Av Dave DeCamp
Inget genombrott gjordes, men ett möte mellan utrikesministrarna i Syrien och Turkiet väntas hållas inom kort.
De biträdande utrikesministrarna i Syrien, Turkiet, Iran och Ryssland träffades för en tid sedan för ett två dagars samtal i Moskva, som syftade till att arbeta för ett normaliseringsavtal mellan Ankara och Damaskus.
Det finns inga tecken på att ett genombrott skett, men ett uppföljningsmöte på utrikesministernivå väntas äga rum inom kort. En källa i det turkiska utrikesdepartementet säger till den ryska nyhetsbyrån TASS att de fyra partierna har kommit överens om att fortsätta samråden och planerar att hålla ett möte med utrikesministrar.
Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov sa att Moskva hade föreslagit datum för mötet mellan toppdiplomater från de fyra länderna. Samtalen denna vecka byggde på ett möte mellan Syrien och Turkiets försvarsministrar som Ryssland var värd för i december 2022, och markerade första gången de två länderna förde samtal på denna nivå sedan 2011.
Damaskus har gjort det klart att varje normaliseringsavtal med Ankara är beroende av ett turkiskt tillbakadragande från det territorium som de ockuperar i norra Syrien. Ett närmande mellan Syrien och Turkiet skulle vara ett stort genombrott eftersom Ankara stödde det misslyckade regimförändringsarbetet mot Syriens president Bashar al-Assad och fortsätter att stödja anti-regeringskrigare på plats.
Samtalen mellan Syrien och Turkiet kommer samtidigt som andra regionala länder arbetar för att normalisera relationerna med Assads regering, inklusive Saudiarabien. Riyadh förväntas bjuda in Assad att delta i ett toppmöte i Arabförbundet som det är värd för i maj. Syrien sparkades ut ur Arabförbundet 2011.
USA motsätter sig att regionala länder normaliserar förbindelserna med Assad och föredrar att hålla Syrien isolerat och under förödande ekonomiska sanktioner. USA ockuperar också en betydande del av östra Syrien, där de flesta av landets olje- och veteresurser finns.
Denna artikel publicerades först av Anti-War:
Moskva är värd för möte som syftar till normalisering av Syrien och Turkiet
Översatt för Steigan.no av Espen B. Øyulvstad.
Dave DeCamp är nyhetsredaktör på Antiwar.com, följ honom på Twitter @decampdave. Visa alla inlägg av Dave DeCamp
Både Ryssland och Kina börjar spela en alltmer aktive roll i att strukturera om världen mot multipolarity och fredlig samexistens. USA blir allt mer undanträngd och isolerad, och USAs klassiska politik att skapa och underhålla konflikter, krig och motsättningar i avsikt att bygga sin egen makt bleknar.
Det är den nya det 21:a århundradets internationella komponent: utrikespolitik kommer att röra geografi och grannförhållanden i handel, diplomati, rese- och kulturutbyte, och inte diffusa ”värderingar” som till slut Washingtons tankesmedjor skall bestämma i förhand och efterhand.
Det imponerande med dagens ryska och mycket skickliga diplomati att den sedan en del år nu inte tycks ha någon part eller motpart den ser eller ses som fiende till och av, utan har dialog och förhandlingsbordet öppet för alla.
Med de illegala amerikanska anfallskrigen mot FN-stadgan under decennier försvann den officiella världsliga LAG-baserade världsordningen och ersattes med en synnerligen diffus ”internationell” REGEL-baserad världsordning, där alltid regelstiftare, åklagare, domare och skarprättare satt i Washington, som till slut hals över huvud fick ge sig panikartat iväg från Irak, Somalia, Afghanistan och utsatta i ett hörn av Syrien.
Det post-amerikanska Asien och Arabvärlden håller nu på att återetablera den internationella, ömsesidiga och jämlika internationella LAG-baserade världsordningen; det visar relationsskapandet av länder som Folkrepubliken Kina och Ryska federationen i Nära- och Mellersta Östern; länder som Saudiarabien, Iran, Irak, Turkiet och Syriens olösta kaukasiska kritcirkel är på väg att lösas.
Den post-amerikanska epoken har trätt in i regionen och internationella lagar börjar åter gälla.
Vi kan se visioner om att måhända kan nu den ryska och kinesiska diplomatin, kanske med europeiskt samarbete äntligen ge sig på den palestinsk-israeliska konflikten som självklart etablerats som evig av just amerikansk ”diplomati”. Även den regionen kan vara på väg in i den post-amerikanska epoken, där ett befriat och återupprättat Palestina är prioriterat.
Johan de Naucler! Oj! Du verkar ju ha förstått en hel del nu. Om du nu menar att Ryssland = det Ryssland som styrs av Putin och den ryska regeringen. Rysslands SMO i Ukraina är ett steg exakt i den riktning som du beskriver. …. att sätta stopp för den USA-ledda-imperialismen som har terroriserat världen i decennier.
Fast ingen kan vare sig hävda eller förutspå att en mer multipolär värld skulle bli vare sig mindre våldsam, mer fredlig eller mindre konfliktbenägen. Det vet vi faktiskt inte.
Du har självklart rätt såtillvida att det som skiljer den amerikanska militarismen (som en blåkopia av den gamla brittiska imperialismen) är att dessa länders väpnade krigsinsatser i princip aldrig skett på eller för eget territorium, bara i och kring andra länders, vars affärer man sällan haft någon som helst rätt att blanda sig i.
Det som skiljer mig från Dig bästa Catarina är att jag inte tror man kan i det nya 21:a århundradet införa den nya multipolära världen med invasioner och krig mot mindre länder; Ryska imperialismen av idag kommer misslyckas lika mycket där som den amerikanska i Vietnam, Kuba, Irak, Iran(1979-), Afghanistan.
Vi måste också fundera på om den nya multipolära världen (som jag är sedan länge övertygad kommer i en eller annan form) kommer att styras av just Moskva eller Beijing; alla länder i dess grannskap söker idag kontakter med andra: Vietnam och Filippinerna söker närmare kontakter med Washington, det stora Kazachstan närmare kontakter, närmast akut, med oss i Europa. De nya multipolära ”utmanarna” Moskva och Beijing inger sedan en del år tillbaka närmast skräck i grannländerna i det egna grannskapet; vare sig Ryssland eller Kina har numera gränser till något land som litar på dessa sina stora grannar. Det är ju också fakta.
Den nya multipolära världen kommer att kräva mer ödmjuk förhandling och diplomati, där dagens putinistiska och kinesiska vapenskrammel snarast börja bli kontraproduktivt för den multipolära världsordning de själva talar om. Man litar helt enkelt inte på Putin och Xi, för att uttrycka det milt.
Den multipolära världen kommer sakta växa fram, men knappast styras av av vare sig Moskva eller Beijing; sist de hade allians höll det den korta tiden 1949-1959/60, då de blev kalla krigets hårdaste dödsfiender, utan Washingtons assistans. Ty Moskva och Beijing av idag har föga filosofiskt, ideologiskt eller politiskt gemensamt förutom ”den amerikanska faktorn”.
Det är ett varningens tecken. Faktiskt.
Lev väl och trevlig vår Catarina, vi kan säkert finna åtskilliga gemensamma samtalspunkter i god samtalston, hoppas jag!
Efter befrielsen av Ukraina fortsätter Operation Z västerut för att befria EU-ropa. En repris av 1945 med andra ord. En möjlig scenario av EU-ropas befrielse från Nato är att det federala USA upphör. FN få vara beredd att acceptera minst dussin tal nya stater som medlemmar. Runt anno 2035 eller kanske t o m tidigare?
Jaha, Du. Från de fastkörda i ändstationen Bachmut sedan ett halvår, och nu till… Paris, men andra ord! Fantasierna flödar fritt. Vare sig Sjojgu och Gerasimov eller ens Prigozjin skulle anta den utmaningen.
Ryssland -under den alltmer tankeisolerade och under sensorisk deprivation verklighetstyngda putinismen skaffar sig enkom fiender utmed sina gränser…och dessutom kunna gå vidare?!? Inte ens den lydige Lukasjenko vill vara med ens i ”kriget”…
Har Du månne sett filmen ”Dr. Strangelove” med Peter Sellers?
Du verkar upprepa en ren filmreplik ur den filmen, tycks det…?
Efter just bokstaven Z finns nämligen ingenting, som bekant. Inte heller för putinska planerna i Ukraina.