Motdrag mot Washingtons konfrontation

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad.

Den här artikeln av Brian Cloughley har tidigare publicerats först i Strategic Culture Foundation och sedan i norska Midt i fleisen (Mitt i trynet) med författarens tillåtelse. Översatt – onödigtvis (?) till svenska av mig. Brian Cloughley har tjänstgjort i den brittiska/australiensiska armén i krig på Borneo och i Vietnam. Han tillbringade åtta år som andreman för FN:s militära styrka i Kashmir och var australiensisk försvarsattaché i Pakistan. Han skriver militärhistoria och kommenterar i internationella frågor. Midt i fleisen: Motdrag mot Washingtons konfrontation.

Förenta staterna hotar att använda sin militära styrka över hela världen och har nyligen koncentrerat sig på att kunna möta Ryssland och Kina. Politiken förklarades av USA:s flygminister i september när hon förklarade att Washington kände sig hotade på grund av ”mindre än en vecka sedan började Ryssland den största övningen på rysk mark under fyra decennier med mer än 300.000 soldater och 1000 flygplan.”

Det absurda i detta uttalande kommenteras inte i Västs mainstream media, som också anser att det är förvånande att Ryssland höll en militär övning på sitt eget territorium efter militäralliansen NATO:s massiva uppbyggd längs dess gränser. Som påpekat den 15 november av ryska utrikesdepartementet kan denna expansion observeras ”längs hela sträckan som förbinder Östersjön och Svarta havet. Sedan oktober har stora operativa resurser koncentrerats i Östersjön och norra Europa på grund av en serie stora internationella övningar. De kommer att skickas där utöver Nato-regimer som redan finns i de östra flankländerna. Dessa regioner har aldrig sett en sådan militär närvaro sedan slutet av andra världskriget.”

Och närvaron växer.

Foreign Policy konstaterar att ”i alla Nato-länder i Östeuropa investerar US Air Force miljontals dollar i utbyggnaden av sina flygbaser, där mer än 50 miljoner dollar flödar till en bas i Ungern, över 60 miljoner dollar har avsatts för modernisering av två flygbaser i Rumänien. Två baser i Slovakien kommer att uppgraderas för mer än 100 miljoner, liksom olika basuppgraderingar i andra länder i regionen.”

I oktober sa president Putin att ”Ryssland hotar inte någon och har strikt följt sina åtaganden med hänsyn till internationell säkerhet och vapenkontroll”, men gjorde klart att om en attack sker så ska man agera beslutsamt och ”aggressorn bör veta att straffet är oundvikligt, och han kommer att bli förstört.”Ryssland har ”hypersoniska precisionsvapen” som Kinzhal-missilen och ett nytt system, Avangard, som kommer att tas i bruk de närmaste månaderna.

Hans synpunkt och förhållningssätt kan också höras från Kinas ledare, president Xi Jinping. Han sa vid toppmötet APEC i Papua Nya Guinea den 17 november att ”historien har visat att konfrontation, antingen i form av ett kallt krig, ett varmt krig eller ett handelskrig, skapar inga vinnare. ”

I början av 2018 sa president Xi klart att Kina kommer att ”skapa en kraftfull militär som kan kämpa och vinna ett krig”. I oktober efter Washingtons ökade militär aktivitet i och runt Sydkinesiska havet, bad Xi att de väpnade krafterna att ”koncentrera sig på förberedelserna för att kunna föra ett krig”. Det är direkt en varning till Washington då USA avsiktligt provocerar Kina genom sitt offentliga stöd till Taiwan. Det har gått så långt att försvarsministern Wei Fenghe tillkännagav att Peking aldrig skulle ge upp ett enda stycke av sitt territorium. Han varnade för att ”upprepade utmaningar” mot Kinas inställning angående Taiwan skulle leda till en militär reaktion.

Vad Kina och Ryssland säger är direkt, klart och entydigt: håll er borta från vårt territorium; sluta komma så nära våra gränser och sluta med edraa provokationer.

Den filippinska presidenten Rodrigo Duterte är en obehaglig person, men den 17 november lade han saker i sitt rätta perspektiv i regionen. När han tillfrågades om US Navy verksamhet i Sydkinesiska havet frågade han: ”Varför vidtar USA åtgärder som kommer att leda ett svar från Kina?”

Ett av de mer löjliga observationerna från flygvapenministern var lanseringen av Kinas första hangarfartyg. Med en skrämmande röst avslöjade hon att den ”förklarades krigsduglig i år, och seglade omedelbart in i Stilla havet för att utföra flygverksamhet.”

Det stör den amerikanska militären att Kina har nu ett hangarfartyg för att försvara landet en bit från kusten. Detta i motsats till USA:s elva enorma hangarfartyg som seglar runt världshaven för att införa Washington vilja. För närvarande finns det två hngarfartygrupper i Filippinerna, redo att bege sig in i Sydkinesiska havet för att skapa ännu mer provocerande operationer.

Flygvpenministern sade ännu en absurd sak. Hon förklarade att ”nu är hela Sydostasien inom räckhåll för Kinas långdistansbombare”. Hon ansåg det förmodligen irrelevant att i oktober, i den senaste i en serie provokativa operationer, flög två USAF B-52 bombare (kapabel att transportera kärnvapen) från Barksdale Air Force Base i Louisiana över Sydkinesiska havet. Som rapporterats i Air Force Times var ”överflygningarna till stöd för USA:s Continuous Bomber Presence, ett uppdrag inriktat på att förhindra regionala utmanare.”

Regionala utmaningar? Vem utmanar exakt vem med en ”kontinuerlig närvaro av bombflygplan”?

I likhet med Ryssland, har Kina tvingats utveckla avancerade vapen för att motverka hotet från patrulleringen och uppbyggnaden nära landets gränser. De kan användas om en konfrontation med USA glider bort från kontroll.

En CNN-rubrik i oktober var ”US Navy föreslår stora styrkedemonstrationer för att varna China” och skrev att” Stillahavsflottan har förberett en sekretessbelagd förslag om att skapa en global styrka som en varning till Kina och att visa att USA är villig att avskräcka och motverka dess militära handlingar. I planen föreslås att man skickar fartyg och flygplan till nära Kinas territorialvatten i Sydkinesiska havet och Taiwansundet, vilket skall visa rätt till fri transit på internationellt vatten. Förslaget innebär att amerikanska fartyg och flygplan kommer att fungera nära kinesiska styrkor. Om Washington är galen nog att gå vidare med detta medvetet konfronterande dubbelspel, kan det få allvarliga konsekvenser. Kinesiska krigsfartyg kan manövrera för att förhindra den amerikanska flottan från att komma närmare än 12 nautiska mil (ungefär 2 mil) från en av öarna i Sydkinesiska havet. Om USA försöker penetrera denna barriär, kan det mycket väl hända en allvarlig incident. Skulle detta innebära skada på ett kinesiskt fartyg, skulle Peking inte bara acceptera det, men svara på samma sätt.

Med tanke på deras vapentyper, i synnerhet deras avancerade torpeder, kan detta innebära förstörelse av en av de amerikanska hangarfartygen. Det finns liknande möjligheter i norr. CNN konstaterade att ”Just nu, operera hangarfartyget USS Harry S. Truman oväntat i Nordsjön. Och skickar en signal till Ryssland om att USA:s militära styrkor kan utöka sin räckvidd i detta område Men om amerikanska krigsfartyg beter aggressivt är det förväntat att Ryssland kommer att reagera starkt.

I oktober sade befälhavaren för USA: sjöstridskrafter i Europa, amiral James Foggo, att ”det är viktigt att ha en stor marin närvaro i Europa än i USA har haft under de senaste två eller tre decennier. Närvaron av Harry S. Truman och andra styrkor är en del av arbetet med att öka närvaron för att lugna allierade och hålla ett öga på rysk aktivitet. Ingenting i världen är nära ett amerikansk atomdrivna hangarfartyg när det gäller eldkraft, och uthållighet”, sade han. ”Så vi håller motståndarna i obalans. De vet inte vart vi ska gå som nästa plats och det är bra. Och vi arbetar mer med allierade och partners eftersom vi har extra möjligheter. Just nu har jag 495.000 ton krigsfartyg som arbetar i området. Och det är bra.” Denna typ av krigslust är en officiell varning om vad den amerikanska politiken är mot Ryssland och Kina, och det är inte förvånande att båda nationerna försöka motverka Washington konfrontation.