Ingress: Katalys har gjort en värdefull insats genom att lyfta fram klassfrågan i Sverige i rapporter och senast med kraft i boken ”Klass i Sverige”. (Se en annons ovan).
Flera artiklar i klassfrågan har publicerats. Här en med drygt 2 300 besök Högerprofil: “Sverige är ett våldsamt klassamhälle” – Är högern vimsig eller vad sysslar de med?. Och en annan som lockat många läsare “Nu handlar det inte bara om klimatet. Detta är rå klasskamp” av Pål Steigan.
Och Pål Steigan är författaren till denna lärorika artikel Organisationen av monopolbourgeoisin som en klass som översatts av Rolf Nilsson.
Monopolbourgeoisins organisation som klass
I sin diskussion om klassens historia skiljer Karl Marx mellan vad han kallar ”klasser i sig (an sich)” och ”klasser för sig själva (für sich)”. Den första kategorin är klasser som objektivt existerar i form av deras ekonomiska och sociala roll, men som inte nödvändigtvis är medvetna som klasser. Den andra kategorin är när denna klass blir medveten om att den är en klass med sina egna klassintressen – och börjar organisera sig som sådan. Alla tillgängliga fakta visar att det moderna monopolborgerskapet inte bara är medvetet om sin roll som klass, utan också är mycket kompetent och raffinerad i att organisera sig politiskt.
Här kommer jag att fördjupa det tema jag tog upp i artikeln De kallar det ”konspiration” – vi kallar det klasskamp. Det är nämligen så att det finns ett visst antal människor som gärna använder termer som ”klasskamp”, ”kapitalism”, ”kapitalister” och liknande, men som visar sig vara helt oförmögna att sätta fingret på vem dagens kapitalistklass är, hur den ser ut och hur den utövar sin makt. Och så snart vi presenterar en översikt över ägande, investeringsstrategier och köp av politiker drar de standardkortet «konspirationsteori». Det är tråkigt för dem, för då kommer de aldrig att kunna formulera någon strategi eller taktik i kampen mot de största kapitalisterna, och allt deras tal om att avskaffa kapitalismen och införa socialism blir alltså meningslösa fraser. Och istället för att föra klasskamp, slutar det med att de för ”identitetspolitik” istället.
Monopolbourgeoisin är väl organiserad som en klass
I sin diskussion om klassens historia skiljer Karl Marx mellan vad han kallar ”klasser i sig (an sich)” och ”klasser för sig själva (für sich)”. Den första kategorin är klasser, vilka objektivt existerar i form av deras ekonomiska och sociala roll, men som inte nödvändigtvis är medvetna som klasser. Den andra kategorin är när denna klass blir medveten om att den är en klass med sina egna klassintressen – och börjar organisera sig som sådan och aktivt kämpar för sina klassintressen. Och dagens monopolbourgeoisi är både medveten om sin roll, mycket välorganiserad och är mycket kapabel att föra klasskamp.
När USA framträdde som en stormakt och den ekonomiska vinnaren av andra världskriget, var landet och dess finansiella elit inte sena med att organisera ett omfattande nätverk av institutioner för att befästa och stärka denna makt. På den ekonomiska sidan var det naturligtvis Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF). Bank for International Settlements är den äldsta av dessa institutioner, eftersom den går tillbaka till 1930, men den fick en ny och förstärkt roll i den amerikanska ekonomisk-politiska hegemonins tid.
Efter 1945 var det viktigt för USA att få inflytande och så småningom kontroll över den ekonomiska, politiska och militära utvecklingen i Europa. På den andra sidan stod det socialistiska blocket, under ledning av Sovjetunionen och det politiskt-ekonomiska ledarskapet i USA var inte säkra på vilken väg Västeuropa skulle ta. Det fanns stora och inflytelserika kommunistpartier i viktiga länder som Frankrike och Italien, och den västeuropeiska fackföreningsrörelsen såg delvis positivt på de socialistiska länderna.
Läs: CIA hade en nyckelroll i att skapa det som blev EU
Uppgiften att samordna politiken, ekonomin och de militära förbindelserna mellan USA och dess allierade / lakejer i Europa var ett maktpåliggande uppdrag. Därför skapades ett antal forum med målet att göra just det. Och Bilderberg var en av dem. Institutionen grundades 1954 och det första mötet hölls på Hotel De Bilderberg i Oosterbeek i Nederländerna, därav namnet. Sedan dess har Bilderberg hållit årliga möten i maj / juni, där några av de ledande företrädarna för monopolkapitalet, militären och deras politiker har träffats. Det är ett forum för samordning av ”Atlantpolitiken”. Och forumets dagordningar och deltagarförteckning bär syn för sägen. Se även listan över tidigare medlemmar i styrkommittén.
Globalpolitics: Fyra Bilderbergare EUs nya makthavare? Ja, så blev det.
1961 inrättades Atlantic Council. Avsikten var att ”främja allmänhetens förståelse för de politiska åtgärder och institutioner som behövs för att bygga kollektiv säkerhet”, läs Natos och USA:s politik för Europa. Ett annat sådant forum var den Trilaterala kommissionen, som bildades först 1973. Den säger att den ser sig själv som ”ett forum för erfarna ledare i den privata sektorn för att diskutera viktiga globala frågor”.
Globalpolitics: Atlantic Council varnar för Pål Steigans och Anders Romelsjös bloggar.
Läs: Atlantic Council med strategi för kallt krig mot Kina
1971 bildades World Economic Forum. Det kan ses som en internationell intresseorganisation för de 1000 rikaste företagen i världen, med en övervikt för företag från USA. Men det är också en mötesplats mellan kapitalet och dess lojala politiker och mediefolk. Alla de stora multinationella företagen är medlemmar eller partners (se listan här). De har också utvecklat ett antal plattformar där dessa företag samlas för att utveckla policyer och strategier där de sedan utövar sitt inflytande för att göra regeringar och internationella politiska organ till sina egna. Ta till exempel plattformen Shaping the Future of Financial and Monetary Systems. Bland de företag som deltar i denna plattform återfinns alla de som är något inom bank och finans, 153 företag, och bland dem alla de största. Här är bara en handfull: Alibaba Group, Banco Santander, Bank of America, Barclays, Bill & Melinda Gates Foundation, BlackRock, Blackstone Group, China Construction Bank, Credit Suisse, Deloitte, Deutsche Bank, DNB … Kolla in resten av listan. Jag tror att jag har fått fram poängen. Detta betyder inte att dessa företag har identiska intressen, men när de når enighet i ett organ som detta, kommer det utan tvekan att vara linjen i ett antal internationella fora och för väldigt många regeringar. Plus att du återfinner argumenten för det igen i ledare, handlingsplaner, regeringens propositioner, partiprogram etc.
Council on Foreign Relations – Det verkliga partiet för överklassen i USA
Från 1921 fick den härskande klassen i USA sitt Council of Foreign Relations, den är begränsad till medborgare i USA, men är i gengäld mycket inflytelserik och listan över medlemmar är nästan en ’Vem är vem’ i den amerikanska oligarkin.
Ladda ner en stor version här.
CFR är helt enkelt en stat inom staten, och det finns inte många stora utrikespolitiska frågor som inte har passerat där. Till exempel när de publicerar en rapport om Enhancing U.S. Support for Peace Operations in Africa, det är inget mindre än ett auktoritativt förslag till en ny Afrika-strategi för att säkra USA:s hegemoni.
Eller ta en rapport med titeln The TPP Is the Last, Best Opportunity for New Global Trade Rules. Detta är så nära man kan komma en marschorder till politikerna, med hälsning från oligarkerna.
Tankesmedjorna
Utöver detta kommer de traditionella tankesmedjorna, såsom Brookings Institution, RAND Corporation (den amerikanska arméns tankesmedja), Center for Strategic and International Studies, Aspen Institute, Carnegie, Cato Institute, Hoover Institution, alla har stor genomslagskraft för monopolborgerskapets klassintressen.
Schematisk framställning av kapitalets klassorganisation
Vi måste återigen komma ihåg orden från den kinesiska militärstrategen Sun Tzu, ur hans mästerverk om kriget: ”Känn fienden, känn dig själv, och du kan utkämpa 100 strider utan att lida nederlag.”
Om vi inte känner fienden kommer vi inte ha den minsta chans att motstå attackerna därifrån, för att inte tala om att vi inte kommer att kunna utveckla strategi, taktik, politik och organisation som är lämpliga för att besegra en sådan mäktig fiende. Och det är bara en eventuell lättja eller okunnighet som hindrar oss. All faktainformation i denna artikel är baserad på lättillgängliga, mestadels officiella källor. Men det krävs en vilja att arbeta hårt och extremt många arbetstimmar för att sätta sig in i det.
Helt enig
Jag tittar på ABF Katalys bild ovan.
Där finns en pyramid delad i tre fält med olika färger.
Pyramiden är identisk med pensionspyramiden jag engagerat mig i den senaste veckan.
Den gula spetsen är privata pensionsförsäkringar men det har jag inga.
Det orangea fältet är avtalspensionsförsäkringar som jag nu efter stor möda lärt mig mer om.
Nu är det för mig viktigt att ha koll på det här om allt ska bli rätt.
Vad jag inte kunnat bena ut är hur långt tillbaka de här intjänande perioderna går.
I mitt arbetsliv alltså.
1999 beslutade riksdagen en ny pensionsreform som förändrade hela systemet.
Från förmånspension till dagens premiepensionssystem.
”Premiepension” är ett snillrikt ord. Som kan tolkas på två sätt.
Fundera!
Den breda basen i rött är den allmänna pensionen från staten.
Men även den innehåller en mindre del i formen ”premiepension”.
Där man kan eller kunde göra olika val.
Politikerna ville ha det så därför det gamla pensionssystemet började bli för dyrt.
Sedan ville också politikerna att det statliga pensionssystemet skulle integreras med marknaden.
Jag har aldrig gjort någonting. Bara samlat kuverten på hög.
Nu kom allt på en gång. En veckas jobb för att reda ut och få kontroll.
Släng inga pensionspapper. De är bra att ha när det väl blir dags.
Avtalspensionen ITP är väldigt gammal.
Ungefär samtida med den allmänna pensionen.
Det var industritjänstemännen som vill ha en säker pensionskassa som låg utanför arbetsgivaren.
Jag tror det är anledningen till att avtalspensionerna administrerades genom fackföreningarna.
Mitt första jobb på 70-talet var jag aldrig med i facket.
Vilken betydelse det har nu har jag ingen aning om.
Det är ju så många ändringar i systemet sedan dess.
Idag hanteras tjänstepensionen av särskilda bolag.
Kooperationen till exempel, använder sig av försäkringsbolaget Folksam.
ITP utbetalas av företaget Alecta men fondförvaltas av företaget Collectum som är samägt av Svenskt Näringsliv och Privattjänstemannakartellen.
Pensionen ITP blir i praktiken avkastning på aktiekapital i den fria marknaden.
Man kan fundera över vart pensionspengarna finns idag när de gamla AP-fonderna är tömda(?).
Jag tror för min del att pensionspengarna till stor del idag finns i företagens ägande precis vad det här inlägget handlar om.
Frågan är då om vi skippar det privata ägandet, vem betalar då pensionerna?
Fundera också om vi skulle införa socialism och vilken ombyggnadsprocedur det skulle bli.
Är det överhuvudtaget möjligt att kunna enas om ett sådant samarbete?
Nä, jag tror inte det.
Det gick knappast friktionsfritt i Rysslands dåtida ålderdomliga feodalsamhälle.
Vad skulle innebära i dagens högteknologiska och men framförallt komplexa samhälle går ej att föreställa sig.
Men som en fundering och utopiskt tanke är socialism idag fullt möjlig.
En demokratisk socialism torde gynna omkring 99 % av befolkningen.
Hej
Har precis sett en film från Samnytt medans jag fikade.
Filmen handlade om Nya Liljevalchs och turerna däromkring.
Själva byggnaden borde vara bekant för dig?
Min tanke efteråt blev att så kan det gå om man ger makten åt den akademiska eliten som vill göra det bästa åt folket.
Men folkets önskan vill de inte veta och ej heller lyssna till.
Filmen visar också hur otillförlitlig den demokratiska processen kan vara där ingen vill göra sig obekväm mot en allsmäktig akademisk elit.
För just akademisk elit tar jag mig tillåtelsen att kalla här renommerade arkitekterna som formar samhällets offentliga byggnader precis efter sitt eget behag utan att tillfråga vare sig folket eller någon annan.
De anser sig övermäktiga precis som eliter brukar göra.
https://www.youtube.com/watch?v=snk07Dhtgak
Lyssna gärna till den socialdemokratiska politikern i filmen och hans hån mot dem som tycker annorlunda kring det här bygget.
Jag tror på demokrati och ett samtal med alla.
Själva roten till problemet är makten som i sig själv korrumperar.
Därför måste makten ges till så många som möjligt framför en liten elit.
Det kvittar vad den mindre eliten vill eller har för intentioner.
Den kommer likväl ändå att bli korrumperad.
Det är det som är problemet med socialismen.
Den går aldrig genomföra utan en mindre elit.
Socialister lovar den eliten ska upphäva sig själv.
Men sedan när släppte någon makten frivilligt?
https://www.youtube.com/watch?v=snk07Dhtgak
”Jag tror på demokrati och ett samtal med alla.”
En åsikt översatt till folkstyre, som knappast någon medmänniska vill ifrågasätta.
Och om vi vill upprätthålla en sådan lysande bästa ide är det inte nog att avlägga sin röst vid valurnorna vart fjärde år, där vi väljer ett politiskt parti som skall representera. Ty denna samhällsidé måste alltid vara en levande och pågående process till försvar att utveckla.
Till det lånar jag ett citat av fackföreningens förkämpe Joe Hill ”Sörj inte-organisera er”
En uppmaning som visat sig vara ett framgångsrecept, alltsedan den representativa demokratins genombrott i Sverige för ganska exakt 100 år sedan.
Därtill i dessa orostider finns det anledning att lyssna till den modige Joe Hills uppmaning, när väl kamouflerande mörka krafter vill växa sig allt starkare, såväl här hemma som i vår omvärld, där även oroväckande globala klimatförändringar ingår i ett sammanhang
”Socialism med kinesiska förtecken”, men Sverige får nog börja utveckla sin egen modell. Den kinesiska tog 100 år att utveckla och skulle aldrig passa Sverige av idag.
Enligt den marxistiska idétraditionen är motsättningen mellan lönearbete och kapital den grundläggande motsättningen i det kapitalistiska samhället. Detta är utan tvekan helt korrekt. Därav drar en del den felaktiga slutsatsen att det enbart finns två klasser i det kapitalistiska samhället; arbetarklass och kapitalister. I Sverige idag finns det tre huvudklasser:
• kapitalistklassen cirka 10 %
• medelklassen cirka 30 %
• arbetarklassen cirka 60 %
Dessa tre klasser har mot varandra stridande intressen hur merarbetet/mervärdet skall fördelas. För tydlighetens skull skall det betonas att det inom kapitalistklassen finns en mindre gruppering, monopolkapitalet, på cirka 1 %, som har det dominerande inflytandet över produktionen och hur merarbetet/mervärdet skall fördelas.
Mindre kapitalister, cirka 4 %, och de övre skikten av medelklassen cirka 17 %, lär definitivt inte ha något ekonomiskt intresse av demokratisk socialism.
Jo, även det övriga skiten av medelklassen lever en ganska otrygg tillvaro, pressad tillbaka i t.ex. USA.
Får intryck av att du totalt missat poängen i det jag skrev. Om man utgår från fördelning av merarbetet/mervärdet skulle i bästa fall cirka 70 % av den svenska befolkningen gynnas av socialism . I och för sig inte så illa.
Fordrar en mer ingående analys tycker jag. Och en beskrivning av vad man menar med socialism. Återkommer om det.
Medelklassen brukar jag kalla ”bättre betalda knegare”. Dessutom med bättre inflytande över sitt arbete än den stora gruppen lägre betalda arbetare. Den USAmerikanske sociologen Eric Olin Wright använde den insikten när han försökte utveckla Marx idéer om klass. Jag tror att EOW:s tankar är användbara om man vill förstå hur olika skikt av lönearbetare kan tänkas agera.
Jag tror den marxistiska idétraditionen stämde väl ganska länge men har under vår nutid alltmer blivit historia med produktionsmetoderna som idag inte går att jämföra med den tiden.
Den enda likheten jag i så fall skulle finna är Kinas nyindustrialisering där mängder av arbetare rekryterats för industrialiseringens och produktionens genomförande.
Men även där kommer har och kommer maskinerna ta över arbetet och befria folket från slitet.
Hur jag än söker och letar kan jag inte finna någon rekryteringsbas för ”demokratisk socialism” i stil med den som fanns för cirka hundra år sedan.
Jag tror jag har rätt där faktiskt därför jag ser ju själv hur vänsterradikaler idag söker helt andra vägar för att upprätthålla sin övertygelse om det lika och gemensamma samhället.
Lyssna gärna till den här lördagens Henrik Jönsson som jag tyckte var mer intressant än vanligt.
Henrik skärskådar något som vissa gärna skulle vilja kalla för minoritetsförtrycket och bara för att nå inkludering och ”rättvisa” krävs att en överväldigande majoritet anpassar sig.
Moraliskt rätt i sak kanske, men hur rätt att få ett samhällsklimat där folk trivs och känner sig trygga?
https://www.youtube.com/watch?v=Qa01HtpKWME
Jag vill tro det är så att på Karl Marx tid var det ekonomisk rättvisa som gav klasskampen sin styrka medan vi i vår tid av allmänt gällande välfärd har radikalvänsterns fokus tvingats att förflyttas till moralisk rättvisa.
Jag har ju bara de senaste dagarna varit med här i debatten om Israel/Palestina konflikten vars palestinier med rätta kan betraktas som en förtryckt minoritet i landet.
Det är ju sökande efter moralisk rättvisa om något.
”marxistiska idétraditionen”, Karl Marx, 1818-1883. Marx byggde sina teorier och filosofier på det samhälle han levde i, helt naturligt. Det samhället är borta nu. En hel del har hänt sedan dess. Inte minst har teknologin drivit på förändringar, som i grunden har förändrat hela samhället, hur det fungerar, folks tankeprocesser, och beteende. Vad som gällde i går gäller inte idag. De ”arbetare” som rekryteras för ”industrialiseringens och produktionens genomförande” är inte ”arbetare” i den gamla tidens bemärkelse, då man kanske gav en ”arbetare” en spade och sa ”skyffla”. Dagens ”arbetare” i jordbruket idag arbetar med högteknologiska maskiner som drivs av datorer och GPS, fabrikerna styrs med 5G, att köra bil från A till B i stan styrs med stordatorer kopplade med 5G till din mobiltelefon, maskiner har redan tagit över slitet. “demokratisk socialism” är vad Kina kallar ”socialism med kinesiska förtecken”, vilket bland annat betyder att de som berörs av ett beslut också har rätt att vara med och fatta och styra beslutet, eller avlägsna den ansvarige om han inte är följsam. ”Klasskampen” har självdött för ”klasserna” har smält samman till ”folket”. Sverige måste börja utvecklas och utveckla sitt eget system, men ideologier och byråkrati står i vägen.
Klassamhället består och klasskillnaderna har ökat i t.ex. Sverige och USA.
Enligt Sveriges Radio är Inkomstskillnaderna i Kina större än i USA
”klasskillnaderna har ökat i t.ex. Sverige”
Det är ett förenklat påstående jag inte accepterar.
Och som dessutom ställer en mängd frågor.
För att jag ska bli nöjd måste jag veta omfattning och orsaker.
Ett svar som så många som möjligt kan vara överens om.
Något annat är inte demokrati.
Ej heller vetenskap.
Låt säga du har ambition att komma i maktposition.
Är det första du vill att bli ifrågasatt?
Det finns massor av belägg för det. På ett år har dollarmiljardärernas andel av tillgångar ökat från 20 till 30 % av BNP. (https://www.aftonbladet.se/ledare/a/bnEg33/lofven-administrerar-ett-nyliberalt-paradis)
Fattigdomen har ökat från knappt 10 till 15 % med EU-mått.
Jag kan inte se någon nackdel i att investeringar hålls igång.
Men du kanske hellre önskar en ekonomisk stagnation som leder till ekonomisk kris som du och några till kan göra revolution utav?
Men skämt åsido, det var just det här som orsakade Sovjetunionens kollaps.
Investeringar uteblev och ekonomin gick i stå.
Då blev marknadsekonomi a la västerländsk modell räddningen.
Räddningen när det stod klart för Rysslands politiker att de måste skydda de nationella tillgångarna mot huggsexa från de västerländska investerarna.
Och de gjorde dom också.
Den ryska björnen kan försvara sig.
Tyvärr har vi inte någon rysk björn här.
Men vi har en regering som tror att alla problem går att lösa genom samarbeten.
Resultatet är skrämmande.
Det blir som en huggsexa om välfärden när den ska delas ut till alla som behöver.
Alla resultat pekar åt h-e efter alla år av ansvarslös politik.
Det visar sig inte minst genom en kronkurs i fritt fall.
Marknaden saknar förtroende för regerings politik.
Sverige hamnade på fjortonde plats i Mellon tror jag.
Det är faktiskt den enda jag vet. Har inte ens hört låtarna.
Men en bottenplacering tycker jag är fullt värdig ett Sverige där Melodifestivalen blivit en arena för att proklamera identitetspolitiken före sången och musiken.
Vet ingenting, men det känns precis som rätt låt vann.
arbetarklass Men investeringar hålls inte igång i Sverige för Sverige reser varenda tänkbara hinder för investeringar, inklusive den värsta förtal och smutskastning, från Kina där investeringspengarna numera finns. Kina investerar nu istället i Kina och länder som är samarbetsvilliga och vänskapliga. Det betyder att Kina alltmer inte behöver köpa varor och tjänster från Sverige utan kan klara sig bra utan dom. Handeln går istället till dessa länder. Huggsexa, plundringståg, från USA är just vad länder österut nu skyddar sig från, och USA klagar att Kina inte öppnar upp för plundringstågen. Sverige har snarare en regering som tror all problem löser sig genom att kyssa USAs stövlar.
Omfattningen är 90% och orsaken är dels att skatter och byråkrati gör det oekonomiskt att arbeta och utveckla företag och skapa jobb. Spekulation på bostadsmarknaden är lönsamt likt att ge statligt betald service för massinvandringen. Att bli byråkrat och övervaka och kontrollera alla andra är även mycket lönsamt, och staten behöver ständigt mer inkomster, klädskatt, plastskatt och fastighetsskatt de senaste. Staten dolt även mjölkar systemet, en lokalbiljett i Stockholm kostar 40 kronor, i Kina 2 kronor, och det gynnar företagandet med lägre kostnader. Kapitalist/demokrati systemet är upplagt så att pengarna ska flöda från vanligt folk till miljonärerna. När du röstar röstar du på ideologier, inte realiteter som ekonomiska. Sverige är i verkligheten en kommunistdiktatur där ideologier som allas lika värde, utjämning, (statens) pressfrihet för propaganda driver landet. Samma gamla floskler som i Sovjet, och folk sväljer det.
Det är kapitalismen, vilket är en integral oskiljbar del av demokratin, som driver och bevarar klasserna som alltmer förstärks, och det ser vi bli allt starkare i funktionella diktaturer som Sverige och USA där innevånarna allt mer blockeras från att både ha inflytande på besluten som rör dom och yttrandefriheten begränsas alltmer. Inkomstskillnader har inget med varken klasser, levnadsstandard eller levnadsbelåtenhet att göra så det är en tacksam propagandalögn som mörkar att levnadskostnaderna inte är desamma. En gång bodde jag själv i en lyxvilla i centrala Tokyo som kostade omkring 60,000 i månadshyra och med miljoninkomster. Det mesta gick inte att köpa för pengar. Nu bor jag i västra Kina och totala månadskostnaden för min bostad är 150 kronor, och jag har allt utanför dörren jag inte kunde köpa för pengar i Tokyo. Sveriges Radio är USAs och USA annekterade lydstat Sveriges propagandakanal. Så bevaras deras makt, genom att sprida mycket grovt förfalskad information. Allt fler flyttar nu västerut – för dom vill trivas. Pengar kan inte köpa trivsel och välstånd.
http://en.people.cn/n3/2020/0831/c90000-9740028-9.html
http://en.people.cn/n3/2020/0429/c90000-9685409.html
Sun Tzus citat är mycket klokt. Katalys klassanalys ger oss värdefull kunskap men det behövs säkeert mer. Men hur mycket känner det arbetande folket (90 %) sig själva, och dito för ”vänstern”? Oförmågan att tillämpa enhetsfronten, identitetspolitik m.m. splittrar effektiv motkrafterna till dagens makthavare, både de ekonomiska och politiska och kulturella, Vilhelm Moberg använde begreppet ”överheten” vilket är bra!
Så trots analyser så står motkrafterna oerhört svaga och jag ser ingen klar väg framåt, framtiden är ganska dyster.