen därför knappast utsatt för ens nu, fastän vi icke ha sterilisering av sinnessjuka. Det ökade antal sinnessjuka, som registreras i statistiken, beror sannolikt på dels att vi nu ha reda på våra sinnessjuka i helt annan omfattning än tidigare och dels — möjligen men mera tvivelaktigt — på att det moderna livet är mera ägnat att utlösa latenta anlag. Men av de skäl som nyss antytts kan man ej heller såsom verkan av steriliseringen förvänta någon väsentlig nedgång av sinnessjukdomarnas vanlighet inom överskådbar framtid.” och ”Ärftlighetsgången för sinnesslöhet är visserligen mycket osäkert känd.”
Då är Alva och Gunnar mer förtjust i den socialpedagogiska sidan av saken, så här skriver de på sidan 168 i AA:
”Steriliseringsförfarandet kommer därför med all sannolikhet att mycket oftare tas i bruk mot sinnesslöa. De socialpedagogiska skälen för sterilisering äro ju här även särskilt starka.
Det kan knappast från någon synpunkt försvaras, att barn få födas och växa upp hos sinnesslöa föräldrar. ’Varje fall är ett fall för mycket.’ Ett ytterligare skäl för ett ganska skoningslöst steriliseringsförfarande har man i det av forskarna framdragna förhållandet, att just de ärftliga fallen av sinnesslöhet oftast torde finnas, ej bland idioterna och de svårast imbecilla, utan bland dem som befinna sig utanför anstalterna och därför nu ha en av varken förnuftet eller samhället reglerad fortplantningsfrihet.”
Detta att barn ska växa upp i hem som har förståndshandikappade föräldrar tål ju att diskuteras även idag utan att man för den skull etiketteras som rasist eller något annat skumt. Resultatet av en sådan diskussion är ju inte given.
Gunnar Myrdal kom under trettiotalet att anta en allt mer antinazistisk ståndpunkt och hans mest berömda verk An American Dilemma som utkom 1944 och fick en stor betydelse i debatten om rasförtrycket i USA. Boken var också den viktigaste inspirationskällan till det Simone de Beauvoirs ”Det andra könet”. Men den hade även konstitutionell juridisk betydelse i Förenta staterna. När högsta domstolen beslöt 1954 att skol segretionen inte var konstellation hänvisas i fotnot 11 till Myrdals ”An American Dilemma”. Skandal att inte den boken finns översatt till svenska.
Alva och Gunnar Myrdal var 1935 med tillsamman med Albin Amelin, Anna Lenah Elgström, Eric Gnista, Eric Hallström, Eyvind Johnson, Arnold Ljungdal, Henry Peter Matthis och Ture Nerman och startade föreningen Kulturfront som var uttalat antinazistisk och antifascistisk. I föreningens 2:a av tre programpunkter står det:
”Kulturfront riktar sig särskilt mot nazismens och fascismens förhärligande av våldsandan och kriget, förfalskning av rasbegreppen och rasförföljelse, förnuftets degradering och den fria forskningens undertryckande och hävdar i stället humanitet och internationalism, rasernas och könens likaberättigande, forsknings- och yttrandefrihet, fred och kultur.”
Om man ska bedöma en företeelse eller persons karaktär bör man göra en allsidig bedömning. Utröna vad som är huvudsidan och vad som är underordnat. När det gäller beskyllningarna mot Alva och Gunnar för att vara rasister och rasbiologer så håller det inte. Dessa var långt mer involverade i kampen mot nazism och fascism än majoriteten av dåtidens svenska akademiker och intellektuella.
Mobo Gaos ”Striden om Kinas förflutna – Mao och kulturrevolutionen” är bra och intressant. Och den slår an tonen direkt på sidan 9 med att ta parti för de fattiga på Kinas landsbygd. Detta genomsyrar hela boken att se kulturrevolutionen nerifrån från de fattigas erfarenheter. Men det är klart boken skrevs 2008 så en del som Kinas undfallenhet mot USA har väl ändrats. Men var den bilden sann även 2008? Jag är tvivlande att så är fallet.
När USA under början av 2000-talet ville att Kina skulle öka värdet på sin valuta gentemot dollarn sa representanter för Kina att de inte sänkte sin valuta i förhållande till dollarn under Asienkrisen 1997-98 därför höll de nu fast vid värdet på renminbin (RMB). När USA och Europa i början av 2000-talet då textil- och klädtillverkare i USA och Europa snabbt förlorade marknadsandelar och sysselsättning i konkurrensen med Kina så krävde regeringarna i väst att yuanens (eller RMB: s) värde skulle justeras upp. Kina svarade med att den 1 juni 2005 öka exporttullarna på textil- och beklädnadsprodukter med i genomsnitt 5 gånger.
Åtgärden har vad jag kan se stora fördelar (för Kina) framför en revalvering av RMB då inte importen till Kina blir billigare och statskassan får in mer pengar. (vilket en revalvering av RMB inte gett) Som jag ser det är den kinesiska regeringen långsiktig och försiktig.
Nu har Kina mera makt än 2005. Tidningen Affärsvärlden skriver den 7 juli 2016 att enligt Forbes ranking av världens största börsbolag lägger kinesiska företag beslag på tätplatserna. Industrial and Commerce Bank of China, China Construction Bank och The Agricultural Bank of China ligger 1:a, 2:a spektive 3:a. Dessutom ligger Bank of China 6:e plats. Telekombolaget 2012 Huawei passerade Ericsson och blev världens största telekombolag. Lenovo, som grundades Zhongguancun är i dag en världens största pc-tillverkare och strävar efter att även bli ledande när det gäller så kallade smartphones. De kinesiska bolagen dominerar redan tillverkningen av solpaneler. Kina är sedan 5 år världsledande när det gäller antalet patentansökningar. Hur det är med den modärna kompradorklassen som Mobo Gao skriver om har jag liten kunskap om. Men Kina är en kapitalist stat där toppen i kommunistpartiet, staten med de statliga bolagen och de privata storföretagen – bland annat genom korruption – är tätt sammantvinnade. Är det också så som Gao skriver att centralmakten tappar makt på landsbygden och faran för att lokal gangsterism breder ut sig, där är det illa.
Ojämlikheten är stor och ökande i Kina. När jag för 10 år sedan arbetade på MacGregor Cranes i Örnsköldsvik så tillverkades de allra flesta av bolagets fartygskranar på Nanjing Lüzhou Machine Company uppe i Yangtzefloden. Vår VD besöt – trots varningar – att MacGregor själv skulle bygga en fartygskranfabrik längre ner i Yangtze och kom med den regionale politikerchefen överens en markbit för tillverkningen. Dessa 2 uppträdde till och med tillsammans på kinesisk TV. Bostadshus på tomten för fabriken revs. Jag var facklig företrädare i koncernstyrelsen och frågade om det inte fanns några maktpolitiska problem med affären. Svaret från VD:n och bolagsrepresentanterna var: nej inga alls. Efter det kom chefer för Nanjing Lüzhou Machine till Örnsköldsvik och meddelade vår företagsledning i en förhandling: ” Att visst kunde MacGregor ha egen tillverkning i Kina med då skulle man tappa 40 procent av marknaden.” Nanjing Lüzhou Machine Company är nämligen en del av China State Shipbuilding Corporation (CSSC) som kontrollerar stora delar av skeppsbyggnadsmarkanden i Kina. MacGregor skrinlade planerna på en egen fabrik och kom överens om nya priser för tillverkningen av kranar. När sedan en ny VD – den gamle fick sparken – meddelade att avtalet med kineserna var klart tilla han att ”så klart det kan bli med tanke på asiatisk affärsmoral”. Då kunde jag inte låta bli att säga” Om jag var kinesisk chef skulle fundera som så ’Först samarbetade svenskarna med oss. Så skulle de tillverka själva. Sen vill de samarbeta igen. Är svenska affärsmän något att lita på?’”
Samtidigt berättade våra marknadsförare (de tjänar ungefär ca 1,5 gånger en konstruktör) att de i samtal med deras motparter på Nanjing Lüzhou Machine Company fick frågor om varför ”de våra” – till och med direktören – själva påtade i trädgården, städade och tvättade. Det gjorde inte deras kinesiska motparter de betalade folk som gjorde sådant arbete. Men detta håller på att ändras ganska snabbt i Sverige liksom utbildningen och sjukvården raskt försämras för arbetare och deras barn.
Att Kulturrevolutionen inte var intriger i vid det kinesiska ”hovet” utan en försök till en riktig revolution har jag förstått. Det redde bland annat Jan Myrdal i ”Kinesisk by 20 år senare”.
Det måste finnas djupa motsättningar för att en sådan massrörelse ska kunna utvecklats och Gao visar att den var i stor sett positiv för de fattiga i Kina. Han visar också att värderingar från Maos tid används i klasskampen mot myndigheter och företag. Dessutom att trots att all propaganda från partitoppen och den kinesiska eliten är Mao fortfarande populär.
Historien om Ding på sidan 229 är väl identisk med den om Ding Zuoming i ”Will The boot zink the water” och som det finns hur många som helst av i Kina. Frågan är om motståndet ska nå den kritiska massan så att frågan om makten kan ställas.
Mao ville både och, både klasskamp och socialistisk modernisering. Eller rättare sagt utan klasskamp ingen socialistisk modernisering. Och han fick rätt för det är väldigt få som menar att Kina är socialistiskt inte bland marxister heller.
Om du vill veta vad som hände under Kulturrevolutionen, gå och fråga de som var med, för dom finns idag, istället för att läsa färgade åsikter av mellanhänder med egen ideologisk agenda. När det moderna Kina började 1978 fanns inga privata företag. Sedan har man migrerat de statliga till privata, och de mest framgångsrika som Huawei, QQ och Alibaba är inte statliga. Idag är 86% av alla företag privata, men flera mycket stora fortfarande helt eller delvis statskontrollerade. Kina är varken kapitaliststat eller kommuniststat idag utan har sitt eget system. Korruptionen är inte borta men det finns bra små rester kvar idag. Däremot samarbetar företag bra med varandra och med staten, men det är inte korruption. Guanxi är grunden för allt i Kina. Sedan finns det inget politisk parti som heter ”kommunistpartiet”, det skall snarare liknas vid ett svensk statlig departement som Rikskansliet. ”Centralmakten tappar inte alls makt” någonstans, man delegerar den avsiktligt. Inte heller breder någon ”gangsterism” ut sig, utan är kraftigt på reträtt. Inte heller breder någon ”ojämlikheten” ut sig. Däremot ökar möjligheterna att bestämma över sitt eget liv. Om en arbetare vill bo i sin hemby med familjen och leva bekvämt med en inkomst på 3,000 kronor istället för i storstaden i en dorm med en inkomst på 9,000, då skall han kunna göra det. Olika Sverige är det inte staten som bestämmer om sin påtvingade ”jämlikhet”. Kina för ”10 år sedan” finns inte kvar. ”Dessa 2 uppträdde till och med tillsammans på kinesisk TV”, kan stämma, i Kina stöder myndigheterna utveckling, det är deras uppgift, i Sverige däremot vill man toppstyra den ideologiskt. I Kina söker man samarbete, i Sverige ideologisk maktstyrning från toppen. ”Bostadshus på tomten för fabriken revs”, som var fallfärdig slum, och nya moderna byggdes, det glömde du tala om.
Jag tycker ditt inlägg var alldeles utmärkt. Det illustrerar den attityd som just nu drar ner Sverige i ”skiten”, varför framgångsrika människor flyr och tar kapitalet med sig, varför framgångsrika företag som TetraPak, IKEA, SKYPE, ASEA, Spotify, med flera tvingades ut, varför företag som Ericsson dör, osv. Det är klart, den ideologisk och humanitära stormakten blomstrar, synd bara att den inte sätter mat på bordet. Fortsätt gärna, snart kommer Sverige att ha 100% skattefinansierade anställda som ger service till varandra, och förstås de ekonomiska migranterna. Underbara framtidsutsikter.
Mobo Gao var med i kulturrevolutionen- Han var en son till en bondefamilj i byn i Jiangxi. Som barn upplevde han en kort period av hungersnöd i samband med det stora språnget. Han utsattes själv för en del obehag (utsattes för bland annat kritik och krav på självkritik) sessioner. under kulturrevolution som en lärare i en byskola. Men han försvarar ändå kulturrevolutionen. Skillnaden mellan Karl W och mig illustreras av hans slutkläm. Dels därför att han försvarar storkapitalet i Sverige dels därför att han till skillnad mot mig tror att det är staten eller en från Karl W illa definierat attityd som just nu drar ner Sverige i ”skiten”, Staten är monopolisternas stat.