Nordkorea som Fiendestat har precis alla element för en saga som krävs i våra media för att mobilisera befolkningen i propagandahysteri: hela landet reduceras till en enda fruktad man, vars djävulska och nyckfulla vilja inte kan tämjas eller förutspås ens av västerländska underrättelsemyndigheter.
Han följer inte heller rationalitetens lagar, och verkar finna glädje i att utsätta sig själv och andra för fara, endast för farans skull – och är förresten dessutom beväpnad med atombomber. Han är nästan oöverträffligt mäktig, men lyckligtvis kommer nu hjältarna (USA och dess satelliter) till undsättning, näppeligen förmögna att bemöta denna gigantiska jätte, och som kommer ställa allt till rätta.
Vanligtvis förväntar sig en vuxen person att dessa motiv förekommer endast i barnsagor,
religiösa skrifter eller Hollywoodfilmer. Men med en press och stat som bemästrat
“effektiv informationskrigföring” mot den inhemska befolkningen (SvD om Mynd. för Psyk.
Försv.), har samma tekniker framgångsfullt använts för att förmedla rätt narrativ om
Koreahalvön, och därmed lyckats dölja den diplomatiska realiteten.(2)
Det mest grundläggande faktumet är att inga militära planerare eller beslutskretsar i Väst
eller Asien egentligen genuint oroar sig särskilt mycket över Nordkorea som ett militärt
säkerhetshot mot vår säkerhet; av samma skäl är ingen i Kina genuint oroar sig över ett
militärt hot från Tibet, eller ingen i Ryssland över Georgien.
Nordkorea fungerar snarare som en perfekt förevändning för fortsatt västerländsk militär närvaro i Asien. Det sammanfattades rätt väl av USA:s ledande Koreaexpert, Simone Chun:
USA … fortsätter blockera alla försök till försoning mellan Nord- och Sydkorea, vägrar stödja konstruktiv diplomati, skriva under ett fredsfördrag eller ens deklarera ett symboliskt slut på det nästan 80 år långa kriget. Snarare försäkrar Washingtons politik och dess kontroll över Sydkoreas suveränitet och relation till Sydkorea, att det råder ett evigt tillstånd av spänning på Koreahalvön, och detta utgör ett evigt svepskäl för en 70 år lång amerikansk militär ockupation i Sydkorea och politiskt kuvande av landet. Det ‘nordkoreanska hotet’ fungerar som en täckmantel för Washingtons
anti-kinesiska politik och dess militära etablering i Asien.(3)
Detta är precis vad en rationell person skulle förvänta sig. Ifall Nord- och Sydkorea når en
diplomatisk resolution (vilket de varit nära på att göra vid flera tillfällen, innan
Washington blockerade det), finns det helt plötsligt inga verkliga svepskäl som kan
användas som propaganda för Washingtons stationering av tiotusentals trupper och
massiva mängder krigsmateriel på sydkoreansk (samt filippinsk, japansk och annan
asiatisk) mark. Och, som ytterligare ett naturligt led av logiken, har Väst därför avböjt
varje proposition från Nordkorea till diplomati och att de eliminerar sitt
kärnvapenprogram, av samma skäl. Detta är verifierat, men förvänta dig inte att hitta det diskuterat i västerländsk media.
Faktum är att detta numera tillstås mer eller mindre öppet inom den diplomatiska Asienpressen. Således kunde vi i den ledande asiatiska tidskriften, East Asia Forum, läsa av Sydkoreas ledande säkerhetsexpert och den före detta personliga militärrådgivaren åt Sydkoreas president, Chung-In Moon:
Ett gyllene tillfälle [för diplomati] gick till spillo i februari 2019 … Den 28 februari föreslog
Kim [Jong-un] att Nordkorea skulle avveckla alla sina kärnvapenanläggningar … i utbyte
mot en lättnad av FN:s sanktioner mot Nordkorea. Detta var ett unikt tillfälle. Men Trump
avböjde förslaget … Kim föreslog ytterligare överläggningar, men Trump nekade även då
och lämnade förhandlingarna … 19:e september 2019 … deklarerade Nordkoreas ledare
Kim Jong-un att han ville upprätta en kärnvapenfri zon på den koreanska halvön …
Nordkorea infriade detta, och stängde ned några av dess övningsstationer för
kärnvapentester. Men till och med innan detta, i april 2018, antog Kim Jong-un ett
unilateralt moratorium på test av kärnvapen och ballistiska missiler. Det framstod äntligen
som att vägen till diplomati stod öppen. Men i juni 2019 mötte Trump Kim i Panmunjom
för tredje gången och lovade att inte genomföra amerikansk-sydkoreanska militärövningar
… Men löftet bröts, och Nordkorea avbröt då förhandlingar med USA … Det är ytterst viktigt att beakta vad Nordkorea efterfrågar. De önskar att militärövningarna [riktade mot dem och genomförda vid deras gränser] upphävs, diplomatisk normalisering, och sanktionslättnader. Dessa krav måste beaktas vid förhandlingar.(4)
Situationen blir än mer talande när vi granskar omröstningar kring internationell diplomati
och avrustning vid det internationella forumet, FN. Nämligen, att Nordkorea röstat för
resolutioner som manar till diplomati och icke-spridning av kärnvapen långt mycket oftare
än USA, Sydkorea och dess allierade.
Till min kännedom finns endast en officiell studie om ämnet, och som granskar FN-arkiven, skriven av en av USA:s ledande ickespridningsforskare, Hyuk Kim. Hans studie visar att Nordkoreas stöd för nedrustningsresolutioner vid FN är 7 gånger fler än USAs och 4 gånger fler än Sydkoreas. Resolutioner som förbjuder hot att använda kärnvapen mot andra stater är 3 gånger vanligare från Nordkorea än från USA och Sydkorea. Han granskar
dessutom flera FN-dokument från Nordkorea, där de tydligt påpekar att de beväpnar sig
själva som ett svar på amerikansk aggression, vilket vi vänder oss till nedan.(5)
Dessa orapporterade fakta har transformerats på det spektakulära och sedvanliga viset
genom den Fria pressens filter. I propagandan – som dagligen passerar som “nyheter” och
“analys” – kan vi därför läsa att “USA har visat intresse för” genuin “diplomati”. Men vi
har ett problem. “Nordkoreas provskjutningar destabiliserar” och omöjliggör de
helhjärtade försöken, för att citera GP:s Britt-Marie Mattsson.(6) En av DN:s
Asienanalytiker, Torbjörn Petersson, varnade på motsvarande sätt att “Nordkoreas
robotprogram” blivit “mer oberäkneligt än tidigare” – utan att fråga varför, vilket lätt kan
besvaras av den som inte väljer att inte veta om, med flit.(7)
Ingen vettig person vill se kärnvapen i Nordkoreas händer, eller någon annan stat för den
skull. Det är dessutom överflödigt att påpeka att Nordkoreas utveckling av kärnvapen är
fullt förväntat och naturligt. Världens ledande aggressionsstat (med en militärbudget på $900 miljarder), USA, utövar ständigt provokationer mot landet och har öppet deklarerat att man avser attackera landet och störta dess regering, och de kommer därför inte tolerera Nordkoreas försök att inleda diplomatisk fred.
Sydkorea, vars militära budget är mer än $10 miljarder större än Nordkoreas hela BNP, går med på spelet. De massiva amerikansk-sydkoreanska militärövningarn intill Nordkorea gräns, praktiskt taget
orapporterade i Sverige, “simulerar militära attacker mot Nord[korea]”, kan vi läsa i
amerikansk press om en enorm sådan som genomfördes i augusti 2022. Man utförde vad
den amerikanska Armén kallade för “preemptive strikes” och “decapitation measures”
mot “Nordkoreas ledarskap” med atomvapenkapabla B-2:or och B-52:or, liksom
kärnkraftsdrivna hangarfartyg och ubåtar – en massiv provokation. Avsikten var att
förbereda USA och Sydkorea för “en ‘dekapitering’-operation i vilket man attackerade
Nordkoreas kommandostruktur och dödar Kim [Jong-un]”. Man skulle “dekapitera det
nordkoreanska ledarskapet” genom att “invadera hjärtat av Nordkoreas
kommandostruktur”.
Helt enkelt hugga av “ormens huvud”, som en amerikansk överste
från Specialstyrkorna, delaktig i provokationen, formulerade det. Kina föreslog som svar
att USA förhandlade med Nordkorea för att lätta på spänningarna, men “USA avfärdade
Kinas förslag”, liksom man gjort med tidigare kinesiska diplomatiska trevare.(8)
I hösten 2022 genomförde “Washington, Seoul och Tokyo krigsövningar” intill Nordkorea,
strax efter att USA skickade hangarfartyg till Koreahalvön, trots att Nordkorea tydliggjorde
att man betraktade det som ett hot – vilket det förstås var och är.(9)
Tre veckor senare inledde USA, Sydkorea och Australien offensiva militära övningar mot Nordkorea med “nästan 100 amerikanska och 140 sydkoreanska stridsflygplan” för att återigen “dekapitera det nordkoreanska ledarskapet”.(10) 19:e december 2022 skickade USA “Kärnvapenkapabla bombflygplan, toppmoderna jetflygplan”.(11) I mars inledde USA och Sydkorea flera krigsövningar riktade mot Nordkorea, samtidigt som USA skickade Reaperdrönare samt B-1B kärnvapenkapabla bombflygplan till Koreahalvön. I mitten av mars inleddes ytterligare en 10 dagar lång krigsövning, medan man öppet deklarerade att “kärnvapenkrig” var en “realistisk” risk.
I april utförde 100 amerikanska och sydkoreanska krigsflygplan skarpa attackövningar,
tillsammans med 1 400 soldater, varpå Vita Huset förklarade att man framöver skulle
stationera kärnvapen i Sydkorea. Nu, i skrivande stund, genomför USA och Sydkorea de
“största skarpa övningarna någonsin” med namnet “Combined annihilation firepower”,
“endast 25 kilometer” från Nordkoreas gräns med “simulerade artilleriattacker och
luftangrepp på Nordkoreanska måltavlor”, med avsikten att “fullständigt förinta” den
nordkoreanska fienden, som AP rapporterade.(12) Svensk media spekulerade samtidigt
varför Nordkorea testade kärnvapen, och letade i kaffesumpet efter mysteriösa orsaker till
Nordkoreas missiltester, noggranna med att undvika rapportera de egentliga fakta om USA
och dess allierades krigsövnigar intill landets gränser.
Nordkorea har gång på gång deklarerat att de testar kärnvapen eftersom de är det enda möjliga medlet de har för att “stävja en invasion eller attack från en fientlig kärnvapenstat”, nämligen “USA och dess vassalstater”, “och för att kunna genomföra defensiva motattacker”. Det är tvivelsutan fallet att staten hade invaderats redan för några år sedan ifall det inte vore för dess lilla kärnvapenarsenal.(13)
Missiltesterna är dessutom perfekta för USA:s syften, som får sin önskan att gå i uppfyllelse varenda gång Nordkorea testar ballistiska missiler, då de kan begagna sig av den förväntade defensiva nordkoreanska reaktionen i propagandasyfte för ytterligare mobilisering av trupper i Sydkinesiska havet. De behöver dessutom inte oroa sig över att media och intellektuella ställer några grundläggande frågor, eftersom det hade röjt kulisserna (i stort sett alla fakta i denna text är mer eller mindre omöjliga att finna rapporterade i svensk media).
Man bör fundera över hur bombastiska moralister i Väst hade reagerat ifall en koalition av
Ryssland, Iran, Nordkorea och Kina genomförde ständiga militärövningar utanför Miami,
offentligen syftade till att “dekapitera Washingtons kommandostruktur”. Eller
attackövningar med kärnvapenkapabla Tupolev-bombare och MIG-jets 25 kilometer utanför
Rosenbad för att ”dekapitera det svenska ledarskapet”, varpå vulgär propagandister i
Fiendestaterna blev ursinniga på minsta tecken att vi försvarar oss mot sådana offensiva
operationer. Själva tanken är absurd, och är i stort sett otänkbar i ett djupt indoktrinerat
samhälle som vårt, så vi behöver inte dröja kvar vid den saken.
I sanning finns det ingen seriös militärspecialist eller regeringsplanerare som faktiskt tror att Nordkorea skulle få för sig tanken att angripa någon med kärnvapen, eftersom Pyongyang inte visat några tecken på att de är självmordsbenägna och vill raderas från kartan. Väst tydliggör detta genom att avböja precis vartenda förslag Nordkorea lagt fram för att göra sig av med sitt kärnvapenprogram som vi så innerligt fruktar, och eskalerat militära operationer intill deras gränser – vilket de vet leder till ökad nordkoreansk militarism. Kort sagt, Väst gör precis det man vet kommer leda till en ökad nordkoreansk kärnvapenarsenal, återigen eftersom detta precis är syftet med västerländsk policy, av nyss nämnda skäl. Där ett hot riskerar att inte längre finnas, måste det skapas. “Med amerikanska baser och trupper stationerade så nära intill” Nordkoreas “gräns under hela landets existens, är det inte svårt att förstå varför Nordkorea inte betraktar en reduktion av sin militära kapacitet som någon akut, eller ens en förnuftig prioritering”.(14)
Således kan frågan om ett nordkoreanskt “hot” mot omvärlden inte vara värdig diskussion
bland vuxna med minimal integritet. Det sätter förstås inga spärrar på västerländska
intellektuella och journalister, som inte kan sova om nätterna, bävande inför
nordkoreanska “kärnvapen” som när som helst lär flyga “med kurs mot en stad på det
amerikanska fastlandet” och förinta “San Francisco” (DN:s Torbjörn Petersson). De kan nå
“vart som helst på fastlandet” (SvD:s Gunilla von Hall). Det är svårt att föreställa sig att
ens de mest extrema nordkoreanska propagandisterna är lika djupt troende till kinesisk
propaganda som svensken är till amerikansk propaganda.(15)
Bland många andra saker, illustrerar detta den fascinerande moraliska och intellektuella
korruption som är ett signum för västerländsk intellektuell “kultur”.
Referenser
1. Global Politics, Olluri, 10 maj 2023.
2. SvD, Olof Ehrenkrona, 4 aug. 2022.
3. Counterpunch, Simone Chun, 27 apr. 2022.
4. East Asia Forum, Chung-In Moon, 5 jan. 2023.
5. Global Asia, Hyuk Kim, “What UN Voting Reveals about North Korean Issues”, vol 17:4,
dec. 2022.
6. GP, Britt-Marie Mattsson, 20 aug. 2022.
7. DN, Torbjörn Petersson, 20 feb. 2023.
8. Daily Beast, Donald Kirk, 3 aug. 2022. Om Nord- och Sydkoreas militära budget, se
Antiwar,Youkyoung Ko, 16 jul. 2022:
Avskräckningsstrategin har haft en markant påverkan på Sydkoreas försvarsbudget. I 1991 var Sydkoreas militära budget KRW 7,4 miljarder. Två decennier senare, i 2011, fyrfaldigades den till KRW 31,4 miljarder. I 2019 var Sydkoreas försvarsbudget KRW 46,7 miljarder ($42,5 miljarder). Det främsta skälet för att man hade ökat försvarsbudgeten var att försvara sig från Nordkorea, som utropade sig själv till en kärnvapenstat i 2017. I själva verket var hela Nordkoreas BNP, i 2019, $33,5 miljarder, vilket är mindre än Sydkoreas försvarsbudget det året. Trots detta fortsätter Sydkorea öka sin militära budget och förmåga, och har därmed blivit världens sjätte största militärmakt i världen och är den tionde största försvarsspenderaren i världen […Sydkorea har…] deltagit i NATO-toppmötet för första gången trots att de inte är medlemmar av NATO. I juni [2022]
utförde USA och Sydkorea övningar med Luftvapnena som involverade 20 stridsflygplan, inklusive toppmoderna F-35A i Gula havet, och marina övningar med amerikanska kärnkraftsdrivna hangarfartyg i internationella vatten utanför Okinawa. Massiva Sydkorea-USA-övningar […har hållits i augusti, vilket…] endast ökar militära spänningar i regionen.
Återigen ett opassande faktum. För noggrann genomgång av USA:s avfärdande av kinesiska resolutioner för avrustning i Sydkinesiska havet, se min text i Covert Action Magazine, 11 feb. 2023.
9. CNN, 6 okt. 2022; Reuters, 23 sep. 2022.
10. Libertarian Institute, Kyle Anzalone, 31 okt. 2022.
11. AP, 20 dec. 2022.
11. Libertarian Institute, 5 mar.; 3 apr. 2023.
12. Antiwar, 16, 26 apr.; 25 maj 2023; AP, 25 maj 2023.
13. Business Insider, 9 sep. 2022; Korean Central News Agency, 2 feb. 2023.
14. Consortium News, Aditya Sarin, 14 sep. 2022.
15. DN, Torbjörn Petersson, 3 maj 2023; SvD, Gunilla von Hall, 7 jan. 2023. Amerikansk
media, som ofta är mindre extrem än dess kulturellt koloniserade svenska knähund, var
inte mycket bättre. Foreign Affairs (CIA-analytikern Sue Mi Terry, 19 jan. 2023) krävde
”tilltagande” militärövningar riktade mot Nordkorea, ovetande om att dessa orsakar
“Pyongyangs försök att skapa massförstörelsevapen”, som “teoretiskt sätt kan träffa
Manhattan och Washington samtidigt”. Center for Strategic and International Studies
kunde utan vidare kommentar hävda (John Hamre et al., “North Korea Policy and
Extended Deterrence” 19 jan. 2023) “Nordkorea lär osannolikt återuppta diplomati”, ännu
en gång mycket medvetna om att inte förklara varför, och rekommenderade att “USA,
Sydkorea och Japan” utför fler militärövningar och sanktioner mot Nordkorea, samt
utvecklar “ett ramverk för gemensam kärnvapenplanering likt den man har i NATO” för att
kunna “demonstrera amerikanska förmågor”. Det är svårt att skämta ihop ens en travesti
över västerländska intellektuellas galenskap bättre än detta.
Vi ska ALDRIG glömma att Demokratiska Folkrepubliken Korea erkänner inte apartheid israel. Demokratiska Folkrepubliken Korea stödjer Palestinas sak. Det är en viktig förklaring till den politik som förs gentemot Demokratiska Folkrepubliken Korea av sionisterna som styr USA/väst.
Det allra viktigaste som Demokratiska Folkrepubliken Korea gjort är att skaffa kärnvapen. Det garanterar att USA/väst skulle aldrig gå på Demokratiska Folkrepubliken Korea.
Iran borde ta lärdom av detta och skaffa kärnvapen fort som attan. Efter det stora nederlaget i ukrozionazi landet så har samling sionister/neokonservativa som styr USA/väst siktat sig nu på att anfalla Iran. Skaffar Iran kärnvapen så skulle den få uppleva varaktig fred och slippa risken att anfallas av apartheid israels stora rottweiler (USA). Iran borde be Demokratiska Folkrepubliken Korea om hjälp med det för att snabba processen.
Tack vare Demokratiska Folkrepubliken Koreas kärnvapen är en sak helt klar. Sionisternas rottweiler USA skulle aldrig anfalla Demokratiska Folkrepubliken Korea. Gör den det så blir dess 30,000 man militär stationerade i Sydkorea reducerad till en berg av köttfärs. Återstår att låta munnen gå via deras medier plus samling marionett västpolitikernas som sionisterna har i sina fickor.
Världen vet också att ju mindre utsikterna för att uppnå sina lömska mål desto frenetisk och högre skäller sionisternas rottweiler USA. Världen skratta åt rottweilerns impotens😂😂😂
En bra beskrivning av konflikten. Vill bara korrigera en detalj: USA:s militära ockupation och kuvande av södra Korea inleddes 1945, tre veckor efter att Japan kapitulerat, och har alltså pågått i 78 år. Ockupationsmakten bildade en ockupationsregering (med engelska som myndighetsspråk), som slog ned de koreanska folkkommittéerna och permanentade och förstärkte den koloniala maktstruktur som de övertog från japanerna. USA:s militära rådgivare behöll kontrollen över militär och polis. Partisaner och patrioter av alla politiska schatteringar mördades i hundratusental.
I år firar man i Korea 70-årsdagen av vapenstilleståndsöverenskommelsen efter Koreakriget, eller segern i kriget för fosterlandets befrielse som det vanligen benämns, den 27 juli 1953. Man firar också 75-årsdagen av Demokratiska Folkrepubliken Koreas grundande den 9 september 1948.
Den som vill veta mer och kontinuerligt följa utvecklingen i Korea bör kontakta Svensk-Koreanska föreningen, , och gärna bli medlem i föreningen, en partipolitiskt obunden vänskapsförening som arbetar för att stärka vänskapen mellan de svenska och koreanska folken och för att utveckla statliga, ekonomiska och kulturella förbindelser mellan Sverige och Demokratiska Folkrepubliken Korea, samt för att öka solidariteten med det koreanska folkets strävanden efter en fredlig och självständig återförening. Som medlem får du tidningen Korea-information och löpande information om föreningens aktiviteter och utvecklingen i Korea. Medlemsavgiften är 250 kr (sammanboende 300 kr, studerande 100 kr). Inbetalas på föreningens bankgironummer 5556-3860. Skicka ett meddelande till och meddela namn, adress, telefon och mejladress.
Vänligen jämför inte de kära djuren (i detta fallet en Rottweiler) med odjuren/ohyran sionisterna. I övr är
det är helt korrekt det du säger. Sionisterna, styrda av Rotschilds/Rockefellersgangsterna, har de senaste 150åren gjort precis detta; hatifierat alla som inte velat vad dom velat, dvs att länder och dess ledare och medborgare ska gå i deras strypkoppel. Alla länder som idag och igår hatas i msmhat’media’ (allt ägt av R/R såklart) avskyr sionisterna och deras washingtonstyrda brott mot världsmedborgarna.
Någon som ibland skriver på forumet, hävdar med emfas att det är det ’angloamerikanska’ imperiet. Ett imperiebyggarförsök är det definitivt, men det är inte ’anglerna’ el ’amerikanerna’ utan R/R. De och endast dom, resten är marionetter. Jmf vad den kinesiska regeringen nyligen sa när de nobbade ett möte med ’amerikanske försvarsministern’/ie sioniststyrde krigsministern; er president är inte den som styr, heller är inte er försvarsminister. Ni har inte ordning i ert hus..
I klar språk, de är hyresgäster i sitt eget hus.
jämföra med hyenan istället?
’anglerna’ ska det stå. Ändra gärna
Har nu ändrat.
Tack Anders
—”mobilisera befolkningen i propagandahysteri: hela landet reduceras till en enda fruktad man, vars djävulska och nyckfulla vilja inte kan tämjas eller förutspås ens av västerländska underrättelsemyndigheter.”
Det är rent otäckt att se hur författaren helt, grovt och bjärt saknar all kompetens och insikt i ämnet. Har han överhuvudtaget ens varit i Nordkorea. Detta är bara ett rått idisslande av USA propagandan. Otroligt ytligt.
För mig som har ägnat mycket tid åt att studera nazipropagandan från Tredje Riket känns detta rent otäckt.
Asien, Japan, Kina, Vietnam, Korea, osv har en helt annan historia än väst. Folkstyre, jag undviker ordet demokrati, fungerar helt olika. Ledarens beslut styrs av folket, det är inte ledaren, vald eller inte, som styr folket.
Väldigt mycket positivt händer i Nordkorea, dock begränsat av att resurserna som stympats under USAs förtryck. Man bygger bostäder, utvecklar välfärd, kommunikation och samhällsservice, inom de resurser som finns. Ingenting av detta tillåts nå er för USA kontrollerar kanalerna för information.
Jag tror att du kan ha missat författarens sarkasm.
Karl W, författaren beskriver den syn som washington/city har på Nordkorea. Underförstått, raka motsatsen. Sionisterna styr väst, och mår pyton av att inse att de inte kan infiltrera öst och syd på samma sätt, för att införa ’demokrati’ som de sedan kan infiltrera (via bl a sionistisk exeptionalism) och ta över och göra till sin sionistiska ’demokrati’, ie 15min getton med tvångsvaccinerning/tvångsmärkning, inget ägande och sprudlande ’lyckliga’ invånare styrda av rothchildarnas/rockefellers Fn 2030 agenda.
@pz 3 juni, 2023 At 15:13
Ja – ”den syn som washington/city har på Nordkorea” som jag kalla amerikansk propaganda. Det framgår heller inte av texten att det skulle vara ”sarkasm” utan det presenteras och uttrycks som fakta.