Detta flygblad utdelas i centrala Stockholm. Bland annat vid Sergels torg kl 17. Kom gärna dit och hjälp till!
Av Plattform Venezuela/Venezuelanätverket
Den 23 januari 2019 trappade USA upp sitt irreguljära krig mot Venezuela med ett kuppförsök: avsätta landets folkvalde president Nicolás Maduro. Ett öde som drabbat så gott som alla presidenter i Latinamerika som vägrat inordna sig i USAs led.
År 2002 kidnappades Hugo Chávez
USAs Air Force skulle flyga honom ut ur landet medan Handelskammarens direktörer utsåg sig själva till regering. Massiva protester stoppade dem och Chávez kom tillbaka. Han dog 2013 och vicepresident Nicolás Maduro tog över för att sommaren 2017 utsättas för USAs nästa ”regimskifte”, med våldsamma gatupplopp, kallade Guarimbas. De åstadkom död och förödelse, men lyckades inte störta presidenten.
Juan Guaidó, självutnämnd president
Guaidós parti ”Folkviljan” stödde våldsamma upplopp 2014-2017 i Caracas. De kallas Guarimba och kostade hundratals venezolaner livet, de flesta dödade var chavister. USAID (USAs internationella biståndsorgan) ställde upp med 50 miljoner US$. Sedan reste Guaidó i hemlighet till Washington för att med USAs utrikesminister Mike Pompeo planera januarimobiliseringarna 2019 mot Maduro.
I år kombinerar USA en utsvältningsblockad mot Venezuelas folk med lanseringen av en ny ”övergångspresident”: Juan Guaidó, talman i Venezuelas Nationalförsamling, formad i USA av bl.a. Elliot Abrams, ökänd grundare av 80-talets paramilitära gäng i Centralamerika, krigsförbrytare, idag Trumps ”särskilda sändebud”
mot Venezuela.
USA stöder våldsamma upplopp
Finansierad av USAID (USAs internationella biståndsorgan) hade
Guaidó och Leopoldo López i Mexico 2009 bildat partiet ”Folkviljan” för ”regimskifte” med Guarimbavåld i Caracas och andra städer. Det kostade hundratals venezolaner livet. Den 23 januari
i år utnämnde Guaidó sig till övergångspresident, erkänd av USA och de nya högerregeringarna i Latinamerika och 9 EU-medlemmar, med Sverige.
Brott mot Folkrätten
Dessa länder begår brott mot Internationell Rätt. Det ankommer inte på någon stat att avsätta och tillsätta andra staters presidenter.
USA har dock en lång historia av att göra just det på sin ”bakgård”, Latinamerika och Karibien
Det är oljan så klart, makt över ”bakgården”
Den 29 januari sa Trumps säkerhetsrådgivare John Bolton det klartext: ”Vi samtalar med de största USA-bolagen. Det är viktigt för USAs ekonomi att våra bolag får tillgång till Venezuelas olja. Som också är venezolanska regeringens största inkomstkälla.”
Slutstriden, ”Operación Libertad”, en flopp
Efter att ha bringat Venezuela till ruinens brant försökte USA den 23 februari med en ”humanitär intervention”, att köra in med Livsmedelsstöd som täckmantel köra in i Venezuela. Lastbilskonvojen stoppades av våldsamt motstånd i Colombias gränsstad Cúcuta. Efter veckor av strömavbrott och vattenbrist hade Guaidó räknat med att kunna kanalisera missnöjda till en avgörande marsch till presidentpalatset Miraflores. Det blev inte mer än ett möte i Caracas högreståndsområde. En besviken ”övergångspresident” hade inte lyckats förbereda marken för den efterlängtade USA-invasionen.
USA skjuter upp interventionen, ”för tidigt”
Guaidó meddelade sina följare att Elliot Abrams sagt att en USAintervention inte planerades just nu. ”Våra allierade säger att det är
för tidigt i planen för att bygga upp kapaciteten”.
Chavismen visade sin styrka
I Caracas strömmade folket till presidentpalatset Miraflores där Maduro talade om högerns sabotage mot elsystemet: ”De trodde inte folket skulle orka med detta krig”. Maduro uppmanade till fortsatt organisering för att tillsammans hitta lösningar på svårigheter och sabotage, engagera sig i de kommunala råden och bilda fredskommittéer.
Under 3 månader har USA berövat Venezuelas folk mat, läkemedel, elektricitet för värme och ljus, och industriproduktion. Men
ändå inte lyckats kväsa dem. De gör motstånd, försvarar sin folkmakt, ska överleva blockaden.
Guaidó en besvikelse
På Limagruppens toppmöte 25 februari skällde USAs vicepresident Mike Pence ut Guaidó, som inte förmått Venezuelas militär att ställa upp för regimskiftet. Misslyckandet med ”Humanitärt
bistånd till Venezuela”, som skulle innebära slutet för Nicolás Maduro, var också ett surt äpple att bita i.
Redan 2007 hade USAs New Endowment for Democracy (NED, USAs redskap för regimskifte i andra länder) tagit hand om studenten Guaidó i Washington för utbildning i ”ickevåldsprotest” för regimskifte. En lärare var Elliot Abrams, krigsförbrytare, ökänd grundare av 80-talets paramilitära gäng i Centralamerika, idag
”Trumps särskilda sändebud” i Venezuela.
Abrams sa det öppet till Venezuelas utrikesminister Arreaza i FN 26 april: ”Vi ska strypa din centralbank, tvinga internationella bankväsendet att stoppa alla
banktransaktioner till och från Venezuela.”
Guaidós ”Folkvilja” stödde våldsamma upplopp 2014-2017 i Caracas. De kallas Guarimba och kostade hundratals venezolaner livet, de flesta dödade var chavister. USAID (USAs internationella
biståndsorgan) ställde upp med 50 miljoner US$. I december 2018 reste Guaidó i hemlighet till Washington för att med USAs utrikesminister Mike Pompeo planera januarimobiliseringarna 2019 mot
Maduro.
Häv blockaden! Återlämna stulen egendom!
USA kväver Venezuelas ekonomi med finansiell blockad, oljeembargo samt cyberangrepp på elförsörjningen. All utrikeshandel stoppas, även livsmedels- och läkemedelsimport. På USAs order har
Bank of England fryst Venezuelas deponerade guldreserver värda 1,2 miljarder US$. Sanktionerna mot Venezuela har förvärrat landets ekonomiska kris. Målet är tvinga landet till underkastelse.
PLATTFORM FÖR FRED i VENEZUELA,
NEJ TILL USAs KRIG MOT VENEZUELA!
(Sid 2 av flygbladet)
Guaidó en besvikelse, höll inte måttet för USAs hökar, hans utlovade massiva folkliga stöd dök inte upp. Chavisterna fyllde gator och torg till stöd för sin Bolivarianska regering.
Elliot Abrams, krigsförbrytare, ökänd grundare av paramilitära gäng i Centralameriak, och nu Juan Guaidós mentor.
Folket gör motstånd
3 månader efter kuppen 23 januari har USA med sin blockad mot Venezuelas utrikeshandel, sin stöld av Venezuelas oljeraffinaderi i USA och tillgångar på 70 miljarder US$ och guld för över en miljard och cyberangrepp mot elförsörjningen berövat Venezuelas folk mat, läkemedel, elektricitet för belysning och matlagning och all industriproduktion. Över 40 000 venezolaner beräknas ha dött på grund av blockaden.
Men USA har ändå inte lyckats kväsa folket. De gör motstånd genom att organisera sig i grannskapen, försvara sin folkmakt, och tillsammans överleva. Den Bolivarianska Revolutionen och venezolanska folket verkar ha blivit en hårdare nöt att knäcka än vad som föresvävat Trump och hans kuppspecialister Elliot Abrams och John Bolton.
Inga massiva deserteringar från de väpnade styrkorna. Venezuelas regering har inte låtit sig skrämmas av hoten och förberedelserna att invadera landet.
Fördöm brott mot FN-stadgan och Folkrätten
Alla USAs åtgärder är allvarliga brott mot Internationell rätt som hävdar alla staters suveränitet, förbjuder inblandning i andra länders inre angelägenheter, förbjuder ekonomisk krigföring, för- bjuder stöd till gatuvåld, terrorism och anfallskrig, men tillåter självförsvar. För att rättfärdiga dessa brott bedriver västliga massmedia propagandakrig och utmålar Venezuela som diktatur och underkänner landets demokratiska valsystem. Det måste rivas upp för att bankernas och storbolagens politiker ska kunna överlåta makten över oljan till USA.
Fredlig lösning, Respekt för Internationell rätt
Presidenterna i Uruguay och Mexiko har tillsammans med Venezuelas utrikesminister Arreaza, EUs utrikesminister Mogherini och FNs Säkerhetsråds generalsekreterare Antonio Guterres tagit
initiativ till förhandlingar för fredlig lösning, vilket Venezuela välkomnat. Men USA driver på konflikten.
Stoppa USAs intervention – Nej till krig!
USAs marina stridskrafter låg i mars förberedda med hangarfartyget USS Abraham Lincoln, och en flygskvadron med kryssningsraketer F-35C Lightning II, med Venezuela inom räckhåll.. “Dessa
flexibla attackstyrkor för krig i stor skala är mäktiga symboler för USA:s åtaganden gent- emot bundsförvanter och vänner”, som det står i US-marinens officiella presentation. USA har dock inte lyckats få med sig sina bundsförvanter i Latinamerika, och krigshotet har tonats ner, men inte uteslutits.
Världens folk måste kräva att USA upphör med sin ekonomiska krigföring. Vi måste motsätta oss en ny militär intervention i Latinamerika och Karibien, som skulle skada folkens oberoende, självständighet och intressen, från Rio Bravo till Patagonien.
Vi uppmanar Sverige att ta tillbaka sitt förhastade stöd till Guaidó, och istället försvara freden och nationernas självständighet enligt
FN- stadgan, som de flesta regeringar i FN gjort. Och erbjuda Venezuela villkorslöst, omfattande bistånd!
Imperiets rivaler lär sig använda list. Enligt moonofalabama lurades kuppledarna tro att de hade stöd av höga militärer och blottade sig därför. Guaido’s överordnade Leopoldo López tvingades därför nesligt fly till först en ambassad och sen en annan.
Lopez hade eventuellt förväntat sig att ta in som ny ledare i Maduros Palats och låtsas att första maj demonstrationerna var hyllning till hans maktövertagande.
https://www.moonofalabama.org/2019/05/venezuela-guaidó-got-snookered-white-house-starts-beating-war-drums.html#more
USAs illegala inblandning i Venezuelas inre angelägenheter är en sak. En annan sida av saken är att Maduro gjort denna inblandning möjlig genom att sänka Venezuelas ekonomi och därmed försvarsförmåga. Det ständiga skyllandet på imperiet från Maduros sida har sin motsvarighet i Trumps skyllande på socialismen. Bägge behöver de varandra för att upprätthålla respektive myter för att dölja att de egentligen liknar varandra mer än skiljer sig från varandra som representanter för sina respektive oligarkier.
En av världens kanske främste kännare av Venezuelas ekonomi är den marxistiske venezolanska ekonomi-professorn Manuel Sutherland. För sin kritik av Maduro drabbad av yrkesförbud. Jag har gjort en maskinöversättning av hans senaste artikel om elavbrotten i Venezuela. Tyvärr publiceras han nästan uteslutande på spanska. För originalet se: http://nuso.org/autor/manuel-sutherland/
Venezuela and electrical blackouts
¿Corruption, incompetence or imperial sabotage?
In recent weeks, Venezuela has suffered at least seven major blackouts that left more than 80% of the national territory dark. Nicolas Maduro said that they were attacks on power stations, induced by Donald Trump and Juan Guaidó. The opposition, meanwhile, blames government corruption and incompetence of the bureaucracy. The truth is that the collapse of services demonstrates the general crisis in the country, a crisis that is increasingly affecting those who have less.
At this time, millions of households have not received a drop of water and the country has almost completely paralyzed. The metro, the fantastic capital’s subway, stopped working for several days. Student services have stopped, no cash for months and platforms for electronic payment function with great difficulty; there is a kind of informal dollarization has been moving to the newly created sovereign bolivar. Telephony is failing more frequently and Internet use is hazardous and possible.
The State has been completely absent in solving the problem, serving only the top of a civil and military bureaucracy. No contingency programs, aid or military (or civil) exercises organize the population when blackouts occur. The government simply appears in a television broadcast to refer, repetitively, to sabotage the duo starring Donald Trump-Juan Guaidó. But what is behind the collapse in services?
The end of rentist economy expansion cycle is evident in the period 2014-2018, a five year period which was characterized by five successive falls in GDP, something never before seen in the Venezuelan economy. For the years 2017 and 2018, a worsening of the crisis, with the emergence of hyperinflation that has broken records in Latin America it is observed. The estimated GDP in the first quarter of 2019 may fall 45%, according to moderate forecasts. This could generate an annual decline of about 25%, which could lead to the terrifying figure of 62.5% drop in production for 2013-2019.
For the fifth consecutive year the country will exhibit the highest inflation in the world, estimated by the National Assembly (AN) 1,6 milljon % in 2018. Thus, the country holds the sixteenth consecutive month with hyperinflation (November 2017 to February 2019).
Although it is possible to argue that the estimate of the AN is exaggerated in the best inflation in 2018 it was about 90,000%, considering a depreciation of similar magnitude in the exchange rate.
The value of the parallel dollar (which serves to fix almost all prices in the economy) increased by more than 88,000% in 2018, which has completely disintegrated purchasing power.
Real wages for the period 2013-2018 fell 95%.
This dramatic economic situation has severely hurt the ”free” public services. The crisis has become unbearable transfer the meager oil revenues by means of huge subsidies, which has led to contraction.
In Venezuela only 11% of the energy comes from hydropower; 54% comes from oil and 34% natural gas (2015), although Venezuela has enormous hydropower potential underused. Between 2000 and 2015 the use of oil has increased 20% and the gas utilization has decreased in the same proportion. The shift to cleaner energy is slowed by Dantesque energy subsidies.
But unfortunately it is not possible to have the national budget, which was not published since 2016, one could say that energy is given away through tariffs that reflect throwaway prices. It can be said as an example that a dollar (parallel) can fill about 200,000 gasoline tanks 40 liters each. With electricity situation is similar. According to a study conducted in 2014, the country loses (such as opportunity cost) 51,000 million dollars a year to maintain the subsidy on petrol, diesel, electricity and gas.
The low price of gasoline cost the country 17,000 million dollars a year, representing 98.4% of the actual cost of fuel; now this figure has worsened because gasoline is still cheaper in real terms. For the gift of diesel forgone 13,000 million annually. In total, each year, the country spent (2014) approximately 34,000 million dollars in fuel subsidy. Not to mention the great state company CADAFE loses 40% of its electricity (unbilled energy) for sustained robberies in illegal connections.
It is estimated that the total subsidies provided by energy concept between 2014 and 2016 reached 75.000 million, about 10 times the complete external debt of Bolivia in 2016. Viewed cumulatively, amount to about 20% of the average GDP of the triada years. This is clearly unsustainable and an invitation to waste. State spending on education, health and housing (combined) in 2013 barely reached 9.6% of GDP, well below the overall subsidy granted.
Some structural reasons electric collapse
For most large cities (except those located in Zulia state), blackouts were few until the end of 2018. However, many cities and towns far from the capital have been suffering from a strong power rationing that has left days without this essential service. This ”load management” as the government now calls rationing has at least ten years manifesting itself. Between 2001 and 2005 316 interruptions greater than 100 MW in the National Interconnected System (SEN) had already occurred.
Although the current electricity law dating from December 14, 2010 said that access to electricity is a ”human right” this has been flouted repeatedly, causing serious damage to the country. In September 2015 seven babies premature at the University Hospital Dr. Luis Razetti Barcelona, Anzoátegui state, because of a prolonged power failure died. A similar case occurred in the Pediatric Menca De Leoni, on February 14, 2018, in Guiana, where the power failure lasted four hours, the power plant of the Pediatric did not work and therefore ”failed the pressure of compressed air and oxygen and the balance was six stillbirths ”.
One might think that there was money to invest in the electrical system. However, the opposite happened. According to the specialist Victor Poleo, there were an estimated 40,000 million in investments that only served to enrich a corrupt bourgeoisie associated with high state bureaucracy waste. For many, the debacle of the system comes from the denationalization of Electricidad de Caracas (EDC), a sale made by the government of Hugo Chavez in 2000 to the US company AES. EDC was held by AES until 2007, when it was repurchased by Petroleos de Venezuela (PDVSA). The operation was 1,200 million dollars, but what AES sold was not what you bought in 2000, it had already sold many parts to companies in Spain and Colombia.
Obviously, there was a huge premium that left juicy commissions. Dennis Vasquez, president of AES, said he had never done such good as that business. Infamously, the ”nationalization” of the Bolivarian government were brisk business with monumental commissions that enriched an elite and that in no way were part of a ”socialist revolution” or anything remotely similar.
The working class sector also warned of the serious problems that had no government response. The workers of the National Electricity Corporation (Corporelec), the central grouping all the utilities of Venezuela, have since 2012 stayed without signing their collective agreement on salaries. Technical workers in 2011 earned more than 10 minimum wages now receive only about two minimum wages and, at the time, earning $ 12 a month (at the official exchange rate).
With such a low salary, more skilled technical workers have decided to emigrate. An estimated former 50,000 employees are now down to 30,000 and unfortunately less educated or close to retirement. In the main Electric Care Center still works less than a third of the staff who worked six years ago, and with fewer tools, uniforms and equipment. Express discontent or an adverse political vocation government can win them persecution, typical insults of ”unpatriotic” and ”traitor” or worse, may be cause for suspicion of sabotage activity, such as the emblematic case of Elio Palacios, unionist (Chavista) who denounced the lack of maintenance and investment in the sector and glimpsed the possibility of electrical breakdown. Palacios was arrested and taken to jail,
The blackout which occurred on March 7 was a series of fires in the section of Guri Malena, substation which is 120 kilometers from the dam at the mouth of the Caura River in the Orinoco. The satellite images show areas with 700 or more degrees Celsius, ie, several fires in that stretch and in the Malena-San Gerónimo (Guarico). Fires break mechanically and electrically the conductors and fire protection systems output. That day, at 4:30 pm, they disconnected the Caroni. But the volume of cargo was returned violently against the roundhouse and took service Guri turbines, Caruachi and Macagua; the system became unstable situation, and as there is thermoelectric, there was a demand vacuum and the country went out.
Nicolas Maduro said on national television that the National Electricity System (SEN) suffered a cyberattack. But all experts in the electrical field considered it completely impossible, because the SEN control systems are not connected to any external network attackable through internet connection. In the same way, Maduro asserted that there had been attacks with electromagnetic pulse rays which through devices, ships or something had been fired upon power stations on the orders of Trump-Guaidó. However, the possibility of an electromagnetic beam destructor is completely disposable, not to say ridiculous, because the necessary energy for this ray can destroy parts of SEN requires a release of energy equivalent to a nuclear bomb developed in the explosion. Had it done so, there would be visible traces of some kind, something that no one saw, photographed (or heard) in Venezuela.
USA blandar sig i många länder på ett olagligt sätt: Ryssland, Iran, Syrien, Irak m.fl. Att skylla på den angripna landets reella och/eller överdrivna brister passar imperialismen bra. ”Humanitär imperialism”, som i Libyen. Tänk vad man skyllde på Gadaffi, och tidigare t.ex. på Serbien. Mycket lögner.
”The low price of gasoline cost the country 17,000 million dollars a year, representing 98.4% of the actual cost of fuel; now this figure has worsened because gasoline is still cheaper in real terms. For the gift of diesel forgone 13,000 million annually. In total, each year, the country spent (2014) approximately 34,000 million dollars in fuel subsidy.”
Bensinpriser.
Sverige. En notering idag 16,89 kr/litern 95 okt
Kuba. 11,08 kr/litern
USA. 7,59 kr/litern
Ryssland. 6,14 kr/litern
Venezuela. 0,08 kr/litern
https://teknikensvarld.se/rekorddyr-bensin-i-sverige-sa-mycket-kostar-den-i-ovriga-varlden/
I sammanhanget har jag varit på bensinmacken idag. Det blev fem liter E85 för 12,10 kr litern. Jag placerade dunken i cykelkorgen. Bränsle till gräsklipparen. Gräset har börjat växa nu. Skönt och slippa andas alltför mycket koloxidavgaser. Jag är bilmekanikern som knappast aldrig köper någon bensin. Eller något annat icke förnybart bränsle.
”0,000257 öre per liter
Toppar listan gör Venezuela som återigen har börjat med statliga subventioner. Det gör att en liter 95-oktanig bensin kostar åtta öre per liter. I Venezuela får du alltså drygt 206 liter bensin för samma peng som du får en liter bensin i Sverige.
I augusti i fjol subventionerade venezuelanska staten 91-oktanig bensin så pass kraftigt att den hyperinflation som landet befinner sig i gav ett literpris som inte ens kan mätas i ören. Du fick nämligen 3,5 miljoner liter bensin för en amerikansk dollar, alltså lite drygt nio kronor. För samma summa kunde du köpa tolv ägg. Medellönen i Venezuela är cirka fem miljoner venezuelanska bolívar vilket motsvarar ett par hundra svenska kronor.”
https://teknikensvarld.se/rekorddyr-bensin-i-sverige-sa-mycket-kostar-den-i-ovriga-varlden/
”Den 23 januari 2019 trappade USA upp sitt irreguljära krig mot Venezuela med ett kuppförsök: avsätta landets folkvalde president Nicolás Maduro. Ett öde som drabbat så gott som alla presidenter i Latinamerika som vägrat inordna sig i USAs led.”
Vi får inte glömma att USA betraktar Latinamerika som sin intressesfär. Därför Amerika är ju en hel kontinent. Den andra stormakten Ryssland har också en ”intressesfär” där bl.a. landet Ukraina ingår. De här ”sfärerna”, tillika närområden, har högre prioritet än exempelvis Mellanöstern där de två stormakterna också visat intresse.
För USA:s del är det här en mycket gammal tradition från början av 1800-talet och som kallas ”Monroe-doktrinen”.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Monroedoktrinen
Doktrinen gäller fortfarande och jag fick lära mig det här igår på SVT:s krönika om situationen i Venezuela av vänstermannen Tigran Feiler.
Jag tror det pågår ett maktskifte i Venezuela och vi har inte sett slutet än. Mycket hänger på den vanlige venezolanen och om denne tänker sluta upp bakom regeringen eller oppositionen.
”Att skylla på den angripna landets reella och/eller överdrivna brister passar imperialismen bra. “Humanitär imperialism”, som i Libyen.”
Instämmer, därför skall folken i varje land kämpa för att komma tillrätta med sina ”brister” och kritisera korrupta ledare som driver sina länder mot ruinens brant. Det finns ingen motsättning i det.
USA lyckades inte att få till stånd en statskupp i Venezuela 2002 men kanske kommer att lyckas 2019. Varför?
Det gäller att kunna hålla 2 tankar i huvudet samtidigt. Å ena sidan att varje lands suveränitet respekteras, å andra sidan att det är rätt att göra uppror mot förtryckare. Övergreppet mot Libyens nationella oberoende var både ett brott mot FNs resolution och FN-stadgan, Gadaffis regim var å andra sidan värd all kritik. Bortsett från vissa positiva sociala aspekter var Gadaffi en galen diktator som höll sitt folk i ett skräckvälde och stödde internationell terrorism. Själv lyckades jag bli hotad redan efter några veckor i Libyen efter att ha ställt några väldigt oskyldiga frågor. Hur skall svenska folket kunna mobiliseras för anti-imperialismen om de tror att alla anti-imperialister är diktatur-kramare och vänner av all världens korrupta regimer?
Det var egentligen svårare med Vietnam som var en diktatur, vilket Venezuela inte är. I upprepade bloggartiklar har jag informerat om Venezuelas återkommande demokratiska val.
Sven Andersson
Det är ju det du inte fattar, du har ingen rätt att störta ledare som du inte gillar, var sig du bor i Sverige eller Venezuela. Du är väl inte emot demokrati? Det hörs nämligen så när du uppmanar folk att störta ledare som du inte gillar (ghaddfi, maduro, någon mer?)
Sven Andersson må spinna hur mycket hen vill faktum är att de misslyckade kuppmakarna letar efter gömmor precis som de råttor de är.
https://www.rt.com/news/457985-venezuela-coup-fizzles-lopez-chile/ Venezuela
Sant att Venezuela har rekordmånga val men som ju bara respekteras när regimen vinner valen. Orsaken till de nuvarande problemen anser jag till stor del beror på att oppositionen berövades sin valseger 2015. Venezuelas folk visade sitt missnöje i valet men det respekterades aldrig av regimen. Själv tror jag inte att valen har varit hederliga efter den valförlusten. Maduro hade kunnat rädda chavismen på samma sätt som Ortega räddade sandinismen 1990 genom att ta ett steg tillbaka. Nu har Maduros bankrutt istället lett till att hela den politiska skalan tagit ett stort steg högerut i hela Latinamerika. Att USA är den stora vinnaren är ingen tvekan.
Så Maduro ligger bakom högervridningen i Latinamerika? Om resultatet av valet 2015 godkändes, dvs. om man accepterat de tre kandidater som uteslöts pga uppgifter om valfusk hade högern varit starkare även i Venezuela. Nu är jag inte insatt i detaljerna om valet 2015. Man har nog skäl att prioritera uppgifterna från valobservatörer.
Nedan ett utdrag från en tidigare artikel om detta:Valobservatörer: EU:s kritik av högklassigt presidentval i Venezuela är falsk.
Internationella valobservatörer vid presidentvalet i Venezuela i maj 2018 har skrivit till Federica Mogherini, High Representative of the EU for Foreign Affairs and Security Policy, om stora problem med EU:s uttalande om valet i Venezuela. venezuelaanalys.
Du kan läsa ett kortfattat utdrag av EU-deklarationen och brevet som svar nedan. Du kan läsa hela EU-deklarationen EU:s uttalande om valet i Venezuela.
Detta är nästan ironiskt med tanke på att EU hotar att stödja den självutnämnde Guaido om inte den demokratiskt valde Maduro går med på att utlysa nyval inom 8 dagar! Helt i linje med kvaliteten på EU:s kritik av presidentvalet. Efter artikeln nedan refererar jag från en annan artikel om valet.
EU skrev ”Större hinder för deltagande av oppositionspolitiska partier och deras ledare, en obalanserad sammansättning av riksdagsvalet, fördröjda valförhållanden, talrika rapporterade oegentligheter under valdagen, inklusive rösträtt, stod i vägen för rättvisa och rättvisa val”.
Kära fru Mogherini,
Jag var medlem i en ungefär hundra personer stark grupp av observatörer i valet i Venezuela den 20 maj. Vi träffade ledande representanter för alla kandidater och utfrågade dem noggrant. Vi träffade presidenten och två vice ordförande i Högsta domstolen. Vi granskade valsystemet i detalj och på valdagen observerade vi röstprocedurer över hela landet.
Vi noterade i synnerhet inte bara det sofistikerade röstsystemet som enligt vår kollektiva syn är förhindrar bedrägeri, men också att varje steg, från själva omröstningen till sammanräkningen, kontrollen och den elektroniska inlämningen, genomfördes i närvaro av företrädare för de deltagande parterna. När det gäller ”rapportering av oegentligheter” skulle vi vara intresserade av att höra om exempel, eftersom rapporteringssystemet är exceptionellt rigoröst och sabotagefritt.
Vi tvivlar på att ni har några bevis för att backa upp EU:s påstående om ”många rapporterande oegentligheter”. Vi var enhälliga i att slutsatsen var att valet genomfördes rättvist, att valförhållandena inte var partiska, att äkta oegentligheter var exceptionellt få och av mycket liten betydelse. Det fanns ingen röstköp eftersom det inte finns något sätt på vilket en röst kan köpas.
Själva förfarandet utesluter eventuell möjlighet för någon att veta hur en väljare ger sin röst och det är omöjligt – som vi verifierat – att en enskild person röstar mer än en gång eller att någon ska rösta på någon annan vägnar. Kort sagt är påståendena i Ditt pressmeddelande osakliga påståenden/påhitt baserade på hörsägen och inte på bevis, och ovärdiga EU. EU uppmanades att skicka observatörer till valet men avböjde att göra det. Ingen av kritiken i Ditt EU-pressmeddelande baseras därför på direkt EU-observation av valet.
Jag skulle gärna diskutera det här ytterligare med Dig och att sätta Dig eller Dina kollegor i kontakt med andra observatörer, bland annat seniorpolitikare, akademiker, valjournalister, journalister och tjänstemän från många olika länder, inklusive: Spanien, Storbritannien, Nordirland, Tyskland, Brasilien, Argentina, Uruguay, Paraguay, Chile, Honduras, Italien, flera karibiska länder, Sydafrika, Tunisien, Kina, Ryssland och USA (sic).
Med vänliga hälsningar
Yours sincerely,
Jeremy Fox, journalist / writer
Jospeh Farrell, Board of the Centre for Investigative Journalism
Calvin Tucker, journalist MS
Dr Francisco Dominguez, Latin American Studies, Middlesex University
Andra synpunkter på presidentvalet.
Venezuela har haft över 20 fria val på 20 år – betydligt fler än t.ex. Sverige där 85 % uppger att de saknar politiskt inflytande mellan valen enligt Demokratiutredningen.
”Maduro omvaldes som president i Venezuela söndagen den 20 maj. Han fick 5,8 miljoner av de 8,6 miljoner avlagda rösterna (67%), vid ett valdeltagande på 46 procent. Hans närmaste utmanare, Henri Falcon, fick 1,8 miljoner röster. Processen övervakades av ca 200 internationella valobservatörer från ett 30-tal länder. Bland observatörerna fanns Spaniens tidigare premiärminister Zapatero, som kommenterade: ”Jag hyser inga tvivel om valprocessen. Det är ett avancerat och automatiserat valsystem.” En annan observatör var Ecuadors förre president Rafael Correa som skrev: ”De venezolanska valen fortskrider fullt normalt.”
Stor valseger för Maduro i valet i Venezuela. Vad skriver media?
Val i Venezuela och USA.
Naturligtvis är det låga valdeltagandet en svaghet, frammanat bl.a. av den dominerande högerpressens skriverier innan om orättvis val etc och högerns partiella bojkott. Maduro fick 31 % av rösterna från de röstberättigade. Det är en något högre andel som Barack Obama fick 2008 och mer än vad han fick 2012 Trump fick 26 % av de röstberättigas röster 2016 vid ett valdeltagande på drygt 50 %. (Slut kommentaren)
Men västerländska media har intagit en totalt annan syn på händelserna, som de enhälligt framställer som bristfällig i bästa fall, och som en total bluff ledd av en diktator, i sämsta. New York Times skriver på valdatumet att valen är en ”tävlan som kritiker säger var uppgjort i hans (Maduros) favör).” Huffington Post skriver dagen efter att ”en röstning förkastad som en fars och som cementerar autokrtin i det krisdrabbade OPEC-landet.”
* Dock har jag inte sett några belägg eller fakta som stödjer denna bedömning.
Valet 2015 och omständigheter kring detta val beskrivs ganska ingående i denna artikel. Varför vann högern valet i Venezuela?
miljoner människor lever på matkuponger i ett icke socialistiskt land tiotusentals hemlösa bor på gatorna 22 krigsveteraner begår självmord varje dag på grund av statens likgiltighet, tiotusentals barn bor under jord i skyddsrum, sjukvård utan dyr försäkring är obefintlig, 2,3 miljoner skakar galler, dödsstraff är ett måste, rasdiskriminering ,en gammal vän från slavtiden KKK lever tryggt, gängkrig över hela landet, utan illegala arbetare från mexiko som sover i utrangerade svinstior i florida och califonien och arbetar för ett par dollar i timmen ja då skulle all fruktodling gå i konkurs, ett land där miljardärer betalar en obefintlig skatt, däremot har dom sammankomster där dom ” skänker pengar till behövande som riktiga barmhärtiga samariter” samtidigt som dom rika aktieägarna håvar in pengar på aktier i krigsindustrin som i sin tur far runt hela vår planet och mördar människor med liv och lust, det är dags att hjälpa människorna i usa att frigöra sej från parasiter och utsugare och låta folket få ett drägligt liv
https://russia-insider.com/en/rt-infobabe-anya-parampil-goes-supernova-tucker-carlson-about-venezuela-must-watch/ri26922
Tucker Carlson, (avlägset svenskt påbrå?), är den ende hos MS-media i USA som hela tiden hade rätt om RussiaGate och den ende som konsekvent motsätter sig interventionismen. Därför är han redo att även bjuda in gäster från den amerikanska vänstern när det behövs, även om han själv befinner sig på högerkanten. Intervjuar ofta Stephen F. Cohen och Tulsi Gabbard.
Se Anya Parampils korta men passionerade framträdande i videon ovan.
Krisen i Venezuela verkar ha förenat de allra flesta kända internationella opinionsbildare. Många som slirade när kriget i Syrien flammade upp har blivit en erfarenhet rikare. Har hittills inte lagt märke till en enda som inte skulle motsätta sig USA:s politik, och som inte kan skilja mellan huvudsak och bisak. Och nu börjar det röra på sig t.o.m. inom EU. Federica Mogherini har i skarpa ordalag kritiserat Trumps nyaste angrepp på Kuba och EU har varit tämligen tyst om överklassens senaste upprorsjippo i Caracas.
Carter Center brukar användas av Maduro-regimen som ett bevis på den venezolanska demokratins överlägsenhet. Vet inte riktigt om man kan tolka Carter Centers uttalande i frågan på det sättet:
”Venezuela is undergoing an historic moment as it attempts to reconcile deep political divisions that have undermined its democracy.
The National Assembly that was freely elected in 2015, and subsequently disbanded by President Nicolas Maduro, has declared Juan Guaidó president of Venezuela through an interpretation of the presidential succession clause in the constitution approved in 1999 under President Hugo Chavez.
In discussions about the status of democracy and elections in Venezuela, some have made misleading comments about the Carter Center’s past involvement in elections there.
“In 2012, I applauded Venezuela’s use of electronic voting machines as exemplary in the world,” said former U.S. President Jimmy Carter. “That characterization since has been misused by Nicolas Maduro to suggest a broad validation of Venezuela’s election system as a whole and of subsequent elections that The Carter Center did not observe. In fact, The Carter Center and others routinely have expressed concern about government interference in recent electoral processes. The Carter Center has not observed elections formally in Venezuela since 2004.”
This is a critical juncture for the Venezuelan people who are calling for democracy.
https://www.cartercenter.org/news/pr/venezuela-020419.html
Sansade analyser gör gällande att det är snarare imperiets svagheter som vi ser spelar ut sig i Venezuela. Ett ”imperium som inte ens kan städa i sin egen bakgård” utan flämtar, flåsar och stånkar. Frågan härnäst är hur kommer detta avskyvärda imperium slutligen att rämnas?
http://www.unz.com/tsaker/behold-the-breathtaking-weakness-of-the-empire/
[…] Source: Nej till USAs krig mot Venezuela! – Global Politics […]
Jag tvivlar att Ryssland och Kina tar ställning för Kuba när USA försöker åstadkomma samma sak på Kuba som de nu gör med Venezuela. Precis som USA har dessa två stormakter gett order till Kubas regering att de måste ändra deras ekonomiska system till ett kapitalistiskt.
https://nationalinterest.org/feature/why-cuba-isnt-getting-much-russia-or-china-37282
Jag tvivlar USA skulle ha något speciellt intresse för Kuba. Vad skulle det i så fall vara? Inte dom äckliga cigarrerna väl? Med ett postkommunistiskt Ryssland har inte Kuba längre något viktigt strategiskt läge mer än möjligen gömställe för socialistiska ledare på flykt. Räkna med ett regeringsplan är redo i Caracas. Med bagageutrymmet fyllt med dollars? Tjänster och gentjänster så varar vänskapen längst.
Ingen skulle nog vara gladare än kubanerna själva om USA inte hade några intressen i Kuba.
USA har intressen i Kuba. Varför skulle de annars ha sanktioner och blockader mot landet?
https://svensk-kubanska.se/usas-blockad/
”USA har intressen i Kuba. Varför skulle de annars ha sanktioner och blockader mot landet”
Misstänker att USAs intresse av Kuba ur ett ekonomiskt perspektiv är väldigt svagt. Politiskt är Kuba däremot viktigt. För det första kan i princip ingen president bli vald i USA utan att ha flörtat med de amerikanska judarna och kubanerna. Det innebär låsningar för både Israel och Kuba-politiken. En gång var Kuba kanske ett politiskt hot också eftersom man då hade ett visst välstånd jämfört med sina fattiga grannar. Nu är antagligen Kuba mer en politisk tillgång som fungerar som en varning att visa upp för folket. Det blir för USA ett effektivt propagandatrick mot allt som luktar socialism på såväl Kuba som i Venezuela. Just därför är det också viktigt för all verklig vänster att diskutera fel och brister hos påstådda socialistländer och presentera egna alternativ. Så länge minimilönen i Venezuela ligger på någon svensk tia i månaden och på Kuba en dryg hundralapp i månaden så lär väldigt få arbetare lockas av en vänster som hyllar denna otroliga bankrutt som modell. Samtidigt är det viktigt att solidarisera sig med både Kubas och Venezuelas rätt att avgöra sin egen utveckling. Ingen annan kan göra de nödvändiga förändringarna åt dom.
”USA har intressen i Kuba. Varför skulle de annars ha sanktioner och blockader mot landet?
Du tror inte blockaden ligger kvar av historiska orsaker?
Häva blockaden går ju bara inte därför det skulle vara detsamma och erkänna kommunismen och det kommer USA ALDRIG att göra. Därför det skulle vara ett direkt slut på USA:s dominerande ställning i världen.
Men det finns fler orsaker till blockaden. I USA delstaten Florida bor många exilkubaner och för att bli president i USA måste man vinna just Florida som har många elektorsröster. Exilkubanerna flydde till USA just för de inte gillade revolutionen. Att då erkänna Kubas socialism skulle vara detsamma som att förlora exilkubanernas röster. Därför har en blivande president i USA egentligen inget val. Nu har det här beroendet förstärkts genom att Florida även fylls med exilvenezolaner som vill ha en annan regering i Venezuela. Det är skillnad mellan demokrati och diktatur.
Jag vet inte riktigt Arbetarklass om du riktar dig till mig men du säger mer eller mindre samma sak som jag. Tror inte USA längre är så oroade av kommunismen så som den ter sig i Kina t.ex och många amerikanska politiker har uttryckt det absurda i att man kan handla med Kina med 1,5 miljard invånare medan man är rädda för Kuba med 11 miljoner invånare och med en ekonomi som är mindre än de kubanska kvarteren i Miami. Hatet från exilkubanerna är ett större problem men övergående på sikt i och med att den generation som var med vid revolutionen -59 håller på att dö ut.
Anders kommenterade ovan: ”Så Maduro ligger bakom högervridningen i Latinamerika? ”
För det första så märks det att Anders inte varit med om en valrörelse i Latinamerika. Venezuela har länge varit en huvudfråga i valrörelserna i hela regionen. Ibland frågar man sig var de nationella valfrågorna i respektive land blir av. När det gick bra för Venezuela så ledde det till fler vänsterröster, för vem ville inte ha gratis utbildning, sjukvård,mat, bensin, el, gas, bostäder mm. När det började gå dåligt för Venezuela och befolkningarna i nästan samtliga länder i Latinamerika fick personlig kontakt med någon från de c.a 4 miljoner venezolaner som lämnat Venezuela så ändrades bilden. Venezuela förvandlades nu till ett hot och man blev rädd att vänsterpartierna i hela regionen skulle välja Venezuelas väg. Kubas framgångar och motgångar har på motsvarande sätt påverkat opinionen i hela regionen. I några fall som t.ex Colombia har man också varit tvungen att hantera gerillarörelser som bildats, finansierats, tränats och försetts med vapen från Kuba. Dessa gerillarörelser har bara i Colombia på sitt samvete 100 000 – tals mördade, kidnappningar, narkotikahandel, tvångsrekryteringar av barn och kanske 7 miljoner internflyktingar. Dessa gerilla-rörelser har sedan använt Venezuela som bas för sina attacker inne i Colombia. Som tur var tog Fidel och Chavez ett visst avstånd från dessa rörelser för snart 10 år sedan och det blev startskottet till den bräckliga fredsprocess som Colombia fortfarande genomgår. Vänstergerillorna har trots allt elände de ställt till med kanske bara en 25-30 procent av ansvaret för alla massakrer men det är oundvikligt att alla de som drabbades och deras familjer och vänner inte glömmer så lätt. Allt detta leder till politiska ställningstagande. Nu fortsätter ELN att använda Venezuela som bas, gör bombattentat mot polishögskolan och spränger oljeledningar som gör att viktiga delar av Colombias unika regnskog blir förstörda för kanske sekler.
Anders igen: ”Om resultatet av valet 2015 godkändes, dvs. om man accepterat de tre kandidater som uteslöts pga uppgifter om valfusk hade högern varit starkare även i Venezuela.”
Att det påstods att tre medlemmar ur ursprungsbefolkningen valfuskat och att därför Maduros regim blockerade hela den valda kongressen förändrar ju inte faktumet att oppositionen (inte högern de finns både vänster och höger i oppositionen) fick 56.21 procent av rösterna. Oppositionen försvinner ju inte bara för att man ignorerar den och stänger kongressen. I en demokrati går det inte att önska bort en valförlust. Stefan Löfven kunde knappast med bevarad fred i Sverige stänga riksdagen bara för att högern fick 60% av rösterna i riksdagsvalet, även om han hittat 3 Sd-are som sysslat med olagliga röstköp. Stefan Löfven valde att gå i koalition med mittenpartierna, han hade också kunnat välja att gå i opposition. Oavsett vad man tycker i övrigt om Löfven så valde han i vart fall inte att stänga riksdagen. Hade han gjort det så utesluter jag inte ett inbördeskrig i det normalt fredliga Sverige. Maduro borde ha gjort liknande övervägande, gå i opposition eller koalition.
Till Sven Andersson och arbetarklass.
Sven, du har nog helt rätt att USA inte har några ekonomiska intressen på Kuba. Sammalunda med Ryssland och Kina. Kuba har sannolikt inga naturliga råvaror som stormakterna kan stjäla, även om ryska oljeintressen har börjat borra i havet utanför Kuba. Men högern, särskilt de nykonservativa i USA, EU och i världen övrigt (detta gäller även Ryssland och Kina, antikommunismen börjar bli ganska stor i dom länderna), vill krossa arbetarklassen och socialismen, precis som de gjorde med Sovjetunionen. Det är därför vi måste stödja Kuba, och få bort blockaden och sanktionerna så att Kuba kan fungera som ett normalt socialistiskt samhälle.
Jag skulle kanske inte ha blivit förbannad, för ränderna går aldrig ur zebror har jag hört, men jag blev just förbannad när jag lyssnade på Trump. Det var som att lyssna på dåtidens antikommunistiska och antisovjetiska propaganda från dom konservativa och demokraterna, men även social demokrater (som idag vill kallas för det omvända – demokratiska socialister).
https://www.youtube.com/watch?v=uBBJLPGG1DE
Antikommunism är inget ovanligt. Jag har pratat med någon som är med i Vänsterpartiet som inte har något till övers för kommunismen. Det är så mycket annat som är långt mycket viktigare i dag för Vänsterpartiet. Feminismen är nog bland det viktigaste tror jag. Det var övervägande kvinnor i Vänsterns 1 maj tåg där jag bor. Asylrätt också mycket viktigt. Det jag mest kan hänvisa till kommunism skulle i så fall vara motståndet till vinster i välfärden som Vänsterpartiet aktivt driver. Kanske för där finns många kvinnor inom vård och omsorg i Vänsterpartiet? Jag tänkte ta mig en fika på Vänsterpartiets möte men jag avstod. Tyckte det var svindyrt. Det kostar och vara socialist? Jag sa inget men jag tänkte om det varit ett möte med näringsliv eller liknande då hade fikat varit gratis. Och förmodligen tillräckligt. Men jag tyckte det var många på Vänsterpartiet 1 maj tåg med efterföljande möte. Vänsterpartiet i Sverige växer helt klart.
Sven Andersson
Vi har förstått. Om krigsindustrisvetsaren Löfven hade stängt riksdagen, (vilket inom parentes i praktiken har gjorts genom DÖ och JÖK), så skulle du vara med och rulla ut den ”röda” mattan för ett militärt ingripande av USA.
Gunnar, de som vanligtvis gnäller om DÖ är samma som tycker att stackars Jimmy Åkesson är mobbad för att han inte får bestamma över de 82% av väljarna som röstade mot samme Jimmy Åkesson. Helt enligt demokratins spelregler är däremot SD representerade i riksdagen och i riksdagens utskott. Hade någon stängt den svenska riksdagen oavsett vem så hade jag kunnat tänka mig att delta i en väpnad motståndsrörelse mot diktaturen och för demokratin. Av samma orsak och på samma sätt hade jag agerat vid en främmande invasion. Och med främmande invasion menar jag inte halvdöda flyktingar från USAs krig som söker skydd i Sverige. Har du förstått Gunnar?
Jag har nog förstått. Frågan är om du har förstått i din uppblåsta självgodhet…
Sitter precis och läser Mark Weisbrot och Jeffrey Sachs rapport som menar att USA dödat 40 000 venezolaner pga sanktionerna sedan 2017.
Rapporten börjar med att beskriva en ekonomi i fritt fall redan innan sanktionerna och sen säger man ”August 2017 sanctions prohibited the Venezuelan government from borrowing in US financial
markets”
Min fråga till er läsare är: är det verkligen illegalt att neka någon att låna pengar, oavsett om det är en person eller ett land? Anser ni det illegalt så lämna namn och adress så att jag omedelbart kan be er om ett större lån. Vill ni inte låna mig pengar är det ert fel om jag mår dåligt.
Här ett längre citat från rapporten:
”The August 2017 sanctions prohibited the Venezuelan government from borrowing in US financial
markets. This prevented the government from restructuring its foreign debt, because any debt
restructuring requires the issuance of new bonds in exchange for the existing debt. Thus, these
sanctions prevented the economy from recovering from a deep recession which had already taken a
large toll on the population, which along with the economy was more vulnerable to these sanctions
and the ones that followed as a result of the economic crisis. Real GDP had already declined by about
24.7 percent from 2013 through 2016, and consumer price inflation for January to August 2017 was
probably somewhere between 758 percent and 1,350 percent at an annual rate.”
Från Jeffrey Sachs hemsida (http://jeffsachs.org/2012/03/what-i-did-in-russia/) läser jag vidare:
”in Russia I advised on how Russia could emulate the successful transformations underway in Eastern Europe. My work in Russia lasted from December 1991 to December 1993”
Jeffrey Sachs råd ledde väl knappast till någon speciell ”successful transformation”. Hälsoekonomer hävdade istället att 13 miljoner dog i Ryssland pga av den hälsokris som uppstod efter att ekonomer som Anders Åslund och Jeffrey Sachs ledde en berusad Jeltsin till en ekonomi i fritt fall. Denna gången är han sent ute, Venezuelas ekonomi är redan i fritt fall. Maduro fick som tur var inga råd från Sachs i början på krisen. Och det hade inte behövts, det hade räckt att han lyssnat på Evo Morales som lett Bolivia genom den kris som uppstod efter prisfallet på olja och vars ekonomi nu är en av Sydamerikas snabbast växande.
Det är olika lånepolicy för olika länder. Det av USA kontrollerade IMF frångick egna regler och har lånat ut stora summor till Ukraina, som har haft en ekonomisk utveckling som påminner om Venezuelas. Med stort fall i BNP och ökning av fattigdom från under 10 % till över 50 % sedan statskuppen 2014. Ukraina under Poroshenko: Stor ökning av fattigdom, nazistmanifestationer, korruption, emigration, och valmanipulationer.
Hyckleriet är monumentalt, och politiken är i linje ,med USA:s folkrättsvidriga imperialistiska intressen. Först Venezuela, sedan Nicaragua och Kuba har Bolton & Pompeo sagt.
Jeffrey Sachs tycks ha ändrat uppfattning om ekonomisk policy, och om politik.
” Jeffrey Sachs är en av världens mest kända och aktade (eller avskydda, särskilt tidigare) – ekonomer. Han har varit ekonomisk rådgivare i Latinamerika, Östeuropa, före detta Jugoslavien, Asien och Afrika. Han är professor och ordförande för the Earth Institute vid Columbia University efter 20 år på Harvard. Han är även specialistrådgivare för FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon och tidigare för Kofi Annan och var ordförande för FN:s Millenniumprojekt. Han föreslog chockterapi (även om han själv inte gillar begreppet) som lösning till de ekonomiska kriserna i Bolivia, Polen och Ryssland. I början av 1990-talet var han med och genomförde den mycket skadliga chockterapin i Ryssland, men har senare ändrat uppfattning.”
Världsberömde ekonomen Jeffrey Sachs säger sanningar om kriget i Syrien.
J Sachs: Hade det blivit bättre med Hillary Clinton?
Men Anders om vi pratar om USAs förbud mot krediter till Venezuela, är det inte lite patetiskt av Maduro att först stå och hålla flammande tal mot USA-imperialismen i 20 år och sedan bli kränkt när USA vägrar låna honom pengar? Det är klart att Maduro skulle kunna be om pengar som någon slags u-hjälp men bör inte utvecklingsbistånd gå till de verkligt fattiga länderna i världen? Venezuela är egentligen och borde vara Latinamerikas rikaste land men de har helt enkelt misskött ekonomin på ett sätt som varken Bolivia, Ecuador eller Nicaragua gjort. Stor del av landets rikedomar har försvunnit i korruptionens svarta hål medan som också Sachs menar Venezuela behövde investera i sin infrastruktur både när det gäller el och oljeproduktion som t.ex ”spare parts and equipment needed for electricity generation, water systems,
or transportation”. När man nu misskött allt detta är det då imperialismens uppgift att låna ut pengar till Maduros ”anti-imperialism”? När både Kina och Ryssland i det längsta drog sig för att ge nya lån till Venezuela är det också illegal sanktionspolitik? De nya lånen godkändes sedan mot säkerhet i olja och mineraler och Venezuela får nu först se till att använda oljeinkomsterna för att betala sina asiatiska allierade innan man köper mat och mediciner till folket. Är det också att betrakta som en illegal sanktion som dödar barn och kvinnor?
(http://cepr.net/images/stories/reports/venezuela-sanctions-2019-04.pdf)
Visst har ekonomin skötts dåligt, som i flera andra länder. USA har näppeligen satt in hårda sanktioner mot Bolivia, Ecuador eller Nicaragua. Man måste ta stor hänsyn till sanktionerna, och till ekonomisk misskötsel. Venezuela har sedan decennier dåligt diversifierad industri-
Då är vi överens om att ekonomin skötts dåligt under Maduro. Venezuela behöver därför en ny ledning som förmår att skapa en ekonomi stark nog att stå emot imperialismen (inte bara den amerikanska). När det gäller Kuba är samma sak nödvändig. De kubaner jag träffade på Kuba för några veckor sedan uttryckte sig så här: ”först sög vi på Sovjets tuttar sen på Venezuelas, när skall vi bli självständiga på riktigt”. Bara för att jag stödjer Venezuelas, Kubas och alla länders rätt till nationellt oberoende så innebär det inte att jag anser mig kunna hålla tyst när jag ser länder misskötas till den grad att de i princip blir serverade på silverfat till imperialismen. Där jag bor någon timmes resa från Venezuela skulle det vara rena dårskapen att försvara Maduros politik. Jag är glad att vänsterkandidaten Petro som i senaste valet fick 41% av rösterna tog avstånd från Maduro. Hade han inte gjort det hade resultatet kanske blivit detsamma som för det enda partiet som stödde Maduro, FARC, fd gerillarörelsen FARC som fick 0,34 %.
Det är en fråga för folket i Venezuela. Nu har vi världens ledande makt, som uttalar att man vill komma åt Venezuelas olja och ger stöd till en självutnämnd marionett i deras öga.
Ingen demokrat kan stöda sådant.
Sven, du säger: ’Venezuela behöver därför ny ledning som förmår att skapa en ekonomi stark nog att stå emot imperialismen (och inte bara den amerikanska). När det gäller Kuba gäller det samma sak där’.
Vad för sorts ekonomi menar du då? En exploaterande kapitalistisk ekonom (vilket är imperialism), eller det som är så på ropet just nu demokratisk socialism (som är kapitalism)? Något liknande Bernie Sanders ekonomi? Eller maoistisk ekonomi? Eller den kapitalism som vi idag ser i Kina?
Men det är ju det vi ser idag i Venezuela – en kapitalistisk ekonomi och politik. Den är kapitalistisk som Saudi Arabien, där den kapitalistiska staten äger det mesta. Det finns inga arbetarkontrollerande industrier, verksamheter, etc. Socialism/kommunism utgår från att produktionen skall vara i arbetarnas och folkets ägo. Kuba har en del verksamheter som är arbetarkontrollerade, förutom vissa små egenägda butiker, verkstäder, etc. Det är det enda landet i hela vår värld som har det så.
Vi som är socialister/kommunister måste stödja en sådan socialistisk utveckling på Kuba. Vi ska inte stjälpa en sådan utveckling mot det kubanska folkets vilja. Du har inte några uppgifter än bara hörsägen av några få om att det kubanska folket vill ha ett kapitalistiskt system. I Sovjetunionen genomförde de ryska kapitalisterna mot folkets vilja kapitalism. Jag tror det var 78 79 procent som sa i en undersökning att de ville behålla socialismen.
Om Kuba inför ett kapitalistiskt ekonomiskt system har de inte mitt stöd. Det eftersom det kapitalistiska systemet är en helt fel väg att gå.
Visst, folket på Kuba har det svårt men det måste vi lägga skulden på USA och Trump. Utvecklingen på Kuba såg bra ut när Obama var USAs president. Obama lättade på sanktionerna och Kuba kunde importera och exportera varor mycket lättare. Men nu har när Trump infört hårdare sanktioner resulterar detta i att folket omedelbart fick det svårt. Ryssland och Kina gör inte heller saken bättre. De försöker utnyttja blockaden genom att sälja dyrt och köpa billigt. Det ryska oljeföretaget Rosneft har fått tillstånd av den kubanska regeringen att borra efter olja utanför Kuba.
Det finns de som försöker att få till ett bättre socialistiskt Kuba.
https://svensk-kubanska.se/diaz-canel-dagens-bistra-verklighet-kraver-harda-prioriteringar/
Den mannen som du säger att ’först sög vi på Sovjets tuttar […]’ känner nog inte till att varje nation, stat, federation behöver andra länder för att kunna exportera/importera varor som inte går att producera någon annanstans än där, t ex stål, ris, olja, etc. Vi i Sverige är mer beroende av vår import än av vår export. Om vi för skojs skull skulle ta bort alla importvaror ur en affär skulle det bli ganska så tomt på hyllorna. Vi skulle överleva men vi skulle bara på några få år få många fattiga och en enorm klasskillnad.
Jag tror att det är det du vill att varje nation skall vara självförsörjande, Det går inte – om vi vill ha det moderna samhället som vi har idag – att bli självförsörjande. Vi är – antingen om vi vill det eller i inte – beroende av vår omvärld.
Venezuela bytte olja mot kubanska läkare. Sovjetunionen bytte olja mot kubanskt socker. Det var dessutom Sovjetunionen som försåg Kuba gratis med utbildning av läkare, tekniker, etc.
Socialism/kommunism betyder internationalism, socialistiska nationer/stater/federationer/republiker där arbetarklassen och folket samarbetar med varandra. Vi ska inte isolera oss genom kapitalistiska nationella gränser. Det är inte marxistiskt att söka en framtid av självförsörjande nationer, typ Hoxas Albanien.
Det var väst som isolerade Sovjetunionen (och inte Sovjetunionen själva) med samma sanktioner och svårigheter som Kuba just nu upplever. Sovjetunionen ville ha normala fredliga relationer där kapitalistiska nationer kunde acceptera Sovjetunionen. Men de bedrogs av väst och av vissa inom vänstern som kallade dem för socialimperialister … Och det säger allt om er att ni inte har förstått den marxistiska internationalismen, utan går fortfarande i maoismens nationella spår.
Kerstin du säger att:
”Socialism/kommunism utgår från att produktionen skall vara i arbetarnas och folkets ägo. Kuba har en del verksamheter som är arbetarkontrollerade, förutom vissa små egenägda butiker, verkstäder, etc. Det är det enda landet i hela vår värld som har det så.”
Du läser för gamla dokument, numera arbetar c:a 1/3 av arbetskraften privat, det s.k ”cuenta propia” vilket kan motsvaras av svensk F-skatt. Jag håller med om att Kuba måste ha handelsförbindelser och det är fullt möjligt om man inte går via USAs banksystem. Även med USA kan man handla om man betalar kontant och inte är uppsatt på listan av företag som är förbjudna (mest företag ägda av militären). Kubas importerar t.ex 8% av sin import från USA. Vad Kuba behöver är något att exportera. I huvudsak så exporterar man nu bara tjänster inom turism och den berömda läkarexporten. Övriga viktiga inkomster är de pengar som släktingar skickar från t.ex USA.
Man hoppas mycket på de nya frizonerna vid nya hamnen i Mariel som innebär att utländska företag med låga lönekostnader och skattefrihet får exploatera lokal arbetskraft. Problemet är att de flesta företagen tvekar eftersom rättsläget är oklart. Jag tror att turismen kan få igång Kuba men för att huvuddelen av inkomsterna från turismen skall stanna i landet krävs att man får igång jordbruket. C:a 80% av all mat importeras idag och det gör att en stor del av turismpengarna strömmar ut ur landet igen. Större delen av jordbruksmarken är övervuxen av ogräs idag. Jag tror att en blandekonomi kommer att bli nödvändig för Kubas överlevnad. När man fått igång ekonomin blir det nödvändigt att diversifiera den. Utbildad arbetskraft finns men som nu utnyttjas som serviörer, taxichaufförer och hotellverksamhet. Unga idag vill inte utbilda sig eftersom de ser att långa utbildningstider bara leder till en månadslön på 200-500 kronor medan de som jobbar inom den privata sektorn tjänar samma per timme. Det är ett reellt hot mot Kubas framtid. När man upprättar handelsförbindelser med företag måste man också se till att vårda dem. När det gäller svenska företag är det svårt att få Kuba att betala, svenska företag som vill exportera till riskländer använder EKN, Exportkreditnämnden. För närvarande uppgår Kubas skuld till svenska företag på 1,8 miljarder. 2017 så visade man lite god vilja och betalade Kuba 26 miljoner kronor av sin skuld
Andra länder har tröttnat och avskrivit skulderna. I fallet Tjeckien ville Kuba betala med rom men tjeckerna svarade att de trots allt ville ha en del i pengar. Jag är inte så upptagen som du med teoretiska modeller maoistisk, sovjetisk osv utan jag försöker se vad som fungerar och inte under mina besök i landet. Den privata sektorn som indirekt eller direkt är kopplad till turismen blomstrar och de byggs små pensionat och restauranger i en hysterisk fart. De statliga restaurangerna går inte att gå till, jag fick ta en pencillinkur direkt efter mitt senaste försök. Jag pratar med mycket folk på Kuba, de är numera mkt öppna med vad de tycker.