Navalny: Västerlandets ”hjälte” – ny bok av Jacques Baud

Källa: https://www.thepostil.com/navalny-hero-of-the-west/.

Översättning Rolf Nilsson.

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad. Fast Navalny är död – handlar om medias historieskrivning mm

Vi har tidigare publicerat artiklar av eller med Jacques Baud, och än fler om Navalny. Vänligen se under ”Relaterat”.

Det stora beröm och de utmärkelser som Navalny, dokumentärfilmen  från 2022 om Aleksej Navalny, har fått är ännu ett exempel på hur västerländska medier fabricerar en ”hjälte” för att tjäna ”skurken Putin”-berättelsen. Men Jacques Baud ställer saken på sin spets i sin bok The Navalny Case: Conspiracy to Serve Foreign Policy. Med andra ord är denna ”hjälte” ännu ett ”vapen” i de pågående ansträngningarna att åstadkomma en regimförändring i Ryssland.

Vi är djupt tacksamma mot förlaget Max Milo och överste Baud för att vi kan ge er ett utdrag ur denna utmärkta bok. Vi är övertygade om att ni kommer att vilja skaffa ett exemplar och berätta om den för alla era släktingar och vänner. Boken gör helt och hållet och skickligt slut på Aleksej Navalnys ”hjältemod” genom sanningen.

Du kan köpa boken på AdLibris, se här. ö.a..

____________

Västlig konspirationsteori

Först och främst är det nödvändigt att förstå vad ”konspiration” (eller ”konspirationism”) är. Förr i tiden var konspiratörer de som planerade konspirationer. I dag betecknar begreppet dem som ser komplotter överallt, planerade och genomförda i hemlighet av ledare och deras underrättelsetjänster, med ett obskyrt mål; deras uppfattning ses som exklusiv. Konspiration är oftast resultatet av en ofullständig syn på händelserna, antingen för att informationen inte finns, eller för att den är medvetet dold (eller hemligstämplad), eller för att den inte eftersöks. Dessa ”hål” i informationen gör det möjligt för våra fördomar att få fäste och öppnar dörren för konspiration. Länder som beskrivs som ”auktoritära” stimulerar vår fantasi. Vi tillskriver dem gärna komplotter som deras underrättelsetjänster har kläckt – under ledarnas ockulta ledning – för att eliminera personer som de inte tycker om.

Till exempel antyder man fortfarande att mordet på journalisten Anna Politkovskaja 2006 var Kremls verk, trots att gärningsmännen tillhörde den tjetjenska maffian. De påstådda ”sponsorerna” har inte hittats, men den ryska regeringen fortsätter att anklagas bara för att journalisten var kritisk mot den.

Två år senare hävdade France 24 att Karinna Moskalenko, advokat för journalisten och oligarken Michail Chodorkovskij, hade förgiftats med kvicksilver, vilket tyder på ett försök till hotelser. Men några dagar senare fann franska utredare att kvicksilvret kom från en termometer som av misstag gått sönder i hennes bil innan hon köpte den. Så ingenting…

På senare tid har västvärldens anklagelser fokuserat på Nordkorea, där motståndare ständigt elimineras… och sedan återuppstår! I augusti 2013 upprepade franska och engelskspråkiga medier den sydkoreanska extremhögerns propaganda och meddelade att Nordkoreas ledare Kim Jong-Un påstods ha låtit skjuta sin flickvän Hyon Song-wol… Men hon dök upp igen i maj 2014 i tv! I juni 2019 konstaterade den brittiska tidningen The Mirror att rapporterna om hennes försvinnande hade varit ”kraftigt överdrivna”. Verkligen!

I maj 2015 meddelade våra medier att Kim Jong-un lät förgifta sin faster Kim Kyong-hui eftersom hon motsatte sig byggandet av en ”acquaparc”! I januari 2020 dök hon dock upp offentligt igen tillsammans med Kim Jong-un, och BBC nämnde till och med att hon hade en ny roll inom regimen. General Hyon Yongchol, chef för de väpnade styrkorna, sägs ha eliminerats med en luftvärnskanon som en del av ”serieavrättningar”. Men den ”försvunne” generalen dök upp igen nästa dag och vi fick veta att han helt enkelt hade blivit avskedad!

I februari 2016 meddelade västerländska medier att general Ri Yong-gil, stabschef för folkarmén, hade eliminerats. Han dök upp igen några månader senare, vid kommunistpartiets kongress… med en befordran! Den 31 maj 2019 meddelade västerländska medier – såsom New York Times, Reuters och andra – att Kim Jong-un ”lät avrätta medarbetare” för att ”hämnas”. Bland dem fanns Kim Hyok-chol, som hade varit en av förhandlarna vid toppmötet med president Trump, men samma dag sågs han ändå offentligt och deltog i en föreställning med sin fru.

Samma scenario med Kina, som har blivit USA:s måltavla i och med att landets ekonomi har återhämtat sig efter Covid-krisen: det ”mystiska” försvinnandet av Jack Ma, grundare och direktör för onlineåterförsäljaren Alibaba, utlöste konspirationsteoretikernas fantasier, som frammanade en ”utrensning”, medan Fox Business dagen innan hävdade att han inte hade försvunnit. Han dök upp i media igen i januari 2021.

Kort sagt, man vet ingenting om allt detta och därför hittar man på. För vart och ett av dessa ”försvinnanden” har våra medier och andra ”experter” utarbetat förklaringar och därmed gett en logik åt händelser som helt enkelt aldrig har ägt rum. Detta är exakt definitionen av konspiration: genom att tro att vi ser konspirationer överallt (särskilt där det inte finns några) kopplar vi samman fakta (ibland verkliga) för att ge dem ett sken av sammanhang. Detta är den mekanism som används för att skapa alternativa förklaringar till attackerna den 11 september 2001, Roswell-incidenten 1949 eller närvaron av utomjordingar i ”Area 51” i Nevada. J

ournalister och forskare bidrar inte till att föra tillbaka rationalitet och måttfullhet i debatten: Pascal Boniface, chef för Institutet för internationella och strategiska relationer (IRIS), vet bättre än CIA-chefen vad som framkallade den sovjetiska interventionen i Afghanistan; Renaud Girard, journalist på Le Figaro, har ”bevis” för att ryska agenter låg bakom explosionen i Vrbětice 2014, medan Tjeckiens president Miloš Zeman hävdar att han inte har några bevis; Conspiracy Watch frilansare Antoine Hasday vet bättre än president Barak Obama varför han inte ingrep efter den kemiska incidenten i Ghouta i augusti 2013 och ”vet” att Navalnyj förgiftades av ryska agenter, medan den tyska regeringen aldrig har hävdat detta, vilket vi ska se.

Det är förståeligt att medierna försöker behålla en publik genom att betona sensationalism framför noggrannhet. Det verkliga problemet är när forskare och våra regeringar börjar anpassa verkligheten till sina fördomar. För bortom mediefenomenet och den journalistiska etiken tycks denna form av ”konspiration” ha blivit en grund för vår utrikespolitik, som alltmer kokar ner till tillämpning av sanktioner med katastrofala effekter.

Faktagranskarna själva är inte opartiska. Deras roll tycks vara begränsad till att lyfta fram och stödja ”goda konspirationer” (t.ex. de som tillskriver de ryska, kinesiska och iranska regeringarna konspirationer) och att kritisera ”dåliga konspirationer” (som ifrågasätter de tidigare konspirationerna). Men detta kan förklaras: vissa är helt enkelt i tjänst hos utländska regeringar, som vi ska se!

Paradoxalt nog kommer vi, för att förbli objektiva i denna fråga, att basera våra analyser endast på information från officiella tjänster, västerländska medier (inklusive de som finansieras av och tjänar västerländska regeringar), medier med koppling till den ryska oppositionen och de som av de ryska myndigheterna betraktas som ”utländska agenter”. Vi kommer inte att beakta officiella ryska eller statligt finansierade ryska medier.

Vem är Aleksej Navalnyj?

I västerländska medier framställs han som oppositionens ”ledare”. Men som en artikel i tidningen Libérations avsnitt ”Checknews” erkänner är han bara den mest synliga oppositionsfiguren. Han är en del av den så kallade ”off-system”-oppositionen, som består av små grupper som ofta befinner sig i ytterligheterna av det politiska spektrumet och som är för små för att bilda partier. Navalnyj började sin karriär som affärsman på 2000-talet. I enlighet med en vanlig praxis i Boris Jeltsins Ryssland på 1990- och 2000-talen köpte han företag för att privatisera deras vinster (en olaglig praxis som ledde till Vladimir Putins kamp mot vissa oligarker, som till slut tog sin tillflykt till Storbritannien eller Israel). I ett första fall (Kirovles) dömdes Navalnyj till fem års fängelse, villkorligt.

Men det mest uppmärksammade fallet är det som rörde kosmetikaföretaget Yves Rocher. Detta är ett relativt komplicerat fall, med ett virrvarr av företag och konton, en del av dem utomlands, vilket ligger utanför ramen för denna bok. Den bästa beskrivningen av fallet finns i Yves Rochers pressmeddelande och på Wikipedia (på ryska!). I korthet är det ett fall av personlig berikning genom missbruk av en officiell ställning som ställer den ryska staten mot Oleg Navalny, Aleksej bror. År 2008 var Oleg chef för det ryska postverkets automatiska sorteringscenter i Podolsk. För att underlätta leveransen av Yves Rochers produkter till sorteringscentralen pressade han det franska företaget att anlita ett privat logistikföretag, Glavpodpiska (GPA). Problem: GPA tillhör familjen Navalnyj. Det fanns därför en tydlig intressekonflikt mellan Oleg Navalnyjs ställning och GPA, vilket gav upphov till en utredning om olaglig berikning och missbruk av en officiell ställning. Förutom detta fall, som liknar korruption, fanns det anklagelser om överfakturering. Det är viktigt att notera att Oleg Navalnyj var den huvudanklagade, medan Aleksej Navalnyj ”bara” var medbrottsling. Därför dömdes Oleg till tre och ett halvt års fängelse och Aleksej till tre och ett halvt års villkorligt fängelse. Det var denna villkorliga dom som efter överklagande sköts upp – och som förbjöd honom att lämna ryskt territorium – innan den började verkställas 2021. Vi kommer att återkomma till detta. År 2019 antydde Le Monde att de ryska myndigheterna hade pressat företaget Yves Rocher att lämna in en anmälan. Tidningen citerade ekonomen Sergej Gurjev, som står Navalny nära:

Jag vet inte exakt vilket påtryckningsmedel utredarna använde, men det var viktigt för dem att ett utländskt företag var inblandat. Det gjorde att fallet såg solitt ut.

Den 4 februari uppgav den fransktalande schweiziska radiostationen ”Matinale” att ”de ryska myndigheterna, som redan utredde bröderna Navalnyj, utövade påtryckningar på Yves Rocher 2012 för att de skulle lämna in ett klagomål mot dem”. Ett fall som – enligt journalisten – illustrerar ”hur svårt det är att vara en verkligt fri ekonomisk aktör i Ryssland”. Detta är lögner: den 3 februari utfärdade företaget Yves Rocher, som tröttnat på dessa falska anklagelser, ett uttalande där man förklarade:

Yves Rocher Vostok har aldrig lämnat in ett klagomål mot bröderna Navalnyj och har inte heller gjort några rättsliga anspråk mot dem vid någon tidpunkt.

Oleg och Aleksej Navalny tog domen till Europadomstolen för mänskliga rättigheter och hävdade att den var politiskt motiverad. I motsats till vad vissa västerländska medier hävdar ogiltigförklarade inte Europadomstolen denna dom, eftersom den inte bedömde sakinnehållet i fallet utan dess form (som till exempel frågan om bojkott av israeliska produkter). Den 17 oktober 2017 utfärdade Europadomstolen sin dom, där den delvis gav de två bröderna rätt på vissa rättsliga punkter och drog slutsatsen att det ryska rättsväsendet borde betala dem ersättning. Däremot avvisade den påståendet att deras fällande dom var politiskt motiverad (punkt 89).

År 2018 fick Navalnyj inte kandidera till presidentvalet. RFI menar att skälen var politiska. Detta är dubbelt felaktigt: å ena sidan hindrade hans villkorliga dom honom från att kandidera, vilket är praxis i andra länder, å andra sidan var hans fällande dom inte politiskt motiverad som vi har sett.

Därför, och det är inte förvånande, hittar våra kommentatorer, ledarskribenter och andra ”experter” på historier.

Artiklar om Navalny och Baud
Artiklar om Navalny på Globalpolitics.se
Rysslands UD: Navalny finansieras av utländska ambassader.
Ryssland: Bevis finns för att Navalny får instruktioner av CIA! Inbjuder OPCW och Tyskland till samarbete.
Navalny och förräderi.
Vem tjänar på förgiftningen av Navalny? Vad säger man i Tyskland och i Moskva?
Varför sittet Navalny i fängelse i Ryssland?
Vad tycker Ryssland om påstådda mordförsök på Navalny och Skripal och annekteringen av Krim?
Lavrov: Berlin bekräftar att man gav Navalny tillgång till arkiv om Putin
Om svenska FOI:s analyser av blodprov som sägs komma från Navalny.
Tyskland vägrar fortfarande att lämna ut prover i Navalny-fallet, medan Ryssland vill ha gemensam undersökningskommission.
Varför vägrar Tyskland att lämna ut nödvändiga handlingar om Navalny till Ryssland, men ger dem till Nato?
Novichock – Navalny – NordStream – Nonsens
Skapar upphovsmännen bakom Navalny en ny “False Flag” för att dölja lögner?
Mer debatt med DN och andra om Navalny.
Debatt i DN om Navalny-affären. Ryssland och allmänheten förlorare, imperialism och krigshetsare är vinnare.
Vem tjänar på förgiftningen av Navalny? Vad säger man i Tyskland och i Moskva.

Artiklar av/om Jacques Baud
Jacques Baud – ger han en trovärdig bild av kriget i Ukraina och dess bakgrund?
Det stora mötet om Ukraina i Stockholm 25 mars. Del 1.