I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett-två år sedan och idag” återpubliceras denna artikel. Jag råkar känna flera bra socialistiska vänsterpartister. Programdiskussionerna inom V visar att utvecklingen=avvecklingen av socialism fortsätter av Dadgostarna. Het programdebatt inom Vänsterpartiet
Ingress: Läsaren Vivianne Månsson mailade mig för några dagar sedan ”Povel Johansson ordförande i Kommunistiska partiet kritiserar Dadgostar för hennes uttalande nyligen i Nyhetsmorgon TV4, då hon blev konfronterad med ett citat från deras partiprogram som löd följande: ”införande av socialismen kräver kapitalismens avskaffande”
Povel tyckte frågan var harmlös, och tyckte att Dadgostar gav sig in i ett resonemang som var direkt upprörande om man är Vänsterpartist.
Hon ursäktar sig med att hon inte känner igen citatet, och Povel tycker att en partiledare borde veta om ens parti verkar för kapitalismens avskaffande eller om man anser att bankväsendet bör förstatligas.
I stället för att försvara programtexten så skyller hon på att den är så väldigt gammal och att det inte bör läggas någon vikt vid vad som står där.
”- Jag vill verkligen säga det att vi har för närvarande inget partiprogram som är det som gäller, säger Nooshi Dadgostar med allvarlig min.”
Så hon säger att deras partiprogram är i princip värdelöst. Hon är partiledare för detta parti.
Det politiska landskapet ändras i Sverige, där socialdemokraterna blivit mer borgerliga och Vänsterpartiet försöker bli de nya socialdemokraterna.”
Jag har tidigare i flera artiklar påvisat att Vänsterpartiet inte är ett antiimperialistiskt parti, snarast ett proimperialistiskt. Samtidigt som jag känner flera antiimperialister (enligt min åsikt) som sedan gammalt stödjer Vänsterpartiet. ”Gammal vana”?
I september publicerade jag artikeln Överger Vänsterpartiets ledning antiimperialismen?
Utdrag
* Jonas Sjöstedt: Vänstern har tagit ställning för ”Responsibility to protect”, en skyldighet att ingripa när folkmord är på väg att ske. Jag är inte en nationalstatsfundamentalist…”
Kommentar: Jonas Sjöstedts svar är intressant, inte överraskande och utgör en bekräftelse att han är en proimperialist. ”Responsibility to protect” är USA:s paroll för att ingripa i misshagliga länder som Libyen, Irak, Afghanistan och Syrien. Denna politik är i strid med FN-stadgan och har avvisats av en majoritet i FN.”
* Och redan i augusti 2013 publicerade jag min första artikel om Vänsterpartiets proimperialism Öppet brev till Vänsterpartiet och Ung Vänster.
Venezuela: Ett kort utdrag ur artikeln Jonas Sjöstedt banerförare för USA:s krigspolitik i partiledardebatten.
* I partiledardebatten 16 oktober 2019 framgick (i inlägg kl 11.24-11.26) att Jonas Sjöstedt instämmer i att Ryssland är riktigt aggressivt, vilket även Liberalerna hävdade i debatten.
På fråga från Liberalernas debattör (Johan Persson) om Venezuela menar Jonas Sjöstedt att valet av Maduro som president var ojust. Han menar att ett nytt val måste hållas och att Venezuelas regering har vanskött landet grovt. Problemen i Venezuela sägs bero på att Venezuela regering fört en mycket dålig politik ur humanitär och politisk synvinkel.
Inte ett ord om kritik av USA:s politik och sanktioner.
* Jonas Sjöstedt sa att han gärna skriver en artikel om Venezuela tillsammans med Liberalen…”
Jonas Sjöstedt talar i denna fråga som en kopia av John Bolton, Mike Pompeo, Donald Trump (och Joe Biden).
Syrien:
* I december 2018 ville Jonas Sjöstedt att angriparen USA stannar kvar i Syrien, liksom hökarna i Pentagon, försvarsminister Mattis, senator Lyndon Graham och andra. Jonas Sjöstedt beklagar att USA avbryter angreppskriget mot Syrien.
Man kan ju tänka sig att Vänsterpartiets ledning ändå tar ställning mot kapitalism och förespråkar någon slags socialism. Inte alls menar V:s nuvarande partiledare Nooshe Dagostar, som är känd för att hon vill uteckla och stärka storföretagen.
_______________________________________________________________
Läsaren Vivianne Månsson mailar
”Povel Johansson ordförande i Kommunistiska partiet kritiserar Dadgostar för hennes uttalande nyligen i Nyhetsmorgon TV4, då hon blev konfronterad med ett citat från deras partiprogram som löd följande: ”införande av socialismen kräver kapitalismens avskaffande”
Povel tyckte frågan var harmlös, och tyckte att Dadgostar gav sig in i ett resonemang som var direkt upprörande om man är Vänsterpartist.
Hon ursäktar sig med att hon inte känner igen citatet, och Povel tycker att en partiledare borde veta om ens parti verkar för kapitalismens avskaffande eller om man anser att bankväsendet bör förstatligas.
I stället för att försvara programtexten så skyller hon på att den är så väldigt gammal och att det inte bör läggas någon vikt vid vad som står där.
”- Jag vill verkligen säga det att vi har för närvarande inget partiprogram som är det som gäller”, säger Nooshi Dadgostar med allvarlig min.”
Så hon säger att deras partiprogram är i princip värdelöst. Hon är partiledare för detta parti.
Det politiska landskapet ändras i Sverige, där socialdemokraterna blivit mer borgerliga och Vänsterpartiet försöker bli de nya socialdemokraterna.”
_____________________________________________________________
I e-folket skriver finns en mer fullständig rapport Jens-Hugo Nyberg, vilket bör spridas.
Anser Nooshi Dadgostar att Vänsterpartiet inte är ett socialistiskt parti?
I TV4:s Nyhetsmorgon fredag 4 februari fick Nosshi Dadgostar en fråga på det ännu gällande partiprogrammets formulering om att införandet av socialismen kräver kapitalismens avskaffande, något som är en självklarhet för en socialist. Försökte hon då förklara att kapitalism innebär att en väldig massa makt och en allt större del av pengarna samlas hos en liten minoritet? Att kapitalismen i den tid vi lever innebär högerpolitik (i varierande grad, men högerpolitik) över hela linjen, ett stort hinder för den nödvändiga klimatomställningen, en jordmån för reaktionära och fascistiska rörelser, vapen till Saudiarabien, ökade klassklyftor etc. etc.? Absolut inte.
Den där gamla trasan behöver ni inte bry er om, förklarade Dadgostar – glöm det där, det är inte viktigt och inget vi bryr oss om, det där tas nog bort snart (efter att först ha förklarat att hon inte ens kände igen den meningen)! Hon fick så frågan om att det för två år sedan fanns på förslag att V skulle anta ståndpunkten att bankväsendet på sikt bör förstatligas. Här skulle hon ju ha kunnat förklara att vilken enorm makt som finns koncentrerad hos ett fåtal storbanker, en makt som inte jobbar för att förbättra välfärden eller miljön, utan för att öka sina egna och de bolagsintressens de är kopplade till redan feta vinster, och vars aktivitet sätter oss alla i fara för nya kriser etc. Men nej, istället upprepar hon att deras partiprogram är väldigt gammalt, att de länge har försökt ändra det och att det inte är det som gäller.
Faktiskt sa hon det – vem bryr sig om ifall ett partiprogram är antaget på en kongress och senast reviderat 2016 (2017 sa en av programledarna, 2016 står det på Vänsterpartiets hemsida), klart en partiledare ska kunna förklara att “vi har för närvarande inte ett partiprogram som är så att säga… det som gäller”. Och så lite upprepningar om att partiprogrammet är väldigt gammalt, ifall någon hade missat det.
Det finns givetvis inget att förvåna sig över här. När Dadgostar pratar om klimatomställningen tycks det inte existera några kapitalister med andra klassintressen än arbetarnas – eller för att uttrycka det lite annorlunda: sätter sina vinster högre än några andra hänsyn – bara en industri som behöver stöd och uppmuntran för att genomföra denna omställning. Och har någon ens hört henne säga att elmarknaden måste återregleras?
Inte heller är det något nytt under Dadgostar. Redan Schyman, när hon blev partiledare, slog fast att de inte kunde säga att målet var ett socialistiskt samhälle, att klasskampstänkande är föråldrat och att Vänsterpartiet inte ville förstatliga några företag. Ohly lät ibland lite mer radikal, men så fort han erbjöds att ingå i regeringsunderlaget tillbringade han en valrörelse med att berätta om hur mycket han och högersossen Mona Sahlin var överens om. Och Sjöstedt stod på ett första maj-tal i Kungsan och berättade sagor om hur bra allt gick i Sverige, samtidigt som klassklyftorna fortsatte att öka och riskkapitalister fortsatte att urholka välfärden under den “röd”-“gröna” regeringen – i stället för att beskriva läget och förklara hur det skulle kunna förändras.
Det är väl möjligt att tro att klasskamp, gatukamp och all annan verklig kamp underifrån är omöjlig eller verkningslös och att det enda realistiska är att smöra för sossetoppen – och, vid behov, och lite mera försiktigt, för C – för att få igenom vissa reformer, eller åtminstone förhindra vissa försämringar (och givetvis förklara att det där bara var V:s förtjänst – kom dock ihåg att de tokroligt nog förklarade seger över vinsterna i välfärden så snart S tillsatte en utredning i frågan, så vi gör klokt i att ta det de säger om vad V har genomfört med en nypa salt eller två), och det är också möjligt att anse att socialister gör bäst i att gå med i V och verka där. Däremot är inte V ett socialistiskt parti.
Jag tvivlar inte på att en stor del av medlemmarna kallar sig socialister, och många har säkert en mer konkret uppfattning om att en faktiskt socialism skulle innebära att förstatliga storföretag, banker och naturtillgångar och börja planera ekonomin utifrån behov, och inte ett fåtals vinstbegär (och givetvis kan det i slutändan inte ske på bara nationell skala, men jag försöker hålla det mycket, mycket enkelt), men med sådana ledningar – och till och med utan kandidater som har stått för en radikalt annorlunda politik vid något av de senaste partiledarvalen – är V inte ett socialistiskt parti.
Man kan sedan tycka att det inte är taktiskt, eller möjligt att föra en socialistisk politik i nuläget, eller kanske över huvud taget, men så är det. Socialdemokratiskt ja, men inte socialistiskt. Det kanske finns vänsterpartister som invänder häftigt mot det jag påstår, men detta förändrar inte faktum.
De medlemmar som vill att V ska vara ett socialistiskt parti kan förslagsvis ta strid för ett verkligt socialistiskt program – ett lite mer konkret, socialistiskt program – och en ledning som faktiskt står för det programmet i sin politik, och inte bara avfärdar det som föråldrat. Och de kan ju alltid hoppas att Dadgostar inte tycker att några beslut på helgens kongress var så dåliga att hon bestämmer sig för att förklara att de inte gäller.” (Slut)
Redaktören: Flamman skrev 10/2. Det (Intervjun med Dadgostar) fick 14 medlemmar, flera kongressombud, att skriva en ilsken debattartikel i Flamman…”
Dagen efter sade Dadgostar att ”dagens kapitalistiska samhälle” inte fungerar.
Vilken socialist i och utanför V blir lugnad av detta?
Jag gillar verkligen många vänsterpartister,och från ungdomsförbundet finns det helt klart många modiga också. Att det finns flera engagerade i Vänsterpartiet råder inget tvivel om. Jonas Sjöstedt som kommenterade Venezuela som han gjorde,utan att ta upp Usa var DJUPT stötande. Det var jävligt störande att han inte tog upp ALLA VIDRIGA brott och handlingar Usa begått och genomfört mot Venezuela i så många ÅR. Han är bedrövlig. Men när det gäller Nosshi litar jag tyvärr inte på henne. Vet inte ens hur man ska säga det,men nej förhoppningarna jag hade på henne grusades fort från hösten nu. Visst är hon lite”modig och sticker ut” Men nej tycker det fattas lite ur ett akademiskt synpunkt. Tror ärligt inte att hon är och var 100procent redo att ta denna viktiga uppgift. Snarare 80procent då. Hon är intelligent och en frisk fläkt utan tvekan. Men tycker bara att det fattas lite ur ett” akademiskt”synpunkt. Hon är jättegullig,men inte så rak eller skarp som man skulle önskat
Även jag är lite orolig för Vänsterpartiet under Nooshi Dadgostar.
Tycker också partiet borde fokusera mer på akademisk socialism men vill inte så gärna här berätta varför jag tycker så.
Men kanske inte så bra för partiet och sparka av sig hämskorna i en tid då nationen håller på att brytas ned av alla utopiska drömmar och framtidsoptimism som uppenbarligen inte fungerar.
Så mer akademi i partiet tack, som till slut kan locka fram revolt från Verklighetens Folk så vi kan få bort idioti och förstörelse där vi sedan kan arbeta och vara produktiva utan att bli utsugna av en utopisk stat och akademisk elit som inbillar sig de kan ”förbättra” världen med våra pengar och vår välfärd.
Om så inte sker är min privata framtidsplan att emigrera till Belarus eller Ryssland där Verklighetens Folk faktiskt tycks finnas och inte blir utsugna av stat vars största intresse är att förändra världen.
Gillar verkligen att de här två länderna har ett militärt försvar fullt tillräckligt att avskräcka utopisterna och deras ”demokratiseringsiver”.
Ryssland kommer göra något bra av Ukrainakrisen. Hos mig finns inga tvivel.
Jag tror på Vladimir Putin.
Som vinnare och inte försvinnare.
Om vi tittar närmare på Jonas Sjöstedts ”Responsibility to protect” så är det ett fundamentalt uttalande. Den efterkoloniala imperialismen har detta ”ansvarstagande” som grund för attacker mot misshagliga regeringar i länder som strävar efter att bygga upp självständiga stater med en ekonomi som gynnar det egna landets befolkning, utifrån en av andra länder oberoende syn på vad demokrati är. Det är det som nu alltmer växer fram i det ”Globala Syd”, och som Kina, Ryssland, Iran, Venezuela, Kuba, Nicaragua, Bolivia, ja listan blir längre och längre i en ökande hastighet, som dessa länder strävar efter. Vänsterpartiet har ställt sig på den sida som genom olika instrument som IMF, Världsbanken, m.fl. bekämpar detta. Dessa instrument sitter främst i händerna på USA-imperialismen och har, utöver en enorm krigsmaskin, dollarn som ett viktigt verktyg. När nu dollarn blir allt mindre betydelsefull, och krigsmaskinen alltmer ringrostig, så känner naturligtvis USA-imperialismen av det, och kampen mot denna utveckling hårdnar.
Om nu Vänsterpartiet inte heller längre vill kalla sig ett socialistiskt parti, så finner jag det vara helt ointressant. Etiketter som Champange, Vinerkorv, Vänster eller vad det nu kan vara för något är ingen garant för ”Äkta vara”. Det är analysen av drycken, köttet och handlingarna i det tredje fallet, som är det viktiga. Vänsterpartiets handlingar har för mig sedan en lång tid tillbaka visat att partiet är reaktionärt, då det fundamentalt går emot den strömning av ökande oberoende som går genom det ”Globala Syd”. (Exemplen är många på denna blogg .) Det går inte att försöka föra en politik i Sverige som påstås arbeta för minskande klasskillnader, samtidigt som Sveriges roll som nickedocka åt USA-imperialismen inte ens en gång avslöjas.
Turligt nog för all världens folk, även för oss svenskar, så är det framför allt vad som händer i det ”Globala Syd” som avgör jordens framtid, även om Sveriges framtid naturligtvis i sista hand avgörs av det svenska folkets handlande.
”Vanan” att rösta på Vänsterpartiet upphörde för min del vid förra valet. Och då hade jag ändå hållit på att obrottsligt rösta VPK och V varhelst jag kom åt sedan 60-talet. Men aldrig mer. Det räcker att se hur V ser på Kuba, Venezuela och Nicaragua så är saken klar. Resten av allt svek att förtiga.
Bert Hoflund,
Jag tror vi får fortsätta ha det så här så länge det lönar sig att vara pragmatisk.
Jag tror heller inte de vanliga politiska ideologierna konkurrerar så mycket med varandra längre.
Snarare har det börjat mötas för att uppgå i en syntes.
Istället har vi fått olika värderingsfrågor som skiljer partierna åt.
”Värdegrund” hör verkligen hemma i dagens politik.
Man måste förstår tiden är dynamisk och det som var viktigt då kanske är mer eller mindre betydelselöst idag.
Nya rön, nya tider, nya generationer som får samhället att förändras.
Ibland till det bättre och ibland till det sämre.
Man får tycka vad man vill.
Det sista är väldigt viktigt tycker jag.
Det är mycket snack och lite verkstad.
Det är mycket kritik mot den totalitära fascismen och imperialismen, samt väldigt lite valsamverkan med det fria fredliga demokratiska folket, från er kommunister i KP och SKP.
Nu är vi väldigt många partier som kommer valsamverka, men var är alla kommunister någonstans när folket behöver er för att trygga sin demokrati och sin frihet?
Ska ni sluta på 0 mandat igen i internt käbbel, skapat av monopolkapitalets agenter i era egna led? Varför då? Hur kommer ni då kunna påverka någonting? Hur kommer ni då kunna utmana Vänsterpartiet om rösterna?
Vi har möte på Onsdag igen. Välkomna att kontakta mig för samtal via Jitsi Meet!
Vänsterpartiet är en samling politiker som försörjer sig på politik. De talar inte för någon annan än sig själv, de representerar vare sig arbetare eller rasifierade. Den nya partiledaren försöker naturligtvis inte sälja in ”socialism”, det är konserverad gröt, osäljbart. Hon försöker komma ur vänsterfällan, så att s måste ta med partiet i regering utan att c obstruerar. Hon sköter det politiska spelet skickligare än föregångaren.
Ja, förmodligen det också.
Men hon vet också vart fler väljare finns att hämta.
Tyvärr hjälper inte en skicklig partiledare om övriga i partiet inte tänker i samma banor.
Liknande situation finns i Kristdemokraterna där partiledaren är mycket pragmatisk och skicklig men som oftast hämmas av partiet.
Ebba Busch överlevde faktiskt mediadrevets uppblåsta ”skandal” om fastighetstvisten som i princip vem som helst kan råka ut för.
Det kan man inte kalla för annat än styrka.
Kanhända Nooshi Dadgostar är Vänsterpartiets nya ledare med samma styrka?
I så fall bör nog partiet vara nöjda.
Precis, de är nöjda. Men sen finns där bitterheten som är socialismens grund, så Nooshi kan få en stark vind mot sig inom partiet i varje tänkbar fråga. Det är riksdagsmännen som tjänar på anpassningen, partiets ruttna grundvalar finns kvar.
Tes-antites-syntes. Skattebetalarna står för fiolerna. Damberg har just öppnat för höjda pensioner, ”men först måste arbetsgivaravgifterna höjas”. Då blir svensk arbetskraft ännu dyrare, svartarbetets nödvändighet ökar på marginalen.
Politiken är ett spel för skattefinansierade politiker. Den är inte till för väljarna. Väljarna är till för politikerna.
[…] Anders Romelsjö i den svenske nettavisen Global Politics gjør en vurdering av det svenske Vänsterpartiet under overskriften: Nooshi Dadgostar: […]
”Nooshi Dadgostar: Vänsterpartiet är inget socialistiskt parti. Surprise?”
Om jag är förvånad?
Näe, egentligen inte.
VPK försvann med Sovjetunionen.
Ryssland blev federation och VPK blev Vänsterpartiet.
Jag tror Vänsterpartiet är precis vad det heter.
Ett parti längre åt vänster än de övriga partierna.
Främst ett parti för kvinnor men även alla med dragning till en feministisk politik.
Jag har varit i Vänsterpartiet som medlem. Gått på ett antal möten och varit med på några utomhuskampanjer. Har också varit på 1:a maj möte men gick aldrig i tåget. Bara som åskådare bredvid.
På ett möte skulle jag utropa mig som feminist.
Jag var helt oförberedd och det kändes inte särskilt bra.
Något surrealistiskt kanske.
I kväll fick jag en annan tanke.
Om Nordkorea.
De besök där jag hört talas om har alltid varit folk från Västvärlden.
De blir totalkontrollerade. Inga promenader utan guide tillåts.
Allt är arrangerat.
Ur min synvinkel är det inte särskilt intressant.
Möjligen det man kan se vid sidan om.
Men jag fick en idé.
Hur är det med besökare från Ryssland eller från Kina som är Nordkoreas bättre vänner.
Får de besökarna se mera?
Jag finner frågan intressant.
Kanske man skulle leta efter filmer från besök i Nordkorea av ryssar?
1420:s team har varit på turné i Belarus.
I en film frågar man vilket land belarusier gillar allra minst.
En äldre dam svarar genast Nordkorea.
Intervjuaren frågar varför? почему? (pachemou?) på ryska
Damen svarar tvärt, därför Nordkorea är en diktatur.
Med en galen diktator.
Det hörs intervjuaren blir förvånad.
Jag blev lite full i skratt.
Därför det är ju precis vad som sägs om Belarus här.
Belarus en diktatur med en galen diktator (Lukasjenka)
Tänk så fel allt kan bli genom länders propaganda apparater.
En äldre man från Belarus gav mig en intressant bild av maktstrukturen hos oss i Väst.
Han beskrev demokratin som ett isberg.
Där den egentliga makten befann sig i toppen på isberget ovan vattenytan.
Jag tror gubben hade rätt.
Demokratin är elitistisk där den stora maktbasen aldrig kommer ovan ytan.
Jag tror man i Belarus inte har det perspektivet på sitt eget samhällssystem.
Förmodligen ser de sitt maktsystem mer demokratiskt än vårt.
Inte någon av de intervjuade hade något problem med yttrandefriheten i Belarus.
Vad jag förstår ser de sitt Belarus som vilket europeiskt land som helst.
Men de är medvetna om de övriga europeiska ländernas ekonomiska sanktioner mot dem.
Belaruserna vill inte ha krig och vem vill egentligen det?
Jo, vissa finns. Som till exempel Bandera banditerna i Ukraina.
En belarusier uppskattade antalet Banderister till cirka 50.000 i Ukraina.
Jämför då en befolkning på cirka 50 miljoner människor.
Banderisterna har stor makt i Ukraina i förhållande till sitt antal.
Förmodligen liknande Miljöpartisterna i vårt land.
En mindre grupp med stort inflytande.
Flera belarusier menade att det är Västvärldens elitskikt som vill ha kriget i Ukraina.
Det tror jag också.
Demokratin vi har här hos oss i Väst är allt annat än fredlig.
Men så har väl demokratin också sitt maktcentra i USA och som redaktören här brukar påvisa är det mest militariserade, aggressiva och krigiska landet på det här jordklotet tätt följt av sitt fäderneland England med vana att bygga världsomspännande imperier.
Vem bryr sig om vad hon, eller någon i frimurarhuset, har att säga. Överbetalda, överflödiga med överfyllda plånböcker, magar och egon står de o babblar i sina pulpeter, runt skapade schismer de beslutat sig om innan ”bataljen’ i plenisalen sätter igång för dagen. Som en amerikansk wrestlingmatch. Uppgjord i förväg, och meningslös att skåda. Såg f ö på Fria Tider igår att haggan andersson fyller sin handväska med våra skattepengar, hon inte har moralisk rätt till. De skrattar åt oss varje dag, och hånler på väg till banken.
Vet du vad jag tror pz?
Jag tror Vänsterpartiet är precis som bloggens flitige kommentator Johan de Naucler.
Reformister.
Ja, både Vänsterpartiet och Johan de N. är reformister.
De vill behålla den liberala demokratin med sin elitistiskt kapitalistiska och nästan totalitära spetsmakt men med vissa förändringar i önskad riktning.
Mest kulturella progressiva reformer som står i motsats till de socialkonservativa, Sverigedemokraterna och liknande, som har samma reformistiska hållning.
Därför menar jag att vill man förändring på riktigt måste man gå utomparlmentariskt därför inom vårt demokratiska system går alla åsikter åt samma håll men i lite olika riktningar.
Säg mig någon av våra riksdagsledamöter som offentligt tar direkt avstånd från USA?
Jag vet inte någon, kan bli något ogillande i någon fråga men aldrig mer.
Då mest från Vänsterpartiet.
Från de borgerliga hör man aldrig någon klagan men än om USA skulle gå konservativt vilket då skulle göra att USA något mer hamnar i linje med Ryssland.
Med liberalism, av alla de sorter, blir det istället intrångsförsök och direkt konfrontation.
Som du kanske säger, hur du än röstar får du i stora drag samma politik.
Var finns då den utlovade demokratiska valfriheten?
Kan det vara så att den valfriheten förbjudes av de fåtalet som sitter i spetsen på det stora maktisberget som ska föreställa demokratin och folkmakten?
Demokrati står för frihet.
En frihet för maktelit och kapitalägare.
Samt i nedstigande led alla deras olika hjälpredor.
Jag läst nu på Fria Tider, tror jag, att Annie Lööf nu söker nytt jobb.
Det blir säkert någonstans där bland de olika hjälpredorna.
Längre upp i hierarkin.
Troligtvis.
Vad är FN egentligen?
Ja, ”Världsamfundet” men vad mer?
En syltburk för Västvärldens elitskikt kanske?
Swebbtv berättar enligt uppgifter från TV4 Kalla Fakta att i varje fall FN:s Ukrainachef Karolina Lindholm Billing tjänar 350.000 kr per månad.
Det skulle utgöra en årslön av cirka 4,2 miljoner kronor.
Är detta verkligen rimligt?
Sedan kan man fundera över hur många sådana här tjänstemän FN har i sin organisation.
Här måste vara enorma summor i omlopp.
Och vad får världens folk för pengarna?
Har verkligen alla världens länder samma inflytande eller står USA och Västvärlden som en värd för mer eller mindre motvilligt inbjudna?
Nog för jag tror elitskiktet i Nordkorea har det hyggligt bra ställt men 350.000 kronor i månadslön är jag tämligen säker på de aldrig kommer att uppnå.
Det är nog bara möjligt i den så kallade ”Fria Världen”.
Personligen tror jag det beror på kapitalismens konkurrens som driver upp de här för mig orimliga tjänstemannalönerna.
Eliten sneglar på varandra och tycker kan den ene få så mycket så ska jag också ha för mitt (oersättliga) arbete. Samma sorts lönesättning brukar gälla direktörer.
Vad de sedan gör eller uträttar kanske inte alltid är så värst mycket.
Det viktigaste är att de hela tiden gör sig bekväma.
https://nyheter.swebbtv.se/fns-skyhoga-loner-ukrainachefen-tjanar-350-000-kronor-per-manad/
Exemplen finns hos oss i Sverige också.
Vad är egentligen demokratins högsta ansvariga värda när de endast kan svara:
– Jag vet inte.
Lyssna på senaste Riks och begrunda.
För mig är det rent häpnadsväckande att det kunnat bli så här.
https://www.youtube.com/watch?v=FgKMdmIl6cE
De ”folkvalda” är värdelösa, totalt. Falska och uppblåsta, två av dom får inte plats i en o samma hiss. Hade de varit för ett folkets styre hade de sett till att människor fått folkomrösta, i bestämmande sådana. De är inte ens kvasiindivider i sin roll, men pseudo. En sham, hoax, bluff.
Det var bra formulerat arbetarklassen. Att vi inte har någon i den korkade såkallade riksdagen som tydligt tar avstånd från Usa är ju HELT häpnadsväckande. Inte ens under hela Ukraina krisen nu heller där man fått se Natos vidriga ansikte från första parkett i ett HELT år finns någon som tar avstånd och sticker ut. Vilka klantskallar måste jag säga. Vänsterpartiet har tyvärr förlorat min röst,man följer EJ egna partiprogrammet ens,och denna Nosshi är tyvärr dålig även hon. Företrädaren Jonas Sjöstedt ska jag verkligen inte gå in på. Det han sagt och skrivit sedan han slutade visar vilken stor klantskalle han är med historiska mått
Folk och politiker i Sverige förstår sig inte på ideologi och filosofi sedan lång tid tillbaka.
Facebook-likes, coola Instagramfoton och bak- och matlagningsprogram är den viktigaste ideologin idag.
Kaliforniseringen av Sverige är ett dystert faktum.
Jag tittade på Tradera.
Det var en gammal broschyr från 60-talet på en segelbåt.
Bilden visade en segelbåt som låg fint i vinden och en illröd fisk stirrade på båten med häpnade ögon.
Fisken sade samtidigt i en pratbubbla:
– Hon har ett glid som gör en r ö d av avund.
Varför just r ö d ?
Ett uttryck är ”grön av avund”. Ökad upphetsning kan ge ökat blodflöde i huden som kan bli mer rödaktig.
Men kanske författaren bara inte kände till uttrycket?
Sant. Grön av avund har jag också hört.
Broschyren var från 1956 när jag tittade efter noga sedan.
Det var vanligt med reklamslogans på den tiden.
Det var en oskyldig tid med mer oskyldiga begrepp.
Det är ett annat samhälle idag.
Mer öppet, naket, samt även mycket tuffare samhälle.
I den sociala samvaron alltså.
En effektivisering kanske?
Ekonomiskt var det tuffare då men betydligt bättre idag.
Vi har fått en anstormning av migranter.
Det är det materiella välfärdssamhället som lockar.
Sverige har även gjort ”reklam” för det i form av information främst i Mellanöstern och Nordafrika.
Borgaren i grindsamhället trivs säkert mycket bra med det här och känner sig som en god demokrat men hur är det för arbetaren i de utsatta områdena?
Trivs de lika bra?
Sovjetunionen är inte nu. Sovjetunionen var då och dess glansperiod var också på femtio- sextio- och 1970-talet.
Som jag förstår nu en oskyldig tid även för dem.
Idag är det lite tuffare i Ryssland men folk lever också mindre blygsamt.
Det som har möjligheten alltså.
Jag tror ryssar är ungefär lika nöjda som svenskar i materiell standard och social service.
Men det är fortfarande två skilda samhällssystem.
Jag tror inte jag skulle få några problem med Ryssland.
Snarare nyfiken på den nya tillvaron finna mig väl tillrätta.
Men det är en lång väg dit, om jag någonsin kommer fram.
Men som de lärde säger, det är lättare att leva om man har något eller flera mål i livet att sträva efter.
Då har man något att se fram emot som är ljusare än grå och trist vardag.
Vänsterpartiet uppfyller för det Socialdemokratiska blocket, samma roll som Bernie Sanders eller Robert Kennedy Jr. uppfyller för DNC i Amerika. ”Progressiva” alternativ som återinsamlar de väljare som tappat tron på vardagspolitiken. En röst på V, ger makten till den fruktansvärda Magdalena Andersson. Samma roll uppfyller SD åt M. Även när ett av dessa ”tratt-partier” får FLER röster än det parti det är skapat för att stötta, lämnas makten åt ledarpartiet (Se SD’s röstantal jämfört med M’s, ändå blev Kristersson statsminister). Skulle Svenska folket vakna och rösta på Vänsterpartiet med en rungande majoritet, skulle Dagostar lämna statsministerposten åt Magdalena ”den fruktansvärda” Andersson på studs, och folket skulle av media få lära sig varför denna förskjutning av deras röst var lämplig, logisk och oundviklig.
TV har jag ingen men jag läser SVT hemsida varje dag liksom Global Politics.
Global Politicis har haft flera kritiska inlägg om Sveriges NATO anslutning men på SVT har jag inte uppmärksammat något.
Inget kritiskt inlägg av betydelse i varje fall.
Jag hade önskat att se en sådan NATO kritik från Vänsterpartiet men tyvärr inte sett något alls.
Det enda som förmedlats av SVT är NATO anslutning som en självklarhet och hinder som uppkommit som problem som snarast ska avhjälpas.
Sverige i NATO har endast varit en tidsfråga.
Jag undrar varför NATO kritiken uteblivit i SVT?
Beror det på SVT eller beror det på Vänsterpartiet?
Eller beror det på båda, i en demokratisk ordning?
Ryssland betraktas i Väst allmänt som en diktatur.
Vad säger Vänsterpartiet om den saken?
Jag betraktar dock inte Ryssland som en diktatur.
Jag menar att lojalitet till det unika Fosterlandet aldrig kan betraktas som diktatur.
Ryssland kan aldrig bli en demokrati eftersom demokrati omöjliggör det unika Fosterlandet.
Demokratins värdegrund med absoluta krav om anpassning förgör det unika i Nationen.
Kultur och tradition kommer därför ersättas av handels och affärsvillkor där den Fria Marknadens krafter kommer bli den gällande solidariteten.
Ett samhälle centrerat kring en Fri Marknad framkallar så klart en borgerlighet.
Det är det som vanligtvis kallas den ”Fria Världen”.
Men Orienten visar tydligt att en Fri Marknad inte alls kräver någon borgerlighet.
Samhällets ledande funktion kan skötas på andra sätt.
I Orienten finns dem representerade på olika sätt såsom monarkier, teokratier, autokratier, dynastier, kommunistdiktaturer med mera.
Historien har gjort att demokratin fått sin plats i Västvärlden men problemet som jag ser det är att demokratin inte kan nöja sig mer än annat än att erövra hela Världen.
Varför demokratin är sådan kan man undra men jag misstänker det kan beror på kapitalismens konkurrens som går ut på att slå ut alla konkurrenter för att till slut kunna etablera monopolet.
Som i det här globala fallet går ut på att demokratin från Väst ska äga och regera även resten av Världen.
Frågan är bara vad har den Västeuropeiske Borgaren för myndighet till ett sådant övertagande?
Skulle NATO vara dugligt?
Vem är det egentligen som hotar Världen med kärnvapen?
Socialism är sovjetunionen. Död. Men liket lever.
Sovjetunionen nådde inget socialistiskt stadium överhuvudtaget. Enligt partiprogrammet som KPSS tog fram efter Stalins död skulle man ha nått kommunismen år 1980.
Man fick nöja sig med de Olympiska spelen i stället.
Någon typ av socialism uppnåddes. Det åberopade partiprogrammets ”mål” visar att man börjat främja sig från marxismen och leninismen.
Gulag var en del av partiprogrammets ”mål” till Socialismen.
Det var uttalat från Lenin att kommunismen kunde byggas med tvångsarbete.
Den vägen avslutades aldrig förrän Sovjetunionen var dömd till undergången.
Då beslutade kommunistledningen om rivning och förstörelse av alla de tusentals straffarbets- och fånglägren som var spridda över Sovjetryssland.
Ett enda Gulag läger sparades som minne Perm 36 som också blivit turistattraktion och föremål för studieresor.
Nedan är en film från en ryska som heter Eli Kubanova som berättar utförligt om Gulag och dess verkliga historia.
Jag rekommenderar dig Anders Romelsjö att lyssna och se den filmen.
Elis film är långt mer givande och ingående än de filmer jag sett gjorda av utländska turister som besökt Gulag 36.
Det intressanta med Eli är att hon är ryska själv och kan sin ryska historia.
Men som jag förstått är hon lojal och patriot och älskar sitt Ryssland.
När man sett några av hennes filmer förstår man att ryssar har ett speciellt förhållande till sitt Fosterland.
Eli menar att det har att göra med att ryssar allmänt känner underlägsenheten.
Något de ofta skojar och skämtar om.
USA är på det området precis tvärs om.
Amerikaner känner sig ofta överlägsna vilket ofta uppfattas som att amerikaner är stöddiga, märkvärdiga och skrytsamma.
Vi ser det nu i kriget i Ukraina där ukrainarna ska vinna med Västvärldens och framförallt USA:s överlägsna vapen och stridsledningsteknik.
Dock kanske inte resultaten riktigt visar det samma.
Se och lyssna noga på Elis film nedan är du snäll.
Nu eller senare.
Jag tror du ser hela utan att avbryta.
Det kostar bara 15 minuter.
What is Russia ashamed of? | Perm 36 GULAG prison camp
https://www.youtube.com/watch?v=vgtjgPtGmx0
Ruben Wall 22 februari, 2024 At 16:30
”Socialism är sovjetunionen. Död. Men liket lever.”
Tacka den girige och penningstinne Borgaren för det.
Karl Marx påstod att med socialismen skulle staten dö ut.
Jag tror det ligger någonting i det därför socialismen föddes ur Borgaren.
Därför när Socialismen blir verklighet dör den Borgerliga staten samtidigt som Revolutionen.
De två som lever med varandra uppfyller då inget behov.
Vad jag förstått är kommunismen självgående.
Där ska inte behövas vare sig ägare eller stat.
Allt delas i det gemensamma.
Nej, med något annat – kommunismen – så skulle staten dö ut. Kanske om 100 eller 2000-5000 år om någonsin.