Naomi Klein: Hur big-tech planerat att profitera på pandemin – och ”hotet från Kina.”

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad…

Detta är ett långt sammandrag av en artikel på drygt 4000 ord av Naomi Klein, publicerad i The Guardian. Vänligen översatt av en dam på västkusten.

Naomi Klein skriver bra, skriver personligt, men det blev för långt för en bloggartikel, och jag finner ej skäl att dela ut den på två artiklar.

Naomi Klein: Hur big-tech planerar att profitera på pandemin

När coronaviruset fortsätter att döda tusentals varje dag, tar tech-företagen tillfället i akt att expandera och öka sin makt.

Onsdagen den 6 maj ersattes, säger New York-guvernören Andrew Cuomos dystra leende på sin dagliga briefing om coronaviruset ”Vi är redo, vi är all-in,” ”Vi är New York-bor, så vi är aggressiva, vi är ambitiösa … Vi inser att förändring inte bara är nära förestående, utan den kan faktiskt vara en vän om den görs på rätt sätt.”

Detta var inspirerat av ett framträdande av tidigare Google-vd:n Eric Schmidt som sa att han kommer att leda en panel för att tänka till om staten New York post-Covid verklighet, med betoning på permanent integrering av teknologi inom varje aspekt av samhällslivet.
Schmidt sa att ”Högsta prioritet är inriktning på it-hälsa, distansutbildning och bredband … Vi måste leta efter lösningar som kan presenteras nu, och påskyndas, och använda teknik för att göra saker och ting bättre” – med en videobakgrund av ett par inramade gyllene änglavingar.

Bara en dag tidigare hade Cuomo aviserat ett liknande partnerskap med Bill och Melinda Gates Foundation. Cuomo sa att pandemin har skapat ” ett historiskt ögonblick när vi faktiskt kan införliva och snabba på [Gates] idéer… ”

Något som liknar en sammanhängande pandemi-chock- doktrin börjar växa fram. Kalla den högteknologisk Screen New Deal.

Vi står inför en framtid i vilken våra hem aldrig mer kommer att vara uteslutande våra privata rum, utan de kommer också att vara, via digital höghastighetssammanlänkning, våra skolor, våra läkarmottagningar, våra gym, och, om de bestäms av staten, våra fängelser. För många av oss, har naturligtvis samma hem redan före pandemin förvandlats till våra alltid uppkopplade arbetsplatser och våra primära underhållningsarenor , och övervakningsfängelset ”i samhället” håller redan på att utvecklas lavinartat. Men i den framtid som snabbt håller på att byggas upp, är alla dessa trender redo för en acceleration i racerfart.

Detta är en framtid för de privilegierade, då nästan alla hem-leveranser är antingen virtuella via streaming och molnteknik, eller fysiska via förarlösa fordon eller drönare, då skärmen ”delas” på en förmedlad plattform. Det är en framtid som sysselsätter betydligt färre lärare, läkare och förare.

Det är en framtid som gör anspråk på att drivas med ”artificiell intelligens”, men som faktiskt hålls samman av tiotals miljoner anonyma arbetare undanstoppade i lager, datateknikscenter, innehållsmodereringsfabriker, elektroniska låglönefabriker, litiumgruvor, industriella jordbruk, köttbearbetningsanläggningar och fängelser, där de lämnas oskyddade mot sjukdomar och hyperspridning av smittämnen.

Det är en framtid där vartenda steg vi tar, vartenda ord vi säger, varje relation vi har går att spåra, och varje uppgift kan brytas ner genom ett aldrig tidigare skådat samarbete mellan regering och techjättar.

Om allt det här låter bekant, är det för att, före Covid, såldes exakt denna app- och gig-drivna framtid till oss som friktionsfri individanpassad och bekväm. Men många av oss hade betänkligheter. Om säkerhet, kvalitet och om orättvis it-hälsa och on-line klassrum. Om förarlösa bilar som kör på fotgängare och drönare som krossar paket (och människor). Om lokaliseringsspårning och kontantfri handel som tillintetgör vår integritet och befäster ras- och könsdiskriminering. Om skrupelfria sociala medie-plattformar som förgiftar vår information om ekologi och våra barns psykiska hälsa. Om ”smarta städer” fyllda med sensorer som ersätter lokala myndigheter. Om de goda jobb dessa tekniker eliminerar. Om de dåliga jobb de massproducerar.

Och mest av allt, vi hade farhågor om den demokratihotande rikedom och makt som samlats hos en handfull tech-företag som är mästare på att avsvärja sig allt ansvar för de spillror som de lämnat kvar på de områden som de nu dominerar, vare sig det gäller medier, detaljhandel eller transporter.

Tack vare Cuomo och hans skiftande miljardärers partnerskap, positioneras staten New York som ett glänsande skyltfönster för denna bistra framtid – men ambitionerna når långt utanför en stats eller ett lands gränser.

Och mitt i dödpunkten av det hela finns Eric Schmidt.

Nåväl, innan amerikanerna förstod hotet från Covid-19, hade Schmidt hållit på med en aggressiv lobbying och PR-kampanj, och lobbat för just Black Mirrors vision av samhället, som Cuomo just har gett honom befogenhet att bygga upp.

Kärnan i denna vision är sömlös integration mellan regeringen och en handfull Silicon Valley-jättar – med offentliga skolor, sjukhus, läkarmottagningar, polis och militär alla outsourcade (för en hög kostnad) till privata tech-företag med sina kärnfunktioner.

Det är en vision som Schmidt har utvecklat i sin roll som ordförande för Defense Innovation, som ger råd till det amerikanska försvarsdepartementet om ökad användning av artificiell intelligens i det militära, och som ordförande för den mäktiga Nationella säkerhetskommissionen för artificiell intelligens, (NSCAI), som ger råd till kongressen om ”framsteg inom artificiell intelligens, relaterad utveckling i maskininlärning och tillhörande teknik”, med målet att ta itu med ”det nationella och ekonomiska säkerhetsbehovet i USA, inklusive ekonomisk risk”. I båda styrelserna trängs mäktiga Silicon Valley-vd: ar och toppchefer från företag som Oracle, Amazon, Microsoft, Facebook och naturligtvis Schmidts tidigare kollegor på Google.

Som ordförande, har Schmidt – som fortfarande har mer än 5.3 miljarder dollar i aktier i Alphabet (Googles moderbolag), samt stora investeringar i andra tech-företag – i huvudsak tjänstgjort som en Washington-baserad utpressare på uppdrag av Silicon Valley. De två styrelsernas huvudsyfte är att kräva en exponentiell ökning av de offentliga utgifterna för forskning om artificiell intelligens och om högteknologisk infrastruktur såsom 5G – investeringar som direkt skulle gynna de företag i vilka Schmidt och andra styrelseledamöter har omfattande innehav.

Eftersom den kinesiska regeringen är villig att spendera obegränsade offentliga medel för att bygga upp infrastrukturen för högteknologisk övervakning, samtidigt som man tillåter kinesiska tech-företag som Alibaba, Baidu och Huawei att kamma hem vinsten från kommersiell tillämpning, är USA:s dominerande ställning i den globala ekonomin nära att kollapsa.

De skäl som anger Kinas konkurrensfördel är otaliga, allt från den stora volymen av konsumenter som handlar på nätet; ”Bristen på äldre banksystem i Kina”, som har gjort det möjligt att hoppa över kontanter och kreditkort och släppa lös ”en enorm e-handel och en digital tjänstemarknad” med hjälp av digital betalning; och en allvarlig läkarbrist, vilket har fått regeringen att samarbeta nära teknikföretag som Tencent för att använda AI för ”prediktiv” medicin.

Särskilt pekar dock NSCAI på Kinas önskan att gå över till offentligt-privat partnerskap inom massövervakning och datainsamling, som ett skäl till dess konkurrensfördel. Presentationen framhåller vitt och brett Kinas ”Explicita statliga stöd och engagemang för t.ex. utplacering av ansiktsigenkänning ”. Den hävdar att ”övervakning är en av Al:s ”första och bästa kunderna” ”och vidare, att ”massövervakning är en piratmetod om djupinlärning”.

I en artikel i New York Times i februari med rubriken ”Jag var ordförande för Google. Silicon Valley skulle kunna förlora mot Kina”, efterlyste Schmidt ”aldrig tidigare skådade partnerskap mellan regering och industri” och, återigen klingande larmet om Gula faran, han skrev:
”AI kommer att öppna nya forskningsområden inom allt från bioteknik till bankväsende, och det är också försvarsdepartementets prioritet … Om nuvarande trender fortsätter, förväntas Kinas totala forsknings- och utvecklingsinvesteringar överträffa dem i USA inom 10 år, ungefär samtidigt som Kinas ekonomi beräknas bli större än vår.”

Den enda lösningen, för Schmidt, var att offentliga medel strömmade till. Han berömde Vita huset för att ha begärt en fördubbling av finansieringen av forskningen inom AI och kvantinformationsvetenskap och skrev: ”Vi bör planera att fördubbla finansieringen inom dessa områden igen när vi bygger institutionell kapacitet i laboratorier och på forskningscenter … Samtidigt bör kongressen uppfylla presidentens begäran om den högsta nivån på försvarets FoU-finansiering (FoU forskning och utveckling) på över 70 år, och försvarsdepartementet bör dra nytta av detta resursuppsving för att bygga banbrytande kapacitet inom AI, kvantteknik, hypersoniska vapen och andra prioriterade teknikområden.”
Det här var exakt två veckor innan coronavirus-utbrottet förklarades som en pandemi, och ingenting sades om att ett mål med denna stora, högteknologiska expansion skulle skydda amerikaners hälsa.

Nu saluförs alla dessa åtgärder (och mer) till allmänheten som vårt enda möjliga hopp om…att skydda oss från ett nytt virus som kommer att finnas med oss många år framöver.
Och de tech-företag som Schmidt har djupa band till, och som befolkar de inflytelserika rådgivande styrelser som han är ordförande för, har alla ompositionerat sig till välvilliga beskyddare av folkhälsan. Mindre än två veckor in i staten New York lockdown klargjorde  Schmidt i en artikel åt Wall Street Journal att Silicon Valley hade för avsikt att utgå från krisen för en permanent omvandling.

Han skrev bland annat att ”Regeringen måste göra en massiv investering – kanske som en del av ett stimulanspaket – att omvandla landets digitala infrastruktur till molnbaserade plattformar och länka dem till ett 5G-nät.”

Två veckor efter att artikeln dök upp beskrev han detta ad hoc-hemundervisningsprogram som lärare och familjer i hela landet hade tvingats att snickra ihop som ”ett massivt experiment i distansundervisning ” under denna folkhälsokris.
Schmidt efterlyste också mer it-hälsa, mer 5G, mer digital handel och resten av den befintliga önskelistan. Allt i namn av virusbekämpning.

Schmidts ord är en påminnelse om att tills helt nyligen, ökade det offentligt motståndet mot dessa företag kraftigt. Presidentkandidaterna diskuterade öppet att göra slut på big tech. Amazon tvingades dra tillbaks sina planer på ett huvudkontor i New York på grund av en hård lokal opposition. Googles Sidewalk Labs-projektet befann sig i en kris som varat i flera år, och Google-arbetare vägrade att bygga högteknologiskt övervakningssystem som skulle användas av militären.

Enkelt uttryckt, demokrati visade sig vara det enskilt största hindret för den vision som Schmidt ville utveckla.

Nu, mitt i detta pågående pandemiblodbad, och den rädsla och osäkerhet om framtiden som det har medfört, vill dessa företag tydligt skyffla undan allt detta demokratiska engagemang. Att ha samma typ av påstådd makt som sina kinesiska konkurrenter.
För att vara tydlig, teknologin är definitivt en viktig del av hur vi ska kunna skydda folkhälsan under de kommande månaderna och åren.

Frågan är: kommer denna teknologi att omfattas av demokratiska discipliner och offentlig tillsyn, eller kommer den att byggas ut i det frenetiska statliga undantagstillståndet, utan att kritiska frågor ställs om det som kommer att forma våra liv i årtionden framöver? Frågor som dessa, till exempel: om vi verkligen ser hur kritisk digital anslutning är i kristider, bör dessa nätverk, och våra data, verkligen befinna sig i händerna på privata aktörer som Google, Amazon och Apple? Om offentliga medel betalar så stor del av det, bör inte allmänheten också äga och kontrollera det? Om internet är viktigt för så mycket i våra liv, som det helt visst är, bör det inte behandlas som en icke-vinstdrivande nödvändighet?

Schmidt har rätt i att överfulla klassrum utgör en hälsorisk, åtminstone tills vi har ett vaccin. Så vad sägs om att anställa dubbelt så många lärare och minska klasstorleken till hälften? Vad sägs om att se till att varje skola har en sjuksköterska?
Det skulle skapa de arbetstillfällen som så väl behövs i en arbetslöshetskris som befinner sig på en depressionsnivå och ge alla i utbildningsmiljön armbågsrum. Om byggnader är för trånga, vad sägs om att dela upp dagen i skift, och förlägga utbildning utomhus, det finns riklig forskning som visar att vistelse i naturen ökar barns inlärningsförmåga?
Att införa dessa typer av förändringar skulle alldeles säkert vara svårt. Men de är inte alls lika riskabelt som att ge upp den beprövade tekniken att utbildade människor undervisar yngre människor ansikte mot ansikte, i grupper där de till på köpet lär sig att umgås med varandra.