Facebook – ny oljeledning i Kanada
Jag hör på morgonnyheterna att Justin Trudeau vunnit parlamentsvalet i Kanada och lovar krafttag mot klimatet (Det är den snutten av talet som P1 återger). Sveriges Radio.
Får mig att påminna om detta:
DN skrev 28/9 i artikeln ”Flera miljoner marscherade för klimatet” ”Greta Thunberg gick en marsch för klimatet i Montreal i Kanada med uppskattningsvis 400 000 deltagare. Under dagen träffade hon även premiärminister Just Trudeau som tackade Greta Thunberg för att hon mobiliserat så många för klimatet, skriver TT. Thunberg svarade Trudeau att han inte gör tillräckligt för att motverka klimatförändringarna.
Hon verkar ha tämligen rätt igen…
Kanadas regering:Canada is now a world leader in the fight against climate change. We are taking action to reduce emissions, spark innovation and create jobs.
Kommentarer: Överflödiga.
Kampen för klimatet är identisk med kampen mot låg- och medelinkomsttagarnas konsumtion. Det ska bli dyrt att värma sig, transportera sig och att äta. Det är vad kampen gäller. Att det byggs nya oljeledningar är en helt annan sak.
Kräv och arbeta för omfördelning!Eller än mer för en socialistisk värld. De är de rika individerna som använder mest fossilenergi enligt undersökningar.
Själv tror jag inte på den vägen, alltså ”krav”, ”omfördelning” och ”socialism”. Känns för mycket av ”ryska revolutionen” och diktatur uppifrån. Jag tror mer på ett ”omtänkande”, ”dela med sig”, ändra livsstil, livskultur, det går ju faktiskt inte att ha mer än en kostym på åt gången, äta ett mål mat, eller köra en bil. Vad som driver är snarare trygghetskänsla och känslan av belöning för insatser. Tryggheten är ju borta nu i Sverige. Ingen kan lita på någon. Jag är en sådan där som om jag får välja mellan en lyxmiddag på operakällaren och grilla korv ute i skogen är valet givet. Som ung välbetald yuppie blev jag snart trött på att ständigt bli inmotat på allsköns lyxhotell av sekreterarna där man blev titulerad ”direktörn” eller ”Sir”. På en resa i Sverige kom jag iväg sent och skulle inte hinna fram samma dag. Jag stannade på en mack och ringde ett värdshus i X-köping. ”Du – har du ett rum ledigt, men jag kommer sent, kanske kl 11.” Jodå – 12an är ledig, men jag tänker inte sitta och vänta på dig. Jag skall fylla karaffen i komoden och jag lägger nyckeln bakom brevlådan. Du får klara dig själv, rummet kostar 30 kronor.” Så fungerar det inte nu, men då trivdes jag.
Det är inte överhetens plan med ”klimatpolitiken”. Den är avsiktligt riktad mot arbetarklassen, och erhåller det förutsägbara svaret; gula västar i Frankrike, Trump i USA, Sd i Sverige. Alla företeelserna som oroar etablissemanget har etablissemanget stimulerat. Klimatpolitiken riktar in sig mot att göra bilen oanvändbar om man inte är höginkomsttagare, elektricitet avsiktligt dyr, den är precis som de gamla bruksbutikerna som glufsar i sig lönen bruket nyss betalade ut.
Klimatpolitik är reaktionär folkförvillelse byggd på prästen Malthus. Klimatpolitiken är folkhemmets motsats.
De härskandes klimatpolitik är främst inriktad på att bevara och stärka Kapitalismen
Där håller jag helt med dig, men den verkliga fråga är hur det kan brytas. Att springa omkring och hojta på gatorna tror jag inte på, det stärker bara kapitalismen, som då vill ha mer pengar för ”klimatåtgärder” och mer skatter och avgifter för att ”skydda klimatet”. Ett exempel hur Kina fick igång förändringarna var hur man ingrep mot amerikansk bilindustri. USA företagen vill ju sälja sina stora bilar i Kina, så då gällde det att stoppa alla små lokala bilar, så man etablerade ett omfattande mutsystem, lokala byråkrater fick betalt för att införa lagar mot små fordon, dom hade ju dålig säkerhet, förde oväsen, smutsade ner, och var trafikfarliga. USA företagen ”donerade” för att ”förbättra säkerhet och miljö”, pengar som gick direkt i fickorna på byråkraterna. Peking ville utveckla den lokala småbilsindustrin, så lokala myndigheter fick ett meddelande i klartext, antingen avskaffar ni alla dessa lagar mot små bilar, eller så blir ni utredda för korruption. Ni har 30 dagar på er. Det var 15 år sedan, och bokstavligen tusentals småbilsfabriker kom igång, en del produkter då knappast mer än en plåtlåda med ett antal reservdelar som rörde sig i ungefär samma riktning. Sedan drev marknadens krav och nya regler på mot vad vi har idag, de riktiga elbilarna, där Kina leder stort.