Nya hot uppstår genom USA:s annulering av INF-fördraget.
Denna artikel av den australiensiske juristen och geopolitisk analytikern James O’Neill har nyligen publicerats i New Eastern Outlook (NEO). Artikeln har vänligen översatts av tandläkare Dr. Martin O. Gelin i Australien.
Nya hot uppstår genom USA:s annullering av INF-fördraget
USA:s president Donald Trump meddelade nyligen att USA tänker dra sig ur INF-fördraget. Detta undertecknades av presidenterna Reagan i USA och Gorbatjov i Sovjetunionen, i december 1987, något som nu blir viktigt av ett antal skäl.
Att skylla på Trump för beslutet att dra sig ur fördraget (vilket hur som helst, kräver att man ger sex månaders uppsägningstid) är orealistiskt. Historiskt sett, går USA bara med på överenskommelser när de uppfattas som fördelaktiga för USA. Man tvekar inte att dra sig ur fördragen när den inhemska politiken så dikterar, eller när fördelen (fördelarna) inte längre existerar.
USA drog sig också ut ABM-avtalet
George W. Bushs regering drog sig ensidigt ur 1972 års ABM-fördrag under år 2001. Obama-administrationen tillkännagav en uppgradering av USA:s kärnvapen med (1,5 biljoner, dvs 1500 miljarder dollar år 2015. Detta förde med sig militärpolitiska initiativ som t.ex. utvecklingen av B61-12, ett kärnvapen uppvisande ett precisionsstyrningssystem med genomträngningskapacitet ämnat att explodera underjordiskt. Denna bomb förväntas bli installerad i ett antal västeuropeiska länder, inkluderande Belgien, Tyskland, Nederländerna och några till. Denna planläggning strider mot “Icke-Spridningsavtalet” som USA undertecknat och ratificerat.
På liknade sätt drog sig Förenta staterna ensidigt ur JCPOA, det så kallade Iran- kärnvapenavtalet 2018. Avtalet hade tillkommit efter kvalificerade förhandlingar tre år tidigare.
Historiker har länge sedan dokumenterat den tragiska bakgrunden till fördrag som gjorts mellan Förenta staternas regering och flertalet inhemska indianstammar. Praktiskt taget alla fördrag blev brutna.
Trumps nya meddelandet blir därför knappast chockerande eller överraskande. Viktigare blir resonemanget bakom beslutet och vad det betyder för framtida nukleär utveckling och risker. USA gav två skäl för att dra sig ur fördraget: a) att Ryssland bryter mot detsamma och
b) att Kina (som inte är en medlem i fördraget) hade utvecklat sitt eget vapensystem som den amerikanska Kärnkraftsrevisionen (NPR) från 2018 beskrev som ”den främsta medeldistans-raketvapenstyrkan i Asien och förmodligen i hela världen”. Det första av dessa påstående må vara sant eller inte.
Ryssarna förnekar detta och deras förfrågningar till Washington om bevisning för de påstådda överträdelserna och anmodan om ett förtydligande av påståendena har helt enkelt ignorerats.
Utan tvekan har kineserna utvecklat en rad vapen i ‘Dong Feng’ klassen (Östlig Vind) som sedermera har omvandlat den strategiska balansen i östra Asien.
Det logiska svaret
Det logiska svaret på de båda amerikanska klagomålen, borde emellertid vara att utöka antalet undertecknare till INF-fördraget till att inte bara omfatta Kina. Utan även de andra kärnvapenmakterna, däribland Indien, Israel och Pakistan, som Trump glömde att nämna. Vidare att förbättra inspektions- och verifieringssystemen för att säkerställa att bestämmelserna efterlevs. Inget av dessa alternativ pekar på andra, mer troliga förklaringar till det amerikanska beslutet.
Den mest sannolika orsaken till policy-skiftet är att USA har förlorat sin tidigare dominerande och hegemoniska position som militär supermakt. Den förlorade dominansen har uppstått p.g.a. Ryssland och Kina, som i nämnda NPR identifierats som de två strategiska motståndarna till USA och som samtidigt utgör det största hotet mot fortsatt amerikansk dominans.
USA:s strategiska hållning under president Clinton och efterföljande presidenter utvidgade Nato-medlemskapet i strid mot president GHW Bushs löfte till president Gorbatjov 1989. Nato är nu nära inpå Rysslands gränser och engagerar sig i oändliga provokationer och hot mot Ryssland. Det skulle vara underligt om Ryssland inte vidtog åtgärder för att skydda sin egen säkerhet och territoriella integritet.
Kina reagerar
Kina har mött liknande tryck från mer än 400 amerikanska militärbaser som omringar Kina. Därtill de oändliga provokationerna i Sydkinesiska havet och det senaste beslutet om att sälja det ballistiska missilsystemet “Aegis-Ashore” till Japan. Med hjälp av Aegis-Ashore-systemet kan man använda MK-41-rampen till att avfyra Tomahawk-missilerna. Detta strider också mot INF-fördraget. Den nationella säkerhetsrådgivaren John Bolton, som allmänt ansågs vara initiativtagaren till beslutet att lämna INF-fördraget, har sagt att han skulle vilja få amerikanska missiler installerade på Taiwan. Detta skulle inte bara vara en enorm provokation mot Kina, men missilerna skulle också kunna hota den ryska Vilyuchinsk marinbasen på Kamchatka halvön.
Kinas Global Times, vars redaktionella inställning återspeglar det officiella tänkandet i Peking, uppgav att det amerikanska beslutet skulle kunna leda till en global vapenupptrappning och addera instabilitet internationellt och regionalt. Global Times hävdade också att utvecklingen av Kinas kärnkraft (vapen) har övertrumfats av de strategiska riskerna. Det senare påståendet är dock tvivelaktigt. Dong Fengs-vapenklass innehåller DF-21D, en hypersonisk kryssningsmissil som snabbt skulle kunna eliminera hela den amerikanska stridsplansbärande flottan och stödflotillj. DF-21D har ett verkningsområde på 1450 km vilket gör hangarfartygen med stridsflygplan ineffektiva. Nyare Dong Feng-versioner förväntas ha ett utökat verkningsområde på 3000-5000 km. Detta har förvandlat den amerikanska operatörsbaserade krigsstrategin till att bli helt föråldrad. DF41 kategoriseras alltså som ett hypersoniskt, interkontinentalt missilsystem med 9-11 av varandra oberoende, riktade atomstridsspetsar.
Amerikanska allierade som Japan och Australien har inget försvar mot detta system.
Att man missat att inse slagkraften av moderna, kinesiska ballistiska missilsystem är ett av de största misstagen i nutida australiskt strategiskt tänkande.
Efter det att USA lämnat ABM-fördraget år 2002, utvecklade även Ryssland nya missilsystem. President Putin tillkännagav detta den 1 mars 2018. Analytikern Andrei Martyanov (Losing Military Supremacy, 2018) har hävdat att Ryssland är decennier före USA i militär teknik. Det är dessa strategiska realiteter, som jag bedömer ha drivit den nuvarande USA-politiken. Kan USA inte matcha vare sig Ryssland eller Kina, så kvarstå det enda hoppet på att nå en strategisk fördel genom att placera kärnvapenbaserade missiler nära gränserna till Ryssland och Kina. Detta minskar varningstiden till 1,5-3,0 minuter, för att en inkommande missil effektivt ska kunna motverkas.
Allas död är följden av USA:s politik
På så sätt hoppas amerikanska militärstrateger att kunna uppnå en “första Strike Capacity” som skulle vara immun mot vedergällning. Ett sådant tänkande är bokstavligen vansinnigt.
Det ryska ”Dead Hand” -systemet till exempel, kan fortfarande möjliggöra förödande vedergällning. En klen tröst vore att ryssarna skulle blir martyrer och kommer till himlen, medan deras motståndare skulle hamna i helvetet, något som Putin nyligen föreslog. Under alla omständigheter skulle vi alla andra dö.
Ett faktum är att USA:s annullering av INF innebär att risken för en sådan katastrof märkbart ökar. Vårt bästa hopp är att mera sansade ledare kan komma till Washington, även om en sådan tanke verkar osannolik.
Relaterade artiklar
USA:s nya livsfarliga kärnvapenpolicy.
USA & Co röstar ned Rysslands förslag i FN att stärka INF-fördraget.
Som O’Neill säger är det osannolikt att mer sansade ledare träder fram i USA. Det är inget vi kan påverka. Däremot vore det ett framsteg om mer sansade ledare trädde fram i Europa. Inte heller det verkar särskilt sannolikt. På 80-talet fanns en ännu stark fredsrörelse som bidrog till att medeldistansrobotarna inte utplacerades i Europa. Fredsrörelsen är lamslagen och Europa marscherar i USA:s ledband med sina mest ilskna byrackor skällande vid Rysslands gränser.
När folkviljan bär fram en ny politisk rörelse som i Grekland fegar denna omgående ur och rättar sig in i ledet. President de Gaulle åkte genom Moskvas gator på 60-talet till stormande jubel från Moskvaborna. Men Macron är inte ens skuggan av de Gaulle. Innan det blir bättre kommer det att bli värre. Sådan ser dagsprognosen ut. Den amerikanska inkompetensen är en faktor som verkar vara allestädes närvarande och kan bidra till en upplösning. Tyvärr är en sådan upplösning förknippad med stora risker.
ASEAN-mötet denna vecka i Singapore utgjorde en lämplig sinnebild för dagsläget. Asiens länder sittande tillsammans med Ryssland ivrigt diskuterande nya satsningar på infrastruktur och industriell utveckling i regionen. USA med ett B-lag på plats trumpet betraktande det hela. USA har bojkottat Afghanistan-förhandlingarna i Moskva därför att de riskerar att öppna en väg till fred. Detta kan inte godtas eftersom det skulle innebära att de värdefulla baserna i landet skulle stängas varifrån hela regionen kan kontrolleras. Samma gäller givetvis Europa som likt Afghanistan inte kommer att uppnå varaktigt lugn innan det stänger de amerikanska baserna med deras otaliga kärnvapen i Tyskland, Italien o.s.v. och vägrar utplaceringen av nya system.
Kostnaderna ökar för den amerikanska militären, som inte planerar att avsluta något krig under det närmaste året. Förenta staterna har anslagit, och är skyldiga att spendera uppskattningsvis $5.9 trillion (in current dollars) på kriget mot terror genom budgetåret 2019, inklusive direkta krig och krigsrelaterade utgifter och skyldigheter för framtida utgifter för krigsveteraner.
https://watson.brown.edu/costsofwar/files/cow/imce/papers/2018/Crawford_Costs%20of%20War%20Estimates%20Through%20FY2019%20.pdf
Det finns i huvudsak tre zionistiska kraftcentra i världen: Israel, Förenta staterna och Saudiarabien. Dessa vill styra mycket av världen med en järnnäve.
De har blandat sig i hemliga aktiviteter och spionage i mer än sextio år. Man kan historiskt hävda att hemliga aktiviteter är inblandade i det zionistiska maktspelet. År 1979 förstod ayatollah Khomeini detta mycket tydligt just därför att det redan skapade kaos i Iran och på andra håll i Mellanöstern.
Det finns inget brott som USA inte kommer att begå för att behålla sin politiska, ekonomiska, kulturella och militära dominans över de delar av världen där USA dominerar. De utnyttjar de förtryckta människorna i världen genom de stora propagandakampanjerna som samordnas av den internationella zionismen. Genom sina dolda och förrädiska agenter suger de försvarslösa människornas blod som om USA tillsammans med sina satelliter, hade ensamrätt att leva i denna värld. Iran har försökt att bryta alla sina förbindelser dessa stater. Av den anledningen befinner de sig nu på gränsen till krig med dessa.
International Zionism är en lämplig beskrivning av vad som händer. Förenta staterna och England hade redan avsatt en demokratiskt vald president i Iran Mohammad Mosaddeq år 1953 och båda länderna växte aggressivt i Mellanöstern för att hålla ett djävulskt imperium levande. År 1954 avsatte CIA återigen en demokratiskt vald tjänsteman med namnet Jacobo Arbenz i Guatemala. Dokumenten för denna olyckliga kupp är lättillgängliga på det nationella säkerhetsarkivet.
Om man skalar den ideologiska löken blir logiken ganska tydlig. Förenta staterna har varit verksamma till att störta länder i fördärv, i Mellanöstern och på andra håll i ett århundrade. Så det är ingen överraskning att se Trump beträda samma djävulska väg. Kort sagt en aktiv trohet mot den amerikanska politiska ideologin, Saudiarabien, och i synnerhet Israel, särskilt när det gäller att hantera viktiga frågor i Mellanöstern.