Nato-chefen släpper ut en stor katt ur säcken:

Denna artikel ger en kompletterande, udvidgat behandling av Natos: mångåriga Rysslandspolitik. https://www.rt.com/russia/558202-jens-stoltenberg-ukrainian-civil-war/

Vi behandlade denna fråga i en annan artikel Och där släppte Stoltenberg katten ur säcken

Författare är Robert Bridge, en amerikansk författare och journalist. Han är författare till boken ”Midnight in the American Empire,” How Corporations and Their Political Servants are Destroying the American Dream.

_________________________________________________________

Nato-chefen släpper ut katten ur säcken:

Det USA-ledda blocket har ”förberett sig sedan 2014” för att använda Ukraina i en proxykonflikt med Ryssland. Generalsekreterare Jens Stoltenbergs ord stärker argumenten för Moskvas militära operation i Ukraina.

Natos chef släpper ut katten ur säcken: Det USA-ledda blocket har ”förberett sig sedan 2014” för att använda Ukraina i en proxykonflikt med Ryssland.

Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg kan ha sagt den tysta delen högt på onsdagen, när han avslöjade för journalister att Natos framstöt i Östeuropa, alltsedan 2014, gjordes specifikt med Ryssland i åtanke.

”Verkligheten är också att vi har förberett oss för detta allt

sedan 2014″, sade han. ”Det är anledningen till att vi har ökat vår närvaro i den östra delen av alliansen, varför Natos allierade har börjat investera mer i försvaret och varför vi har ökat [vår] beredskap.”

Nato-chefen fortsatte med att insistera på att Ryssland har ”använt våld i östra Donbass sedan 2014″.

Vad han dock försummade att nämna var den roll som västmakterna spelade i utbrottet av civilt våld i Kiev den 24 februari 2013, vilket ledde till Maidan-kuppen och i slutändan till den nuvarande situationen. USA och dess inflytande på marken i Ukraina, kanaliserat genom ”civilsamhällesgrupper” som de finansierade, var till stor del ansvariga för den röran.

Till och med Victoria ”F**k the EU” Nuland (USA:s dåvarande biträdande utrikesminister för europeiska och eurasiska frågor) erkände detta i april 2014, när hon sa att Washington hade investerat 5 miljarder dollar i ”att sprida demokrati” i Ukraina – uppenbarligen för att sådana insatser fungerade så bra tidigare.

Rysslands största ”brott” vid den tiden var att erbjuda Kiev en alternativ väg till nationell utveckling. USA:s diplomatiska styrkor flög in i snabb aktion den 21 november 2013, när den dåvarande ukrainska presidenten Viktor Janukovytjs regering fattade det plötsliga beslutet att inte underteckna associeringsavtalet mellan EU och Ukraina, vilket västvärlden hade insisterat på, utan valde att knyta närmare band till Ryssland och den Eurasiska ekonomiska unionen. Här avslöjades allt tal om att ”bygga upp demokrati” som den lögn det var.

”Det skulle vara en enorm skam att se fem års arbete och förberedelser gå till spillo om AA inte undertecknas inom en snar framtid”, sade Nuland vid konferensen för US-Ukraine Foundation den 13 december 2013. ”Så det är dags att avsluta jobbet.”

Det låter mer som ett implicit hot än någon form av uppmaning till demokratiska principer. Som Ukraina snart skulle upptäcka betraktar Washington endast de länder som lyder dess vilja som ”demokratiska”.

ideo/2014/feb/07/eu-us-diplomat-victoria-nuland-phonecall-leaked-video

Medan Nuland gjorde flera resor till Kiev mitt under stridigheterna på Maidan och delade ut snacks tillsammans med John McCain och USA:s ambassadör, hände mycket märkliga saker, vilket aldrig har förklarats på ett tillfredsställande sätt.

Än i dag har utredningarna av de ökända ”Maidans krypskyttar”, som dödade dussintals, både demonstranter och poliser, inte gett några definitiva resultat. Enligt motstridiga rapporter och påståenden från olika sidor arbetade de för den omstridda regeringen, för demonstranterna eller för Ryssland – allt i syfte att öka spänningarna ytterligare. Enligt några av krypskyttarna själva fick de direkta order från en amerikansk officer. Skulle detta vara något som Nato (eller någon med anknytning till Nato) skulle kunna ha sanktionerat? Det är omöjligt att säga med säkerhet, men morden bidrog i hög grad till att reta upp massorna, som till slut drev ut Janukovytj ur landet.

Redaktören: Vill påminna om denna artikel Dödsskjutningarna på Maidan – vetenskaplig rapport: USA-stödd ”false flag”

Samtidigt frågade Reuters, som då ännu inte var så säker på Kievs oskuld, (redan 2014) varför ingen åtalades för att ha dödat poliser, särskilt när man betänker att åklagarna och den minister som ansvarade för utredningen, alla spelade en roll för att underblåsa upproret. Som bevis kan nämnas att Ukrainas allmänna åklagare, Vitaly Yarema, videofilmades när han slog en trafikpolis i ansiktet under protesterna. I vilken utsträckning Yarema och många andra tjänstemän i Kiev var korrumperade och komprometterade av västliga pengar kommer aldrig att bli känt, men det är en fråga som fortfarande är värd att ställa.

En annan sak att fråga sig är varför västmedierna knappt rapporterat om Kievs beskjutning av Donbass, där miljontals rysktalande och passinnehavare bor, under de senaste åtta åren? Samtidigt finns det många rapporter – många av dem från ukrainska medborgare som hamnat i striderna – som beskriver de grymheter och krigsbrott som begås av ukrainska styrkor, många av dem rena nynazister, som Azovbataljonen. Dessa styrkor har urskillningslöst bombat skolor, sjukhus och bostadsområden, och vilket bör betonas, dessa ögonvittnesskildringar kommer från det ukrainska folket själva.

Tillbaka till Nato och Ukraina. Den brutala verkligheten, som sammanfattas i Jens Stoltenbergs anmärkning, är att Ukraina redan är en de facto proxy-medlem av Nato, och har varit det åtminstone sedan 2014.

Som forskaren John Mearsheimer förklarade: ”Alliansen började utbilda den ukrainska militären 2014, med i genomsnitt 10 000 utbildade soldater per år under de kommande åtta åren”.

Beväpningen av Ukraina skedde oavsett vem som satt i Vita huset. I december 2017 började Trump-administrationen, tillsammans med andra Nato-stater, skicka ”defensiva” vapen till Ukraina, samtidigt som Kiev intog en viktig roll i de militärövningar som hölls vid den ryska gränsen.

USA och Ukraina har tillsammans stått värdar för övningen Sea Breeze, årliga marinövningar i Svarta havet. Upprepningen i juli 2021 var den största hittills och omfattade flottstyrkor från 32 länder. I september samma år ledde den ukrainska armén ”Rapid Trident 2021”, som den amerikanska armén beskriver som ”en årlig övning med stöd av US Army Europe and Africa, vilken är utformad för att förbättra interoperabiliteten mellan allierade och partnernationer”.

Nyckelordet här är ”interoperabilitet”, vilket skulle ge Ukraina, som inte är Nato-partner, mycket av det som redan ges till vanliga betalande klientstater. Ändå fortsätter Ukrainas president Volodymyr Zelensky att be om mer, och Nato är glad att tillmötesgå honom.

Vissa kan hävda att Ukraina gjorde helt rätt i att ansluta sig till Nato, med tanke på att Ryssland hade ”annekterat” Krimrepubliken och införlivat den i sitt ”imperium”. Det är den åsikt som sprids i hela Nato och dess partnerstater.

I verkligheten höll Krimbefolkningen en demokratisk folkomröstning, där man frågade om man ville återförenas med Ryssland som ett federalt subjekt, eller om man ville återupprätta Krimförfattningen från 1992 och halvöns status som en del av Ukraina.

Resultatet borde ha tystat kritikerna, men i stället gjorde det dem bara ännu mer förbannade: 97 procent röstade för en integrering av regionen i Ryska federationen, med ett valdeltagande på 83 procent. Efter den formella ratificeringen i statsduman undertecknade president Putin därför ett dekret som erkände Krim som en suverän stat – utan att så mycket som en blodsdroppe spilldes.

Det skulle krävas en inbiten russofob för att ta till sig allt detta och inte åtminstone kunna förstå varför Ryssland inledde sin särskilda militära operation i Ukraina.