MHF17, symbol för ett globalt spel som gått fel?

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel.

Man kan fråga sig om artikeln fortfarande är aktuell efter ett år. Ja, trots nya händelser som anklagelser mot Ryssland av ”internationella undersökningsgruppen” (JIT), vilka Ryssland tillbakavisat.
Ryssland tillbakavisar EU:s anklagelser om MH17. Döljer JIT och EU viktiga fakta?
Ryssland: Forsatta lögner i MH17-utredningen?
Fakta, påståenden och lögner om MH17.

Den här recensionen har jag fått av Jan-Erik Gustafsson, styrelsemedlem i Folkrörelsen Nej till EU.
Han bevakar flera geopolitiska frågor, bland annat denna.

Den 17 juli 2014 sköts det malaysiska passagerarplanet MH17 ned av ännu ej klarlagd anledning i sydöstra Ukraina. Alla de 298 passagerna dog. För USA, EU och Sverige blev händelsen startpunkten för att införa omfattande sanktioner mot Ryssland. Svenska regeringsförklaringar och ministrar har sedan dess förklarat att ”den europeiska säkerhetsordningen är hotad”, vilket har lett krav på ökade försvarsanslag och en militarisering både i Sverige och övriga EU.

Akademikern och professor emeritus Kees van der Pijl har skrivit den ovärderliga boken FLIGHT 17, UKRAINE AND THE NEW COLD WAR – Prism of Disaster, Manchester University Press 2018. Van der Pijl sätter på 198 sidor med en omfattande notapparat in katastrofen i ett brett geopolitisk sammanhang före och efter kraschen, där själva nedskjutningen bara är en mindre del.

Boken har fått omfattande lovord av andra akademiker: ”Detta är en bok som kan rekommenderas till studenter i nutida kapitalism, om förvandlingen av det socialistiska blocket liksom till dem som är engagerade i nutida internationella affärer ”(Dr David Lane, Fellow of the Academy of Social Sciences and Emeritus Fellow of Emmanuel College, Cambridge University); Kees van den Pijl placerar skickligt och kunnigt tragedin i sett större sammanhang i upptakten av en ny period av Öst-Västlig konfrontation, och samtidigt gör en expertanalys av händelsen i sig själv (Professor Richard Sawka, Russian and European Politics, University of Kent); Genom att förse en nödvändig motbild till den dominerade efter-Sovjetiska berättelsen visar Kees van den Pijl vägen genom årtionden av västlig mytbildning för att exponera den brutala verkligheten: att Amerikas drivande för global dominans fortsätter (Kate Hudson, General Secretary of the Campaign for Nuclear Disarmament, Media Officer of Left Unity and Visiting Research Fellow at London South bank University); En obestridlig viktig bok. Inte en undersökning i MH17 katastrofen per se, men snarare en förklaring till den anti-ryska kampanj som tog fart efteråt (Professor Nicolai N. Petro, Politics, University of Rhodes Island).

Kees van den Pijl är professor emeritus vid School of Global Studies vid University of Sussex och Fellow vid Centre for Global Political Economy. Nedan följer min översättning av van den Pijl sista avsnitt i boken. Boken rekommenderas särskilt för svenska riksdagsledamöter.

Jan-Erik Gustafsson

Associerad professor emeritus vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH)

Sista kapitlet

MHF17-katastrofen inträffade i ett sammanhang av en djup politisk kris, som primärt orsakats av Väst. Från ögonblicket då Sovjetblocket och USSR föll samman började krafter knutna till spekulativa finansiella investeringstillgångar en rövarexpedition i den förra motståndarens rike. Beskyddade av Natos och EUs expansion påtvingades marknadsdisciplin av kapitalistiska plundrare, som utsatte de ej längre fungerande statssocialistiska samhällena för en plundring utan motstycke sedan Nazi-invasionen 1941, denna gång också tillsammans med inhemska plundrare.

Krafter i Ryssland som protesterade mot denna vilda framfart hölls fortfarande i schack av en stat i nödläge och genom bedrägliga val 1993 och 1996. Men framemot millenniumskiftet hade de blivit tillräckligt starka för att driva fram en ny president till makten. Med Vladimir Putin i Kremlin ledde de gränser som sattes upp för oligarkernas berikande och västlig inblandning till vad vi kan kalla för det Tredje Kalla kriget.

Hädanefter kom Natos och EUs utvidgning, som flutit samman, bli till ett enda angrepp i närheten av Rysslands säkerhetszon. Utvidgningen började komma i konflikt med Moskvas försök att återuppliva åtgärder för ekonomisk och säkerhetsintegration med nu oberoende tidigare Sovjetrepubliker. Efter provästliga och anti-ryska ”färgrevolutioner” i Georgien och Ukraina och medlemskap för de baltiska staterna i staterna i Nato och EU markerar 2008 års Georgienkrig för att stoppa Natos utvidgning slutet på den Öst-Västliga kompromissen. Krisen, utlöst av Georgiens president Mikheil Saakashvili, såg Rysslands motstånd mot Väst framträngande övergå från verbala varningar till faktisk militär aktion för att skydda Rysslands inflytelsesfär och de minoriteter som utmanade Georgiens suveränitet.

En liknande ekvation utspelade sig i Ukraina 2013-14, när det beväpnade maktövertagandet av antiryska ultranationalister uppbackade med massdemonstrationer mot president Yanukoych’s avståndstagande till associationsavtalet med EU, ledde till en akut kris. Vägran från landets sydöstra halva, orienterad mot Ryssland, att underordna sig kuppregeringens makt sammanföll med den militärstrategiska kontrollen över den för Ryssland viktiga flottbasen i Sevastopol, som är basen för Rysslands Svara havetflotta. Tillsammans ledde det till Krims avskiljande, regimmassaker i Odessa och Mariupol, och till inbördeskrig i Donbass.

Både i förspelet till statskuppen 2014 och inbördeskriget körde Washington flera gånger över EU, särskilt Tyskland och Frankrike, men också Bulgarien där en viktig rysk gasledning (South Stream) planerades landa. Den 16 juli följde EU inte längre USAs ekonomiska krigsföring mot Moskva. Gazproms gasleveranser, oavsett om de leds via North Stream’s eller den planerade South Stream’s ledningar eller genom Ukraina, är vitala för EUs överlevnad. Som vi vet var Putin samma dag i Brasilien, där han skrev under stadgan för BRICS-ländernas bank, och dessutom kom överens med kanslern Merkel att eftersträva en ”Land för gas”-uppgörelse för att lösa den ukrainska krisen.

Vare sig den faktiska nedskjutningen av flighten MH17 dagen efter var en avsiktlig, överlagd handling eller en olyckshändelse, vare sig den innebar en jetplansattack, en missilattack (BUK) eller bådadera, har hittills inte kunnat bestämmas med säkerhet. Emellertid blev effekten att riva uppgörelsen ”Land för gas” i bitar och få EU med ombord för amerikanska sanktioner, som riktades mot ryska energileveranser, och samtidigt öppnade upp för amerikanska skiffergas- och LNG-leveranser till EU. Om en uppenbart krigsivrande Nato-ledning, möjligen inför det kommande Nato-toppmötet i Wales, kan ha samarbetat med regimen i Kiev, är öppet för spekulation. Ändock, även med sanktionerna blev resultatet att svetsa samman en anti-Putin konsensus i väst, och utöva ett slag mot det lösa Euroasiatiska motståndarblocket, BRICS och Shanghai Cooperation Org (SCO). Denna bok hävdar att det tragiska slutet på flight MH17 tjänar som ett prisma i vilken alla olika vinklingar som sammansmält i händelsen återspeglas. Så vad kommer sedan?

Tillbaka till 80-talet när det Andra Kalla kriget lanserades hade Reaganadministrationen för avsikt att destabilisera Sovjetblocket och få till stånd en regimförändring i Moskva. Som argumenteras i kapitel 1 är det också målet för det nuvarande Kalla kriget. Denna idé löper genom sidorna i en rapport från Chapham House som citerats tidigare några gånger, och som särskilt diskuteras i detalj i Andrew Woods bidrag. Fastän Wood medger att Väst inte kan ha något intresse av att Ryssland glider ner i en fullständig anarki gör han klart att Putins presidentskap inte måste skyddas ”mot förändring vare sig denna är hanterlig eller våldsam”. Därför ”vare sig Putin skulle avsättas av en internationell kupp, genom sjukdom eller av folklig oro…skulle det ändå vara klokt att av Väst att ägna mera tankar åt en regimförändring i Ryssland”.

”Effektiv kommunikation med det ryska folket och försvar av mänskliga värden i förhand skulle vara väsentligt för Västs trovärdighet…En planering för framtiden borde i sista hand täcka upp scenarier för ändring av ledarskap i den nuvarande strukturen till att det växer fram en grupp för att driva strukturella reformer i någon slag av redovisande dialog med den ryska befolkningen, en dialog syftande till regimkollaps”.

Presidenten för NED (National Endowment för Democracy), Carl Gershman, förslog i ett inlägg i Washington Post i oktober 2016 att ta mordet på journalisten Anna Politkovskaya 10 år tidigare som ett lämpligt motiv för en mer uthållig anti-Putin kampanj.
För en sådan kampanj kan man lita på George Soro’s Open Society Foundation (OSF) för att utarbeta scenarier för civilsamhälle/färgrevolutioner och mobilisera grupper som skulle kunna genomföra dem. OSFs handlingsplan för 2014-17, den Ryska projektstrategin, identifierar ryska akademiker aktiva i Väst i åsiktnätverk, den ryska gayrörelsen, och andra möjliga hävstänger för civilsamhällesprotester mot det konservativa blocket som har makten i Moskva. Från OSFs dokument, hackat av kollektivet CyberBerkut, framstår Alexei Navalny’s Anti-Corruption Foundation som en nyckelunderstödstagare samt diskussionsportaler och liberala media som Moskvas eko (Moscow Echo) radiostation, RBK nyhetsbyrå och tidningen Vedomosti som lämpliga kanaler att sprida innehållet.

Utifrån detta perspektiv måste krisen i Ukraina uppfattas i kombination med utplaceringen av amerikanska missilbatterier längs den ryska gränsen, som en del av en förstaslagsförmåga för att backa upp Väst utvidgningspolitik inom det tidigare sovjetiska området. Bevittnar vi den slutliga upplösningen av det nya Kalla krigets globala spel, vars handlingar/händelser bara kan trappas upp eller tas under kontroll? Väst strategi som argumenterades i kapitel 1 har kommit lång väg bort från den tidiga efterkrigsperiodens kompromisser till dessas insmalning eller övergivande under den Andra Kalla krigetperioden med början i 80-talet. Då hade spekulativt risktagande trängt ut uppfattningar som härstammade i produktionen och det långsiktiga intresset av stabilitet i den kapitalistiska världsordningen. Istället har det finansiella penningkapitalet gjort den mänskliga överlevnaden till ett högriskspel, som sker över världens folks huvuden för att enbart uppnå privata fördelar och vinster.

Väst, lett i praktiken av ett bankrutt USA, förlitar sig på krafter som saboterar byggandet av vilket alternativ som helst, något som dess egna sociala formationer inte längre heller kan uppbringa. Till och med den mest lovande och potentiellt lovande IT-sektorn och medieutvecklingen med sitt säte i Silicon Valley har intecknats av ett världsomfattande övervakningsprojekt för att säkerställa USA:s imperialistiska ställning. Om USA och Nato därför är villiga att ta ännu större risker än de gör idag är en framtidsutsikt som är alltför skrämmande att begrunda.

Emellertid måste denna framtid utmanas, eller ödet för de 298 passagerarna på flighten MH17 kan bli detsamma för mänskligheten i stort.

Relaterat.
Ryssland tillbakavisar EU:s anklagelser om MH17. Döljer JIT och EU viktiga fakta?
Ryssland: Forsatta lögner i MH17-utredningen?
Fakta, påståenden och lögner om MH17.

Sköt Ukraina ned flygplanet MH17 i östra Ukraina? Ny information
MH17: Kommer en del av sanningen fram till slut?

* Den sistnämnda artikeln är en av omkring 15 artiklar om MH17 som jag publicerat på Jinge.se